Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Problemet är våldtäktskulturen, inte enskilda kvinnor som ljuger.

Läste dagens Metro där de hade med en artikel om en kvinna som (sägs det) falskeligen anmält en person för våldtäkt. Läs Los inlägg om saken här.

IMG_20140305_140227

I tidningen var det i alla fall en polis som hade uttalat sig i frågan och menade på att det här förstör för de som blivit utsatta på riktigt. Jag bara undrar: i vilken annan form av brottslighet hade någon uttalat sig på det här viset? Ingen skulle väl mena på att en enskild person som ljuger om att till exempel blivit utsatt för rån förstår för alla andra som blir rånade på riktigt.

Det som förstör för kvinnor som blir våldtagna är först och främst förövaren, i andra hand är det den våldtäktskultur vi lever i där kvinnor som blir utsatta för detta ständigt misstänkliggörs, där skulden läggs på offret och så vidare.

Problemet är inte att en enskild kvinna ljuger, utan att vi lever i ett samhälle där vissa tar minsta lilla chans till att misstänkliggöra kvinnor som blivit utsatta för detta brott. Även om det inte finns något relevant exempel så sitter personer och typ hittar på olika historier om folk som blivit falskt anklagade, eller bara diskuterar själva möjligheten att något sådant faktiskt kan hända. Det är denna kultur som finns kring brottet våldtäkt som är problemet.

Våldtäkter sker ofta, och en liten minoritet blir faktiskt dömda för brottet. Falska anmälningar förekommer säkert det med, men i förhållande är det inte ett särskilt stort problem. Tråkigt för de som blir falskt anklagade, absolut, men det bör inte användas som ett argument för att legitimera misstänkliggörandet av alla som anmäler. Det hade inte accepterats när det kommer till någon annan typ av brottslighet, så varför skulle det vara okej här?

Det som är problemet här är inte att någon har ljugit, utan att vissa söker med ljus och lykta efter ursäkter för att misstänkliggöra kvinnors berättelser. Och om folk gör det så kommer det såklart hitta något att hänga upp sitt kvinnohat på. Det finns alltid de där händelserna, de där undantagen, men det som utgör problemet är inte dessa i sig utan att vissa väljer att lyfta fram dem, lägga fokus på dem, använda dem som argument. Metro och polisen som uttalade sig i tidningen legitimerar denna misstro och lägger över skulden för den samhälleliga våldtäktskulturen på kvinnorna. Det är verkligen inte okej.

9 kommentarer till Problemet är våldtäktskulturen, inte enskilda kvinnor som ljuger.

  • Vanessa skriver:

    Jag är så glad att du har börjat skriva lite mer igen (känns som att det är så i alla fall). I löööv din blogg och allt du skriver!

  • sak skriver:

    Jag ville bara gråta när jag fick höra om den här artikeln. Så jävla opassande på alla sätt.

  • Linda skriver:

    Jag läste om det i metro men där var de noga med att påpeka att skador hos flickan som av en våldtäckt har registrerats utav läkare, men att de inte vet vad hon har fått dem ifrån. Samt att de oftast kan avgöra om det är skador någon har gett sig själv, vilket det inte är i detta fallet.
    En vanlig grej med våldtäckter är att när förövaren är någon de känner eller tom. en familjemedlem så pekar de ut någon annan. Det är typ en psykisk process där man inte vill erkänna att den annars schyssta kompisen eller ens annars goa pappa har våldtagit en.
    Sedan så skriver de att hennes erkännande om förtal har skett på chatt och i sms med en ”kompis” till både henne och 27 åringen. När man är 16 och någon pressar en kan man ju skriva vad fan som helst bara för att slippa prata om det.

    Sedan håller jag med dig i det du skriver, oavsätt om detta var förtal eller inte så ska det ju inte tolkas som att det ”förstör” föra andra som vill anmäla, att skriva om det på detta viset gör ju bara att man stigmatiserar de som anmäler ännu mer.

  • Kim skriver:

    Nej, jag håller med – att någon anmäler ett brott som inte har skett borde inte förstöra för dem som faktiskt blivit utsatta.

    MEN, du är själv inne på det – problemet är att folk misstänkliggör, och söker anledning att göra det, kvinnor som anmäler våldtäkt. Att anmäla falskt spär på detta problem och ger folk anledning att fortsätta. På det sättet håller jag fullt och fast med om att de som hittar på en sådan anklagelse förstör för de verkliga offren.

    Poängen är att vi kan rasa hur mycket vi vill om att det inte borde vara så, det ÄR så. Ett av sätten att komma till rätta med det är att inte ge de som försöker misstänkliggöra kvinnor fler anledningar att göra det. Oavsett vad vi tycker om det så är det en av sakerna vi måste göra. Det hjälper inte att stoppa huvudet i sanden och säga att ”så ska det inte vara”. Nej, det ska inte vara så, men om vi vill ha förändring får vi bita i det sura äpplet och spela spelets regler. Tyvärr.

    • Fanny skriver:

      Fattar ej varför det skulle vara en lösning att ”acceptera spelets regler” alls faktiskt. Jag sticker inte huvudet i sanden, jag ser ju hur det ligger till och försöker förändra det.

  • Marianne skriver:

    Vad som också är konstigt är att det vad gäller brott mot personer nästan bara talas om kvinnor och barn som anmäler män för vålds eller sexualbrott, trots att falska anmälningar förmodligen förekommer betydligt oftare i andra sammanhang.

    Jag har hört flera personer som arbetar på kvinnojourer berätta att det ofta förekommer att män som misshandlat kvinnor gör motanmälningar om att de minsann också blev misshandlade vid tillfället – trots att kvinnan ifråga enbart försökte freda sig och använda sig av sin lagstadgade nödvärnsrätt.

    Hos myndigheter ser det då ut som om två personer har slagits med VARANDRA, inte som om en person har misshandlat en annan, som enbart försökt försvara sig själv.

    Hur vanligt förekommande det är är nog svårt att säga, särskilt eftersom jag aldrig någonsin sett den här företeelsen uppmärksammas i media.
    Men det skulle förvåna mig mycket om det inte är betydligt vanligare än att kvinnor och barn falskanmäler vålds och sexualbrott.
    De enda falskanmälningar media regelbundet uppmärksammar är just de fall där kvinnor eller
    barn har ljugit om att män begått vålds eller sexualbrott mot dem, trots att falska anmälningar
    förekommer av män om brott andra män påstås ha begått, av kvinnor om brott andra kvinnor påstås ha begått och av män om brott kvinnor påstås ha begått.

    Bara en typ av falska anmälningar anses tydligen ha något nyhetsvärde….

    I det aktuella fallet tror jag också att farhågorna om att tjejen som ljög förstör för alla som verkligen blivit våldtagna är ganska överdrivna. Visserligen är hennes beteende vidrigt och helt oförsvarbart, att det på något sätt skulle kunna urskuldas av att hon kanske någon gång våldtagits av någon annan som en kommentar ovan är inne på köper jag inte alls.

    Men i det aktuella fallet hade parterna inte haft vare sig frivilligt eller ofrivilligt sex, iallafall inte då. Det kunde bevisas att mannen befunnit sig på en helt annan plats.

    Våldtäktsanmälningar läggs oftast inte ned och våldtäktsmän frias oftast inte för att det inte går att bevisa att de var på platsen ifråga. Den vanligaste orsaken till att de frias är för att rättsväsendet anser att det inte går att bevisa att det var våldtäkt och inte frivillig sex. Relativt vanligt är också att rättsväsendet menar att det inte går att bevisa att några sexuella handlingar öht förekommit, även om det står utom allt rimligt tvivel om att våldtäktsmannen befann sig på platsen.

    Den här vidriga, men tack och lov väldigt sällsynta falskanmälningen gör därför förmodligen inte alls så stor skada för våldtagna kvinnor som många verkar frukta.

  • Amanda skriver:

    Någonting jag funderat på är det här med att en ska vara väldigt noga med att inte döma en oskyldig person för våldtäkt eftersom att en då förstör livet för denne. Att en våldtäktsmans liv förstörs beror ju till största del på omvärldens starka reaktioner – de som sitter och önskar död och våldtäkt åt de som våldtar. De som hemsöker, förföljer och vill skada våldtäktsmän – något som är ett brott i sig. Det är intressant att de brotten tas i beaktande vid avgörande om huruvida en person begått ett våldtäktsbrott eller ej. Att domstolen, i och med sin reservation mot att döma någon skyldig för ett sådant brott, väljer att ta in i beräkning något som kan komma att hända för att avgöra något som redan hänt.

    Sedan tycker jag att det är fel av de som hänger ut enskilda domare eller tycker att domstolarna dömer fel i de våldtäktsbrott där förövaren går fri trots bevisning. Det är inte domarna det är fel på, det är lagstiftningen. Domstolarna gör ett alldeles utmärkt jobb då deras uppgift är att följa lagstiftningen. Det är politiskt vi behöver lägga vår energi om vi vill uppnå ändring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv