Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Radikalfeminism.

Jag tänkte att det är läge att skriva om det här med radikalfeminism, trans*frågor, intersektionalitet och så vidare.

Jag kallar mig ju radikalfeminist. Detta innebär för mig att jag ställer upp på stora delar av den ideologiska grunden för radikalfeminismen. Det betyder inte att jag köper ett helt ideologiskt paket, eller att jag ställer mig bakom allt vad radikalfeminister genom historien har tyckt och tänkt, men däremot finns det stora delar av den radikalfeministiska analysen som jag tycker är relevant.

Det som gör att jag kallar mig radikalfeminist är synen på patriarkatet som en grundläggande struktur i samhället och den huvudsakliga förklaringen till kvinnors underordning. Jag tycker alltså att det finns en maktordning mellan män och kvinnor där kvinnor hålls i ett ständigt förtryck. Jag tycker också att denna maktordning är relativt fristående från andra strukturer, till exempel kapitalismen, även om de olika maktordningarna såklart går in i och formar varandra.

Jag menar att alla män på ett eller annat sätt bidrar till upprätthållandet av och tjänar på denna förtryckande struktur. Inte för att de är onda eller något liknande, utan för att de har fötts in i denna position. På samma vis som kvinnor alltid är förtryckta i patriarkatet så är män alltid förtryckare. Det har ingenting med fri vilja att göra, utan det har att göra med vilken position en har fötts in i.

Jag menar att alla män tjänar på förtrycket av kvinnor, men att män också kan förlora på kvinnoförtrycket och att olika män tjänar olika mycket på kvinnoförtrycket, samt att en kan tjäna på kvinnoförtryck på olika sätt.

Kontrollen av den reproduktiva förmågan och trans*frågor.

Jag anser att patriarkatet har en biologisk grund. Jag menar att det är barnafödandet som gjort kvinnor förtryckta. Det har varit relevant att kontrollera kvinnors reproduktiva förmågor, eftersom barnafödande är något som samhället behöver. Detta har gjorts på olika sätt i olika typer av samhällen. I det borgerliga patriarkatet är det framförallt ett ideologiskt förtryck som gör att kvinnor känner sig tvugna att uppfylla den så kallade mammarollen, alltså ingå i en kärnfamilj som skaffa barn, för att bli fullt accepterade som människor.

Här kan en fråga sig hur jag ser på trans*frågor. Med min syn är det lätt att tänka sig att jag inte räknar med förtrycket av transkvinnor i det patriarkala förtrycket, eftersom de saknar den reproduktiva förmåga som ciskvinnor har.

Det måste finnas en ideologi som upprätthåller exploateringen av kvinnors reproduktiva förmåga. Denna ideologi bygger på särskiljandet av män och kvinnor i två grupper, och en hierarki däremellan. ALLA kvinnor ingår i gruppen kvinnor, inte bara de med reproduktiv förmåga. Dessutom så finns det en inbördes hierarki mellan kvinnorna, som bland annat baserar sig på den reproduktiva förmågan. Transkvinnor står här lågt i hierarkin, detsamma med lesbiska (även om de kan reproducera sig så gör de det inte under ”rätt” former), även äldre kvinnor och funktionsnedsatta kvinnor står lågt i hierarkin. De kvinnor som anses ha en hög reproduktiv förmåga står högt i hierarkin, och tjänar alltså på patriarkatet relativt andra kvinnor. De kan också, utifrån sin position, tjäna på att upprätthålla patriarkatet genom att reproducera den hierarki som finns kvinnor emellan. Detta förklarar varför många kvinnor upplever att det är andra kvinnor som utsatt dem för mest förtryck, det handlar om att etablera en hierarki och få en högre status i patriarkatet genom att offra andra kvinnor. Att kvinnor upprätthåller förtrycket gör dock inte att det blir ett matriarkat.

I patriarkatet är särskiljandets logik oerhört viktig. Att kvinnor och män är två olika och ömsesidigt uteslutande kategorier är en idé som framhärdas i princip hela tiden. Detta gör att de personer som frångår särskiljandets logik måste straffas hårt, för att upprätthålla ideologin. Men även om till exempel trans*kvinnor förtrycks hårdare än ciskvinnor så är själva meningen med förtrycket att kunna exploatera ciskvinnors reproduktiva förmåga. Att en säger att exploaterandet av kvinnors reproduktiva förmåga är grunden för patriarkatet gör alltså inte att en menar att det inte finns något förtryck av kvinnor som saknar reproduktiva förmågor.

Kvinnor definieras utifrån sin reproduktiva förmåga, och detta gäller även de kvinnor som saknar denna förmåga eller har en enligt patriarkatet inte korrekt kvinnlig reproduktiv förmåga, alltså inte ingår i heteromonogama relationer, saknar livmoder eller kapacitet att ta hand om ett eventuellt barn. Jag menar att grunden i det patriarkala förtrycket just utgörs av kontrollen av den reproduktiva förmågan, att det är det som är patriarkatets syfte. Sedan finns det ett otroligt stort antal olika tekniker och förgreningar av detta, men i slutänden är det vad det kokar ner till.

Hur patriarkatet samverkar med andra strukturer.

Även om patriarkatet är en fristående struktur, alltså med en egen materialistisk grund i barnprpoduktionen, så förändras patriarkatet mycket utifrån överiga samhällsförhållanden. I det borgerliga patriarkatet, alltså det vi lever i idag, är kärnfamiljen normen för hur vi organiserar produktionen av barn. Varför det är så har att göra med den övriga samhällsideologin. I ett individualistiskt samhälle med formell jämlikhet så fungerar inte storfamiljer där rätten till kvinnor är en handelsvara mellan män, utan kvinnor och män är istället fria att ingå äktenskapskontrakt.

Patirarkatet samverkar även med rasistiska strukturer genom att skapa en hierarki mellan kvinnor baserat på ras, och samma sak med män. Genom att skapa och anspela på rasistiska idéer så hamnar det västerländska patriarkatet ur fokus, istället så ser en och fokuserar på det patriarkala förtrycket någon annanstans.

Givetvis existerar patriarkatet i många olika kulturer och tar sig olika uttryck beroende på detta, men att mena på att en viss typ av kultur är mer patriarkal än någon annan än att flytta fokus på ett sätt som inte gynnar den feministiska kampen.

Vissa radikalfeminister menar att patriarkatet är den grundläggande strukturen, alltså en struktur som står bakom allt annat. Jag menar inte att det är så, men jag menar att patriarkatet är en grundläggande struktur och den grundläggande strukturen för att förklara kvinnoförtrycket. Däremot så ser kvinnoförtryck olika ut beorende på vilka andra strukturer som är i omlopp i samhället, och detta är viktigt för att göra en bra analys av situationen som den ser ut idag. Jag menar alltså att radikalfeminismkan kombineras med att intersketionellt perspektiv på saker och ting och även att det är mycket angeläget att vi gör detta. Däremot tycker jag fortfarande att radikalfeministisk analys äger giltighet och har mycket att säga om hur patriarkatet fungerar. Jag kallar mig därför radikalfeminist, och intersektionalitet är något jag gör när jag analyserar olika företeelser. Det är alltså ett verktyg jag använder snarare än en analys jag har.

Äktenskapet och monogamin

Äktenskapkontraktet står modell för alla andra former av monogami i patriarkatet. Det är ett kontrakt som upprättas under formellt fria former, men som leder till ett gäng uttalade och outtalade förpliktelser.Som kvinna i ett äktenskap förväntas en leva upp till vissa saker, det mest relevanta att bilda familj.

Att vara ihop är också ett slags upprättande av ett kontrakt, även om det inte är juridiskt bindande. När en blir ihop kan en plötsligt göra vissa anspråk på varandra på ett helt annat vis än en kan göra när en inte är ihop. Detta göra att monogamin får en särställning i patriarkatet. Monogama kärleksrelationer anses vara de viktigaste relationerna.

Detta sätter också standarden för hur kärlek generellt hanteras i patriarkatet. Alla människor förhållet sig på något vis till monogaminormen, även om en tar avstånd från den. Monogami är regeln, allting annat blir undantag. Om en inte har en monogam relation är en singel, alltså öppen för förslag, eller frånskild/änka, alltså förbrukad.

Jag menar att äktenskapskontraktet och heteromonogamin är det främsta medlet för kontroll av kvinnors reproduktiva förmåga idag. Det finns en ideologi i samhället som går ut på att en ska ingå i heteromonogama relationer för att uppnå det ena och det andra i livet, och om en köper det så får en liksom med hela paketet, även reproduktionen. Att hela ställa sin utanför monogaminormen är inte det enklaste.

Det är i förhållanden som majoriteten av kvinnoförtrycket sker. Det är där exploateringen av kvinnors reproduktiva förmåga äger rum, och därför är det viktigt att tvinga in kvinnor i dessa konstruktioner. Detta görs genom heteropropaganda (den finns överallt, lovar), politisk stimulans (finns ekonomiska fördelar med att leva enligt heteronormen) och trakasserier av kvinnor som väljer att inte leva enligt denna norm. Kvinnor definieras först och främst utefter hur väl de lyckats uppfylla den reproduktiva plikten. En kvinna som inte gjort detta i en enligt patriarkatet korrekt ålder ifrågasätts i mycket hög usträckning.

En annan fråga som ofta dyker upp är hur en förklarar misshandel och liknande i samkönade relationer. Det är ganska enkelt; eftersom det är patriarkatet som har satt upp monogaminormen så faller patriarkatets skugga även över samkönade relationer. Formen för relationen skapar helt enkelt manligt och kvinnligt, över- och underordning. Patriarkatet sätter helt enkelt upp en norm för hur mänsklig samvaro ska se ut, och även de som i vissa aspektern bryter mot normen förhåller sig fortfarande till andra. Bara för att en tänder på människor av samma kön så står en inte plötsligt utanför patriarkatet, utan en måste fortfarande förhålla sig till en massa patriarkala normer.

Språk, normbrytande och normbevarande

Ofta anklagas radikalfeminister för att vara heteronormativa eller cisnormativa för att vi talar så mycket om heteromonogami och om kvinnor och män som två särskilda kategorier. Jag tänker att det är viktigt att göra detta för att det är så patriarkatets logik ser ut. Alltså: i detta samhälle är heteromonogamin norm, och människor delas upp i kvinnor och män. Jag kan se poängen i att inte göra dessa uppdelningar, och jobbar så ibland, men jag tycker att det finns en viktig retorisk poäng i att också göra den uppdelningen till och från (ganska ofta för min del). För mig är det till exempel relevant att tala om heteromonogami, inte för att alla lever i heteromonogama förhållanden utan för att det är en norm som alla på ett eller annat sätt förhåller sig till.

Det finns dock en stor risk här, och det är att en bevarar normer genom att tala ett normativt språk. Detta är en risk jag försöker förhålla mig till genom att vara medveten om varför jag använder ett specifikt språk i ett specifikt sammanhang, och också att tala om hur ickenormpersoner drabbas av de normer jag talar om.

Jag tror att risken med att inte göra detta är att en döljer en norm som faktiskt är högst levande i samhället som skapar en slags artificiell frihet, alltså att en tror sig kunna leva det postpatriarkala samhället nu.

Men detta är framförallt en fråga om strategier, och jag tror att båda dessa strategier har sina för- och nackdelar. Jag har dock valt den strategi jag har för att jag uppfattar att det i det feministiska samtalet finns en brist på detta perspektiv nu. Jag menar att radikalfeminism har ett gäng problem att ta itu med, men jag tycker inte att det är någon bra idé att slänga bort tankegodset helt, för jag anser att analysen löser ett gäng problem som jag inte sett lösas på ett sätt jag tycker om på andra håll. Jag tycker det radikalfeministiska perspektivet ger en bra helhetssyn på och förklaring till patriarkatet, samtidigt som det är möjligt att göra teoretiska utstickare och förklara en mängd andra fenomen utifrån. Däremot anser jag inte att radikalfeminismen kan förklara allt förtryck i samhället.

Det var det om radikalfeminism. Den som har frågor får gärna ställa dem! Jag tror även att det kan vara bra att läsa detta för eventuellt kompletterande.

18 kommentarer till Radikalfeminism.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv