Är så jävla trött på att ständigt få höra att kvinnor måste bli bättre på att ”ta för sig” som någon slags lösning på problemet med strukturellt förtryck av kvinnor. Det är klart att en person som absolut inte kan ta för sig borde ta tag i detta, men lösningen på att kvinnor är strukturellt förtryckta kan inte vara att varje enskild kvinna ska gå omkring och kompensera för att hon är kvinna. Jag är trött på att höra en massa tips om hur jag borde bete mig för att kompensera för folks fördomar. Kvinnor antas vara svaga så var stark, kvinnor antas vara osjälvständiga så var självständigt och så vidare.
Att kvinnor utsätts för fördomar bara på grund av sitt kön är inte ett problem som ska lösas genom att alla ska bete sig så mycket som möjligt i motsats till dessa fördomar utan genom att folk börjar betraktar kvinnor som människor i första hand.
Därför blir jag fruktansvärt matt när jag läser att man på expressens ”må bra”-kryssning för kvinnor har bjudit in Aschberg och Leif GW Persson för att hålla en föreläsning under namnet ”skärp er, tjejer!” där budskapet bland annat är att ”Svenska kvinnor måste rycka upp sig och våga lite mer”.
Hela iden med feminism är att kvinnor ska få lov att vara som de är och vill vara utan att bli särbehandlade på grund av sitt kön. Att få bedömas efter våra individuella egenskaper och inte efter hur dessa egenskaper upplevs utifrån vårt kön. Feminism ska inte handla om att ständigt gå omkring om kompensera för att man har råkat födas till kvinna. Man ska inte behöva ”ta för sig”, i alla fall inte mer än männen, för att tillmätas utrymme i olika sammanhang.
Jag är himla bra på att ta för mig och våga göra mig hörd vilket har gjort att jag sluppit många av de klassiska fällorna för kvinnor; att vara för tyst, att aldrig våga säga ifrån och så vidare. Det har såklart varit jävligt bra för mig personligen men jag skulle inte råda kvinnor sådär i största allmänhet att anlägga en annan personlighet och uppförande för att man då ”slipper undan” dessa fördomar. För slipper undan, det gör man inte. Däremot så kompenserar man för dem i sitt agerande. Vem vet hur det hade varit om jag varit man och agerat som jag gör.
Sedan kan det vara viktigt att skaffa sig ett bättre självförtroende och ta för sig för sin egen personliga vinnings skull. Som lösning på ett strukturellt problem är det dock ett tarvligt förslag.
”Att ta för sig” är ett listigt sätt att skapa läge för dubbelbestraffning av kvinnor. För vad är en kvinna som tar för sig, ärligt talat?
1. Okvinnlig.
2. Gapig.
3. Hysterisk.
(Ursäkta men jag är bitterfittig idag)
Sant, frustrerande att jag inte reflekterat över det tidigare..
Men jag är också ganska bra på att ”ta för mig” så jag brukar inte få uppmaningen, när jag säger så till vänner (både män ock kvinnor) handlar det om deras personlighet..
MEN, uppmaningen finns där. Till kvinnor. Pga att de är kvinnor.
grr
Kan det inte handla om både och, och att lösningen är att arbeta med båda två?
Men jag förstår givetvis att det är sjukt tröttsamt att få höra att enda problemet för att man själv är med om saker är på grund av att man inte tar för sig när man, faktiskt, gör just detta. Men då hamnar vi ju i den andra delen av problemet – Och den ska motverkas den med!
Det behövs nog att tjejer vågar mer också, men jag skulle inte beskriva det som att de måste ”ta för sig” på det sättet.