En kristen psykos.

Att det finns en iphoneapp som ska bota homosexuella är en mycket målande bild av vår tid. Att även kristna tar till iphone i botandet av ”sjuka” känns nästan som att något blir nedsmutsat. Varför jag känner så vet jag inte, men nog tycker man att religionen ska vara ”helig” och trots teknisk utveckling fortfarande vara bakåtsträvande nog att bara ha levande ljus som ljuskälla och pergament att skriva på.

Men vad jag framförallt äcklas av i hela den här historien är hur uppenbart det är var apple står. Inte för att de släppt igenom appen utan snarare med tanke på vad de inte släppt igenom innan. Jag menar herregud, en tidning som galago måste censureras för att komma igenom och det är liksom inte som att det är en stor uppfläkt blodig fitta på omslaget. Inte ens ett par nakna bröst utan bara en helt vanlig serietidning.

En Iphoneapp som kan bota bögar är däremot verkligen kontroversiell. Apples beteende kan inte längre försvaras med att de vill ha en ”trevlig” produkt som är anpassad efter något slags moraliskt genomsnitt hos konsumenterna för faktum är att en jävla massa konsumenter blir otroligt upprörda över den här appen. Man får helt enkelt dra slutsatsen att Apple befinner sig i en kristen psykos.

Iphonecafe.

Iphonecafé är ju verkligen att gå för långt i sin maclivsstilshets. Jag hoppas verkligen att det är något (vad som helst) annat än ett fik där folk sitter och typ uträttar ärenden på sina iphones med hjälp av ett speciellt iphone-anpassat nätverk, där man kan testa varandras appar och där det kanske finns speciella laddningsstationer för ipones. Gud vad fjolligt det hade varit.

Apropå Iphone och Apple, läsa Julia scotts krönika om Macmän, fruktansvärt rätt och roligt.