Etikett: bimbo

Sluta hacka på bimboidealet och se er egen delaktighet.

Hittade denna bild på facebook:

Funderade en smula på saken och kom fram till att jag inte har sett utseendet till vänster presenteras som något slags ideal i något sammanhang på otroligt länge. Snarare så är det den senare looken som brukar lyftas fram, det lite ”alternativa” och ”rockiga” men samtidigt gulligt och värdigt. Att det inte ska vara vulgärt är viktigt, men det ska fortfarande ha en så kallad ”egen touch” trots att den mycket väl kan vara hur representerad inom populärkulturen som helst. Jag tänker på program som handlar om tatueringar, på mtv-pop med ”rockiga” inslag, på Lady Gaga, Ed Hardy och så vidare. Denna ”kultur” tar extremt mycket plats och är långt ifrån alternativ i någon egentlig mening, den bara lånar vissa stiluttryck.

Jag har skrivit innan om hur folk tenderar att låta bimbostilen stå som modell för alla former av utseendehets. När man diskuterar plastikoperationer så är det nästan alltid typ Kissies jättepattar som tas upp, inte betydligt vanligare ingrepp såsom bukplastik för kvinnor efter graviditet. Grejen är att det så kallade bimboidealet knappt ens existerar längre, framförallt inte i en svensk kontext. De flesta kvinnor vill inte se ut som Kissie och tjejer som ser ut som Kissie bemöts ofta med stora mängder förakt. Ändå får bimbostilen stå som ”skurken” i allt från kommersialiseringen och likriktningen av kulturen, kvinnoförtrycket som sker i och med objektifieringen av kvinnor, utseendehets och så vidare, trots att det andra alternativet inte är mindre av ett ideal på något vis. Jag skulle till och med säga att det kan tendera att vara mer oförlåtande.

Jag tror att människor som uppfattar sig själva som alternativa väljer att lägga skulden för den enorma utseendehets som drabbar kvinnor för att man vill svära sig fri från ansvar själv. Man vill gärna uppfatta sig själv som något av en underdog, en person som står upp för något som inte finns representerat i samhället i stort. På det viset kan man, i alla fall inför den egna gruppen, komma undan med att vara minst lika sexistisk och utseendefixerad som samhället i stort men inom ett ideal som man själv framställer som alternativt.

Samma resonemang kan för övrigt appliceras på bilder som bygger på att kurviga brudar är snyggare än superanorektiska.

Sluta hacka på bimboidealet och se istället er egen del i detta samhälle där kvinnor alltid alltid bedöms efter sitt utseende.

Tack!

Sluta hacka på Bimboidealet.

Ofta när man diskuterar operationer och ideal så står Kissie och diverse ”bimbos” i den absoluta centrumet. Det hackas ner på de så kallade extrema och onaturliga idealen, alltså de väldigt stora brösten, det väldigt bloda håret, den väldigt smala midjan och så vidare. Vid sidan av det extremt smala idealet har bimboidealet fått stå som modell för ”sjuka ideal” även fast det förekommer i en betydligt mycket mindre omfattning än det supersmala. Jag har svårt att dra mig till minnes senaste jag träffade på någon som tyckte att bimboidealet på allvar var något eftersträvansvärt, och det brukar inte heller framställas som så i andra sammanhang än möjligtvis Slitz.

Att det hackas på det supersmala idealet är i allra högsta grad berättigat. Det är för det första det förhärskande inom nästan alla subkulturer. Även om det finns dem som tycker att man ska ha något mer muskler, mer ”kurvor” och så vidare så utgår de flesta idealbilder som produceras utifrån att smalhet är något eftersträvansvärt. Eftersom det smala idealet står i sådant absolut fokus är det värt all kritik det får, bimboidealet däremot känns som en konstig sak att kritisera.

Kvinnor som anstränger sig på ett alltför uppenbart sätt för att tillfredsställa den manliga blicken anses ”dåliga” och så vidare. Man ska vara snygg, man ska behaga, men man får inte överdriva, inte bli för uppenbar i sitt syfte att vara sexig.

Skönhetsideal handlar om mer än sexighet. Det handlar om att vara lagom; lagom snygg, lagom sexig med fortfarande på ett sätt som uppfattas som ”värdigt” och inte är besvärande. Det handlar helt enkelt om att behaga, hålla sig i schack med mat och träning, smink och kläder utan att någonsin passera gränsen för att bli ”för mycket”. Man förväntas lägga stor ansträngningar på att vara lagom, inte på att skapa en look som är unik och passar för en själv. Ändå försöker man i det överdrivna fokuset på bimboidealet i idealkritiken att få det att handla enbart om sexighet, när det nog i själva verket bara är en liten del.