På sista tiden har jag skrivit väldigt mycket om självförtroende och nu tänker jag skriva lite mer om självförtroende.
En grej man ofta hör är att man ska låta kritik rinna av en. Att den som tar åt sig har dåligt självförtroende eftersom personen ifråga inte känner sig tillräckligt säker i sig själv för att inte ta åt sig av kritik.
Alltså. Om man är säker i sig själv så måste man kunna ta åt sig av kritik och förändra sig själv. Man måste kunna förstå när man beter sig illa eller gör fel. Självsäkerhet är inte att vara en uppblåst pajas. Självsäkerhet är att inte tycka att det är hela världen om man får ett dåligt resultat på ett prov och istället försöka bättre nästa gång. Självsäkerhet är att inse att man har ett värde utöver sina prestationer. Självsäkerhet är att kunna acceptera sina svagheter och jobba på det man kan förändra.
För personer som aldrig presterar och aldrig förmår erkänna sina fel och brister är i regel inte självsäkra. De är desto oftare så rädda för att misslyckas att de inte ens försöker, och det är ju inte så självsäkert.
Jag skulle gärna vilja se ett mer konstruktivt samtal kring självkänsla än dagens ”erkänn inga brister, älska dig själv no matter what”-klimat.