Att twittra om notoriskt försenade personer väckte visst känslor, mer än jag förväntade mig. En person jämförde det med att vara deprimerad eller beroende. Twitter är ju inte det bästa stället för debatt och många nyanser försvinner såklart. Men ändå. Låt oss reda ut saker här: det kan absolut vara så att en person har ett oöverstigligt problem, att det faktiskt är omöjligt att passa tiden. Jag köper det.
Däremot vågar jag verkligen hävda att det i majoriteten av fall inte rör sig om att det inte går utan om att man inte vill. Om att man prioriterar en kvart extra framför datorn framför att komma i tid till ett möte man har bestämt. Vissa har väl svårare att uppskatta tid än andra, men de flesta borde ju ändå kunna komma i tid om de lägger lite ansträngning på det.
Det stör mig att man inte kan kritisera ett beteende utan att folk ska komma och mena på att man inte tar hänsyn alls till eventuella problem som ligger bakom det. Herregud. Man måste väl ändå kunna ställa krav på människor i ens omgivning.
Om det nu är så att man verkligen inte kan passa tider hur mycket man än försöker, låt gå. Men då kan man faktiskt strunta i att sätta exakta klockslag. Istället kan man säga att man ses på ett café eller höra av sig när man är på väg eller vad fan som helst.
På samma sätt är det ju med alla handikapp människor har. Antingen försöker man åtgärda med någon metod. Om det inte går att åtgärda så får man väl ta och organisera sitt liv så att man går runt problemet. Det är så de flesta gör för att lösa svårigheter, som ju faktiskt alla stöter på någon gång i livet.
Jag har absolut inget emot människor med problem och jag kan verkligen se att människor kan vara offer, att de kan ha problem som är extremt svåra att göra något åt och att man kan behöva hjälp. Herregud, ni som läser den här bloggen vet ju det. Men jag blir otroligt trött på människor som alltid måste ta upp alla möjliga eventualiteter så fort man uttrycker irritation över ett agerande. Visst kan det vara så att det absolut inte går, men i majoriteten av alla fall har människor delvis makt över sitt eget agerande. Vi är delvis offer för vår biologi, våra hormoner och våra impulser, men vi har också förmågan att förändra oss.