Etikett: fackförening

Skända arbetslinjen.

Detta med att regeringen trots avrådan från både datainspektionen och justitiekanslern vill införa ett arbetsmarknadsregister där uppgifter om till exempel etnisk härkomst och fackföreningstillhörighet kommer att ingå är bara sinnessjukt. Detta går inte att argumentera för utifrån något slags perspektiv om rikets säkerhet, utan är bara ytterligare ett steg i den så kallade ”arbetslinjen” med en ökad kontroll av arbetarklassen.

Jag tycker att det är otroligt obehagligt att inskränkningar i integriteten motiveras med ”samhällsnyttan” på det här sättet. Jag kan begripa säkerhetsargumentet, alltså att skydda landet från direkta hot, men att motivera det med något diffust blaj om nyttan för arbetsmarknaden känns bara skevt.

Förutom själva grejen i sig, nämligen att det suger att vi går mot en mer och mer kontrollerande stat och mindre personlig frihet, så är själva bevekelsegrunderna för detta register i sig skrämmande. Om det hade varit något annat syfte så hade jag sett det som ett utslag av missriktat kontrollbehov, men just detta att det är arbetare man ska föra register över tycker jag är talande. Jag menar, det finns ju så många andra grupper som man skulle kunna kontrollera med hänvisning till samhällsnyttan.

Varför är det ingen som föreslår ett register över personer som äger bemanningsföretag för att se om de kan tänkas ha kopplingar till kriminella grupperingar? Det verkar ju uppenbarligen vara ett problem! Varför föreslår ingen ett register över politikers kopplingar till näringslivet? Jag menar, Moderaterna kan ju inte ens tänka sig att redovisa sina egna jävla partibidrag. Allt detta får gå okontrollerat, men arbetares etnicitet och fackföreningstillhörighet ska registreras med hänvisning till samhällsnyttan (arbetslinjen). Jag blir äcklad av detta ogenerade klassmaktsupprättande.

Det fullkomligt kryper i hela min kropp när jag tänker på hur långt denna politik har fått dras, hur mycket jävla skit man har lyckats motivera med hjälp av den så kallade arbetslinjen. Hur många inskränkningar i personers livsrum, välmående som har gjorts, hur många skattelättnader för de redan välbemedlade som har motiverats. Och allt till ingen jävla nytta! Och det värsta är att denna nyhet inte ens gör mig förvånad, för visst kunde man ändå se det komma? Jag hoppas bara att folk tar sitt förnuft tillfånga och skändar arbetslinjen.

Varför planka.nu är en så genialisk ide.

En intressant debatt har dykt upp i och med att Hanna Fridén och Viktor Barth-kron har gått ut och kritiserat planka.nu, en kritik som planka.nu också har svarat på. Viktor menade att Planka-nu lägger krokben för sig själva genom att använda sig av illegala metoder för sin opinionsbildning och tycker att de istället ska spela enligt demokratins spelregler. Detta är ett argument som dyker upp ganska ofta i debatten som jag tycker är intressant, för det blottar en stor skillnad i uppfattningar om hur man tycker att politiskt arbete kan och bör skötas.

Jag tycker att det är bra med parlamentarism och är själv engagerad inom de parlamentariska delarna av politiken. Jag är med i ett ungdomsförbund med ett moderparti i riksdagen och har således, i mitt eget politiska engagemang, accepterat demokratins spelregler. Men jag tycker att det är otroligt viktigt att man sköter politisk opinionsbildning även på andra sätt, utanför den parlamentariska demokratin.

Parlamentarisk politik blir lätt elitistisk eftersom endast de som har lång uthållighet eller ett stort intresse för att debattera orkar syssla med det. Politikens vändningar är ofta långsamma vilket gör att man ofta måste driva ett extremt uthålligt opinionsarbete för att få någon förändring. Men för det mesta så orkar folk bara engagera sig ideellt i en fråga under en kortare period, säg ett år, utan att det sker någon förändring. Det kräver antingen att man ständigt får igenom delar av sina krav eller får nytt genomslags, annars dör drivkraften ut. Det är inget konstigt med det, så fungerar människor.

Därför är planka väldigt smart i sitt upplägg, eftersom det dels erbjuder en lösning på de höga avgifterna nu, i och med p-kassan, men också driver ett mer långtgående opinionsarbete som möjliggörs dels genom intäkterna för p-kassan, dels genom att engagemanget hålls vid liv eftersom det appellerar till folks omedelbara egenintresse. Detta är vad som krävs för att kunna engagera folk under en lång tid. Det är lite samma upplägg som fackföreningar; dels så driver man sina fråga på micronivå genom att driva opinion på den egna arbetsplatsen, dels så finns det en mer långtgående politisk agenda. Men det är framstegen på arbetsplatsen, i ens direkta liv, som håller engagemanget brinnande. Om inte denna aspekt fanns så skulle ingen annan än den med stort politiskt intresse orka hålla ut i väntan på lagstiftning.

Viktor har kanske svårt att förstå denna aspekt då han har politik som hobby och levebröd. Han tjänar pengar på att skriva om politik och kan därför vara politiskt engagerad på heltid även om han inte når några direkta framgångar i sin opinionsbildning. Men detta är en modell för politiskt engagemang som inte fungerar för alla, speciellt inte människor som har slitsamma jobb.

När det gäller huruvida plankning är en legal metod eller ej så kan jag säga att de metoder som fackföreningarna har att tillgå idag (strejkrätten, anställningsskyddet etc) inte är något som har kommit som en skänk från ovan utan tvärtom något man har fått kämpa sig till. Plankning på det sättet som planka.nu arrangerar den är civil olydnad, alltså att bryta mot regler och lagar för att få fram en politisk poäng eller förändring. Det är absolut ingen självklarhet att det ska vara olagligt, bland annat Miljöpartiet har ett förslag om att legalisera civil olydnad. Men vi kan liksom inte sitta och vänta på att denna kampmetod ska skänkas till oss, vi måste föra en kamp för att den ska bli accepterad och en del i detta är att praktisera den oavsett.

I samhället finns lagar och regler om hur saker ska gå till men detta är inte skrivet  sten utan en produkt av åratal av maktutövande och uppror, lagstiftande och brytande mot lagar man anser orättfärdiga. Nu kommer någon kanske invända att ”jaha, men tycker du man ska få gå omkring och mörda folk bara för att man tycker det är rätt då?”, och nej, det tycker jag inte. Men det är inte samma sak att angripa en individ och att bryta mot ett systems regler för att man inte sympatiserar med dem. Dessutom är de flesta i samhället överens om att mord, misshandel och så vidare är fel; det råder en stor konsensus kring detta. Samma konsensus finns inte kring plankning eller nedladdning, varför man också kan förstå att en annan ordning vore bruklig än den som påbjuds idag.

Jag tycker att planka gör ett utmärkt jobb med att ifrågasätta avgifternas legitimitet, skriva rapporter om kollektivtrafiken och driva opinion.Vissa är nog med i planka enbart för att de vill slippa billigt undan, men en majoritet är nog insatta i frågan även politiskt. Jag tror även att många blir insatta i frågan när de går med i p-kassan eftersom man intresserar sig för planka som organisation och alltså även deras budskap. Planka går vägen via egenintresset för att föra en större politisk kamp, visserligen med metoder som ligger i gränslandet för vad som är lagligt, men de är onekligen effektiva. Visst kommer det alltid finnas folks om tycker att planka.nu är slynglar som bara vill slippa undan gratis, men troligen hade frågan knappt diskuterats alls om inte planka hade existerat. De bedriver en form av aktivt motstånd inför rådande samhällsordning som är svårt att ignorera. Om de bara hade varit en grupp personer som skrev debattartiklar hade intresset aldrig nått de höjder som det har idag, så är det bara. Och visst, Viktor Bart-kron hade kanske inte skrivit en kritisk text om dem, men det är bara för att inte en jävel hade brytt sig.