Etikett: förlåta

Att läka.

Jag försöker läka ihop. Jag försöker läka ihop efter allt det förtryck män utsatt mig för genom livet. Det är inte lätt, för det är inte över än. Nya män kommer in i mitt liv och utsätter mig för samma förtryck som jag alltid blivit utsatt för. Det gör det väldigt svårt att läka, för så fort jag kommit någonvart kommer det nya män och river upp alla gamla sår och river upp nya. Nya män som får mig att lita på dem, som får mig att tycka om dem, men som sviker gång på gång.

Jag skulle så gärna vilja försonas. Jag skulle vilja förlåta männen, skulle vilja säga att det är okej, men när jag gör det så straffas jag genom att de river upp såren igen. Och varje gång så bannar jag mig själv för att jag litade på dem, för jag vet ju vad det leder in i. Jag vet ju egentligen, ändå låter jag mig luras.

En dag hoppas jag att förtrycket är över. Att jag kan möta män som människor, inte som förtryckare jag måste vara på min vakt inför för att inte skadas ännu mer. Men den dagen är inte kommen än, och ja tvivlar ofta på att den någonsin kommer att komma. Fram till dess måste jag vara cynisk. Fram till dess måste jag misstro de män jag träffar.

Cynism är inget jag valt. Cynismen skaver jävligt mycket, den tvingar mig att ständigt vara på min vakt. Det är ingenting jag vill, men det är någonting jag måste. Det handlar om överlevnad. För utan cynismen har jag ingenting som skyddar mig. Utan cynismen kommer jag att lita på någon, och denna kommer att skada mig.

Då och då kommer en man och lyckas riva ner denna cynism, lyckas kasta in mig i ett tillstånd av hopp och tilltro. Och varje gång har jag haft fel. Det smärtar mig så mycket att jag har haft fel, jag önskar att det inte var så. Men varje gång jag släppt cynismen har nya sår rivits upp, sår som tagit tid att läka. Jag hatar dessa män för det. Jag hatar dem för att de tror att de kan göra bättre ifrån sig än någon annan man, att de kan ge mig något annat än vad andra män har gett mig. Men det slutar alltid bara i smärta.

Jag vill bara läka ihop ifred. Jag vill bara bli hel igen. Jag vill inte behöva hata längre. Men det går inte att läka i ett samhälle som ständigt utsätter en för nya övergrepp, det går inte när en måste vara misstänksam inför varannan människa en möter.

Om du vill att jag ska sluta hata, sluta vara cynisk, måste du börja med att sluta förtrycka. Du kan inte säga åt mig hur jag ska hantera dina slag och sparkar, för det är ingenting jag kan rå för, mina reaktioner handlar enbart om att överleva. Du kan inte be mig att reagera på ett sätt som passar dig bättre. Vissa pratar om att förlåta, men jag kan inte förlåta innan det är över, jag kan inte försonas med någon som fortfarande klampar på mig. Jag lovar, det finns ingenting jag hellre skulle vilja, men det är ni som måste göra det möjligt.

Jag tänker hata Anders Breivik utan dåligt samvete och jag tänker inte förlåta honom.

När personer som Breivik dyker upp finns det alltid människor som vill ha förståelse. Som vill dissekera hans argument, höra om hans uppväxt eller hans relationer för att kunna förstå hur en människa som gör såhär tänker. De vill se det mänskliga i alla, även monster, och de vill förlåta.

Det är viktigt att förstå vilka idéer som ligger bakom dessa dåd, det tycker jag. Men jag vill inte veta något om Breiviks uppväxt eller om hans kvinnoaffärer, för jag vill inte ha förståelse. Det är nämligen stor skillnad på att rent intellektuellt förstå något och att ha förståelse. Jag vill inte veta vad som fick honom att tycka som han gör och handla som han gjorde, jag vill inte utveckla någon empati för honom eller få honom att framstå som mindre ond.

Många personer som har genomlevt hemska saker, som en våldtäkt, ett krig eller misshandlande föräldrar, blir tillsagda att de ska förstå och förlåta. De ska försöka se varför människorna som skadade dem gjorde det, kanske rent av känna sympati. Lite samma retorik förs kring galningar som Breivik. Vi ska förstå honom och vi ska inte hata, kanske ska vi rentav känna lite sympati.

Att förlåta är en kristen dygd. Man ska vända andra kinden till istället för att bli arg och slå tillbaka. Företrädare för kristendomen kan tycka att folk ska förlåta de mest absurda saker. Moder Teresa uppmanade bland annat invånarna i en by vars grundvatten blivit förgiftat på grund av att ett klädföretag spillt ut gifter att förlåta. Förlåta i en situation där man egentligen borde vara fly förbannad och kräva kompensation och förändring.

Varför ska en person som blivit utsatt för något lägga energi på att förstå och förlåta den man egentligen borde avsky? Varför ska vi släta över hemska brott med gråtmilda beskrivningar av förövarnas liv?

Nej, jag tänker inte anstränga mig för att göra Breivik mer mänsklig. I mina ögon är han ett monster. Ett monster som ska straffas enligt rättssamhällets principer, men fortfarande inte en person jag tänker anstränga mig det minsta lilla för att förstå mig på. Jag tänker inte förlåta Breivik. Jag tänker hata honom med gott samvete och sedan bli likgiltig inför honom.