Viktoria påpekade en sak i inlägget jag skrev om att ha fler än två föräldrar:
jag har tänkt lite på en sak, och menar inte alls detta som kritik utan tycker bara att det vore intressant att höra hur du resonerar kring det. i det här inlägget skriver du: ”Till exempel i sådana fall där ett lesbiskt par och ett homosexuellt par bestämmer sig för att skaffa barn ihop”, och något jag reagerar på, som jag har tänkt på i andra sammanhang tidigare, är att när man skriver ”homosexuellt par” så menar man två MÄN – är inte det egentligen att befästa manlighet som norm inom homosexualiteten? lite som med fotboll och damfotboll? att både kvinnor och män kan vara homosexuella/(spela fotboll), men ändå reserverar man termen homosexuell/(fotboll) till män och kvinnor får använda sig av lesbisk/(damfotboll). förstår du hur jag menar? jag kanske är ute och snurrar i tankarna, men det är i alla fall något som jag har funderat på.
Viktoria har givetvis helt och hållet rätt i sitt påpekande och jag har nu ändrat i det aktuella inlägget. Jag ville bara visa hur otroligt enkelt det är att anta mannen som norm även om man är insett i problematiken som jag nog skulle säga att jag är *ödmjuk*. För mig blir det ett slags bevis på hur djupt värderingen sitter, i alla fall hos mig. Det är svårt att skaka av sig ett beteende som är så inlärt. Det är lite som att man nästan alltid sätter det manliga namnet före det kvinnliga när man talar om heterosexuella par eller att man oftare nämner kvinnor vid förnamn och män vid efternamn. Har ni några sådana saker som ni har svårt att göra er av med? Inte bara gällande feminism då utan andra normer också.
Vill även säga att jag uppskattar när folk gör den här typen av rättelser. Det är relevant och skrivet på ett väldigt trevligt sätt. Så tack så mycket!