Viktoria påpekade en sak i inlägget jag skrev om att ha fler än två föräldrar:
jag har tänkt lite på en sak, och menar inte alls detta som kritik utan tycker bara att det vore intressant att höra hur du resonerar kring det. i det här inlägget skriver du: ”Till exempel i sådana fall där ett lesbiskt par och ett homosexuellt par bestämmer sig för att skaffa barn ihop”, och något jag reagerar på, som jag har tänkt på i andra sammanhang tidigare, är att när man skriver ”homosexuellt par” så menar man två MÄN – är inte det egentligen att befästa manlighet som norm inom homosexualiteten? lite som med fotboll och damfotboll? att både kvinnor och män kan vara homosexuella/(spela fotboll), men ändå reserverar man termen homosexuell/(fotboll) till män och kvinnor får använda sig av lesbisk/(damfotboll). förstår du hur jag menar? jag kanske är ute och snurrar i tankarna, men det är i alla fall något som jag har funderat på.
Viktoria har givetvis helt och hållet rätt i sitt påpekande och jag har nu ändrat i det aktuella inlägget. Jag ville bara visa hur otroligt enkelt det är att anta mannen som norm även om man är insett i problematiken som jag nog skulle säga att jag är *ödmjuk*. För mig blir det ett slags bevis på hur djupt värderingen sitter, i alla fall hos mig. Det är svårt att skaka av sig ett beteende som är så inlärt. Det är lite som att man nästan alltid sätter det manliga namnet före det kvinnliga när man talar om heterosexuella par eller att man oftare nämner kvinnor vid förnamn och män vid efternamn. Har ni några sådana saker som ni har svårt att göra er av med? Inte bara gällande feminism då utan andra normer också.
Vill även säga att jag uppskattar när folk gör den här typen av rättelser. Det är relevant och skrivet på ett väldigt trevligt sätt. Så tack så mycket!
fast inom ”gay and lesbian”-forskning och aktivism talar man ju också om ”homopar” som manliga och lesbiska som kvinnliga just för att de lesbiska tyckte att bögarna tog över och blev norm i homorörelsen. det är därför lesbiska på eget initiativ valt att vara en egen politisk grupp, pga problematiken som du nu tar upp så helt ute och snurrar är du ju inte med de kategorierna. det är klart det är en annan situation att vara bög än att vara lesbisk! fattar dock vad det är det du menar med att mannen lätt blir norm. pratar man allmänt som i din text är det smidigt att säga ”samkönade par” så slipper man det problemet, eftersom ”homopar” allmänt och politiskt anses handla om män.
Vet inte om det räknas som norm, men att jag alltid blir så förälskad när jag ser killar som har barn, och tänker något i stil med ”åh vad fint det är med pappor och deras barn”. Är ju inte som att jag reagerar på samma sätt när jag ser en mamma.
Jag råkar ofta säga ”han” när könet egentligen är okänt. Kämpar för hen och använder det ofta nu, skitbra ord! Men jag skäms faktiskt när jag råkar säga han istället för han eller hon / hen.
Annars är det nog rätt lugnt på den fronten för mig tror jag. Men man vet ju aldrig…
tack för att du tog upp det, intressant att läsa din text plus kommentarerna. och tack också för att du skriver så bra och smart, det är alltid givande att gå in här och läsa!
Jag tyckte också den formuleringen var konstig när jag läste inlägget, men jag skrev inget för jag tänkte att du bara ”skrivit fel” och då kändes det fånigt att påpeka.
Jag försöker för tillfället vänja mig av med ordet streckgubbe, och säga streckfigur istället. Man får ta en sak i taget 🙂
Det där med att kvinnan är förnamn och mannen är efternamn känner jag igen och det är också ganska djupt rotat i mig. Jag hajar fortfarande till när det står ”Reinfeldt” i en rubrik, och det är Filippa som åsyftas. Fast det handlar väl å andra sidan om att hennes man är mer känd. Statsministern, liksom.