Jantelagskrossandets baksidor.

Inom bloggvärlden är ju ”krossa jantelags”-människorna den största rörelsen. Man ska ständigt framhäva sig själv och berätta för hela världen vad man är bra på. Typ som Tyra ska göra här i sitt nya blogglyft:

Jag vill bara vara denna starka inspirerande powerwomen som jag är, inte någon flamsig snygg tjej som är rolig att kolla på. Jag vill även sluta tänka igenom allt jag skriver för att jag är rädd att trampa någon på tårna eller provocera någon.

Jag tycker inte att folk ska gå omkring och vara missnöjda med sig själva men jag kan bli så jävla trött på det här ständiga självförhärligandet, det för nämligen en jävligt oönskad effekt; folk ser sig som perfekta även när det kommer till åsikter och diskussioner.

Nära Tyra säger att hon inte vill tänka på vem hon trampar på tårna, vad menar hon då? Det finns en massa människor som är brutalt lättstötta och jag anser inte heller att man ska förändra sitt innehåll efter det, men många bloggare blandar ihop den här orimliga kritiken med relevant kritik. De låter allt ”rinna av” dem, utan att ägna det en tanke. För de är så vana vid att alltid tänka att de har rätt och att de ”inte ska ta skit”.

Men det finns kritik som man ska ta till sig. När DennisM får kritik för det han skriver om Islam så borde han ta den till sig, när Mogi får kritik för hennes fördomar mot Ullaredsmänniskor eller invandrare borde hon ta den till sig. Och Tyra borde ta till sig när hon får kritik för att hon skriver skit om människor och företag som hon jobbar med.

Jag blir så trött på den här ”ta ingen skit”-grejen som har utvecklats till något slags maraton i självförhärligande och världsfrånvändhet. Om man skriver om sitt liv på nätet måste man ha integritet med man måste också kunna ta kritik, för ens blogg eller twitter är faktiskt en förlängning av sig själv. Man kan inte säga att man ”spelar en roll” som saknar förankring i ens verkliga jag, för det är fortfarande man själv som skriver det man gör. Man har ett ansvar.

Den som fläker ut sina åsikter på nätet får räkna med att folk säger emot. Jag tycker såklart inte att det ska vara lag på det men om man får rimlig kritik så bör man ta den till sig och föra en öppen debatt på bloggen, precis som i verkliga livet. Inte bara vifta bort det. Det är en fråga om intellektuell hederlighet, något som de flesta bloggare tyvärr saknar eftersom de är så upptagna med att framhäva sig själva.