Inom bloggvärlden är ju ”krossa jantelags”-människorna den största rörelsen. Man ska ständigt framhäva sig själv och berätta för hela världen vad man är bra på. Typ som Tyra ska göra här i sitt nya blogglyft:
Jag tycker inte att folk ska gå omkring och vara missnöjda med sig själva men jag kan bli så jävla trött på det här ständiga självförhärligandet, det för nämligen en jävligt oönskad effekt; folk ser sig som perfekta även när det kommer till åsikter och diskussioner.
Nära Tyra säger att hon inte vill tänka på vem hon trampar på tårna, vad menar hon då? Det finns en massa människor som är brutalt lättstötta och jag anser inte heller att man ska förändra sitt innehåll efter det, men många bloggare blandar ihop den här orimliga kritiken med relevant kritik. De låter allt ”rinna av” dem, utan att ägna det en tanke. För de är så vana vid att alltid tänka att de har rätt och att de ”inte ska ta skit”.
Men det finns kritik som man ska ta till sig. När DennisM får kritik för det han skriver om Islam så borde han ta den till sig, när Mogi får kritik för hennes fördomar mot Ullaredsmänniskor eller invandrare borde hon ta den till sig. Och Tyra borde ta till sig när hon får kritik för att hon skriver skit om människor och företag som hon jobbar med.
Jag blir så trött på den här ”ta ingen skit”-grejen som har utvecklats till något slags maraton i självförhärligande och världsfrånvändhet. Om man skriver om sitt liv på nätet måste man ha integritet med man måste också kunna ta kritik, för ens blogg eller twitter är faktiskt en förlängning av sig själv. Man kan inte säga att man ”spelar en roll” som saknar förankring i ens verkliga jag, för det är fortfarande man själv som skriver det man gör. Man har ett ansvar.
Den som fläker ut sina åsikter på nätet får räkna med att folk säger emot. Jag tycker såklart inte att det ska vara lag på det men om man får rimlig kritik så bör man ta den till sig och föra en öppen debatt på bloggen, precis som i verkliga livet. Inte bara vifta bort det. Det är en fråga om intellektuell hederlighet, något som de flesta bloggare tyvärr saknar eftersom de är så upptagna med att framhäva sig själva.
Bra superwoman som pratar om sig själv i plural… orkar inte
Hur då i plural?
powerwomen. powerwoman.
Haha, noterade också det och tänkte nästan exakt som du!
jag håller med dig, men jag tror även att vi måste våga – på riktigt – tycka om oss själva och våga stå för det! Våga synas och höras och vara bra utan att skämmas eller be om ursäkt för det.
Dock så får jag intrycker av att de här ”ta ingen skit!”-människorna i själva verket är ganska missnöjda med sig själv och sitt liv men skriker högt om hur jävla bra de är för att döva den där lilla rösten som säger ”jag duger inte”.
vilket iofs kan vara ett verktyg sålänge man inte låter det gå ut över andra.
jag fundera också på det där ibland. alla bloggare säger att man ska fokusera på den positiva feedbacken, inte på den negativa. men oavsett vilken skit du skriver kommer det alltid finns någon idiot som håller med dej. Paow får ju till exempel en massa halv-rasister med sig när hon skriver sin främlingsfientliga inlägg. ska hon verkligen tänka så, att så länge det finns folk som hejar på mej så är jag inte fel ute? man måste ju väga kritiken och mängden till och från.
sen undrar jag alla dessa bloggare som menar att de inspirerar människor till höger och vänster, tyra och kenza osv, (blondinbella kan jag faktiskt tycka att hon inpirerar) men jag funderar ibland, hur exakt är dom inspirerande? som jag ser det blir de beundrade mest för att de är snygga. och jag undrar, hur många inspirerar de egentligen, vs hur många ger de komplex för sitt utseende? jag inser att jag är ute på hal is här, jag menar ju inte att de inte ska få synas bara för att de är snygga. men ändå liksom, tyra som verkar vara övertygade om att hon är en så bra förebild, jag tycker inte illa om henne men jag tycker heller inte hon är nån fantastisk förebild. men hon verkar vara övertygad om hon förtjänar alla uppmärksamhet eftersom hon är så sköööön och en sååå bra männsika, men jag ser det som att det mesta hon är känd för är sitt utseende liksom. sänder verkligen det så bra signaler till unga tjejer som hon själv verkar tro?
ärligt talat tycker jag tyra verkar ganska dålig på reflektera över den kritik som hon får, både positiv och negativ. hon har liksom redan bestämt sig, allt hon gör är så jävla bra! jag menar det kommer ju fram fans till henne och säger att hon är jätte bra!!!! i hennes ställning måste man ju kunna skilja på fans som dyrkar henne för vad hon än gör, och när hon faktiskt gör bra saker..
Jag håller med dig till fullo! En annan sak jag också stör mig på är när folk får för sig att det är något oerhört exklusivt ”svenskt” att ogilla skryt och arrogans. (Newsflash: De flesta människor på jorden tycker nog det är rätt ofräscht. Om jag får gissa.) Jantelagen är ju ingen eftersträvansvärd grej att leva efter, men det betyder ju inte att en måste bete sig som ett as.
Jag håller delvis med dig. Det är en bra sak att kunna lyssna på kritik och ta till sig av kritik. Jag förstår att de bloggare som får mängder av hatkommentarer kan ha svårt att skilja på dem och befogad kritik, men fortfarande. Däremot tycker jag att det är bra om folk tycker om sig själva.
Anne, problemet är att det sällan är man får KONSTRUKTIVA negativa kommentarer. Och jag gissar att Paow mfl får det ännu mer sällan då deras bloggar inte inbjuder till debatt som tex min gör. Det är ofta en massa ”du är dum i huvudet” eller andra rena förolämpningar och vem fan lyssnar på det och tar till sig liksom?
Jag lyssnar absolut på kritik OM den är respektfullt levererad för låt oss vara ärliga; ingen gillar att höra att man har fel. Jag har massvis med kloka läsare som lärt mig nya sätt att tänka på och som med kärlek bitchslappat mig när jag är ute å cyklar.
Som jag förstått ”krossa Jante” så innebär det inte att vara totalt osjälvkritisk. Det handlar om att bortse från de personer som bara är ute efter att trycka ner andra. Konstruktiv kritik däremot finns inget hinder för. Det är så jag uppfattat detta iaf… många kanske ser det på ett annat vis?
Egentligen inte, men det används ofta så av folk.
Jag tar hellre ingen skit alls än ett stänk befogad skit, om man säger så. För vad är befogad kritik? Det är kritik som är sann. Vad är sant? Ja, det ska jag säga dig: sant är det man tror på. Och samma sak kan vara både sann eller falsk för olika människor. Så varför har komentatorn rätt och bloggaren fel? Varför ska man lyssna på någon över huvud taget? Det är här du anser att jantelagen kommer in, men jag skulle snarare vilja påstå att det är Djungelns lag; vinna eller försvinna:
Jag tvivlar på att det är Krossa-jantetänket som ligger bakom det du skriver, utan snarare den känslan alla har på nätet att man är fri och anonym och kan göra vad som helst utan att det ger några konsekventser i verkliga livet. När det kommer till bloggare hårdnar man efter ett tag. Stålsätter sig mot alla människor runt om som hittat ut till nätet och där kan kasta dynga på alla andra och ta ut sina agressioner från verkliga livet. Orkar man inte visa sig tuff och osårbar slutar man snart blogga och komentatorerna ”vinner”. Eller så anlägger man en kaxig inställning eftersom att internetklimatet är så pass rått som det är.
Vet du hur mycket kritik kvinnor får för sina åsikter? Starka kvinnor upprör, vilket gör dem/oss starkare. Hårdare. Får man mängder med oseriösa, elaka kommentarer förhärdar man sitt hjärta. Och när det gäller ”att ta till sig”, som du skriver, kräver det en hel del för en komentatör att nå fram. Du skrev till exempel att någon borde ta till sig andra såsikter och sålunda ändra sina fördomar om rasism. Har du träffat en rasist någon gång? De är lika säkra på att de har rätt, som kristna är på att Gud finns. Rasism är något väldigt svårt att släppa när man än gång fastnat i dem tankebanorna och det krävs väldigt mycket information och kunskap given på rätt sätt för att få någon att fatta. Jag tvivlar på att NÅGON komentar skulle kunna omvända någon med rasistiska åsikter.
Så återkommer vi till det där med sant eller falskt. Är rasism fel bara för att du tycker det? Är Ullaredskillen cool bara för att du tycker det? Är jorden rund bara för att du har hört det i skolan? Jag säger inte att man inte ska fortsätta att argumentera och komentera, för det ska man. Men vad jag säger är att problemet du tar upp går mycket djupare än bara till jantelagen, och det berör inte bara de som författar blogginläggen utan även de osynliga komentatörerna. De är lika stora bovar i hur bloggare utvecklas till dem de är.
Jag hoppas att jag givit dig några tankeställare utan att låta för hård eller rå. 😛 Jag är en sådan som gillar att analysera och fundera. En jobbig jävel, men jag menar inget illa. Vill bara att du ska göra som du skrev där uppe: Ta till dig.
Det jag tycker illa om är att man använder hela den här självförtroendegrejen som någon slags ursäkt för att vara ignorant. Kan för övrigt meddela att jag ändrat åsikt i saker pga bloggkommentarer.
Åh, angående detta. Läste precis dagens fråga på Devote.se och den lyder: ”Tar du åt dig av negativa kommentarer?” Ett av svarsalternativen är: ”Jag får aldrig några elaka kommentarer”. Hm, sedan när blev negativt en orubblig synonym till elakt? Jag menar, att man får en negativ kommentar behöver ju inte ha någonting med elakhet att göra, utan det kan röra sig om konstruktiv kritik också eller ett ifrågasättande utan någon som helst elakhetstanke bakom. Men det är ganska typiskt Devote-tjejer. Medan jag bloggade där var det så oerhört många människor som uppmanade till debatt, men sedan blev upprörda för att man inte höll med dem och ansåg att man hade skrivit en ELAK KOMMENTAR!!!1ett eller hängt ut dem för att man länkade till deras inlägg i sin egen blogg tillsammans med ens egen syn på saken. Så jag förstår att frågan finns på den sajten.
Kom hur som helst att tänka på ditt inlägg då, hehe. 😛