liberalfeminism – Fanny Åström

Om att ”lyfta kvinnor”.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om den här grejen att ”lyfta kvinnor” som en ofta hör i olika sammanhang. Att ”lyfta kvinnor” skulle jag identifiera som en liberalfeministisk strategi, det handlar ofta om enskilda kvinnor som gjort bra livsval och som lyfta fram som föredömen. Det handlar sällan om att lyfta fram feministiska aktivister utan snarare ”lyckade” kvinnor, som kvinnliga politiker, artister eller företagsledare. Alltså kvinnor som har kämpat sig fram i patriarkatet på patriarkatets villkor.

Syftet med att ”lyfta” dessa kvinnor är att visa ”alternativ” för kvinnor, det vill säga att visa att en kan leva på ett sätt som gör en ”lyckad” i patriarkatet. Det handlar om att ”peppa” kvinnor att ta för sig och så vidare. Till exempel så ska en kvinna kanske tänka: ”jag behöver inte utbilda mig till [traditionellt kvinnoyrke] utan jag kanske kan bli VD istället”.

Jag tycker förvisso att representation av är viktigt, att det är viktigt att ser andra alternativ är de som påbjuds traditionellt. Samtidigt så kan jag tycka att det i detta finns en stor ignorans inför de faktiskt svårigheter kvinnor idag står inför om de vill lyckas med något i livet. Det handlar ju liksom inte bara om inställning, utan det handlar om att en behöver anstränga sig så jävla mycket mer för att nå samma position som en man.

En annan grej en ofta ser tillsammans med det här är en retorik som lyder ungefär ”klaga inte bara, gör något istället”. De kvinnor som lyfts fram är ofta kvinnor som har en så kallad ”positiv inställning” och tycker att en är sin egen lyckas smed, som till exempel Löwengrip. Löwengrip är en trygg person att lyfta fram som förebild eftersom hon aldrig skulle drömma om att försöka använda sitt utrymme till att föra fram någon slags feministisk agenda.

Det är inte helt ovanligt att antifeminister lyfter fram ”bra” kvinnliga förebilder, men syftet är alltid att trycka ner någon annan. Till exempel; den här kvinnan är bra eftersom hon gjort karriär, men hon kräver inga förändringar av systemet. Dessa kvinnor kan då användas emot feminismen; eftersom den här kvinnan lyckats, varför kan inte du bara hålla käften och göra det du med? Varför måste ni kräva politisk förändring när kvinnor uppenbarligen kan lyckas om de bara kämpar tillräckligt hårt?

Som kvinna går det givetvis att använda den patriarkala logiken till sin fördel, till exempel genom att motarbeta andra kvinnor. Detta är extra enkelt om en är en vit ciskvinna med kapital, kulturellt som materiellt, som kan anspela på att vara en ”respektabel” kvinna genom att trycka ner andra kvinnor som inte lever upp till dessa ideal. Löwengrip är ett utmärkt exempel på detta; hon ägnar mycket energi åt att framställa sin femininitet på ett fördelaktigt sätt och klanka ner på hur andra kvinnor agerar. Löwengrip slår också mynt av detta, genom att framställa sig som en bra kvinna kan hon ta plats i manliga rum och dessutom sälja saker som kopplas ihop med hennes eftersträvansvärda femininitet. Att bli framgångsrik på det här sättet är absolut inte feministiskt.

Jag tycker också det är viktigt att lyfta kvinnor, men då är det snarare feministiska aktivister jag tänker på. Kvinnor som gått sin egen väg utanför patriarkatet, som gjort motstånd och kämpat emot patriarkala strukturer istället för att ta plats på patriarkatets villkor. Men det är tyvärr sällan det som åsyftas när folk talar om vikten av att ”lyfta kvinnor”.

Twitter 29/12. Klassisk feminism och liberalfeminism.

När folk snackar om ”klassisk feminism” osäkrar jag min revolver. Ca alltid liberaler som hävdar att de står för den ursprungliga feminismen. Klassisk feminism lär alltid vara typ samma rättigheter i lagen, inget mer än så. Rimligt. Dessa personer tror seriöst att det bara var liberala kvinnor som var feminister ”när det begav sig”, bara för att de tagit mest plats. Kan informera om att borgerliga kvinnor var taggade på att sätta käppar i hjulet för kvinnlig rösträtt, på grund av skulle leda till vänsterstyre.

Liberaler som slår sig för bröstet på grund av står minsann för fin och oförfalskad feminism. Mmm synd att den slutade vara aktuell för länge sedan. Feminismen har liksom utvecklats sen 1800-talet, eftersom förutsättningarna för kampen har förändrats. Vi fick rösträtt, vi fick lika lagar, men ändå blev samhället inte jämställt! Detta är frågan feminismen tampas med nu.

Vi kan inte kräva lika juridiska rättigheter i västvärlden, för det har vi redan. Vi måste undersöka varför kvinnoförtrycket ändå består. Den ”klassiska feministens” svar på detta är att det är kvinnors fria val att ha det som vi har det. Men jag vill vara framåtskridande.

Många av de tidiga feminister som hyllas i borgerliga kretsar har en analys som i mycket hög grad utgår från mannen som norm.

Det är inte ovanligt att liberala kontraktsteoretiker hyllas för sin feminism på grund av ”lika rättigheter”. De flesta bortser från kvinnans roll. Till exempel en sådan sak som kvinnors roll familjen och barnafödandet, grundläggande för människans existens, anses irrelevant. Läste någon av de där engelska gubbarna som menade på att när en kvinna väl ingått i äktenskapskontraktet hade hon avsagt sig rättigheter. Kvinnan gjordes fri att ingå i äktenskapskontrakt, men väl inne i det så hade hon en plikt att uppfylla.

Vidare utgår mycket liberal kontraktsteori inte utifrån individen utan familjen, med en manlig individ som överhuvud. Sedan har en i och med feminismen försökt få in kvinnor i definitionen av individ, men inte anpassat själva ideologin särskilt mycket efter detta. Finns fortfarande ingen liberal teori som tar frågan om barnafödande och/eller familjen på allvar. Det räcker ej med att säga ”lika rättigheter”/”frihet att ingå kontrakt” och sen vara nöjd med det. Vilka kontrakt ingås och varför?

Ett problem med liberalfeminism är den stora oviljan att hantera den privata sfärens problem. Privatliv anses vara heligt. Problemet är att stora delar av kvinnoförtrycket sker just i den privata sfären, och detta är knappast någon slump. De ställen där kvinnoförtrycket äger rum har skickligt gömts i privatlivets trygga sfär. Ett utmärkt exempel är hur det länge var helt okej att våldta en kvinna inom äktenskapet, eftersom hon ansågs ha förpliktelser. Samma sak när mord och misshandel av kvinnor beskrivs som ”familjetragedier”.Har väldigt svårt att ta en feminism som inte diskuterar privatlivets och familjens problem på allvar.

Om liberalfeminismens problem.

Kvinnliga företagarna inom välfärden bildar sin egen Grupp 8, läser jag på Svt Debatt. Med feministisk retorik söker de legitimera det plundrande av skattemedel som vinstdrivande välfärdsföretag utgör. Det är en fråga om jämställdhet, tycker det.

Inspirerade av 60-talets kvinnorörelse kräver vi därför friheten att driva förskolor, vård och omsorg på lika villkor som företagare i andra branscher. Det skriver en grupp kvinnliga entrepenörer, som idag lanserar nätverket Välfärdens Grupp 8.

Att Lo är emot vinster i välfärden handlar enligt dessa personer helt enkelt om diskriminering av kvinnor, eftersom kvinnodominerade branscher inte får gå med vinst som manliga. Alltså är det en jämställdhetsfråga att tillåta vinster i välfärden. Att de pengar som försvinner är pengar som annars skulle gå till högre bemanning och bättre arbetsmiljö för de kvinnor som jobbar i dessa branscher är inte relevant. Nej, det viktiga är att det ska gå att tjäna pengar även på kvinnodominerade branscher. Det får ju inte vara orättvist.

LO skulle aldrig motverka nyföretagande och vanliga vinstdrivande företag inom de egna branscherna. Det riskerar ju både jobb, investeringar, kvalitetsutveckling och möjlighet att välja mellan arbetsgivare, samtidigt som det inskränker kundernas valfrihet.Men inom kvinnodominerade områden ska särskilda begränsningar tydligen gälla.
LO vill prata om vinster – men det handlar också om jämställdhet.

I slutet skriver de att kraven de för fram är mer radikala än de som det ursprungliga Grupp 8 drev.

Vi nöjer oss inte med kraven från dem vi lånat namn av, Grupp 8, som på sin tid krävde rätt till arbete och daghem. Vi förväntar oss friheten att själva äga och driva dagens förskolor, vård och omsorg – på samma villkor som andra företagare.

Jag vet inte om ni känner till Grupp 8, men det är alltså ett feministiskt och socialistiskt nätverk som var verksamt kring 60-70-talet. Bland annat så kämpade de för sex timmars arbetsdag som skulle möjliggöra att kvinnor och män kunde dela upp arbete i hemmet bättre. Jag tror knappast att de skulle sympatisera med vinster i välfärden. Deras krav handlade om att kvinnor i allmänhet skulle slippa dubbelarbeta och få lika lön som män, inte om att vissa kvinnor skulle kunna tjäna riktigt mycket pengar på andra kvinnors arbete.

Efter detta hittade jag Dagens Samhälles lista över Välfärdens 100 viktigaste kvinnor vars syfte var att ”synliggöra det viktiga arbete toppcheferna utför”. På hela listan fanns såklart inte en enda sjuksköterska, barnskötare eller vårdbiträde. Nejnej, det handlar ju om chefer detta. Om det viktiga jobb cheferna utför.

Och dessa två grejer sätter väl ungefär fingret på det jävligt feta problemet som finns med liberalfeminism. Något som lyser med sin frånvaro i dessa artiklar är nämligen arbetarperspektivet. Var är egentligen arbetarkvinnorna, de kvinnor som faktiskt utför själva arbete som dessa välfärdsföretagare och chefer profiterar på? De verkar inte vara relevanta över huvud taget.

Liberalfeminismen handlar inte om att förbättra för alla kvinnor, det handlar om att även kvinnor ska kunna tjäna riktigt mycket pengar på andra människors (i detta fallet kvinnors) arbete.

Nå, det kan väl kanske, rent formellt, kallas jämställdhet att även kvinnor kan tjäna riktigt mycket pengar. Det är så smaklöst och vidrigt hur ni får era klassintressen att framstå som könsintressen, när det absolut inte handlar om merparten av alla kvinnors intressen utan bara om er förbannade ”rätt” att profitera på deras arbete. Och inte nog med detta: ni tar dessutom en otroligt viktig del av feministisk historia, perverterar den, omdefinierar den och gör den till er. Helt utan förståelse för vilken ideologisk grund Grupp 8 hade och vilka deras krav var så kallar ni er ”inspirerade” av dem. Jag pissar på er jävla ”jämställdhet”.