Om liberalfeminismens problem.

Kvinnliga företagarna inom välfärden bildar sin egen Grupp 8, läser jag på Svt Debatt. Med feministisk retorik söker de legitimera det plundrande av skattemedel som vinstdrivande välfärdsföretag utgör. Det är en fråga om jämställdhet, tycker det.

Inspirerade av 60-talets kvinnorörelse kräver vi därför friheten att driva förskolor, vård och omsorg på lika villkor som företagare i andra branscher. Det skriver en grupp kvinnliga entrepenörer, som idag lanserar nätverket Välfärdens Grupp 8.

Att Lo är emot vinster i välfärden handlar enligt dessa personer helt enkelt om diskriminering av kvinnor, eftersom kvinnodominerade branscher inte får gå med vinst som manliga. Alltså är det en jämställdhetsfråga att tillåta vinster i välfärden. Att de pengar som försvinner är pengar som annars skulle gå till högre bemanning och bättre arbetsmiljö för de kvinnor som jobbar i dessa branscher är inte relevant. Nej, det viktiga är att det ska gå att tjäna pengar även på kvinnodominerade branscher. Det får ju inte vara orättvist.

LO skulle aldrig motverka nyföretagande och vanliga vinstdrivande företag inom de egna branscherna. Det riskerar ju både jobb, investeringar, kvalitetsutveckling och möjlighet att välja mellan arbetsgivare, samtidigt som det inskränker kundernas valfrihet.Men inom kvinnodominerade områden ska särskilda begränsningar tydligen gälla.

LO vill prata om vinster – men det handlar också om jämställdhet.

I slutet skriver de att kraven de för fram är mer radikala än de som det ursprungliga Grupp 8 drev.

Vi nöjer oss inte med kraven från dem vi lånat namn av, Grupp 8, som på sin tid krävde rätt till arbete och daghem. Vi förväntar oss friheten att själva äga och driva dagens förskolor, vård och omsorg – på samma villkor som andra företagare.

Jag vet inte om ni känner till Grupp 8, men det är alltså ett feministiskt och socialistiskt nätverk som var verksamt kring 60-70-talet. Bland annat så kämpade de för sex timmars arbetsdag som skulle möjliggöra att kvinnor och män kunde dela upp arbete i hemmet bättre. Jag tror knappast att de skulle sympatisera med vinster i välfärden. Deras krav handlade om att kvinnor i allmänhet skulle slippa dubbelarbeta och få lika lön som män, inte om att vissa kvinnor skulle kunna tjäna riktigt mycket pengar på andra kvinnors arbete.

Efter detta hittade jag Dagens Samhälles lista över Välfärdens 100 viktigaste kvinnor vars syfte var att ”synliggöra det viktiga arbete toppcheferna utför”. På hela listan fanns såklart inte en enda sjuksköterska, barnskötare eller vårdbiträde. Nejnej, det handlar ju om chefer detta. Om det viktiga jobb cheferna utför.

Och dessa två grejer sätter väl ungefär fingret på det jävligt feta problemet som finns med liberalfeminism. Något som lyser med sin frånvaro i dessa artiklar är nämligen arbetarperspektivet. Var är egentligen arbetarkvinnorna, de kvinnor som faktiskt utför själva arbete som dessa välfärdsföretagare och chefer profiterar på? De verkar inte vara relevanta över huvud taget.

Liberalfeminismen handlar inte om att förbättra för alla kvinnor, det handlar om att även kvinnor ska kunna tjäna riktigt mycket pengar på andra människors (i detta fallet kvinnors) arbete.

Nå, det kan väl kanske, rent formellt, kallas jämställdhet att även kvinnor kan tjäna riktigt mycket pengar. Det är så smaklöst och vidrigt hur ni får era klassintressen att framstå som könsintressen, när det absolut inte handlar om merparten av alla kvinnors intressen utan bara om er förbannade ”rätt” att profitera på deras arbete. Och inte nog med detta: ni tar dessutom en otroligt viktig del av feministisk historia, perverterar den, omdefinierar den och gör den till er. Helt utan förståelse för vilken ideologisk grund Grupp 8 hade och vilka deras krav var så kallar ni er ”inspirerade” av dem. Jag pissar på er jävla ”jämställdhet”.