Sandra har skickat ett mejl till tidningen Solo G och klagat på det vidriga innehållet i deras tidning. Inget är väl nytt med hennes klagomål egentligen: tidningen representerar äckliga ideal som tjejtidningar gör mest (och bäst). Solo G verkar förvisso vara extra illa, men det är inget förvånande som beskrivs. Det som fick mig att haja till var deras svar:
Hej Sandra och tack för ditt mejl!
Vi gör en kommersiell produkt.
Vi skriver om det som våra läsare tycker är kul och intressant.
Vål målgrupp är 18-30.
Fan vad tröttsamt det är med företag som vägrar ta ansvar för vad de producerar. Om det nu var så att dessa tidningar bara ”blev” för att de efterfrågades så jävla mycket, varför skulle man då behöva marknadsföra dem så aggressivt som man gör? Om människor verkligen vill ha en produkt så skulle de väl leta upp den utan denna marknadsföring?
Jaja, oavsett hur efterfrågad en produkt är så är det alltid personer bakom den och dessa personer måste i någon mån avgöra om de anser att det dem gör är rätt eller ej. Man kan inte svära sig fri från ansvar för vad man producerar genom att säga att kunden efterfrågar just den produkten, det är ett otroligt svagt argument. Visst finns det en syn i samhället på att det inte ligger i företagens natur att ta någon slags samhällsansvar men att även talespersonerna för dessa företag skyddar sig med detta marknadsekonomins mantra är oroväckande.
Dessa personer skulle säkert inte dra sig för att sälja vapen och knark till småbarn om det var lukrativt och lagligt. Äckliga människor.