Etikett: marknadsekonomi

Vi måste kunna diskutera alternativ.

Ofta så hävdas det från marknadsliberalt håll att vi har gått mot en utveckling där färre och färre människor är fattiga, och detta på grund av marknadsekonomi och kapitalism. Länder lyfts ur fattigdom för att företag köper billig arbetskraft där, på detta sätt så sipprar rikedomen ner. Detta må vara sant, även om jag tror att det är en sanning med modifikation. Sant är också att det aldrig tidigare i historien funnits så mycket rikedom, som i dagens system är ekvivalent med makt, samlat i så få människors händer. Denna rikedom är byggd i mångt och mycket på 1. exploaterande av naturresurser och 2. andra människors arbete. Visst kan det tyckas omoraliskt att argumentera emot ett system som dragit många människor ur absolut fattigdom med att säga att man rent principiellt är emot klassklyftor. Samtidigt tycker jag att man måste fråga sig om det inte skulle kunna finnas bättre system inom vilket denna rikedom skulle kunna bli jämnare fördelad.

Jag tycker att det är intressant hur det inom vissa kretsar kan uppfattas som extremt radikalt att säga att rådande system (alltså marknadsekonomi) kanske inte av nödvändighet är det bästa ekonomiska systemet eller peka ut brister som finns inom rådande ekonomiska system. Man förväntas leverera en färdig lösning på hur ens ekonomiska drömsystem borde vara utformat, som dessutom ska vara fritt från brister. Som om något system någonsin levererats färdigt utan att innan behöva prövas.

Sanningen är att jag inte vet. Jag är inte ekonom, jag är blott 20 år gammal och har aldrig läst på universitet eller ens läst en jävla bok om ekonomi. Men jag tycker ändå att man kan tillstå att det system vi har idag knappast fungerar optimalt. Med all den rikedom och makt som samlas på hög i några få personers händer, företag som är rikare och mer inflytelserika än länder, med ett enormt förstörande och exploaterande av både jordens resurser och människor och dessutom en massa massa människor som står utanför både möjligheter för att arbeta och konsumera. Är detta det bäste ekonomiska system vi vet idag? I så fall tycker jag att någon borde tänka till lite och försöka utforma något nytt.

Det är ett problem när en ekonomisk modell tas för det enda rätta, visserligen med utrymme för modifikationer, men fortfarande som någon slags universell sanning om hur samhällen bör vara utformade. Människor som inte delar denna övertygelse om kapitalismens och marknadsekonomins förträfflighet ses som några slags galningar. Så talar bara företrädare för en ideologi som fått alltför lite kritik, accepterats alltför mycket som allenarådande sanning.

Gud, jag vet inte ens om jag själv tycker att kapitalism och marknadsekonomi är något dåligt. Däremot vet jag att denna konsensus kring ett samhällssystem, som dessutom gynnar vissa givna grupper mer än andra, aldrig kan vara särskilt nyttigt. Denna konsensus kring kapitalismens och marknadsekonomins förträfflighet måste brytas, vi måste börja tillåtas diskutera alternativ.

Personer som inte skulle dra sig för att sälja vapen och knark till småbarn.

Sandra har skickat ett mejl till tidningen Solo G och klagat på det vidriga innehållet i deras tidning. Inget är väl nytt med hennes klagomål egentligen: tidningen representerar äckliga ideal som tjejtidningar gör mest (och bäst). Solo G verkar förvisso vara extra illa, men det är inget förvånande som beskrivs. Det som fick mig att haja till var deras svar:

Hej Sandra och tack för ditt mejl!
Vi gör en kommersiell produkt.
Vi skriver om det som våra läsare tycker är kul och intressant.
Vål målgrupp är 18-30.

Fan vad tröttsamt det är med företag som vägrar ta ansvar för vad de producerar. Om det nu var så att dessa tidningar bara ”blev” för att de efterfrågades så jävla mycket, varför skulle man då behöva marknadsföra dem så aggressivt som man gör? Om människor verkligen vill ha en produkt så skulle de väl leta upp den utan denna marknadsföring?

Jaja, oavsett hur efterfrågad en produkt är så är det alltid personer bakom den och dessa personer måste i någon mån avgöra om de anser att det dem gör är rätt eller ej. Man kan inte svära sig fri från ansvar för vad man producerar genom att säga att kunden efterfrågar just den produkten, det är ett otroligt svagt argument. Visst finns det en syn i samhället på att det inte ligger i företagens natur att ta någon slags samhällsansvar men att även talespersonerna för dessa företag skyddar sig med detta marknadsekonomins mantra är oroväckande.

Dessa personer skulle säkert inte dra sig för att sälja vapen och knark till småbarn om det var lukrativt och lagligt. Äckliga människor.

Era rubriker: Det här önskar jag att alla kunde inse.

Politik är svåra grejer. Själv är jag väldigt ambivalent när det kommer till ämnet, ibland vet jag precis vad jag tycker och ibland är ju otroligt förvirrad och vet varken ut eller in. Men det finns några uppfattningar som jag upplever som såpass skilda från mina och allt som är rimligt att det blir helt omöjligt att resonera med människor som intar dem. Ofta är det den typen av värderingar som kräver dagar av diskussion för att man ska kunna komma på rätsida med någon som resonerar så att det enklaste vore om folk bara kunde inse.

  1. Den första är den där jävla individualismen. Människor som är såpass fästa vid sin tro på individen som isolerad från sin omgivning att de inte kan ta till sig strukturalistiska resonemang över huvud taget. De flesta sådana här människor är helt övertygade om att de alltid handlar fritt utan att påverkas av samhällstendenser eller strukturer. Typiskt för dem är att konsekvent förneka att de på något vis skulle behandla män och kvinnor annorlunda.
  2. Och så iden om att människor är sådär brutalt olika. Vi har olika kultur och värderingar och synsätt och så vidare, men i grund och botten är vi alla människor och tenderar att värdera saker som gemenskap, stimulans, att inte svälta eller leva under ständigt hot, att inte bli slagen eller förtryckt. För att över huvud taget kunna resonera kring samhället så måste man göra vissa grundläggande antaganden om människans natur och det finns en hel del forskning som säger en hel del om hur vi faktiskt fungerar. Det är inte som att vi famlar i mörkret gällande detta. Men ändå används det ofta som ett sätt att slippa ta ställning emot en rådande samhällsordning. Typ såhär: ”jag skulle nog inte vilja vara fattig själv men alla fattiga barn kanske gillar det. Man ska inte moralisera kring folks livsstil”.
  3. Människor som tycker att det måste finnas fasta gränser kring allt här i världen. Så fort man argumenterar för t.ex. ett socialt skyddsnät så kommer någon av dessa och ba: ”men var går gränsen för att staten ska hjälpa till”. Det är ju himla svårt att sätta en precis gräns, det är ju något som måste ske i samverkan mellan en massa olika instanser. Men bara för att man inte kan sätta en exakt gräns betyder inte det att man ska kasta det i sjön, det finns så jävla mycket man helt enkelt måste testa sig fram inom för att kunna avgöra.
  4. Punkt tre för mig in på punkt fyra: folk som tycker att man måste härleda sina åsikter ur så kallade axiom, eller att allt måste vara filosofiskt koherent. Detta är extremt vanligt bland lite extremare liberaler som härleder precis allt ur rätten till liv och egendom och inte accepterar några så kallade ”positiva rättigheter” (saker du blir tilldelad, som skola och sjukvård. Negativa rättigheter är saker du har rätten att inte bli berövad, som rätten till att inte bli mördad) eftersom de har ett så stor behov av att precis allt i deras samhälle ska vara filosofiskt koherent. Detta drag kan finnas i många olika politiska falanger, det handlar helt enkelt om att sätta sina principer så sanslöst högt att all diskussion rörande den faktiska verkligheten blir omöjlig.
  5. Iden om marknaden som ett perfekt urverk. En mycket vanlig föreställning är att den fria marknaden kommer fungera som ett perfekt urverk, som tillgodoser allas behov på bästa sätt om den bara får rulla på fritt utan att bli störd av saker som tullar, subventioner, anställningsskydd och så vidare. För det första tror jag inte att det är så det fungerar men det jag tycker är så obehagligt i denna retorik är att de som för den tenderar att sätta likhetstecken mellan en blomstrande marknad och ett friskt samhälle, eller snarare skita i samhället så länge marknaden blomstrar. Även om Bnp i ett land är skyhögt så kan det vara otroligt dysfunktionellt. Ett land kan vara rikt och ändå ha människor som dör av svält. Det finns även en utbredd uppfattning att marknadsekonomier är bäst på demokrati. Jag vet fan inte en enda demokratisk renodlad marknadsekonomi, däremot finns det gott om demokratiska blandekonomier.

Sen finns det en massa andra saker jag också önskar att folk kunde inse. Som att det är dåligt med krig och överkonsumtion, att vi måste ta hand om vår planet och så vidare. Men dessa fem saker är nog de som skapar mest irritation hos mig i mitt dagliga liv. Rubriken kommer från Hanna.