Etikett: vapen

Försäljning av övervakningssystem till diktaturer.

Erika har skrivit om det här med företag som säljer till diktaturer apropå Teliaaffären, alltså att Telia har sålt sina system till diktaturer där de används till att avlyssna människor, alltså upprätthålla diktaturernas förtryck.  Jag tycker att det är en intressant fråga på många sätt. Argumentet att ”om inte vi gör det skulle någon annan göra det” är ju såklart förskräckligt. Inte heller kan man motivera omoraliskt beteende med att det är så företag är, som om det vore någon slags naturlag.

Folk har även en tendens att tycka att det ju inte är företaget utan regeringen i det aktuella landet som gör fel och använda det som förklaring. Jag tycker att det är en himla kass ursäkt för det är klart att omvärldens agerande och inställning spelar roll. Du skulle aldrig resonera så rörande en personlig relation, då ses det alltsom oftast som fel att stödja en person som begår omoraliska handlingar. Varför gäller inte detta företag? Varför har inte företag, som styrs av personer, samma moraliska ansvar?

Däremot kan jag känna mig lite skeptisk till hur man ser mellan fingrarna på försäljningen av vapen, övervakningssystem och så vidare till länder bara för att det är klassade som demokratier. Det är ju inte så att det på något sätt är säkert att en demokrati kommer vara en demokrati även i framtiden eller att allt en demokrati gör automatiskt är rättfärdigt. Jag tycker generellt att stater ska ha så lite maktmedel att tillgå som möjligt.

Sedan är det klart värre att sälja saker som man vet med stor sannolikhet kommer användas på ett omoraliskt sätt men jag tycker till exempel inte vapenhandel blir okej för att vapnen säljs till demokratier. Jag kan tycka att det finns något otroligt självrättfärdigt i den inställningen, att alla produkter är okej så länge de inte säljs till diktaturer.

Detta är väl framförallt en fråga om principer och inget ja förväntar mig ska kunna tillämpas praktiskt, ty det finna absolut ingen politisk vilja till det. Men jag förstår inte varför det skulle vara okej att sälja vapen till en krigsförande demokrati som USA.

Ekots lördagsintervju.

Jag tycker att ni ska lyssna på Ekots lördagsintervju med Annie Lööf för att båda glädjas och förfäras. Förfäras för att ett stolpskott som Anie Lööf anses vara passande att leda ett regeringsparti och sitta på ministerpost, glad för att han som intervjuar, Tomas Ramberg, är så fruktansvärt jävla kompromisslös och proffsig. Han är otroligt påläst och ger sig inte utan att antingen ha fått ett rakt svar på frågan eller gjort det smärtsamt uppenbart för att som lyssnar att det enda som Lööf kan leverera är plattityder och undanflykter.

Extra genant blir det när det talas om vapenhandel med diktaturer. Lööf säger å ena sidan att man ska ha ett ”tydligt” regelverk men kan inte berätta hur hon tycker att dessa regler ska vara utformade. Hon börjar dessutom svamla om att ”verkligheten” ser ut som så att vapenexporten ger pengar till svensk ekonomi. Jag har hört att dessa summor inte är särskilt stora, och dessutom tycker jag att det är genant att att sådant argument ens kan yttras i debatten. Att på detta sätt helt lägga sina ideal åt sidan så fort det kan ge inkomster tycker jag är ett äckligt beteende som jag inte tror att svenska folket står bakom.

Lööf säger att hon inte tycker att man ska ha ett direkt demokratikrav, däremot vara tydlig med vilka villkor som gäller för att man ska få handla vapen med Sverige. Det behöver inte nödvändigtvis vara en demokrati, det viktiga är att de mänskliga rättigheterna följs, säger hon. Jag undrar om hon tänker sig att ett land som Saudiarabien som verkligen är en fruktansvärd demokrati upprätthåller de mänskliga rättigheterna bara för att de skrivit under ett papper på att de ska göra det när de handlar vapen med oss (vilket jag för övrigt inte tror att de gjort). Är inte demokrati någon slags grundpelare i de mänskliga rättigheterna?

När det kommer till kritan så handlar detta om att vi säljer vapen till en regim som med största sannolikhet kommer använda dessa vapen mot folket om det sker något slags upprör. Vad ska Sverige göra då, be snällt om att få tillbaks dem? Gå in och hjälpa folket som kompensation? Ge en massa bistånd? Hade det inte varit enklare att bara inte sälja vapen till diktaturer från början, speciellt inte de som är kända för att vara ovanligt grymma.

Personer som inte skulle dra sig för att sälja vapen och knark till småbarn.

Sandra har skickat ett mejl till tidningen Solo G och klagat på det vidriga innehållet i deras tidning. Inget är väl nytt med hennes klagomål egentligen: tidningen representerar äckliga ideal som tjejtidningar gör mest (och bäst). Solo G verkar förvisso vara extra illa, men det är inget förvånande som beskrivs. Det som fick mig att haja till var deras svar:

Hej Sandra och tack för ditt mejl!
Vi gör en kommersiell produkt.
Vi skriver om det som våra läsare tycker är kul och intressant.
Vål målgrupp är 18-30.

Fan vad tröttsamt det är med företag som vägrar ta ansvar för vad de producerar. Om det nu var så att dessa tidningar bara ”blev” för att de efterfrågades så jävla mycket, varför skulle man då behöva marknadsföra dem så aggressivt som man gör? Om människor verkligen vill ha en produkt så skulle de väl leta upp den utan denna marknadsföring?

Jaja, oavsett hur efterfrågad en produkt är så är det alltid personer bakom den och dessa personer måste i någon mån avgöra om de anser att det dem gör är rätt eller ej. Man kan inte svära sig fri från ansvar för vad man producerar genom att säga att kunden efterfrågar just den produkten, det är ett otroligt svagt argument. Visst finns det en syn i samhället på att det inte ligger i företagens natur att ta någon slags samhällsansvar men att även talespersonerna för dessa företag skyddar sig med detta marknadsekonomins mantra är oroväckande.

Dessa personer skulle säkert inte dra sig för att sälja vapen och knark till småbarn om det var lukrativt och lagligt. Äckliga människor.

Varför skulle det inte vara okej?

Den här artikeln alltså. En kille som har köpt ett gevär av Anders Breivik blir intervjuad, och får frågan om han tycker att ”det känns okej att använda vapnet”. Det är alltså en laglig affär som genomförts med ett oanvänt vapen, och då innan det att Breivik har gjort det han gjorde. Varför skulle det inte vara okej att använda vapnet?

Jag tycker faktiskt att det är en väldigt fånig artikel. Det känns som guilt by association hela vägen igenom. Han köpte ett vapen av Breivik, då är han relaterad till mördaren. Nu är det ju inte så att aftonbladet försöker få det till att han skulle vara skyldig, men frågorna har uppenbarligen har fått hintar ju sitt.

En bra grej dock, är att man börjat med att kalla Breivik för terrorist. Det gör mig väldigt glad faktiskt, för jag var rädd för att det skulle viftas bort som en ensam mans vansinnesdåd även i fortsättningen.

Fred mellan folk, krig mellan kön!

Satan vilken infantilt inlägg som Amanda Schulman har skrivit. Hon tycker att män ska puckla på varandra istället för att puckla på ”oss” kvinnor.

Ni får slå varandra hur mycket ni vill. Använd knivar och andra vapen, jag bryr mig inte, bara ni låter oss vara. Vi är svagare än vad ni är. Kan det inte bara få vara så enkelt, att vi ber er att sluta.

Förutom det uppenbara i att ingen förtjänar att bli slagen (framförallt inte med knivar eller det mer abstrakta ”andra vapen”) oavsett om man är man eller kvinna så förundras jag över hur hon tycker sig ha rätten att föra alla kvinnors talan. Alla kvinnor inkluderar även mig och jag ställer inte upp på detta. Alls.

Visserligen är mäns våld mot kvinnor ett samhällsproblem men det är fortfarande större risk för en man att bli angripen på stan än för en kvinna (i hemmet är det väl annorlunda, jag vet inte hur det blir om man slår ihop allt våld). Våld mot kvinnor sker i relationer medan våld mot män sker mer plötsligt och från lite vem som helst.

Hon får det att framstå som om patriarkatet är något slags krig mellan könen, där män gör allt de kan för att utrota oss kvinnor. Usch och fy! Jag undrar verkligen hur hon tänkte när hon skrev det här inlägget. Hon ba: ”gu va bra, nu ska jag ta ställning mot våldtäkter o sånt dåligt”. Och så blev det bara så fel.

För övrigt: folk som hävdar att våldtäkt är det värsta som kan hända en. Alltså, jag förnekar rakt inte att det skulle vara sjukt vidrigt att bli våldtagen och att jag troligen skulle må dåligt om det skedde men jag kan fan tänka mig saker som är etter värre. Som att bli torterad, till exempel. Fy. Jag tycker faktiskt inte att man måste utnämna något till ”det värsta” för att det ska vara värt att #prataomdet.