Etikett: nipprig

Veckans nipprigaste.

Detta är nog det nipprigaste jag läst denna vecka:

Personligen tycker jag att lyx-skatt kan vara vettigt på produkter som Louis Vuitton, Gucci, Armini, osv. Anledningen är att de till stor del använder handarbete och ofta avstår från fabrikstillverkning och därmed inte för utvecklingen och ekonomin framåt. Möjligen en utmaning att definiera vad som ska lyx-beskattas, men det borde gå att lösa.

Okej? Så det ska alltså beskattas högre om du konsumerar produkter med hög kvalitet, som är väldigt dyra och som för det mesta har producerats under goda villkor för arbetarna för att de är gjorda med handarbete och att man därför inte har drivit utvecklingen framåt?

Personligen så tycker jag att det är skitbra om folk som har råd konsumerar kvalitet istället för att köpa 100 h&m-väskor. Mycket mer miljövänligt. Varför ska det straffbeskattas? Det är ju bara otroligt märkligt. Observera att detta uppkom i en tråd där de i princip rådde konsensus om att vi ska sluta med olika straffskatter/subventioner.

Jag tycker man ska bötlägga alla som inte aktivt bidrar till den tekniska utvecklingen, de jävlarna.

Skandal när man får vad man beställt.

Dagens missöde måste ju ändå vara detta. Konsumtionsprinsessan Mogi gick på ett café och fick mat hon inte tyckte om. När hon konfronterade servitören med detta svarade han rätt och slätt att ”andra tycker om soppan”. Skandal att man inte får pengarna tillbaks, tycker Mogi.

Lite villkoret när man äter ute är väl att man får den rätt man beställer och att den smakar som den gör. Om den nu är bränd eller så kan jag ju förstå reaktionen, men om det helt enkelt bara är en smak man ogillar? Ska man som kund ha ”rätt” att få en annan då? Jag har nog aldrig hört någon resonera så innan faktiskt.

Sen har Mogi en långt utläggning om att det är extra dåligt för att det är så dyrt. Bland annat kostar en kopp te 45 spänn. Jag håller med om att det är hutlöst men jag skulle aldrig vara så nipprig att jag betalade den summan. Jag antar att servitören tänkte att om hon har råd att käka här så har hon väl fan råd att köpa en ny maträtt om den nu inte faller henne i smaken. Så hade i alla fall jag tänkt.