Att berättiga sin överkonsumtion.

Kan inte sluta skratta åt detta inlägg hos shoppingprinsessan Mogi. Hon har, under rubriken Create your dream closet, om olika typer av ”tweeds” man tydligt måste ha i sin garderob. Tanken på att man ens måste ha en tweed förefaller orimlig, men tydligen är det fyra olika som gäller, nämligen en neutral tweed, en tidlös tweed, en enfärgad tweed och en statementtweed.

Om den tidlösa tweeden skriver hon såhär:

Alla bör ha en tidlös ryttar-tweed från Ralph Lauren, de är klassiker som aldrig går ur modet! Riktiga hantverk!

Alla bör alltså ha en sådan. Okej, då vet jag.

Om statementtweeden skriver hon:

Här möts färg, form samt material i en otrolig skapelse som tar dina outfits till en helt ny nivå! (Snarare till ett helt nytt solsystem..)

Ett nytt solsystem… Herregud, jag orkar inte.

Nejmen allvarligt nu. Jag vet att Mogi är en person som konsumerar otroligt mycket. Jaja, ni behöver inte dra den där ”men läs inte bloggen då om du stör dig”-raddan för jag vet redan det. Men den här grejen med att försöka få sin konsumtion att framstå mindre som onödig lyxkonsumtion genom att lägga fram den som nödvändigt för att bygga någon slags ”garderob” som all ”bör” ha, jag fattar det inte. Ändå stöter jag ofta på så kallade guider till vad en kvinna bör ha i sin garderob. Ungefär som om inte en klädintresserad person (en person som läser sådana böcker) redan visste det?

Ofta i konsumtionsbloggar inriktade på kläder så används ord som ”klassisk”, ”tidlös” och ”bra kvalitet” för att liksom markera att detta minsann inte är någon pryl man köper bara för att köpa utan minsann är en kvalitetsprodukt såväl i utförande som i utseende. Ibland är det en ”investering” vilket alltså ska förstås som något man kommer använda så mycket att man lika gärna kan lägga tio tusen på det.

Jag är så nyfiken. Tror Mogi att om hon köper dessa fyra tweeds (som hon ju för övrigt redan har och säkert fler därtill) så kommer hon liksom inte att ha något begär sedan. Att hon har byggt den ”perfekta” garderoben med tidlösa kvalitetsplagg och att hon kommer nöja sig med det?

Sen blir jag också så skeptisk när folk använder ord som ”tidlös”. Om man köper plagg man är bekväm med, som sitter bra och som är snygga så kommer väl de också att vara tidlösa? Jag har en massa kläder som jag använt år ut och år in för att jag verkligen gillar dem men det är ju inte som att jag, när jag köpte det, tänkte att ”detta är tidlöst, jag kommer kunna ha det för evigt”. Jag tänkte: detta är ett plaggs om jag tycker är snyggt och bekvämt.

Visst kan man spendera extra på saker som håller hög kvalitet, speciellt om det är typ jeans som man ju i regel har en längre tid. Men jag kan bli så matt på alla dessa uttryck och resonemang som konsumtionsgalna människor använder för att berättiga sig stundtals helt hutlösa konsumtion. Bara inse faktum: du kommer aldrig någonsin att ha den ”perfekta garderoben” som gör att ditt konsumtionsbegär stillas. Du kommer alltid att ha ett begär av mer, för ditt begär är inte grundat i ett verkligt behov av att ha fyra olika tweeds i din garderob utan i att ständigt köpa mer, mer och mer. Vägen ur detta (om du nu vill ut) är inte att bygga den perfekta garderoben utan att inse att det finns andra, betydligt viktigare, saker i livet.

Tabu.

Läste Mogis blogg lite och hon har tydligen medverkat i ett program om folk som livnär sig på att jobba online. Såhär skriver hon om saken:

De pratar om människor som livnär sig genom att jobba online, mycket intressant då det fortfarande är otroligt tabu att man kan livnära sig genom ett jobb som är online.

Alltså, ordet ”tabu”. Satan vad folk överanvänder det ibland. Kan ni snälla ta och chilla ner lite för jag kan absolut inte se att det finns något tabu kring onlinejobb. Tabu, det är ju sådana saker man inte får prata om. Sedan när får man inte prata om onlinejobb? Skulle det vara något fult med det? Det har jag otroligt svårt att se.

Vad som däremot är lite tabu, och det på goda grunder, är att säga att man jobbar ”otroligt hårt” när man i själva verket driver en blogg. Menar inte att säga att det är fult att tjäna pengar på bloggen, men ett särskilt hårt jobb är det inte.

Oväntad fittringsreaktion.

Tänkte alltså leverera uppföljningen till rysaren om Mogis fittring. Nu har hon blivit uppmärksammad på att den ser ut som en fitta av flera läsare men hon verkar mot förmodan ta det med ro:

Jag tycker att detta var stort gjort av Mogi! Det gick emot precis alla mina förväntningar, jag trodde ju att hon bara skulle radera kommentarerna om saken alternativt beskylla alla för att vara översexualiserade i sin blick. Men icke!

Mogis fittring.

Vad som är sjukt kul är att ringen som Mogi ska bära på modeveckan ser ut som en fitta.

Det är förvisso inget fel med det, jag tycke ringen var ganska snygg. Den hade dock lika gärna kunnat vara en produkt av någon feministisk konstfackselev. Ärligt talat.

Jag undrar om Mogi tänkt på detta själv. Jag undrar om någon annan kommer tänka på det eller om det bara är jag som fått mina sinnen förstörda av all fittkonst. Roligt hur som helst.

Du är inte i position att moralisera om detta, tyvärr.

Mogi kommer med tips om ekonomi apropå lyxfällan. Att Mogi tipsar om ekonomi är i sig stor humor, speciellt då hennes tips är saker som ”lev inte över dina tillgångar”. Jaha! Så det är så man gör för att inte få skulder! Det jag finner mest lustigt med hennes inlägg är att hon på något sätt verkar tycka att det är värre att hamna i skuldfällor på grund av slarv och okunskap än på grund av att man levt för lyxigt. Det är i alla fall vad jag uttolkar av hennes extremt raljerande ton.

Jag måste säga att jag tycker att det är djupt osmakligt när en person som uppenbarligen är väldigt ekonomiskt priviligerad ska komma och moralisera, vilket är precis vad hon gör, kring andra människors ekonomi. Jag håller med om att det är negativt att människor tar lån för att konsumera men det blir liksom löjligt när Mogi själv knappast är ekonomisk utan konsumerar i en takt som de flesta enbart skulle kunna drömma om.

Jag tänker mig att om konsumtionshetsen i samhället inte var så stor och om det inte var så otroligt förknippat med lycka att kunna konsumera så skulle det inte vara så vanligt att folk hamnade i dessa skuldkriser på grund av överkonsumtion. Jag vill även tillägga att det inte bara är enskilda individer som gjort detta, utan även hela länder som levt över sin tillgångar.

Vi har ett konsumtionsideal i vårat samhälle. Detta är givetvis något man kan och bör värja sig mot, men för vissa är det inte så enkelt. Personer som Mogi förstärker och profiterar på detta ideal och är dessutom födda i en sådan position att de har möjligheten att leva ut det utan att hamna i någon skuldfälla. Jag måste säga att jag tycker att det är otroligt osmakligt att då komma och läxa upp folk om deras ekonomi när man själv inte har några erfarenheter av hur det är att inte kunna spendera flera tusenlappar i månaden och när man dessutom upphöjer extremt hög konsumtion till ett livsideal.

Det är inte priset det är fel på utan mängden.

Mogi har skrivit ett inlägg om hennes syn på lyxkonsumtion. Att köpa dyra produkter är det i sig inget fel på enligt mig, och jag ser hellre att folk som har råd köper svindyra väskor än att köpa flera billiga för samma summa.

Problemet med att försvara sin konsumtion med att man bara köper kvalitet är att det inte riktigt funkar så länge man inte har en begränsad budget för kläder, som man antingen väljer att köpa många billiga plagg för eller få dyra plagg för. Så är det inte riktigt i Mogis fall, utan hon konsumerar både dyrt och mycket.

När jag kritiserar Mogi för hennes överkonsumtion så är det jag bryr mig om inte hur dyra grejer hon köper utan att hon köper så förbannat många grejer. Att hon sedan försvarar det med att grejerna hon köper har kvalitet gör mig mer provocerad. Kvalitetsargumentet funkar inte om man ändå bara använder majoriteten av sina plagg en enda gång.

Om det var så att Mogi struntade i att köpa småsaker/onödiga saker och väntade på något riktigt fint, hur kommer det sig då att hon inte ens använder så otroligt många av de plagg hon köper? Hur kommer det sig då att hon på en månad handlar typ lika många klädesplagg som jag gör på ett år? Det handlar inte bara om att hon köper dyra saker, hon köper även jävligt många saker. Mer än de flesta.

Sen är det klart att hon får köpa en väska för 100 000. Det ställer jag mig inte emot alls. Vad jag däremot ogillar är att hon försvara en uppenbar överkonsumtion med att grejerna håller hög kvalitet och att hon föredrar få fina saker framför många mediokra. Mogi konsumerar många saker och de sakerna är dessutom dyra. Överkonsumtion blir inte mer okej eller sunt bara för att grejerna man överkonsumerar råkar vara dyra och kvalitativa.

De rabiata ickerökarna vill bara känna sig förmer än andra.

Mogi har skrivit ett inlägg om rökning. Hon är tydligen EXTREMT emot nikotin och andra droger.

Jag har aldrig testat en cigarett och kommer aldrig göra, tycker det är bland det mest korkade man kan göra. Vem vill aktivt göra det medvetna valet att förstöra sin kropp? Sina organ, man har bara en kropp!

Jag kan störa mig otroligt mycket på den här synen på rökare och människor som tar andra droger. Att man på något sätt skulle vara dum i huvudet för att man röker. Jag håller med om att rökning i sig är dumt och onödigt men det kan finnas en miljon skäl till att man röker, att man gör den prioriteringen.

De flesta rökare jag känner är väl införstådda med de risker som finns med rökning och vet om att det är dumt att röka men gör det i alla fall för att de är beroende. För det mesta har de börjat röka någon gång i 16årsåldern då de har mått väldigt dåligt, gjort uppror mot sina föräldrar och så vidare. Du kan säga vad fan du vill till en människa i den åldern men hen kommer liksom inte lyssna för det igår en tonåringens natur att tänja på gränser.

Skulle aldrig i hela mitt liv testa en drog, att ta in substanser i kroppen som inte ska vara där är vansinnigt i mina ögon. Jag vill hålla min kropp ren. Jag håller mig till några glas bubbel då och då, där går min gräns.

Det här får mig att tänka på vilka droger som anses vara okej i vårt samhälle och inte. Alkohol är tydligen okej även för en som aldrig skulle testa en drog (alkohol är väl ändå en drog) eller ”ta in substanser i kroppen som inte ska vara där”. Hur avgör man egentligen vad som ”ska vara där”? Jag tycker såklart att de tär okej att välja bort rökning men om man motiverar det med ett drogmotstånd överlag så fattar jag faktiskt inte, då ska man väl vara emot alla droger och inte bara de som råkar passa?

En annan sak jag inte förstår är om någon i ett förhållande röker, hur kan man vilja utsätta sin icke rökande partner för passiv rökning?

Detta kort om passiv rökning. För det första är det jävligt omtvistat hur stor skada det egentligen gör och för det andra så inträffar passiv rökning när man sitter bredvid någon som tar en cigg eller i en lokal där andra röker. Som ickerökare kan man faktiskt välja att inte gå ut sin rökande partner när hen går ut för att blossa. Om man nu skulle göra det ändå kan man kanske strunta i att sitta skitnära just då utan sitta på lämpligt avstånd så man inte andas in röken. Det är liksom inte så att man blir utsatt för passiv rökning om man kysser en rökare eller att den farliga rökarmentaliteten skulle ”smitta”.

Det jag tycker är fånigast med detta tjat om rökning är att det är helt uteslutet att man med det kommer få en enda rökare att tänka till. Det enda som sker är att rökare och folk med liberal inställning till rökning blir jävligt trötta på allt tjat och moraliserande kring deras livsval.

Men jag antar att dessa personer har behovet av att ständigt tjata för att stärka sin egen lilla renlevnadsgrupp. Det är nämligen de enda positiva kommentarerna man ser på inlägg som dessa, från människor som redan själva är hängivna ickerökare och som blir så jävla till sig av att läsa om vilka överlägsna människor de är som valt bort denna hemsk drog. Det är ju såklart alltid jävligt skönt att få känna sig förmer än andra, antar jag.

Jag vill ju bara klaga.

När jag skrev det här inlägget om att positionera sig emot modebloggare så kom jag på att vissa kanske kan tycka att jag kastar sten i glashus i och med det jag skrev om Mogis knapprage.

Mogi frågar sig varför denna kvinna inte bara kan vara stolt över att hon är sosse eller vänsterpartist eller vad hon nu är. Det är av följande anledning: kvinnan kanske helt enkelt är jävligt emot nya moderaterna och inte så mycket för något annat. Hon hatar nya moderaterna mer än hon älskar det parti hon nu röstar på.

Det var vad jag skrev. Detta var lustigt nog ett av svaren:

Poängen är att kvinnan kunde ha varit positiv och haft ett S eller V på sin pin, de visar hennes åsikter mer än tydligt utan att kränka(ja, jag anser också att det till en viss grad är kränkande) någon och visa hat och omogenhet!!

Jag tycker att det är konstigt att folk inte förstår att politik kan handla minst lika mycket om att fördömma som att höja upp. Att jag är emot alliansen handlar inte om att jag är så jävla mycket sosse att jag tror att världen skulle vara en perfekt plats om de tog över makten, det handlar om att jag tycker att alliansens politik och retorik är fel i sig.

Resonemanget verkar vila på att man inte har rätt att klaga om det inte finns något bättre, dessutom måste detta ”bättre” finnas på partipolitisk nivå och inte som en ide eller en rörelse utanför det parlamentariska.

Man sa vara positiv och höja upp det man tycker är bra. Men jag är för helvete inte positiv och jag tycker inte att varken vänsterpartiet eller socialdemokraterna är särskilt bra, jag tycker mest bara att högern är otroligt jävla dålig. Och det måste man väl få uttrycka?

Tydligen så ska alla bara forma sina åsikter efter vad de tycka är ”bra” och sedan upphöja det. Moderater och socialdemokrater ska träffas och så ska de säga: ”jaha, du är sosse/moderat? Så trevligt att du har hittat en politik du gillar! Själv tror jag på något annat, men nu tycker vi olika i samförstånd”. Vilken blomstrande politisk debatt vi skulle ha!

Detta, mina damer och herrar, är inget annat än ett åsiktsklimat som främst syftar till att upprätthålla status quo, en politisk debatt utan vassa kanter så att ingen lättkränkt moderat kan skära sig på dem. Politik kan inte bara innehålla positiv upphöjande av saker och ting, det måste finnas kritik också. det måste finnas ett utrymme att säga: ”jag har ingen bättre lösning, men jag finner mig inte i detta” och skapa nya idéer utifrån missnöjet snarare än att man redan tillhandahåller perfekta lösningar.

Mogi kränkt på grund av harmlös kritik mot moderaterna.

Den här videon med Mogi är ju bara för lustigt. Mogi blir provocerad och, får man anta, kränkt, av en kvinna som har en pin där det står ”rocka röven av högern” och en med ett moderat-M som är överstruket. Hon tycker att det är ”hatiskt” och ”extremt provocerande” och uttrycker också att hon minsann skulle har fått en massa ”extremister” eftersom sig om hon hade en pin där det stod ”jag vaskar såssar på helgerna” på sin chanelväska. Hon avslutar med att tydliggöra att alla för tycka vad de vill och att man måste ”respektera det”.

Det roliga med det här att det är så himla typiskt nya moderaterna att gå omkring och känna sig kränkt och sårad över alla människor som uttrycker andra åsikter. Allt ska bara sväva runt i ett perverterat status quo där ingen ska få framföra någon kritik, för kritik är samma som som att inte acceptera andras åsikter.

Grejen är att jag verkligen verkligen accepterar att andra har åsikter, jag vill inte begränsa yttrandefrihet eller tryckfrihet och jag skulle aldrig slå en människa pga dess åsikter. Men det betyder inte att jag respekterar dess personers åsikter. Jag tycker att man kan ha in i helvete fel och jag tänker på inga villkor strunta i att uttrycka det om jag tycker så. Man kan inte bara gå omkring och ”ha sin åsikt” och sedan förvänta sig att alla ska vara nöjda med det, givetvis kommer folk att vilja övertyga dig. Att inte kunna ta att någon uttrycker en kritik mot dina åsikter ser jag som en oförmåga att kunna leverera ett legitimt försvar av dem.

Mogi frågar sig varför denna kvinna inte bara kan vara stolt över att hon är sosse eller vänsterpartist eller vad hon nu är. Det är av följande anledning: kvinnan kanske helt enkelt är jävligt emot nya moderaterna och inte så mycket för något annat. Hon hatar nya moderaterna mer än hon älskar det parti hon nu röstar på.

Politik handlar inte bara om att höja det man gillar till skyarna, det handlar också om att gå i motreaktion mot det man inte tycker om. När jag kritiserar moderaterna gör jag det inte på grunden att de är sämre än andra partier, utan på grunden att jag tycker att de är keffa i sig, utan att för den sakens skull behöva jämföra dem med något annat. Mogi har ett helt inomparlamentariskt perspektiv på det hela, hon utgår från att den som inte är moderat måste ställa sig bakom något annat partis politik, vilket inte behöver vara fallet.

Hur man kan se dessa pins som provocerande har jag otroligt svårt att fatta. Okej om man tyckte att det var provocerande med en pin där det stod ”skjut Reinfeldt” men även det hade ju varit skitlöjligt att uppröra sig över. Vem som helst fattar att det inte är ett seriöst förslag, utan ett politiskt ställningstagande specifikt emot nya moderaterna.

Jag undrar också vad Mogi har för syn på sin omgivning om hon tror att hon skulle bli anfallen av ”extremister” om hon hade en ”vaska såssar”-pin. Jag skulle inte ens bli provocerad av den, utan bara tycka att hon var en riktig idiot och sedan inte bry mig så mycket mer. Om hon sedan går på första maj-demonstration med en sådan får hon ju såklart räkna med att folk blir sura, men jag tror inte att hon skulle få spö.

Snälla Mogi, du är inget offer. Du har sjukt mycket pengar och tjänar pengar på rådande samhällsordning. Det är klart som fan att folk som har det sämre vill opponera sig emot det. Om du nu tycker att det är dåligt: övertyga dem! Kom med argument för politiken du tror på istället för att sitta och gnälla om att de som inte delar dina uppfattningar ”kränker” dig och är ”hatiska”.

Rasistmogi.

Underbara Mogi har skrivit ett inlägg om att hon blev kränkt på nattklubben Hells Kitchen. Tråkigt för henne. Hon passar såklart på att nämna att männen hon blev kränkt av hade ”utländsk härkomst”.

Detta ifrågasätts såklart i kommentarsfältet. Det urartar dels i det gamla vanliga tjatet om att utlänningar är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken och vilken otroligt kvinnofientligt religion Islam är.

Om de hade kommit från finland hade jag skrivit det, hade de kommit från danmark hade jag skrivit det, om de hade kommit från Italien hade jag skrivit det, om det hade varit norrmän så hade jag skrivit det. Nu kom männen från ett arabland där de har extremt nervärderande syn på kvinnor och behandlar dom på ett nedlåtande sätt. Och detta bekräftades inte bara 1 gång utan två gånger då 2 av de 3 männen på hells slog min axel och betedde sig som barbarer.

Det roliga med detta är att Mogi i inlägget beskriver att männen hade ”utländsk härkomst”. Hon skriver inte från vilket land eller ens vilket område de föreföll vara. Betyder ”utländsk” att man är från ett ”arabland” numera? Det är i så fall en språklig förändring jag missat.

Det tråkiga med detta är att jag själv antog att männen var från just ”ett arabland” och var muslimer. Jag ska från och med nu anstränga mig för att inte associera ”utländsk” till ”muslim/arabland”.

Hur som helst så ger Mogi uttryck för extremt främlingsfientliga och dumma åsikter i sitt kommentarsfält. Här är några favoriter:

Men nu måste du skämta? Har du absolut ingen verklighetsuppfattning? Kolla statistiken! Kolla exempelvis på hedersmorden, varför begås det på 2000 talet? Varför är vissa människor så extreeemt bakåtsträvande? Jag säger inte att ALLA är hemska kvinnoförtryckare. Men väldigt många är tyvärr det och det kan ingen säga något om, då lever man i förnekelse. Vilket du verkar göra till stor del.

Det är inte detta denna debatt handlar om, 90% håller med mig om att de var vidriga barbarer sen har vi 10% som drar en massa egna slutsatser efter jag skrivit att männen var av utländsk bakgrund, men det får stå för dom att dom har dom fördommarna. Jag har inget emot utlänningar. Det jag dock har något emot är hur vissa män förtrycker och förminskar kvinnor i deras omgivning, och dessa män var exakt sådana typer.

Det hör visst till, med deras religion så behandlar man inte kvinnan med respekt. Vilket dessa 40+ åriga män visade när de 2 gånger smällde in mig in i väggen, gjorde pistoltecken mot huvudet, skrattade samt kastade en drink på mig. Psykopatiskt beteende om du frågar mig.

Skulle för övrigt vilja veta vilken samhällsgrupp som gör sig skyldig till mest skattefusk, dvs stöld från det offentliga som bland annat gör budgeten för att bekämpa våld mindre. Kanske kan det vara överklassen?