platsjournalen – Fanny Åström

Lycka till med jobbsökandet!

Läste tidningen Platsjournalen som ges ut av arbetsförmedlingen för att ge så kallad ”information” till jobbsökande och tänkte berätta lite om denna.

Den inledande artikeln var en artikel om att en skulle rensa bort sina träffar på Google för att bli mer Anställningsbar. Kanske har en ett gammal internetskelett i garderoben, som de uttryckte det. Tänkte lite på denna blogg och att vissa ba ”men du kommer ju aldrig få något jobb när du skriver denna” eller folk som bara ”jag skulle aldrig lägga upp sånt där, tänk om en inte får jobb”. Tycker det är så sjukt att tycka att det är rimligt att skrämma människor till den typen av konformitet. Uttryck inga åsikter offentligt. Nästa steg; avveckla din personlighet, dina intressen, dina relationer och så vidare så blir du en skitbra arbetare! Annars får du Skylla Dig Själv om du blir fattig. Det vet väl alla att en inte får ha något ”liv” när en är arbetslös. Hoho.

Sedan var den en artikel med sex tips till hur en ”kommer igång” med att söka jobb. Förutom tips som ”svara på annonser” som ju är så uppenbara att det bara känns förminskande så var det också att en skulle göra ”spontanbesök”. Detta tips får en fan hela tiden som jobbsökande och jag tycker det är vedervärdigt. Att åka till en plats där en inte har någon aning om en är önskad eller kommer att bli väl bemött är verkligen inte en soft grej och kan vara rejält skrämmande för många.

Detta är dock mitt favorittips:

Låt ditt arbetssökande korrumpera exakt alla dina sociala relationer! Prata inte om något annat! Gå omkring som en desperat jobbsökarzombie! Attackera förbipasserande! De finns ingen ände på eländet.

Lycka till!

Min inre nörd.

Läste Platsjournalen i vanlig ordning och reagerade på ”7 anledningar till att anamma din inre nörd”. Jag tycker att det här snacket om att vara en ”nörd” är intressant. Först och främst: vilken typ av nörderi anses betydelsefullt? Den typen av nörderi som kvinnor ofta ägnar sig åt, typ smink, mode eller kanske inredning, anses inte vara ett bra nörderi. Däremot manligt kodat nörderi, typ ”coola grejer i rymden” (ofta täckt under kodordet ”vetenskap”) anses vara bra och intellektuellt. Det är ju inte så svårt att räkna ut varför det är så, men jag tycker det är märkligt hur folk använder nördbegreppet helt utan att reflektera över detta, vilka som ingår i gruppen ”nördar” och så vidare.

Sedan: är inte själva poängen med nörderi att det är något jävligt onödigt en prioriterar jävligt högt för sin egen skull, av purt intresse. Alltså jag förstår att vissa tjänar pengar på det förr eller senare, men att jag ska ”anamma min inre nörd” för att bli attraktiv på arbetsmarknaden går ju emot själva poängen.

Antar dock att det inte är min inre kommunist- eller feministnörd som åsyftas, utan något lite mer rumsrent nörderi. Typ ”vetenskap” eller någon jävla tabell.

Platsjournalen.

När jag känner att livet inte är tillräckligt vidrigt för mig så brukar jag läsa arbetsförmedlingens tidning Platsjournalen. Den handlar typ om hur en ska söka jobb, om hur kul det är att ha ett arbete men hur tråkigt det är att vara arbetslös och så vidare. Skönmålandet av ARBETSLINJEN vet inga gränser, det är nästan lite snuskigt. En överöses med idel tips om hur en ska kunna krydda sitt Cv, anpassa sin personlighet på arbetsintervjun och så vidare och så vidare.

Jag tänker bara; varför ger arbetsförmedlingen ut denna tidning? Varför finns den att hämta gratis på större stationer? Jag tror knappast att ”tipsen” i den hjälper människor att få jobb i någon större utsträckning. Jag tror inte att vi blir kvitt arbetslösheten genom att säga att det är viktigt att ha ett fast handslag och le på arbetsintervjun för tusende gången.

Det handlar såklart om att sprida sin ideologi. Att skapa den här bilden av att det alltid alltid är den arbetslöse det är fel på, att det perfekta jobbet ligger en formulering i Cv:t bort och så vidare och så vidare. Detta är såklart långt ifrån hur verkligheten faktiskt ser ut.

Jag behöver inte filosofi, jag behöver möjligheter till ett värdigt liv.

Hittade detta citat i min favorittidning Platsjournalen som ges ut av Arbetsförmedlingen. Rekommenderas om du vill ha borgerlig ideologi i sin renaste from alldeles gratis.

När jag läser sånt här känner jag typ: ”ah, soft att ”filosofin” säger att jag har ett värde trots att jag saknar jobb (jag studerar ju och så vidare så arbetslös är väl egentligen inte vad jag är, men jag är liksom inte ”anställningsbar”), men kan vi som samhälle snälla börja agera i enlighet med detta också?”. Mitt problem är liksom inte att jag tycker att jag är värdelös för att jag ”kommit fram” till det genom filosofi, utan att en känner sig jävligt värdelös av att bli behandlad som skit.

Jag blir förbannad av det här individualiserade sättet att tala om det eventuella dåliga självförtroende en kan känna som arbetslös. Det handlar inte om ”självkänsla”, det är ingenting som kommer inifrån, det handlar om hur en behandlas av samhället. Arbetslösa blir behandlade som smuts, både individuellt och i den så kallade ”offentliga debatten”. Klart det inte är soft att vara arbetslös.

Jag behöver inte filosofi eller självhjälp för att ge mig ”bättre självförtroende”, jag behöver möjligheter till ett värdigt liv. Utan detta kommer jag att känna mig värdelös oavsett vad filosofin säger.