Det är skillnad på att önska en människa lidande och att vilja att staten ska infria detta.

I sak kan jag hålla med om att Breivik är jordens avskum och borde behandlas så. Jag skulle inte sörja om han dog, inte heller om han skadade sig riktigt riktigt illa. Jag kan inte säga att jag önskar honom ont, men jag kan absolut förstå att andra gör det och jag önskar honom i sanning ingen behaglig tillvaro. Men det är en skillnad på att önska en människa all världens lidande och att vilja att rättsstaten ska användas för att infria detta. Hur illa jag än hade velat en person hade jag inte velat att domstol, polisväsende eller liknande skulle användas för att verkställa detta.

Jag skulle aldrig vilja leva i ett samhälle där man åsidosätter den vanliga ordningen bara för att människor känner avsky för en människas, visserligen vedervärdiga, handlingar. Att använda sig av specialanpassade undantag på det viset är inte rättssäkert över huvud taget och inte värdigt en demokrati. Breivik ska givetvis dömas efter rådande lagstiftning precis som gäller för alla andra som begår vidriga handlingar. Om man sedan med dådet i åtanke väljer att införa en nya ordning så har jag inget emot det av princip, men att kräva undantag när känslorna blir för starka är att sätta rättsstatens spelregler åt sidan för att införa någon slags folkdomstol, och det är inte så jävla fräscht.

Fräscha och uppdaterade åsikter.

Idag är jag upprörd över människan som tycker att man ska ”hänga ut” sexförbrytare på internet. Ska det vara som att ”skämmas på torget” kanske, som Beatrice Ask så fint uttryckte det när hon talade om de så bespottade gredelina kuverten som skulle skickas till alla sexköpare.

Vad jag vet så fungerar det som så i en rättsstat, att du blir dömd och när du sedan avtjänat ditt straff så står du fri från skuld. Visserligen så kommer man alltid att bli dömd av de delar av omgivningen som känner till ditt brott, men rättsväsendet ska fan inte uppmuntra till vidare fördömande av en person efter avtjänat straff. Det ska inte uppmuntra till fördömande innan avtjäning heller, då straffet i en rättsstat ska bestå av det som lagen utfärdar, inte något allmänt hat som man med hjälp av samhället piskar fram.

Det liknar ju den typen av lagar man hade på medeltiden när typ landsförvisning/laglöshet (det vill säga att alla är fria att själv ”ta lagen i egna händer” och straffa den dömda) var rimliga straff för saker om typ otrohet. Det känns ju fräscht och uppdaterat. Sorgligt nog så har denna syn på rättsskipning blivit ganska vanligt förekommande, speciellt när det gäller sexbrott. Folk verkar tycka att det är okej att staten ska anspela på omgivningens förakt för förbrytaren för att förstärka straffet. Lustigt att detta bara gäller när det kommer till sexbrott och inte vid typ mord, misshandel, hatbrott, ekonomiska brott eller stöld.

Att människor inte fattar att de bara sysslar med samma fina gamla sexualmoral som har förtryckt kvinnor, homosexuella och människor i största allmänhet under flera tusen år. Eller är de rentav stolta över sitt moralistiska förtryckararv?