Etikett: moralism

Att vara en förebild.

Många kvinnliga bloggare har skrivit inlägg om att de inte vill vara förebilder, bland andra UnderbaraClara och Niotillfem.

Jag har funderat en del på det här med att vara en förebild, om kommit fram till att det är en sak jag tycker är väldigt viktig. Jag tycker att det är viktigt att jag förmedlar ett budskap jag kan stå för på de plattformar jag har, jag tycker att det är viktigt att använda ett språk och skriva om saker som gör att människor kan leva bättre liv, tänka kritiskt och så vidare. Jag får ibland kritik för att jag inte gör detta, och när den kommer brukar jag försöka ta den till mig (sedan är det inte alltid att jag håller med, men det är en annan sak, kritiken i sig är inte ett problem).

Jag tycker inte att en hej vilt kan blanda ihop till exempel kritik mot heteronormativitet (som jag kommer använda som exempel i det här inlägget) med folk som tycker att det är förkastligt om någon offentlig person röker. Det handlar inte om handlingen i sig, det handlar om hur en väljer att framställa det hela. Om en väljer att framställa det i ett slags rosa skimmer så kan jag tycka att det är väldigt destruktivt. Folk framställer sällan sin rökning i ett rosa skimmer, och om de nu gör det så finns det liksom ingen rökarnorm i samhället. Många av dessa bloggare framställer dock sina heteromonogama relationer, romantik och så vidare i ett rosa skimmer, och där har de dessutom en enorm samhällsapparat i ryggen.

Det handlar om att sprida en typ av ideal som redan är väldigt befästa i detta samhälle, och som får ännu mer spridning. Dessa ideal är inte bara en fråga om ”preferenser” utan handlar om system, till exempel patriarkatet eller kapitalismen. Det handlar inte om att enskilda individer ”väljer” att leva på vissa sätt, utan om att vi lever i ett samhälle där det påbjudet.

Jag dömer ingen som lever i en heteromonogam relation, jag ser det snarare som en tragisk konsekvens av samhället vi lever i. Däremot tycker jag att folk ska sluta romantisera en sådan livsstil, speciellt om det sker inför publik. Att leva på ett sätt är en sak, att okritiskt hylla det och romantisera det är en annan. Detta är det jag tycker att folk har missat när det kommer till dessa inlägg, att det de gör inte bara är att ”inte vara perfekta”, utan att aktivt och okritiskt reproducera normer. Det går inte att säga ”jag har valt att leva såhär”, för det handlar inte bara om dig. Det handlar om att den typen av relationer påbjuds från hela samhället, och när en säger ”jag är lycklig i detta, det är mitt fria val” så hjälper en till i att neutralisera den ordningen.

Människor är inte perfekta, men vi kan fundera på hur vi framställer våra liv och vad det förmedlar till omgivningen. Detta tycker jag är ett ansvar som alla människor har, jag blir sur även när mina vänner håller på och romantiserar till exempel en patriarkal livsstil, men jag tycker såklart att ansvaret blir större om en har större inflytande.

Jag förstår att en inte vill vara en förebild i den meningen att en ska avkrävas att leva ett helt perfekt liv i varje avseende, men att inte kunna ta kritik för sina livsval och framförallt för hur en väljer att framställa sina livsval är en helt annan sak. Att inte utsättas för moralism och avkrävas någon slags renlevnad kan jag absolut förstå behovet av, men jag tycker inte heller att en ska gå omkring utan att reflektera över vad en förmedlar.

När borgerligheten saknar argument kör de med moralism.

Alliansen vill alltså sänka bidragsdelen i studiebidraget med 300 kronor och höja lånedelen med 1000 kronor, något jag såklart vänder mig emot då jag anser att bidragsdelen måste höjas rejält.

Vad jag tycker är intressant när den här typen av förslag kommer upp är mängden människor som diskuterar studenters karaktär. Studenter är bortskämda och borde minsann jobba utanför studierna eller bara äta gröt och nudlar och då kommer det gå bra. En kan tydligen inte förvänta sig att en ska kunna konsumera lika mycket som när en jobbar heltid, trots att studier ju faktiskt är en heltidssysselsättning som kräver en jävla massa jobb och så vidare och så vidare.

När jag tänker på studiemedel så tänker jag inte främst på att jag typ ska ha extra pengar att köpa kläder för. Istället tänker jag på alla de studenter jag känner som inte har besparingar eller föräldrar som kan skjuta till pengar som hamnar i kläm på grund av ekonomiska problem. Människor som tvingas sluta studera och jobba för att de inte får ekonomin att gå ihop annars. Jag tänker också på den samhällsrisk som finns i att tvinga människor att skuldsätta sig mer och mer, risken är nämligen överhängande att de pengarna inte kommer kunna betalas tillbaks, vilket kommer bli ett jävligt stort problem både för enskilda individer och samhället som helhet.

När borgerligheten inte ha några verkliga argument så kör de med moralism. Centrum för debatten är inte vilken typ av samhälle vi har och hur vi skapar det, utan istället diskuterar enskilda individers, hypotetiska eller faktiskt existerande spelar inte så stor roll, prioriteringar. Det pratas om att enskilda studenter väljer att läsa kurser som inte anses vara samhällsnyttiga nog (som om kunskap inte var värdefull om den inte leder till tillväxt), om att enskilda studenter som handlar ett par byxor för mycket eller festar för mycket och så vidare och så vidare.

”Förtjänar dessa personer verkligen mer pengar?” frågar de sig. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är så viktigt att reda ut vad folk förtjänar och inte. Det viktiga är väl att ha ett system för högre studier som fungerar både för människorna som studerar och för samhället i stort. Ett system som inte gör att personer som inte har ekonomisk trygghet från hemmet struntar i högre studier för att de inte vågar sätta sig i skuld, ett system som inte tvingar människor att jobba extra vid sidan av trots att de inte pallar med det, ett system i vilket folk slipper gå omkring och känna ständig stress för sin ekonomi och istället fokusera på studierna, ett system som inte bygger upp en gigantisk skuld som sedan inte kommer kunna betalas av då det blir allt svårare att skaffa jobb även för akademiker.

Det är ett stort jävla problem att så många studenter knappt får ekonomin att gå ihop, det gör att många tvingas hoppas av studier i förtid, många bränner ut sig eftersom de tvingas jobba extra vid sidan av heltidsstudier och att många helt och hållet avstår från att studera. Sedan finns det såklart de som inte har problem med ekonomin och som kanske kommer använda de där extra pengarna till att festa eller något annat dåligt och omoraliskt, men det är väl ändå inte ett särskilt stort problem i jämförelse?

Och visst, studenter kanske är bortskämda om en jämför med folk som har det värre, kanske människor i andra länder som måste betala för sin utbildning och som inte har tillgång till studiemedel alls. Frågan är väl hur detta möjligtvis kan vara ett problem. HUR kan det vara ett problem att folk har det bra? Denna eviga moralism finns till för att täcka över det politiska i olika skeenden. Istället för att diskutera vilket samhälle vi vill ha, vilka prioriteringar vi vill göra, så diskuteras enskilda individers eventuella okloka livsval, bortskämdhet och så vidare och så vidare. Det här är över huvud taget inte relevant, för det handlar om politik och inte om att avgöra enskilda individers karaktär.

Onödig moralism och misogyni i abortmotståndet.

Ett argument emot abort som jag tycker är vidrigt är följande ”men om en har sex så ska en kunna ta konsekvenserna”. Det är liksom så onödigt moralistiskt. Varför tvinga in människor i något de uppenbarligen inte vill bara för sakens skull, för att de ska ”ta konsekvenserna”, när det faktiskt finns en massa andra möjligheter också. Det känns som en så himla onödig tillbakagång att envisas med att inte ge folk vissa möjligheter bara för att.

Ibland talar folk om att människor som inte förmår skydda sig inte borde ha sex alls. Det kanske är sant, men om en inte anses mogen nog för att ha sex borde en ju verkligen inte skaffa barn.

Vidare så finns det en ganska stor ojämlikhet i vem som får ta konsekvenserna, det är ju nämligen kvinnan som vanligt. Det är kvinnan som måste bära på barnet, som måste föda det och som troligen kommer få ta ansvaret för det. Det är också kvinnor som traditionellt sett fått ta skulden för det inträffade. Det är helt enkelt en inställning som stärker kvinnor underordning.

Ofta är det män som slarvar med kondom. Det är män som försöker tjata sig ur att använda kondom, som ”glömmer” den, som suckar när den tas fram och så vidare. Visst finns det kvinnor som undviker kondom men jag skulle säga att de är betydligt färre än de män som gör det. Jag skulle också vilja hävda att många kvinnor som undviker kondom gör det för att de lärt sig att det är så OERHÖRT JOBBIGT för män att ha kondom. Så var det i alla fall för mig under tiden jag slarvade med kondomen, och det är inte heller särskilt konstigt att det känns mindre kul att förslår det efter att en fått suckar, tjat och menande blickar gång efter gång.

Det är också män som har sex med kvinnor mot deras vilja. Nu talar jag inte bara om regelrätta våldtäkter här, utan om all form av press en kan känna inför att ligga med någon annan. Jag skulle säga att kvinnor garanterat är överrepresenterade i gruppen som känner sig pressade till samlag. Kvinnor lär sig att de måste betala för mäns uppmärksamhet och kärlek med sina kroppar. Många kvinnor har samlag fast de egentligen inte vill, för att de känner sig tvungna. Det är så manligt överläge fungerar, kvinnor är så måna om att få mäns kärlek och bekräftelse att en gott kan betala med sin kropp.

Varför är det alltid kvinnor som ska betala för mäns vårdslöshet, mäns tillfredsställelse och så vidare? Varför är det alltid kvinnor som ska straffas för det som händer när en har sex? Den här moralismen kring aborter är inte bara dum och onödigt, den är oerhört misogyn också. Det är sällan att personer kläcker ur sig att vi ska sluta bekämpa könssjukdomar eftersom det är bättre med avhållsamhet. Undrar vad det beror på? Kanske att det drabbar båda könen.

Det borde finnas en diagnos för sånt här: ohjälpligt dum i huvudet.

Tar tillbaks det där om veckans nipprigaste. Detta måste vara veckans nipprigaste:

Landskronas förslag till rökpolicy säger att all arbetstid ska vara rökfri. Det innebär att ingen får gå ut och röka på fikarasten, ingen får heller ta ett bloss under utomhusarbete i parkerna. Reglerna innebär till och med att det blir förbjudet att röka i den egna bilen eller i hemmet om man jobbar hemifrån.

Jag känner ba: det var då själva… hur kan man ens föreslå något sådant? Hur kan man tycka att det är rimligt att förbjuda rökning i det egna hemmet vissa tider.

Okej om det sabbar ens prestationer, men då ska man väl kunna sparka folk på grund av att de inte gör sitt jobb. Inte för att de röker. Detta är fullkomligt orimligt och efterblivet. Arbetsköpare kan inte ha så mycket makt över sina anställdas liv. Det går bara inte. Kan ni inte fatta det, alla efterblivna moralister som tar beslut här i världen?

Det värsta är ju att vissa vill utöka det hela till att även gälla snus.

Seriöst. Det är den här typen av idioti som skulle kunna få mig att begå terrordåd. Detta är ren och skär idioti, varken mer eller mindre. Jag tycker att det borde finnas en diagnos för människor som tycker såhär: ohjälpligt dum i huvudet.

Varför denna hets mot mammor?

Detta är galenskap. Micah, den femtonåriga morsan som bloggar, har skrivit ett inlägg om jämställdhet. Inget särskilt med det egentligen, hon är uppgiven för att hon alltid får skit för att hon inte tar med Kelly, hennes barn, jämnt och ständigt.

När jag skriver om något annat än Kelly får jag kommentarer ”Vart är Kelly?? Varför tar du inte hand om Kelly?”. Men varför ska jag ha Kelly hela tiden? Varför får inte Kevin sånna kommentarer? Behöver inte han också ta hand om Kelly? Det är väl lika ”hemskt” när han är ute med kompisar?

Micah har ju så rätt. Men för detta har hon behövt skriva inlägg till sitt försvar inte mindre än fyra gånger. För folk går fullständigt bananas i hennes kommentarsfält, ni kan ju se själva. Jag håller väl med om att det är en aning oansvarigt att skaffa ett barn när man är så ung, men det tar inte ifrån poängen i att barnet faktiskt har en far.

Detta är så himla sorgligt tycker jag. Det är någon form av nykonservativa värderingar som börjat dyka upp och som folk sprider i alla jävla mammabloggar, jämt och ständigt. Inte bara ska man alltid vara med sitt barn, man ska inte heller bry sig om något annat i hela världen. Inte skriva ett ord om något annat än sitt barn på sin blogg.

Man är faktiskt två om en unge, alltid. Och även ett spädbarn kan bli omhändertagen av sin farsa nån gång ibland. Faktiskt. De flesta verkar ju vara överens om att det är en bra grej med delat föräldransvar så varifrån kommer egentligen denna hets mot mammor? Jag finner den helt obegriplig.

Ett barn.

Förbjud sexualundervisningen så att ingen under femton tror att de får ha sex.

Dagens nyhet är ju helt klart denna om elever i åttan som tvingats skriva sexnoveller på skoltid. Det är givetvis fruktansvärt att bli tvingad till en sån sakoavsett vilken ålder man är i. Sexualitet är förmånga något privat och ytterst laddat (speciellt i den åldern) som man inte ska behöva dela med sig av till sin lärare. Men givetvis så är det någon som tar tillfället i akt att sprida äcklig moralistisk och sexualfientlig propaganda. Bland annat ”Tokmoderaten” skriver följande.

Går man i årskurs 8 den här dagen i början av februari är man inte byxmyndig om man nu inte är född ännu tidigare på året eller har gått om en klass i skolan. Är man inte byxmyndig så är man alltså kriminell ifall man har sysslat med sådant som lärarna i Tomelilla vill att de ska skriva om.

Han skyller sedan allt på den ”socialistiska flumskolan” och avslutar med att skriva en sexnovell om en socialdemokrat som köper sex. Jag ballar ur av osmaklighet. Sen finns det dem som bara är dåligt upplysta:

De flesta åttondeklassare har inte ens fyllt 15 vid den tidpunkt som uppgiften gavs, vilket innebär att majoriteten var förbjudna enligt lag att ens ha sexuellt umgänge. Sänder det då inte ut lite fel signaler att ge en sådan uppgift?

Satan vad jag hatar den här myten om att det skulle vara olagligt för någon under 15 att ha sex. Jag har läst igenom hela kapitel sex i brottsbalken och bara hittat saker om att man inte får ha sex med någon under femton. Denna lag gäller dessutom inte om åldersskillnaden är ringa, vilket den kan gå för om den yngre är 14 och den äldre 17 (prejudikat).

Vad som händer vid 15 års ålder är att du uppnår samtyckesålder. Det innebär alltså att du anses mogen nog för att ge ett juridiskt giltigt samtycke till sexuell handling. Lagen finns till för att skydda barn från övergrepp och inte för att upprätthålla någon slags oskuld hos ”barn”.

Problemet med den här uppgiften är inte att den sänder ut fel signaler. Den här uppgiften hade inte varit okej i något sammanhang utom möjligtvis en frivillig kurs i litterär gestaltning. Hela iden med sexualkunskap är ju att man ska lära sig om sex till när man nu bli mogen för det, så om man ska vara krass så är hela sexualkunskapen ett enda stort uppmuntrande till sexuella handlingar. Kanske tycker tokmoderaten att vi ska förbjuda hela klabbet så att vi inte råkar få någon under 15 att tro att det är okej för dem att ha sex.

Jag tycker fan i mig att det är omoraliskt att reagera på ungdomars eventuella byxmyndighet i en situation som denna. Detta ska fan inte handla om vem som följer lagen och inte, detta ska handla om vad som är bäst för barnen. Och bäst för barnen är att de får behålla sina fantasier i fred och slippa moraliserande ”tokmoderater” som tjatar om att de är kriminella, riktigt farliga brottslingar (och vi vet ju alla vad vi gör med dem), om de knullar.

Varför blir jag aldrig bjuden på spritfest?

Jag skrattade gott åt artikeln ”TV4 tog med 16-åringen på spritfest” som handlade om att Paow hade följt med ut på krogen efter inspelningen av fångarna på fortet och druckit ”några cider”. Älskar för det första ordet ”spritfest”, tänker mig en bag in box full med vodka som folk dricker direkt  ur, helt gränslöst. Och massa färgglada drinkar. Paow hade typ sin alkoholdebut när hon var 13 (chansar vilt här, men jag vet att hon hade den för ett tag sedan) så det är nästan lite gulligt av henne att göra en grej av att hon drack några cider. Det är ju inte som att hon är nåt aningslöst offer som inte fattade vad hon höll på med.

I Frankrike, där inspelningarna är, så är åldersgränsen på alkohol på krogen 16 år. Jag förstår inte varför produktionsteamet skulle ha ett ansvar för att svenska alkohollagar följs när man är utomlands. Typiskt exempel på svensk folkhälsomoralism, när man vägrar inse att vissa lagar kanske inte är helt perfekta och rimliga. Det är också lustigt hur man får det att handla om vad föräldrarna förväntas förvänta sig, det är väl Paow som ska vara i centrum här. Orka upprätthålla en kodex för att föräldrarna förväntar sig det när det gäller en 16-åring. Hon kan väl dessutom ta eget ansvar.

Vad som förvånar mig är att Blodinbella inte reagerade, hon är ju annars en person som tycker om att visa sig ”ansvarstagande” och ”mogen”. Fast som BK sa: hon har väl ansträngt sig för att verka som en fjortis i fångarna på fortet. Men den största undran är ändå denna: varför blir jag aldrig bjuden på spritfester? Jag skulle fan älska det!

Dags för en ny moralsyn kanske.

Nu har det då läckt en nakenbild på Kissie. Jag är inte förvånad alls.

Det som jag däremot tycker är förbannat jävla löjligt är allt moraltjat om att den där bilden kommer finnas ”för alltid” och att ”ingen kommer vilja anställa henne”. Typ såhär:

Stackars flicka, så mycket som hon förstör för sig själv. Ingen fantastisk framtid där inte. Kan inte vara många, förutom utvikningstidningar, som kommer att vilja anställa henne. Trist, man hade ju hoppats på att hon var bra mycket mer klipsk och annorlunda som person än som ”Kissie”

Fan vad trött jag är på alla som måste tjata om att bilder man lägger ut på internet finns kvar för alltid. Det är för det första inte sant, jag har för mig att medellivslängden för material på internet är ungefär 8 månader. Man måste också ta i beräkningen att det enorma informationsflödet vi har idag gör att ingen kommer bry sig om Kissies nakenbild om en vecka. Det sker helt enkelt för många skandaler för att någon ska orka bry sig särskilt länge. Vad fan, inte ens misshandel eller ”våldtäkt” (att Nemo knullade med en icke byxmyndig) blir en särskilt stor grej.

Dessutom: vad sägs om att uppdatera eran moralsyn lite? Idag så kan man hitta lite ”opassande” bilder på lite vem som helst. Kändisar viker ut sig åt höger och vänster, folk knullar i tv och det sabbar inte hela deras liv. Jag fattar inte folks fixering vid att man ska få ett ”straff” för att man levt ”omoraliskt”. Det bara tjatas om hur svårt Tylösand-människorna kommer ha att få jobb hela tiden. Varför är det så viktigt att tjata om det?

Jag gratulerar Kissie för att hon trots ickecensurering har en rätt schysst kropp (om man ser till hennes ideal) och hoppas att hennes framtida arbetsgivare kommer att bedöma henne för hennes kompetens istället för att hon råkade ta en nakenbild på sig själv. Det är i alla fall vad jag skulle gjort om jag anställde folk. Vettiga människor inser att alla har skelett i garderoben och att en nakenbild inte är en stå stor grej, i alla fall inte om man jämför med de brott som många bloggare begår utan att få någon moralistmaffia på sig.

Fräscha och uppdaterade åsikter.

Idag är jag upprörd över människan som tycker att man ska ”hänga ut” sexförbrytare på internet. Ska det vara som att ”skämmas på torget” kanske, som Beatrice Ask så fint uttryckte det när hon talade om de så bespottade gredelina kuverten som skulle skickas till alla sexköpare.

Vad jag vet så fungerar det som så i en rättsstat, att du blir dömd och när du sedan avtjänat ditt straff så står du fri från skuld. Visserligen så kommer man alltid att bli dömd av de delar av omgivningen som känner till ditt brott, men rättsväsendet ska fan inte uppmuntra till vidare fördömande av en person efter avtjänat straff. Det ska inte uppmuntra till fördömande innan avtjäning heller, då straffet i en rättsstat ska bestå av det som lagen utfärdar, inte något allmänt hat som man med hjälp av samhället piskar fram.

Det liknar ju den typen av lagar man hade på medeltiden när typ landsförvisning/laglöshet (det vill säga att alla är fria att själv ”ta lagen i egna händer” och straffa den dömda) var rimliga straff för saker om typ otrohet. Det känns ju fräscht och uppdaterat. Sorgligt nog så har denna syn på rättsskipning blivit ganska vanligt förekommande, speciellt när det gäller sexbrott. Folk verkar tycka att det är okej att staten ska anspela på omgivningens förakt för förbrytaren för att förstärka straffet. Lustigt att detta bara gäller när det kommer till sexbrott och inte vid typ mord, misshandel, hatbrott, ekonomiska brott eller stöld.

Att människor inte fattar att de bara sysslar med samma fina gamla sexualmoral som har förtryckt kvinnor, homosexuella och människor i största allmänhet under flera tusen år. Eller är de rentav stolta över sitt moralistiska förtryckararv?

Ni morsor är fan tusen gånger värre än alla ”unga tjejer” tillsammans.

Folk snackar ofta om hur ”unga tjejer” utsätts för så himla mycket press och att man inte borde sträva efter att vara så jävla duktig hela tiden, men alltså… morsor. Vad fan är felet på er egentligen?

Vad man än gör och tycker som mamma ska det utvärderas, dels av en själv och dels av alla andra morsor som verkar ingå i en gigantisk klubb för inbördes beundran och överdriven moralism.

Jag har en underbar jävla mamma, hon ställer upp, låter mig gråta i hennes knä, bakar supergoda bullar och hela köret. Det finns bara en sak jag hatar: att hon alltid ska sätta sina barn och sin man i första rummet. Visst, det är skitbra att bry sig om sina ungar och sin familj, men jag hatar fan självuppoffrande föräldrar. Ni är underbara som ni är, det räcker med att ni inte är galna, erbjuder en axel att gråta mot och hämtar oss från skolan när ni är små och framförallt att ni älskar oss. Ni behöver inte vara bäst, ni behöver inte laga de godaste bullarna, gå till skansen varje helg eller laga alla måltider hemma. Det är fan helt okej att ni bara slänger lite findus köttbullar i stekpannan då och då, eller att bara sitta en hel dag och kolla på tv.

För något väldigt viktigt när man är liten är att inte känna sig som en belastning, som något som tär på er och tar er energi, något som får er att må dåligt eller ert förhållande att knaka i fogarna. Tro mig, barn märker sånt. Kanske inte de allra minsta spädbarnen men jag har själv tidiga minnen från när jag tyckte att mamma ansträngde sig för mycket för mig, när jag förstod att hon åsidosatte sig själv för min skull.

Det är obehagligt med människor som gör kärleksfulla saker för att de känner sig tvingade till det. Sånt ska komma från hjärtat, inte från samhällets normer. Och jag tror att ni älskar era barn innerst inne och ni skulle nog ge dem alldeles nog med kärlek bara genom att göra vad som känns bra för stunden. Och då skulle ni kanske inte göra dem bortskämda eller skuldmedvetna, som man ofta blir om någon har offrat alldeles för mycket för en.