Johan Norberg skriver en krönika om Fukushima i Metro.
Människans törst på billig energifick katastrofala konsekvenser efter jordbävningen i Japan. Experterna hade försäkrat att kraftverket i Fukushima var säkert, men det demolerades. 1 800 hem totalförstördes och människoliv skördades.
Men vänta lite, så långt har det väl ännu inte gått i kärnkraftverket? Nej, just det, jag skrev inte om det, jag syftade på vattenkraftverket Fujinuma i Fukushima. Det kollapsade och skapade större förödelse än kärnreaktorerna i samma prefektur. Det har få medier rapporterat om.
När vi ändå var inne på ämnet liksom.
Jag menar inte att kärnkraft är ofarligt. Det är förenat med risker som alla andra energiformer är och det ska inte förnekas. Däremot hyser folk en irrationellt stor rädsla för kärnkraft. Johan Norberg fortsätter med att berätta om en tidigare kärnkraftmotståndare som nu ändrat uppfattning, faktiskt i samband med Fukushima.
Så här tänker Monbiot: ett 40 år gammalt kärnkraftverk fick elförsörjningen utslagen av en av historiens största jordbävningar, sedan förstördes reservsystemet av en 14 meter hög tsunami och explosioner hindrade försök att kyla reaktorn med havsvatten. Allt som kunde gå fel gick fel och bränslestavarna började smälta. Ändå höll inneslutningen (som saknades i Tjernobyl) och såvitt känt har ingen utsatts för en dödlig dos strålning. Det är för tidigt att blåsa faran över, men om detta blir slutresultatet är kärnkraften faktiskt säkrare än någon hade kunnat föreställa sig.
Och det eviga skräckexemplet: Tjernobyl. Om någon hade sagt att läkekonst är farligt för att man brukade såga av folks armar med såg förut så hade ingen tagit det på allvar men Tjernobyl är tydligen ett adekvat exempel? Trots att det är konsensus bland typ alla som sysslar med kärnkraft att Tjernobyl var osäkert och att man under inga omständigheter bygger likadant nu.
En annan lustig grej är att folk panikar här. Inte ens när USA langade två stora atombomber i rad över Japan så påverkades vi märkbart. Varför skulle vi göra det nu?