Tänkte på ett avsnitt av top model som jag såg för några dagar sen. Där var den en tjej som var någon slags ”fröken sverige”-figur fast i USA eller var det där programmet nu utspelar sig, hon hade långt fint hår och ett nervöst ”förlåt för att jag finns”-leende.
I alla fall så skulle de klippa henne korthårig i programmet, vilket var extremt ångestladdat för henne. Hon grät verkligen typ ett dygn, pratade massa med sin pojkvän i telefon och hade sig. Alla tyckte ju såklart hon var superfjantig. Sen ville dem klippa av hennes hår mer, men då gick det för långt, då drog hon hem istället.
Men det roliga var följande: När hon drog så sa hon ”skönhetstävlingar bygger karaktär, modellyrket förgör den”. Haha. Att tycka att det ”bygger karaktär” att stå och se snygg och ständigt glad ut, då har man fan ett jävligt uppfuckat perspektiv på saker och ting.