Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

student

Läget i Uppsala.

Så hur är det i Uppsala?

I dag hade jag min första lektion. Då gjorde jag följande observation:

Men det var ände helt okej för det var ganska lättfattligt och verkade ändå finnas vissa värda personer.

Utöver det så har jag skrivit upp mig på en grundkurs i Yoga för att finna mitt inre lugn, som dessutom var svindyr. Berättigade det med att när jag funnit mitt inre lugn så kommer jag inte behöva köpa kläder. Jag ska också försöka få in en fot i kårradion och kårtidningen, speciellt att sända radio vore skitkul!

Jag trivs jättebra i mitt nya hem. Bor med likasinnade och trevliga människor som är intresserade av spännande saker.

Sedan har jag inte riktigt lyckats skaka av mig min ständiga oro inför framtiden, men jag jobbar på det. Även om den i mångt och mycket är befogad med tanke på hur prekär situationen för många akademiker är så är det jävligt onödigt.

Tragik.

Detta är bara tragik tycker jag. Arga studenter vill Ockupera stadshuset. För blir jag begeistrad, tänker att det kanske rör sig om att de vill ha fler studentlägenheter, större bidragsdel än lån eller något liknande. Jag gillar ockupation som protestform och att ockupera stadshuset är ju verkligen att ta i. Det måste röra sig om något otroligt viktigt! Spännande. Men icke, detta rör sig om att studenterna är sura över att inte få åka flak på vissa gator i innerstan.

Alltså, oviktigheten i denna fråga är så jävla massiv att jag knappt får fram ord. Det är ju inte som att de är förbjudna att åka flak, de är förbjudna att åka på vissa gator i innerstan vilket väl troligen beror på att många tycker att det är jävligt otrevligt med en massa fulla, högljudda studenter som kastar vätska och burkar omkring sig på de mest trafikerade gatorna och att det eventuellt kan tänkas utgöra en trafikfara.

Om folk tycker att det är så jobbigt med studentflak för att personerna på flaken kastar ölburkar och skit omkring sig kunde de väl förbjuda dricka på flaken!

Denna invändning är fantastisk! Tror personen på allvar att man skulle kunna genomföra ett sådant förbud och få det att hållas? Det är ju bara orimligt, ärligt talat.

En annan favorit är denna:

Alla vuxna har med största sannolikhet också tagit studenten, de vet exakt vilket helvete man har gått igenom. Varför förstöra denna glädje? Låt oss få fira! Varför ska alla få lida för att några få kastar ölburkar?

Ja, gud vad hemskt ni studenter har haft det när ni (i majoriteten av fall) bott hemma hos era föräldrar, fått mat och allt betalt och ägnat er tid åt att få gratis utbildning. Alltså ursäkta för att jag drar detta unkna kort men det är för helvete otroligt bortskämt!

Jag bryr mig verkligen inte om frågan i sig men jag tycker att det är genant att all denna energi och protestlust kanaliseras i en fråga om ”rätten” att åka flak i innerstaden istället för något annat som ju kan tänkas vara relevant för studenterna.

Fattar ingenting.

Detta är två koppar jag fick i studentpresent, bröllopskoppen hade jag förvisso önskat mig så det är okej, men jag fattar inte hur folk tänker när de ger mig, den orakade rabiata flat-feministen Fanny, en kopp med någon slags studentspextryck.

Ett stort steg och studenttjat.

Jag hade ett betygsavgörande prov i förrgår som jag struntade i, helt enkelt för att jag var medveten om att jag inte skulle klara det, helt enkelt för att jag inte hade pluggat till det. Det känns så jävla befriande att bara kunna skita i något istället för att ha ångest över det dag och natt som jag brukar.

Jag kommer alltså att få g i Kemi B, det är osäkert om jag förtjänar ens det. Men det är okej, min lärare var den sämsta någonsin, jag var deprimerad och orkade nästan ingenting alls då. Det är okej att inte vara bäst ibland *gör en Blondinbella, dvs vänder min svagheter till styrkor*.

Nu har jag inget kvar att göra, utom att gå på den förbannade slutskivan och vara artig mot mina klasskamrater, trots att just artighet är den egenskap jag minst av alla besitter. Och att springa ut ur skolbyggnaden tillsammans med min klass, jag har inte ens någon mössa och inte heller någon fin vit studentklänning, jag funderar på att komma dit i jeans för att ytterliggare statera mitt ickeengagemang i det hela, men det känns bara löjligt att anlända till en plats bara för att stå och vara tråkig.

Jag önskar att jag kunde dela mina kamraters entusiasm inför detta eller åtminstone vara aktivt emot det, men jag är varken eller. Jag är bara genuint ointresserad av hela grejen. Jag kan inte låta bli att känna mig en aning bitter över min skolgång, över det faktum att jag inte har en enda vän i min klass och att jag inte har upplevt det som det minsta givande med undantag från matematiken och fysiken, vilket knappast räcker för att motivera tre års leda. Jag hade velat komma någonstans i mig själv under den här tiden, kanske skaffa en vän, personlig utveckling, kunskap eller åtminstone lite disciplin, men istället har jag bara gjort ingenting i tre år.

Jag vill bara att det här ska vara över och jag ska ha ett sjukt inspirerande yrke som jag bara älskar att gå till, en massa pengar, ett vackert barn och ett underbart förhållande med min underbara pojkvän. Då kommer min gymnasietid att framstå som en löjlig parentes.

Ge mig pengar!
Arkiv