Fick en fråga angående senaste inlägget om varför det är misogynt att prata om kön som en identitet hur en i så fall gör med transpersoner. Behövs det ingen vård om könsidentitet inte finns? Detta är en fråga som jag fått flera gånger. Många människor tycks anse att det är nödvändigt att prata om könsidentiteter för att motivera varför människor som känner obehag i sin kropp ska få de vård de behöver för att slute känna så, det vill säga transition.
Nej, så ser jag absolut inte på saken. Jag tror snarare att det är skadligt även för människor som transitionerar att tala om en slags essensiell ”identitet”. Att en själv väljer att göra det är en sak, men att cispersoner kräver den formen av motivering är någonting annat. Att cispersoner definierar transition som en fråga om identitet enbart gynnar knappast transpersoner. En transkvinna kommer då ställas inför kravet att ”identifiera” sig som kvinna, alltså med den kvinnliga underkastelsen. Detta är något som transkvinnor redan utstår inom transvården, att de ska ”bevisa” sin identitet. Istället för att få behandling för kroppsdysforin blir en tvungen att bevisa att en verkligen har en äkta inneboende kvinnliga essens. Vissa kanske upplever att de har det, men inte alla, och att prata om kön som en identitet förstärker legitimiteten för detta krav.
Om en lider av dysfori, det vill säga en känsla av obehag med sin kropp, så ska en såklart få vård för det. Om en transitionerar så ändras såklart ens position i samhället i och med det. Jag hävdar dock fortfarande att positionen som sådan är binär. Människor som faller utanför det binära i patriarkatets ögon har inte en egen könad position i patriarkatet. Istället hanteras detta genom att så snabbt som möjligt placera in dessa människor i binära kategorier. Om detta visar sig omöjligt eller om personen ”avslöjas” med att på något sätt bryta mot kategoriseringen som gjorts så är risken stor att personen utsätts för våld, vilket är vad som händer när transpersoner outas. Detta våld är dock inte bundet till ens identitet utan till ens kropp och vad en gör med den.
Jag tycker att det är problematiskt när till exempel transkvinnor används för att motivera att feminismen ska handla mindre om kvinnor, kanske rentav att vi ska inkludera män eftersom ”kön är flytande”. Ungefär som om inte transkvinnor var kvinnor och utsattes för mäns förtryck. Transkvinnor har ju en sjäklar del i feminismen för att de är kvinnor, för att de utsätts för kvinnoförtryck, inte för att ”kön är flytande”. Om en inte klarar av att inkludera transkvinnor utan att börja prata om att inkludera ”normbrytande män” så har en en transmisogyn förståelse.
Det som gör transpersoner våldsutsatta är att deras kroppar kan avslöjas, inte att de ”identifierar” sig som det ena eller det andra. Transkvinnor är våldsutsatta för att de ses som falska kvinnor, vilket patriarkatet hatar. Att jämföra denna utsatthet med någon som främst identifierar sig som det ena eller det andra är inte okej, det är ett stjäla fokus och deraila diskussionen om det våld som människor som har transkroppar får utstå.