Etikett: vinna

Vad män har att vinna på patriarkatet.

Det har rått viss förvirring kring vad jag menar med att män och kvinnor står i intressekonflikt när det kommer till feministiska spörsmål. Vissa har tolkat detta som att män inte skulle ha något alls att vinna på att patriarkatet försvann eller att kvinnor skulle ha allt att vinna på det.

När jag talar om feminism talar jag om grupper. Verkligheten är aldrig så enkel att alla ur en grupp gör samma saker och har samma intressen, men på gruppnivå kan en ändå göra generella utsagor. Det finns män som har intressen i att patriarkatet störtas, på samma vis finns det kvinnor som har intressen i att det upprätthålls.

När jag säger att det finns en intressekonflikt så menar jag att män som grupp har saker att förlora på patriarkatets avskaffande. Det rör sig dels om materiella saker, män får ju generellt högre lön och sitter också inne på merparten av egendomen i världen, de blir positivt särbehandlade när det kommer till att hamna på prestigefulla positioner och så vidare. Det säger ju sig självt att denna fördelning skulle bli jämlik om det blev jämställt, och det skulle ju gruppen män helt enkelt förlora på, rent materiellt.

Det finns även mer subtila former av förluster att göra. Vi lever idag i ett samhälle där män har makt över kvinnor och där kvinnor anstränger sig för att behaga män. Kvinnor sköter vidare en större del av det obetalda omvårdande- och reproducerande arbetet. Detta kan såklart vara svårt att upptäcka, men likväl skulle män som grupp göra en förlust om detta arbete istället fördelades jämt.

Vissa belyser istället genusaspekter. Om vi avskaffade patriarkatet skulle allas liv bli friare. Detta är till att börja med en sanning med modifikation. Visst skulle könsrollerna bli friare, men att ha makt över andra är också en form av frihet, och detta är en frihet som män kommer att förlora. Kvinnor däremot kommer att bli friare generellt eftersom makten som män har över oss kommer försvinna. Även om vinsten i frihet för könsrollerna är det en väljer att fokusera på är det inte mindre sant att dessa materiella faktorer finns i bakgrunden.

Däri ligger intressekonflikten. Även om en som man tjänar på vissa aspekter så förlorar en i andra, och detta gör att män tjänar mindre på patriarkatets avskaffande, ja rentav förlorar i vissa avseenden. Kvinnor i allmänhet däremot vinner i alla eller i alla fall en övervägande majoritet av alla fall. Vi gör inte bara vinsten att vi blir mer fria som individer, utan vi slipper också hatas för vårt kön, vara rädda för könat våld, anpassa oss för att behaga män, får lättare att nå bra jobb och får dessutom mycket mer makt och pengar.

Att säga att män och kvinnor har lika mycket att vinna på patriarkatets avskaffande är att ignorera dessa faktorer, och det är i sin tur faktiskt att ignorera patriarkatet.

Vissa tar även upp det faktum att de själva blir ledsna när kvinnor förtrycks. Utifrån detta kan en såklart säga att det ligger i deras intressen att patriarkatet avskaffas. Detta gör det fortfarande inte mindre sant att ni också tjänar på patriarkatet. Som tur är så kan människor sätta empati framför sitt egenintresse. De flesta är nog ganska obekväma med att vinna på andra människors bekostnad, vilket gör att den som inser att maktordningar existerar kommer att vilja kämpa emot dem, även om hen har saker att tjäna på att de finns kvar. Logiken som används för att upprätthålla patriarkatet är inte kallt och beräknande egenintresse utan snarare förnekelse.

Att du som man vill föra den feministiska kampen är utmärkt, och jag tvivlar inte på att du har vissa saker att tjäna på det, om inte annat din självrespekt. Men män som grupp har fortfarande intresse i att bevara patriarkatet, helt enkelt för att ni tjänar på det. Det kant tyckas grymt av mig att säga att i vinner på en maktordning ni är med och bekämpar, men det är egentligen inget konstigare än att jag är emot rasism och imperialism trots att detta är saker jag som vit västerlänning vinner på rent materiellt. Människan kan ställa sig över sitt omedelbara egenintresse och kämpa för dte som är rätt, och det är en mycket mycket fin sak.

Hur man skulle kunna förändra blogawards.

Det har varit lite snack om det här med att vissa bloggare inte har velat gå på Blogawards trots att de har varit nominerade och sedan dessutom vunnit. Kenza, Blondinbella Katrin och Gynning dök inte upp för att ta emot sina priser. Jag tycker att det säger något att så många har valt att inte närvara på vad som ändå ska vara bloggvärldens viktigaste händelse.

Jag tänker såhär: alla dessa personer har liksom gått vidare från bloggandet. I mina ögon var till exempel Gynning aldrig en ”riktig” bloggerska, bara en kändis som dessutom hade en blogg. Kenza och Blondinbella har blivit kända på sina bloggar men ägnar nu huvuddelen av sitt yrkesliv åt andra saker. De har dessutom redan väldigt stora bloggar, vilket gör att utmärkelserna inte betyder så mycket. Det är klart att en bloggala blir mindre viktig när man primärt jobbar med andra saker och dessutom redan har en stor blogg, vars storhetstid kanske till och med är över (som för t.ex. Katrin och Blondinbella).

Det är därför jag tyckte det var så trist att Katrin vann priset som provokatör. Dels för att hon inte provocerar mer än genom att säga dumma saker, dels för att jag inte ser henne som en bloggare. Visst, hon har en blogg, men hon lägger inte ner möda på den. Hon definierar inte sig själv som bloggare och man för mycket intrycket av att hon har den där bloggen av bara farten. Lady Dahmer vill däremot verkligen något med sin blogg. Man märker hur mycket hon kämpar med den och hur glad hon blev när hon blev nominerad.

Det är skillnad på att vara en bloggare och att ha en blogg. Inte så att man måste tjäna pengar på bloggen, men den måste liksom betyda något för en.

Så jag har lite förslag på åtgärder. Jag tycker att man ska införa färre kategorier som är mer snäva. ”Guldpennan” tycker jag till exempel är en himla bra kategori, medan ”årets elitblogg” tycker jag känns ganska lam, ”årets bloggprovokatör” borde bytas ut mot ”årets opinionsbildare” för att få bort fokuset från skrikiga bloggare som provocerar genom att typ säga att de ska slå sina barn. Varför ha ett pris där det ändå alltid är samma fyra nominerade varje år? Utöver det tycker jag inte att man ska nominera förra årets vinnare till samma kategori igen, och helst inte nominera samma person två år i rad om det inte är väldigt motiverat.

Sedan anser jag inte att röstningen som den ser ut idag är bra. Helst skulle jag se att man hade en jury som tog lite hänsyn till vilket läsarantal bloggen har och hur länge den har funnits, för det är klart att den bloggare som folk känner igen får fler röster.

Och alltså, om någon ber om att få sin nominering borttagen kan man väl få det? Även om det kanske är ett spel för gallerierna så tycker jag inte att en person som är så ointresserad ska tävla om ett pris som andra mer hängivna personer vill ha. Jag tycker inte heller att man ska vara nominerad om man lagt ner sin blogg. För det ger uppmärksamhet till personer som egentligen inte bryr sig och jag tycker att Sveriges största bloggala ska lyfta fram personer som verkligen vill något med sin blogg, inte bara någon kändis som även råkar blogga.