Trivselkonsensus.

Jag är en sån som alltid drar igång en diskussion var jag än hamnar. Det är inte med mening, det är sån jag är. Väldigt ofta så händer det att folk tycker att det är otrevlig med ”bråk” (man har väl olika smärtgränser för sånt antar jag) och tycker att diskussionen ska avslutas. Jag är verkligen nästan alltid helt okej med det.

Vad jag däremot tycker rysligt illa om när folk vill att man först, innan man struntar i diskussionen, liksom ska godkänna varandras åsikter och säga att de är ”okej”. Typ säga att ”folk tycker olika” eller ”det finns olika sätt att se på saken. Ja, det gör det, men jag ser ingen poäng med att sitta och hålla med någon för trivselns skull.

Att lämna en diskussion som inte fungerar är en sak. Att låtsas som om man nått någon slags samförstånd en annan. Jag vill inte fejka samförstånd, jag finner det intellektuellt ohederligt och framförallt osant mot mig själv.

Jag kan umgås med människor som tycker jag har helt upp åt väggarna fel i vissa frågor. Jag är helt okej med medvetenheten om att hen kanske tycker att jag är en idiot på vissa punkter och det är inget jag finne obekvämt. Jag förstår att andra kan tycka det är jobbigt men jag håller min egen intellektuella integritet högre än den känsla av obehag som kanske kan uppstå hos en person för att jag inte sysslar med denna typ av trivsel-konsensus. Då säger jag hellre att nej, jag håller verkligen inte med, för att sedan släppa ämnet.

12 reaktioner till “Trivselkonsensus.”

  1. Jag tycker att det kan vara ett respektfullt sätt att lämna en diskussion. ”Jag håller inte med dig, men jag respekterar dig som person och förstår din åsikt även om jag inte delar den.” Jag tycker det brukar vara trevligt.

  2. Drar man upp diskussion så fort man kan bara för att man kan, så finns en risk att man gör sig omöjlig, ja. Typ varje gång man träffar en vegetarian måste man ifrågasätta vegetarianism, varje gång man träffar en kvinna (dig?) måste man ifrågasätta feminism eller kanske hennes val att ha/inte ha barn, varje gång man träffar en vänsterpartist måste man dra upp Gulag, varje gång man träffar någon som jobbar vid universitetet måste man dra upp folk som inte vågar möta verkligheten utan lever kvar i skolan hela livet, varje gång man träffar någon som jobbar med ekonomi måste man dra upp finansvalpar som lever på andra människors arbete, varje gång man träffar en kristen måste man ondgöra sig över religion och prata om korstågen. BARA FÖR ATT PERSONERNA ÄR I SAMMA RUM OCH MAN KAN. Det blir outhärdligt, t.ex. på en arbetsplats där man träffar varandra varje dag, eftersom ingen orkar med någon som attackerar andras livsval så fort han/hon ser dem.

    Sedan ser jag inget problem med att ”agree to disagree”. Det är ju rätt uppenbart att det finns många situationer där man inte kan omvända den andra, och vad skall man göra då? Säga upp bekantskapen? (Går f.ö. inte skitbra om det är på jobbet, t.ex.)

    1. Det är skillnad på att dra upp diskussioner och ifrågasätta livsval. Jag brukar t.ex. inte dra upp religion så fort jag träffar en religiös.

      Som jag skriver i inlägget har jag inget emot att sedan vara vän med personen, men jag tycker inte om att tvingas låtsas att jag tycker vissa åsikter är rimliga eller okej.

  3. Fast bara för att man avslutar en diskussion på ett trevligt och artigt sätt så behöver man ju inte låtsas att man tycker att personens åsikter är okej? Pratar jag med kompisar kan jag säga ”nä, nu vill jag inte prata om det här längre”, med människor jag inte känner så försöker jag artigt säga ”okej, vi får helt enkelt vara överens om att vi är oense”. Jag förstår inte riktigt hur man ens kommer ur en diskussion utan att avsluta den på något sätt? Du får gärna berätta hur du brukar göra.

    1. Jag brukar väl säga att jag inte ser hur vi ska kunna komma vidare eller något. Att vi lägger den på hyllan.

  4. För jo, till saken hör också att många människor ser diskussioner som en strid som man måste vinna. Avslutar man inte så hamnar man i nån slags ställningskrig, säger man att man inte vill diskutera längre så ses det som nån sorts nederlag och den andra typ triumferar ”hahaa, jag har vunnit!” om inte kanske helt uttalat. Eller är det bara jag som känner så? Med vänner kan jag säga att jag inte vill prata om saken längre utan att känna att jag förlorar ansiktet, men inte med andra.

    1. Det har jag inga problem med. Men sen är jag i princip aldrig den som tar initiativ till att avsluta en diskussion, om jag inte tycker personen är ett jävla rikspucko och då skiter jag i om hen upplever mig som förlorare.

    2. Jag ser det där ibland i min omgivning, och noterar hur svårt det blir när en eller flera personer just inte kan avsluta en diskussion förrän någon (de) har ”vunnit”. Det blir typ skitjobbigt, och brukar sluta med att folk drar sig för att prata om ”viktigare” saker man kan tycka något om, vilket jag tycker är hämmande och störigt, eftersom jag själv tycker att det är roligat att diskutera annat än TV-program och grillning. Den som har riktigt svårt med det här kan inte släppa en diskussion ens när motparten säger typ ”OK, vi kommer inte längre, vi tycker helt enkelt olika, nu ger vi oss.” Jag vet inte riktigt var jag själv placerar mig på skalan, men jag har ett hett temperament och är fostrad i en miljö där man diskuterade mycket och högljutt, så jag ser den uppenbara risken att jag är lite för mycket sådär att jag vill ”vinna” och jobbar seriöst stenhårt på att lära mig avsluta smidigt, utan att för den skull låtsas hålla med om saker jag inte håller med om.

      1. Tillägg: Jag har nog lärt mig mycket om det här med att släppa och gå vidare av diskussionsforum på internet. Där MÅSTE man ju (eller i alla fall jag) lära sig släppa och skita i om alla har fattat att man själv egentligen är den smarta som har mest rätt, om man inte skall bli låst framför datorn resten av sitt liv.

      2. Det är just låtsas-konsensuset jag har något emot. Att avsluta diskussioner som vänner är såklart viktigt att kunna, och även något som jag själv behöver öva mer på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *