Vad är era feministiska framsteg i vardagen?

Tja! Försöker få lite ordning på mitt liv genom att plugga vilket går… sådär. Hatar saker som tar tid, vill att de ska gå över efter en halvtimmes koncentrerat arbete men det gör det ju inte. Min lärare envisas dessutom med att vi måste ha senaste upplagan av alla böcker och är lagom peppad på att lägga 1000 spänn på en 6-poängskurs för böcker jag faktiskt redan har.

Sedan tänkte jag på en grej, och det är att det vore kul att läsa era egna feministiska framsteg i vardagen som jag skrev om här. Det finns en massa saker som gör att jag dagligen gläds över att jag upptäckte feminismen. En av dem är att kolla på mitt kroppshår utan att känna minsta lilla ångest inför att det skulle vara fult, okvinnligt eller äckligt, utan att känna att jag ”borde raka” nu när en snart kan börja gå barbent och så vidare.

Så, vad har ni feminismen att tacka för i era liv och när påminns ni om det? Det vore kul att läsa något som gör en lite peppad.

IMG_20130420_135815

30 reaktioner till “Vad är era feministiska framsteg i vardagen?”

  1. Jag skulle nog säga att jag inte är lika beroende av ytlig bekräftelse. Det är inte längre så viktigt att få höra att jag är snygg och inte heller att känna mig snygg. Jag känner liksom att jag har ett värde utöver mitt utseende. Feminismen har dessutom hjälpt mig att sätta ord på många fenomen som jag länge tyckt känns fel, och just att få ord och argument att använda sig av har gjort att jag vågar säga ifrån mycket mer när jag tycker något är fel. Feminismen har även fått mig att våga vägra vara ”behaglig” som person, åtminstone ibland.

  2. Att jag tar plats, vågar säga att jag är feminist, debatterar aktivt och ofta. Håret också. Rakar mig inte och bryr mig inte. Men jag har inte kommit så långt att jag skulle gå barbent bland folk.

  3. Detta med tolkningsföreträde har varit en ordentlig ögonöppnare för mig. Att jag inte är tjatig eller besvärlig när jag framför en åsikt, och att jag inte behöver acceptera att någon får mig att känna det så. Sedan är det ganska skönt att inte behöva oroa mig över mitt utseende, utan att jag bara behöver känna mig bekväm i min kropp och låta det vara bra så. Är jag bekväm med mina trivselkilon och armhår, då finns det ingen anledning att ändra något eller ens vilja ändra något.

  4. Så himla mycket! Jag och den kvinnliga könsrollen har aldrig riktigt gått ihop, och feminismen har gjort att jag slutat skämmas för sådant som tidigare var jobbigt för mig; att jag är hårig, att jag skrattar högt och skämtar mycket, att min röst är mörk, att jag inte kan gå i högklackat. Jag har äntligen kunnat gå in i mig själv och fokusera på något annat – vad är det JAG vill ha i livet? Vad vill jag lägga mina pengar och min tid på? Utan feminismen hade jag haft mycket svårt att bryta mig loss från de regler som blivit mig givna på grund av mitt kön och då hade jag troligtvis inte valt det liv jag har idag.

  5. Sluta skämmas över min övervikt, mitt kroppshår, slutar må dåligt över att jag är en person som tar plats omedvetet och medvetet. Kan också analysera varför jag i vissa situationer blir ledsen och känner mig felbehandlad och i de flesta fall dra slutsatsen att det inteär mitt fel. Sen så är det också jävligt kul och befriande att flasha en hårig armhåla på offentliga platser, ta riktigt med plats på en buss så att nästan mannen bredvid måste korsa benen, ser på mitt heteroförhållande med ny blick och kan jobba på att bli jämställda på riktigt, inte bara vara glad över att han ”hjälper till” med disken. Det är så mycket men här var i alla fall lite.

  6. Att jag fått en begreppsvärld att granska mina egna beteenden utifrån, så att jag bättre kan sträva efter att leva jämlikt. Sen ska väl villigt erkännas att de stora förändringarna som kom i mitt liv kom efter jag slutade definiera mig som feminist och i högre utsträckning försökte ”leva feminism”. Tror att etiketteringen som feminist ifall man är kille lätt gör att man hamnar i fällan att se sig själv som en bra kille för att man kallar sig feminist och att man inte upplever att man behöver göra några andra större förändringar utöver det.

    Kort och gott, jag tror jag fått kvalitativt bättre nära relationer mycket tack vare feminismen.

  7. – Hela uppvaknandet feminismen innebar. Att jag blivit någon som försöker och vill förändra och kan debattera och aktivt helahela tiden läser på mer, reflekterar mer, analyserar mer. Feminismen var en ingång i samma politiska uppvaknande. Och självförtroendet det medför.
    – Att jag inte skäms över mina håriga ben och inte ens reflekterar över dem längre.
    – Att världen inte går under om jag glömt att raka mig under armarna i några veckor – att jag faktiskt GLÖMMER att raka mig under armarna.
    – Tolkningsföreträdet och insikten om hur det fungerar, tack vare den insikten lever jag i den bästa relationen jag någonsin haft (och fucking hört om, ens)
    – Att jag idag går osminkad om jag inte orkar på morgonen och det känns bra.

  8. Att jag gått från att känna mig ”tvungen” att ständigt uppdatera andra om mitt utseende för att få bekräftelsekommentarer, till att aldrig ens fundera över ifall någon tycker att jag är snygg eller ej. Att jag slutat raka benen och att jag berättar det för tjejer som rakar sig varje dag utan att känna någon skam alls. Att jag är 16 år och ändå känner mig lycklig med mig själv medan alla mina vänner har en massa komplex, och måste spegla sig så fort de kommer innanför dörren till skolan, så att inte håret lagt sig fel pågrund av vinden.

  9. Underbart!

    Jag har fått en mer chill syn på min kropp. Klarar av att möta t.ex mitt kroppshår utan att tycka det är äckligt (ville inte ens se mina orakade ben i dagsljus förr).

    Har blivit mer medveten om mitt eget beteende som bidrar till strukturerna. Nu när jag ser detta försöker jag kämpa emot det.

    Vissa stunder kan de feministiska glasögonen kännas som en förbannelse dock. Men jag vet att i det långa loppet kommer det bara ha gjort mig gott!

    Jag har faktiskt fått en helt ny syn och insett så himla mycket enda sedan jag blev feministiskt insatt. Det är ändå riktigt coolt!

  10. Jag har medvetet börjat välja bort miljöer med bara män där machokulturen nästan obemärkt smygit sig på. Har i många år varit ensam tjej /feminist bland snubbar och nu har jag tröttnat på att jag måste skrika för att öht. bli hörd Jag väljer att spendera min tid med vettigare sällskap och behöver inte längre bevisa nåt för mig själv eller andra.

  11. Att kunna skita i kravet att ständigt vara attraktiv och ständigt söka bekräftelse som kvinna har inneburit enorm frihet för mig. Men också detta att inte känna att en behöver passa in i en mall för hur kvinnor ska vara rent allmänt – verktygen att förstå att vissa saker som skaver i relationer och förhållanden inte gör det för att jag är en otillräcklig kvinna, utan för att vi lever i ett samhälle som försöker pressa mig till att vara saker jag som person inte är lämpad att vara.

    Har fått mycket roligare liv också sedan jag slutat tänka på det manliga som allmänmänskligt och aktivt börjat välja bort miljöer/situationer/kultur osv som helt utformas av män och/eller den manliga blicken – tex böcker skrivna av män som exotiserar eller helt utesluter kvinnor eller ”romantiska” komedier som utger sig för att vara gjorda för kvinnor men som framställer kvinnor som objekt. Det får mig att må bättre eftersom jag då i förlängningen också slutat tänka på mig själv som ett objekt.

  12. Har också blivit glad över mitt kroppshår och har slutat känna mig tvungen att alltid klä mig i smickrande kläder. Har även slutat ta skit från dejter och liknande, om de inte respekterar mina känslor är de inte värda min tid. Umgås mer med tjejer också i och med att jag insett att bara för att straighta män är lättare att börja prata med (iom att jag är ”söt tjej”) så betyder inte det att de är lättare eller ”skönare” att umgås med.

  13. Min senaste befrielse/upptäckt är den där att man inte behöver vara trevlig mot ovärda snubbar. Har börjat skita i det där med att ”behaga” mer och mer. Att tydligt visa att jag inte uppskattar förtryckande skämt och jargong utan att oroa mig för att ”sabba stämningen”. SÅ HIMLA SKÖNT att inse att det är helt onödigt att försöka att inte stöta mig med folk som jag inte ens vill lära känna. Att det inte gör något att folk jag inte tycker om inte tycker om mig.

  14. Jag uppskattade när jag fick igång en diskussion om att det inte är självklart att män har rätt att ejakulera i kvinnors underliv om de vill ha sex med en. Flera män menade att man självklart kunde utgå från det, har man sagt ja till sex har man sagt ja till det eftersom att det finns en sådan RISK vid omslutande sex. Männen fick svar på tal av kvinnor som inte alls höll med. De bloggade själva och kommenterade på andras bloggar. De kommer att få bära med sig det livet ut oavsett om de själva ser det som en rättighet att utsätta andra för risker eller inte. Det tror jag kan vara bra.

    1. De var du som fick upp mina ögon för detta, och i och med det så började jag se det som självklart att män inte har rätt att komma i mitt underliv. Tack för det!

  15. Det finns så många saker som feminismen har hjälpt mig med. Håret, precis som du nämnde.
    Jag skäms inte heller längre över svett.
    Men det som gjort väldigt stor skillnad för mig är att jag inte längre söker mäns bekräftelse omedvetet. Förr har jag utan att egentligen tänka på det betett mig annorlunda i mäns sällskap. Tonat ner vissa delar av min personlighet och framhävt andra. När jag började lägga märke till detta blev jag helt förvånad. Att jag gått i så många år och låtit män ha tolkningsföreträde, låtit dom visa hur de tycker jag ska vara. Nu är det slut på sånt. Jag artighetsskrattar aldrig och jag låtsas inte intresserad när de bara har skit att säga. Herregud, tack feminismen!

  16. Det har fått mig att uppskatta mina vänner så otroligt mycket. Jag är tjej och umgås i princip bara med tjejer, och tidigare hade jag något jättefånigt komplex över att jag inte hängde så mycket med killar. Skröt gärna om mina enstaka killkompisar osv. Nu uppskattar jag mina kvinnliga kompisar så otroligt mycket mer. Det har inte bara hänt mig utan hela vår gruppdynamik har förändrats åt det hållet, och nu prioriterar, bekräftar och uppmuntrar vi varandra mycket mer. Det är jag jätteglad över.

  17. Jag rakar inte mina ben, vilket är något jag alltid hatade att göra men gjorde för att jag inte klarade av att gå ut med håriga ben. Jag blir exalterad och glad över att jag nuförtiden har så håriga ben 🙂

    Vidare har jag slutat använda ordet ”fitta” i negativa situationer. Jag använder inte fitta som svärord och säger inte längre att ngn är fittig eller en fitta. För mig är det numera ngt fint att vara en fitta, för min fitta är en bra, härlig del av min kropp.

    Något som också bidragit till en mycket skönare sinnesstämning för mig själv är att jag inte längre känner att det är mitt ansvar att mitt och sambons hem är rent och städat när det kommer gäster. Jag kände förut att skammen föll på mig när det var stökigt och skitigt. Vissa gäster tycker säkert fortfarande att det är mitt fel om det är skitigt (min ”kära” svärmor t.ex.) men nuförtiden bryr jag mig inte.

    Sen försöker jag i allmänhet anamma ett radikalfeministiskt perspektiv där jag hyllar och upphöjer det kvinnliga, speciellt om någon säger ngt stereotypiskt negativt om hur kvinnor är osv.

  18. – Sittkissandet. Vilken avkoppling i vardagen.
    – Att jag bättre kunnat ta tag i mina känslor och bättre kan relatera till andras.
    – Att jag träffat en cool radikalfeministisk partner som jag antar inte skulle dejta en misogyn idiot.
    – Att jag behandlar hen mer i enlighet med vad hen förtjänar.
    – Att jag bättre kan förstå andra maktstrukturer.
    – Nagellack. Funderar på att börja med örhängen också.
    – Att jag har massor av fler sätt att reta upp jobbiga reaktionärer, både på internet och i min vardag.

  19. Just det! Feminismen har också gett mig insyn och förståelse för andra strukturella problem, som rasism.

    Samtidigt som det är skitjobbigt att hela min världsbild vänds upp och ned sedan jag upptäckte feminismen så har det egentligen bara bidragit med en massa bra saker.

    Men sen allt det här frågesättande mot sig själv, det är jobbigt emellanåt. Just nu reflekterar jag över mitt sexliv. Våra roller som man och kvinna följer ju oss enda in till sängen, där man beter sig som man förväntas göra. Mycket är säkerligen influerat från porren också.

    Men tacka vet jag feminismen ändå, trots allt.

  20. Så länge jag varit politiskt medveten har jag nog alltid varit feminist men uppvuxen i ett missbrukarhem har jag alltid varit konflikträdd och aldrig ens vågat tänka tanken att konfrontera människor. Kanske diskutera med de jag känner men aldrig stå upp för mina värderingar offentligt i lägen där meningsskiljaktigheter kunnat uppstå och riskera att skapa minsta lilla obehag för någon. Feminismen har lärt mig det. Jag är mycket bättre på det idag. Har stärkts av alla starka modiga människor jag träffat och hört om. Det är sjukt inspirerande. Nu vågar jag.

  21. Omvälvande, ändrat mkt. Mkt har förändrats automatiskt, efter att stenen satts i rullning. Viktiga saker för mig har varit att släppa internaliserad misogyni. Har ofta tänk och sagt (stolt) att jag är som killarna, inte typisk tjej. Usch! Är också otroligt mer tacksam för kvinnorna i mitt liv. Har insett att jag ofta lyssnade mer på killarna än tjejerna. Att jag hellre ville bli lyssnad på av killarna.

    Livet har också blivit lättare sen jag insett att mycket att det jag möter i samtal med män beror på strukturer, tolkningsföreträde och härskartekniker – inte att jag säger korkade saker. När mäns dåliga behandling av mig kan kopplas tillkönsmaktordningen är det inte mitt fel, även om det på andra sätt är mer sorgligt.

    Nya vänner, nya intressen, kunskaper, rum, ett nytt lugn och en ny ilska. Ett politiskt intresse jag äntligen kan kanalisera.

    Hittat din blogg, vilket väl får ses som en positiv bieffekt av feminismen. Även om feminismen till stor del är en bieffekt av din blogg. Tack!

  22. Att sluta vara nöjd med ”killiga” grejer jag gör typ filmval, bokval, att inte vara fjollig eller vad som helst. Och inse att jag tycker det är bättre att vara killig pga att kvinnligt nedvärderas och manligt uppvärderas och det ju inte alls är något vettigt. Utan bara vara som jag är och aldrig typ… tycka det är töntigt med rosa. Så sjuuuukt självklart att jag skäms för att det behövdes, och ändå är det inte alls ovanligt.

  23. Feminismen har satt ord på det som bara var en känsla av orättvisa när jag var yngre. Den har hjälpt mig välja bort skadliga individer i mitt umgänge och inte minst räddat världens bästa förhållande. Jag har så otroligt mycket kvar att jobba på vad gäller tolkningsföreträde och att ta plats, men feminismen hjälper mig på vägen.

    Jag började karriären med att mest vara sur på individer som levde innanför könsrollernas ramar, men har sedan dess vuxit som människa och lärt mig beskylla strukturer istället för individer, tack vare feminismen. Och tack vare dig, Fanny! 🙂

  24. Har skitit i att raka mig, slutat sminka mig, börjat dissa komplimanger om mitt utseende, startat en feministisk grupp på min skola som nu har 75(!!) medlemmar. Har allmänt börjat diskutera, fattat varför jag alltid tyckte att jag var ”för mycket” i högstadiet och blivit en allmänt vettigare person som jag själv gillar mer! :)))

  25. Vilken härlig läsning!

    Och vad gör jag egentligen? Bloggar förstås, mycket genus och normkritik, men det hör ju ihop eftersom jag då belyser nuvarande strukturer främst angående kön och sexualitet och ifrågasätter dessa, dels i bloggen men även i min roll som mamma och som lärare.

    Jag kan gå till jobbet utan smink, jag rakar mig aaaaldrig nån annanstans än under armarna (nej, inte heller när jag gifte mig iklädd kort sommarklänning).

    Jag fokuserar på person, inte på kön.

    I mitt jobb som svensklärare väljer jag ut fler kvinnliga författare (marginaliseras annars, som ni vet) och när läroböckerna reproducerar könsnormativ skit belyser jag det. Har med eleverna detta läsår pratat bl.a. könsroller kopplat till sex och relationer samt kroppsideal, vikt och ”liggbarhet”.

    Sett SCUM-manifestet på Stadsteatern 😉

    Bra initiativ detta Fanny!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *