Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Våldtäkt.

Idag är det meningen att jag ska skriva om våldtäkt, och det råkar vara extra aktuellt i och med den friande domen mot de sex män som våldtog en kvinna. Det är uppenbart att den nuvarande lagmässiga definition vi har av våldtäkt inte utgör något skydd för kvinnor, inte ger kvinnor rätt till sina egna kroppar. Snarare så definierar det den juridiska gräns som män har att förhålla sig till när de tar sig rätt till kvinnors kroppar, den gräns som inte får överträdas eftersom det då är ett brott mot lagen. Att följa lagen är ingen garanti för att en våldtäkt inte sker, det är bara en garanti för att inte få något straff för det brott en begått mot en kvinna.

IMG_20130929_103717

Men våldtäkt är inte främst juridik, utan det är en fråga om sex, om relationer, om makt och om samspelet mellan män och kvinnor. Vad som fälls och vad som frias är något som hjälper oss att se samhällets värderingar, men lagen kommer inte rädda oss från våldtäkterna så länge lagen inte tar frågan om kvinnors rätt till sina egna kroppar på allvar. Så vi måste prata om våldtäkt. Men vi kan inte prata om det som något frikopplat från vanligt sex. Våldtäkt är inte väsensskilt från vanligt sex, det är snarare toppen av det patriarkala sexets isberg. Och utan att prata om sex så kommer vi aldrig att kunna prata om våldtäkt.

När män och kvinnor närmar sig varandra som könsvarelser, alltså som män som män och kvinnor som kvinnor, så närmar vi oss varandra i de roller som patriarkatet skapat åt oss. Kvinnan är ett objekt, hon är underordnad, mannen är subjekt, han är överordnad. Mannen för och kvinnan följer. Kvinnan kan välja att tacka nej till dansen, men när hon väl inträtt i den så är det mannens villkor som gäller. Det är mannen som tar initiativen, som berättar vad han vill ha, och det är kvinnan som levererar det åt honom. Detta är det patriarkala mönster som går igen i relationer mellan män som män och kvinnor som kvinnor, och så även i sexet.

I det patriarkala sexet fortsätter denna dans, och där finns alla komponenter som leder till våldtäkt. Kvinnan ses som ett objekt som mannen antingen kan ha tillgång till eller ej. Utgångspunkten är att mannen har tillgång, äger rätt till kvinnan, och detta gäller tills motsatsen bevisas, det vill säga till kvinnan säger nej tillräckligt högt och tillräckligt tydligt. Detta nej framstår dock inte som en absolut gräns utan snarare som en barriär mannen kan välja att försöka överträda eller ej. Även efter ett nej kan mannen fortsätta försöka, detta är vad som kallas tjatsex och är egentligen en form av våldtäkt, för det är att inte respektera ett nej. Även om nejet blir ett artikulerat ja så har mannen gått över gränsen för vad som är okej.

Förutsättningen för det patriarkala sexet är inte samtycke utan tillåtelse. Kvinnan samtycker inte till de sexuella handlingarna, hon tillåter dem. Det är mannen som sitter på initiativmakten, mannen som lägger fram förslagen och kvinnan som kan välja att antingen avslå eller låta mannen hållas. Det är mannen som för, kvinnan som följer, i det patriarkala sexets dans. Vi måste se att den tillåtelsen äger rum i en större kontext, en kontext där män har makt och där män kan tvinga sig till sexuellt umgänge om tillåtelse skulle saknas. Detta gör att tillåtelsen inte är ett fritt val, utan det är ett val som sker under vissa överväganden från kvinnans sida. Hon kan välja att säga nej, men då riskerar hon att hennes uttalade önskan överträds eller att mannen försöker ta sig runt hennes barriär.

Det snackas om att en som kvinna måste säga nej, men om detta nej så enkelt kan överträdas, vad är då meningen? Risken att nejet inte får något gensvar är stor, och i sådana fall är det kanske bättre att spela med. För förnedringen att inte bli lyssnad på, att inte bli respekterad, den är massiv. Bättre då att inte utmana ödet och låta mannen hållas. För en vill ju inte vara en sådan, en våldtagen kvinna. En vill ju inte vara en sådan kvinna som det inte lyssnas på, vars ord inte tas på allvar.

Våldtäkt är att ha sex med någon mot dennes vilja med våld eller hot om våld. Men vad är våld, och vad är hot om våld? I ett patriarkalt samhälle finns våldet alltid närvarande i samspelet mellan en man och en kvinna. Även om det inte är uttalat så finns det där. Det finns i kroppsspråket, i sättet vi närmar oss varandra på, i våra samhälleliga värderingar. Även en man som aldrig skulle använda våld bär med sig det patriarkala våldet som ett ok, och för att kunna överbrygga detta hot om våld krävs mer än att inte vilja utföra våld, det krävs att en aktivt visar att en bryr sig om vad ens partner tycker och tänker om det som görs i sängen. Genom att vara öppen, genom att fråga, genom att aldrig någonsin visa irritation över hennes osäkerhet eller preferenser, så kan en komma förbi detta. Genom att verkligen visa att hennes vilja betyder något, genom att aldrig ha sex om du tvivlar minsta lilla på om det där ja:et är uppriktigt menat.

Om du som man väljer att köra på tills du får ett uttalat nej, då är du i riskzonen för att ha sex med en kvinna mot hennes vilja. Ibland slår män sig för bröstet för att de slutar så fort en kvinna säger ”nej”. Men: ansvaret ligger också på dig att ta reda på om hon verkligen vill eller inte, inte bara på henne att kommunicera sin ovilja. För sex ska handla om samtycke, inte om tillåtelse. Det ska handla om att båda parter går in i det hela med ärlighet och med öppna ögon, inte att den enda har en färdig plan som den andra kan välja att stoppa eller inte. För det är däri den patriarkala makten ligger, i att vara den som bestämmer vilka alternativ som finns, vilka premisser som råder, i vem som för och vem som följer. Och för att kunna komma runt det så måste den som för bjuda in den som följer, visa att det är något båda ska göra.

11 kommentarer till Våldtäkt.

  • Ling-Ling skriver:

    Så otroligt viktigt och bra skrivet. Om jag nångång får en son ska jag lära honom just detta. Invänta ett eventuellt ja snarare än ett eventuellt nej.

  • Lo skriver:

    Jag tänker att vi måste prata om frivilligt sex för att kunna prata om ofrivilligt sex.

    En grundläggande ideologi för det patriarkala sexet är idén om att kvinnor aldrig riktigt vill ”egentligen” utan bara ”släpper till” för att få ut något annat av det, kärlek, beskydd, tak över huvudet, mat för dagen, etc, och vill de så är de inte tydlige med det för då ses de som horor. Och om man tänker så blir det ju helt naturligt och normalt att överträda en kvinnas nej. Nejet ses då bara som en del i förhandlingsprocessen, och har hon legat innan kan hon väl ligga igen. Kvinnor vill ju ändå aldrig som män.. Fina flickor säger nej men menar ja osv.

    Därför tror jag det är viktigt att föra fram kvinnlig lust och kåthet som något verkligt som finns, såväl utan som med manlig partner.

    Jag och mitt ex pratade om det här med sex och han sa till mig att det var först när han träffat mig som han förstod vad sex var på riktigt. Med tidigare sexpartners han hade haft så hade sexet alltid varit mest för hans skull, de hade mest legat där, passiva och undergivna (inte som i att de tände på att vara undergivna i någon slags dominanslek utan som i osäkert undergivna helt enkelt). När han sen träffade mig så brydde jag om mig själv, satte krav på min njutning, visade vad jag tyckte om osv. Först då förstod han hur märkligt sexet han tagit del i innan var, hur orättvist det varit för hans partners.

    Jag vill inte påstå att det är kvinnors skyldighet att förändra det patriarkala sexet eller så, jag tycker helt klart att män måste ta ansvar. Men jag ser det ändå som en feministisk handling att som kvinna ta för sig av sex (när en VILL givetvis) och njuta fullt ut utan skam. För när ja:et blir tydligt och klart blir det tydligare vad som inte är ett ja.

    • Isabella skriver:

      Tror att det är just denna idé Fanny problematiserar, även om en kvinna kan försöka agera subjekt och vill ha kontroll över sin egen sexualitet blir sex ändå aldrig på exakt lika villkor för den man och kvinna som ligger i samma säng, så länge patriarkatet uppfostrar oss till olika roller från födseln. Det är väl vad ”alla män är våldtäktsmän” åsyftar också egentligen. (Ber om ursäkt om jag tolkade dig helt fel, Fanny.)

      • Lo skriver:

        Vilken idé då?

        Jag håller ju med om att våldtäkter många gånger sker på grund av en patriarkal syn på hur sex förväntas se ut. Men jag menar att det är jävligt kontraproduktivt att säga att ”Ja men allt (hetero)sex är patriarkalt, inget att göra åt saken, bäst att låta bli”.

        Patriarkatet vidmakthåller liksom inte sig själv enbart genom att vi uppfostras på ett visst sätt utan genom att vi fortsätter agera efter det sättet även som vuxna. Att bryta mot de normerna är också ett sätt att förändra eller iaf att göra livet bättre och mer jämställt för sig själv ÄVEN när en inte lyckas fullt ut. Bättre försöka och lyckas lite grann än fortsätta leva likadant som innan för att det ändå inte kommer bli exakt som en önskar det vore. Menar du att vi ska skita i att försöka ha ett bra sexliv för att ”det kommer ändå aldrig bli på EXAKT lika villkor i det här samhället”? Du får det lite att låta som om det är meningslöst att arbeta för ett mer jämställt privatliv?

        • Isabella skriver:

          Gud. Du får nog läsa om vad jag skrev, du påstår att jag sa en massa saker jag inte alls tycker. Jag sa ingenstans att kvinnor ska börja agera offer. Jag är kommunist men det innebär inte att jag slipper ingå i det kapitalistiska systemet för det. Jag är feminist men motsätter mig inte att jag är präglad av mansnormen. Ungefär som jag skulle acceptera att jag var ett objekt bara för att patriarkatet tycker det i stället för att göra motsatsen, tvärvägra och vilja bli sedd som det subjekt jag är, men jag avsäger mig inte hela jävla normen för det?

          Jag är genuint glad att du vågar säga vad du vill ha och inte vill ha när du ligger med din kille och att han inte är manssvinig nog att ”tillåta” det. Men det är vad jag skulle kalla en djävligt sund relation och det ska självklart uppmuntras, men det är knappast feminism.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv