Vem bryr sig om vad män tycker om SCUM?

Då SCUM är en av de feministiska texter jag finner mycket intressant att diskutera och som influerat mig mycket så satte jag mig ner för att kolla på SCUM – en kärleksförklaring på SVT. Jag hoppades på ett spännande samtal om SCUM, hur den kan tolkas och användas, vilka problem den har och hur en kan hantera dem och så vidare.

Tyvärr orkade jag bara kolla på drygt hälften, detta av ett mycket enkelt skäl; män.

Andrea Edwards söker nämligen upp olika män som har varit ”kritiska” mot pjäsen (alltså typ hotat henne och så vidare) och ”pratar” med dem om saken.

Jag känner typ; vem bryr sig om vad män tycker om SCUM??? Det är liksom erkänt en av de mest manshatiska texterna som finns. Klart som fan snubbar kommer ogilla den. Vissa snubbar kommer gilla den och ba ”så himla lärorikt” också. Men det spelar ingen roll. Det spelar verkligen ingen roll. SCUM är en text skriven av en kvinna, riktad till andra kvinnor. Det är en av de sakerna som gör texten jävligt speciell och då tycker jag att det är mycket tråkigt att en sjabblar bort det genom att fråga en massa män om vad de tycker och tänker. Kan vi inte för en gångs skull slippa det??

Detta är problematiskt på så många sätt. Framförallt för att det reducerar diskussionen om SCUM till en fråga om för/emot manshat. Det finns så mycket annat som skulle kunna diskuteras i den texten. Till exempel; biologismen, transfobin, uppdelningen av kvinnor i SCUM och Daddy’s Girls, föraktet mot femininitet, den alienerade inställningen till sexuell integritet, hennes föreslagna metoder för att störta patriarkatet och så vidare och så vidare. Det finns så jävla mycket att säga, och vad får vi? En snubbe som säger att det inte finns något patriarkat, en annan man som drar dagisanalysen att män blir sura eftersom de inte kan se sig själva som grupp. Jävla sandlådenivå. Ungefär som om den enda kritiken mot texten var män som mordhotar de som sätter upp den? Som om de enda två positionerna i debatten var kränkt man och okritiskt hyllande.

Och jag tycker tyvärr att det alltför ofta är precis här vi hamnar, i att håna män som är sådär uppenbart dumma i huvudet att alla tycker de är fåniga. Hur ska det ta oss framåt? Varför fokuserar vi på deras tramsiga åsikter, det är ju så jävla uppenbart att de inte har något att komma med.

Jag tycker inte att detta är att ta texten på allvar. Att ta en text på allvar handlar om att kunna lyfta fram både det bra och det dåliga, om att belysa de relevanta invändningar som faktiskt finns. Detta är inte en respektfull diskussion, varken för texten som sådan eller de feminister som kritiserar SCUM på mer rimliga grunder än ”buhu manshat är feeeel”.

Det hade varit intressant att se en diskussion kvinnor emellan om den här texten, en diskussion som kan gå lite djupare, problematisera lite mer, och kanske faktiskt komma fram till något användbart. Istället döljs den relevanta kritiken och diskussionen till förmån för tråkiga och förutsägbara mansåsikter.