Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Vet du någonsin vad pengarna går till?

En vanlig förklaring som brukar dyka upp när det kommer till att inte ge pengar till tiggare är att en inte vet vad pengarna går till. När jag hör detta blir jag förbryllad. När ni köper mat, kläder, betalar hyra eller räkningar, et ni vad pengarna gå till då? En del går såklart till att producera den vara ni betalar för, men en del går också till vinst som du inte har någon kontroll över. Du vet inte heller vad pengarna som företaget betalar ut i löner går till. Ändå är det aldrig någon som tycker att det känns jobbigt att köpa saker för att en inte vet vad pengarna går till.

Jag betraktar det som mer troligt att pengarna jag ger till en tiggare går till något viktigt än att pengarna som h&m gör i vinst när jag köper en tröja där gör det.

Vissa grejer måste en ju såklart köpa, så det är inte så att jag tycker att ni ska sluta med det (även om jag helhjärtat stödjer t.ex. dumpstring och andra eventuella sätt att införskaffa livsmedel utan att betala för dem). Vidare kan en givetvis prioritera sig själv framför tiggarna, något jag själv hade gjort om jag inte haft några marginaler. Jag tycker bara det är intressant att se att just att en inte vet var pengarna går används som en förklaring. Ytterst sällan vet en var pengarna går. Skillnaden är att vissa människor anses vara mer benägna att ha mindre hedervärda syften, medan andra inte ifrågasätts.

En grupp människor som ifrågasätts mer än andra är tiggare. De antas alltid har något att bevisa, antas alltid ha något lurt på gång, antas alltid vara kladervärda. Samma misstänksamhet finns i princip inte mot någon annan vi ger våra pengar till.

Det är klart att en inte vet vad pengarna går till, och strängt taget kan det ju vara något riktigt otrevligt. Jag väljer ändå att tro att risken för det är ganska liten, och tänker också att chansen för att det går till något väldigt väldigt viktigt är betydligt högre än när det kommer till till exempel vilket företag som helst. Pengarna en ger till en tiggare kan potentiellt rädda ett liv, säg vilka andra pengar du släpper ifrån dig som kan göra det?

21 kommentarer till Vet du någonsin vad pengarna går till?

  • Ylva skriver:

    Efter ditt förra inlägg om att ge pengar till tiggare gav jag pengar till en tiggare i helgen, den enda jag mötte. Du har så rätt om det här. Har jag råd att köpa muffins i kafeterian till eftermiddagsföreläsningen, så har jag råd att ge pengar till en som tigger, det är min nya devis. Tack för tankeställaren!

  • Sofia skriver:

    Jag gjorde precis som Ylva, gav pengar till en tiggare idag (i Borås har vi väldigt många för närvarande), och det kändes så jävla riktigt. Jag fick mig en rejäl tankeställare efter ditt inlägg om saken. Jag tackar också ödmjukast. Och angående det här inlägget så är ju argumentet att samma misstänksamhet sällan eller aldrig riktas mot något annat vi betalar pengar till (förutom liberaler angående skatt då) väldigt bra.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Fast sällan med att en inte vet var pengarna går, då handlar det snarare om att de nog egentligen bara är lata. Håller dock med dig i sak om att det är en grupp som misstänkliggörs i mycket hög grad.

      • demagnetize skriver:

        Inte i samma utsträckning som tiggare/hemlösa såklart. Men har ett flertal vänner och bekanta som blivit ifrågasatta just i fråga om vad pengarna går till. Men båda grupperna anses ju också ”svaga” så.

      • laxsill skriver:

        Jag har ändå upplevt att det använts ibland i diskussioner om t.ex. försörjningsstöd. Varför ska folk ha mer än 3000 i månaden? Då lägger de väl bara det på förströelser, et cetera.

  • SannaM skriver:

    Så bra och så sant. De flesta av oss, oavsett hur täta vi är för tillfället, slänger iväg pengar på skräp mest hela tiden – så på vilket sätt skulle det vara slöseri att ge en tia till en tiggare? Även om hen just den gången köper cigg eller rentav en folköl för det, strunt samma, du har hjälpt till och visat att du bryr dig.

  • Thomas skriver:

    Eftersom fattigdom aldrig går att utrota så skall man respektera fattiga och att ge allmosor och hjälpa fattiga så gör man en Gud i behaglig gärning.
    Enligt Islam…och kristendomen.
    Som socialist så skall man nog kräva att man ställer sig till arbetsförmedlingens förfogande!
    Så….
    Vad är du.

  • Sara skriver:

    Jag ger alltid till hemlösa/tiggare när jag kan. Mat eller pengar. Vi är alla människor, men tyvärr ses inte hemlösa eller tiggare som människor idag. Gör mig ledsen. Bor i Nyköping och vi har på senare tid haft ganska många. Min vän hörde en förälder berätta för sitt ca 10 åriga barn hur en ignorerar dem. Min vän gav hen en 100lapp för att visa barnet att
    En också kan låta bli att ignorera, en kan faktiskt hjälpa också.

  • Hilda skriver:

    håller med till viss del, men sen är det väl skillnad på konsumtion och välgörenhet? En tröja på H&M är ju en vara som vi betalar för, och så länge man får tröjan man betalar för kanske man inte bryr sig så mycket om vart pengarna hamnar. Vid välgörenhet ger du ju frivilligt pengar utan utbyte, då finns det ett större intresse att pengarna går till nåt bra. Röda korset och andra välgörenhetsorganisationer ifrågasätts ju också hur de använder bidragen de fått.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är klart det är skillnad, jag tycker bara det är intressant att se vilka grupper som misstänkliggörs.

  • I skriver:

    Gav 200 spenn i julas till en gammal uteliggare. Mådde bara endå sämre när jag gick än när jag såg honom, för han ble så tacksam och tok mig i handen och alt (och det skar i mitt hjärta), och jag tänkte bara att ”fyfan, det här är ju ingenting, jag kan inte hjälpa honom mer enn det här och han kommer forfaranda vära en uteliggare imorgon”. Det känns enklare at ignorera än att ta inöver sig den hemska och ödmjukande sanning. Vilket iofs är bra, men…

    Jag vet inte riktig vad jag bör göra med det hela, väldigt osäker. Tror det vore enklare om jag inte bara levde på studielån.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag kan hålla med om att det är svårare att ge än att ignorera, men tycker ändå att det är rätt.

  • I skriver:

    Oi det där kanske blev lite oklart, jag menade inte at det är bra att ignorera, men at man reflekterar över det och at det känns hemskt. För det er det ju, och så himla orättvist.

  • Natalie skriver:

    Nu handlar inte min kommentar om tiggeriet utan mer om dumpstring, är det något du håller på med? Om inte, vad hindrar dig? Själv dumpstrar jag i stort sett all min mat sedan ett par månader tillbaka och insåg när jag läste detta att jag trodde att du också gjorde det. Vet inte varför, kanske har du skrivit det någonstans? Eller så känns det bara som en typ av aktivism du skulle ägna dig åt.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag sysslar inte med dumpstring vilket beror på att de butiker som ligger i närheten har hindrat sådana aktiviteter väl. Har försökt flera ggr men misslyckats.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv