Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson.

Den här artikeln av Roland Poirier Martinsson är ju bara för mycket. Han tycker att vi ”måste prata om feminismen”. Detta är hans uppfattning om feminism:

Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre.

Alltså. Jag tycker ju då inte att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp om det var någon som trodde det. Jag anser absolut inte att mitt förhållande till mina manliga vänner bygger på att vi kämpar om makt, för guds jävla skull.

Och nej, jag tycker inte att olikheter mellan könen är av ondo. Människor är olika och om kvinnor tenderar att vara på ett visst sätt så är det okej. Däremot så tycker jag att det är himla tråkigt att det kvinnor är bra på generellt värderas lägre än det män är bra på.

Man kan ju fråga sig vad Martinsson menar med att ”på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv”. På ett sätt kan jag ju faktiskt tycka att det är ganska väsentligt när kvinnor blir utsatta för t.ex. strukturellt betingat våld eller när de får väldigt låg lön för extremt viktiga arbeten, som omvårdnad och barnomsorg. Jag kan ju tycka att det är väsentligt när tjejer ägnar stora delar av sina liv åt att banta och träna för att de blivit uppväxta med att exponeras för det ständiga budskapet att man ska vara smal som tjej, att det är det viktigaste. Jag kan ju tycka att det är väsentligt att kvinnor blir lyssnade mindre på i praktiskt taget alla sammanhang. Men det är bara min åsikt.

Men det som stör mig mest är det där med att politiken inte skulle ha skyldighet att förändra vårat sätt att tänka. Kan du vänligen förklara för mig vad politiken annars skulle göra? Vad kan vara viktigare än att skapa ett jämställt samhälle där alla personer har förutsättning att följa sina drömmar oavsett kön, etnicitet, religion eller klass? Kan du bara förklara det för mig Roland, för jag vill så hemskt gärna veta.

Denna borgerlighet. Detta desperata fastklamrande vid status quo. Jag begriper det inte. Varför inte förändra samhället när vi kan? Varför klamra sig fast vid något som funkar dåligt när vi skulle kunna ha något mycket bättre?

All politik handlar om att förändra människors sätt att tänka. Om det så är ett jobbskatteavdrag eller en prostitutionlag. Martinsson ide om att det skulle finnas politik som inte förändrar människors tankesätt är konstigt, en billig ursäkt för att slippa ta ställning till ett problem och slippa göra avkall på sina privilegium. Typiskt borgeligt.

Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson, denna småborgerliga pajas: klart som fan att en person som är priviligerad inom nuvarande system vill bibehålla det. Men så lätt ska det fan inte vara. Jag är ledsen Roland, men feminismen bryter ny mark. Vi har redan vunnit flera gånger, och vi kommer att vinna igen. Och du kan ta din förbannade borgerlighet, din lättkränkthet och ditt fastklamrande vid världen som den alltid har varit och köra upp det i röven.

10 reaktioner till “Vi måste prata om Roland Poirier Martinsson.”

  1. Jag håller med, och Gudrun Schyman satte honom på plats ordentligt i Nyhetsmorgon. Kolla på det så känns det lite bättre.

  2. Nu lever förstås huvuddelen av de mest korkade feministerna i vanföreställningen och önskedrömmen att deras ”landvinningar” är oåterkalleliga, samt att dessa vilar på någon form av social naturlag. De tror även att de allena har åsdadkommit allt som de uppfattar som positivt genom historien, vilket givetvis är ren och skär lögn och historieförfalskning.

    Utan mäns erkännande och medgivande hade ingenting varit historiskt möjligt för kvinnorörelsen. Om, hypotetiskt sett, en tillräckligt stor grupp män i samhället tröttnar på er, då tar de allting i från er. Självklart ni kan inte göra någonting för att hindra dem. Kvinnorörelsen har helt enkelt alltid varit beroende av männen.

    Män har sedan urminnes tider, om än i historiskt skiftande utsträckning, haft det absolut avgörande inflytandet i de sfärer som betytt någonting i sin samtid. Så är det bevisligen också idag, och så kommer det förbli under den tid mänskligheten existerar.

    1. Jaha? Men som tur är anses ni antifeminister vara fullkomligt galna av såväl män som kvinnor.

      1. Vilket extraordinärt tomt, barnsligt och personfixerat svar. Jag identifierar mig alltså inte som ”antifeminist”, helt enkelt eftersom jag inte är det.

        Men i vanlig ordning är den typ av feminister som du uppenbarligen tillhör så monolitiskt självupptagna, ovilliga och oförmögna att tillföra någonting i sak att ni aldrig hinner skaffa er tillstymmelse till trovärdighet. Att hålla sig till sakligt sett ovedersägliga tolkningar av historiska fakta är givetvis detsamma som att vara ”galen” i din verklighetsförvrängda värld.

        Jag anser förvisso att det är en trist androgyn, allmänt brackig, kulturlös och livsfientlig tid vi lever i, det medger jag. Nå, givetvis är det ingenting som kommer att hålla i längden. De sociala symptomen förvärras hastigt, både vad gäller intensitet och frekvens. Bara en blind hönshjärna kan påstå motsatsen.

        1. Det jag menade var ju såklart att det mycket väl kan vara så att vi vunnit pga att män tillåtit det, men som tur är så finns det en himla massa män som delar feministiska ideal.

    2. Jag tror du tagit fel på ”erkännande och medgivande” och ”medhåll”. Det är helt sant att det krävs män för att förändra samhället, men det behövs också kvinnor på samma sätt. Testa genomföra någon förändring utan kvinnor som också stöder den så fungerar det inte alls heller.

  3. Det finns det säkert, liksom det även finns ”en himla massa” människor som aldrig någonsin tänkt en självständig tanke i hela sitt intetsägande, meninsglösa liv.

    Förövrigt har ni naturligtvis inte ”vunnit”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *