Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Vila i din okunnighet.

Gud, jag blir så trött på människor som ba ”jamen det är okej att folk är poly/homosexuella/whatever men själv kan jag då rakt inte begripa hur en kan vara det”. Jamen okej? Är det verkligen så jävla viktigt för dig att förstå alla människors liv?

Varifrån kommer detta behov av att högljutt berätta att en själv minsann inte begriper vissa saker. Är det verkligen relevant? Måste världen verkligen veta hur du personligen skulle känna inför att ha flera kärleksrelationer, ha en partner med samma kön som du själv eller något annat? Förväntar du dig att personen ska svara och ba förklara att ”jomen det här är anledningen till att jag har lite normbrytande sexualitet”.

Nästa gång du får veta om att någon har en normbrytande sexualitet, eller något annat för den delen, försök att bara vila i din okunnighet. Försök att bara chilla i att du inte förstår allting och att du liksom inte heller behöver göra det, för det är fan helt okej att inte förstå vartenda fenomen i världen. Det är okej att inte förstå hur det känns att vara kär i någon som har samma kön som du, eller hur det går till att ha flera parallella relationer. Men är det verkligen så förbannat viktigt att berätta det?

7 kommentarer till Vila i din okunnighet.

  • schmenus skriver:

    Ganska spännande att folk gillar att trycka upp sitt icke-förstånd i ansiktet på folk.

    Lika spännande som liberalers övertro på ”kan en kan alla”-tänkandet i sann individ-nivå-tänkandet. Det tankesättet är för mig helt likställt med att man verkligen säger rakt ut att man är för dum för att förstå att alla människor har olika förutsättningar.

  • Julia C skriver:

    Får ofta höra det när jag påpekar att jag både är turk men ändå lika mycket svensk som någon annan. ”Vadå man är väl det ena eller det andra? Alltså, jag förstår då inte var din lojalitet ligger eller vad din kultur är.” De flesta försöker påpeka att jag nog måste vara hälften hälften. Eller att jag enbart är svensk delas också ut ofta som en ”komplimang”.

  • Christoffer Andersson skriver:

    En sak på samma tema som jag ofta stöter på.

    ”Jag accepterar ~whatever~ till fullo, det är helt OK!”

    Sen om det har att göra med min sexualitet, eller min veganism eller whatever. Varför tror folk att deras acceptans och respekt är något jag strävar efter, och varför uttrycker man dessa saker på ett sätt som om det vore eftersträvansvärt och man borde känna sig tacksam för att ~random person~ inte tycker illa om en för något dom inte har med att göra?

  • DMO skriver:

    Denna är &så sjukt tröttsam: ”Jag är helt okej med homosexualitet, så länge dom inte skyltar med det, ens sexualitet & kärleksrelation är något man ska hålla i hemmet” ba, men tja, snälla rensa då även bort alla handhållande heteropar från stan, alla jävla tidningar med löptips på hur _hon_ ska göra det skönt för _honom_, alla kärleksromaner, filmer, osv i oändlighet om det nu är något så privat.

    Min pappa brukar köra den här varje gång han ger en kille komplimang: ”& jag säger detta utan att vara bög.” ba, jaha? Jävligt värt att lägga till ”liksom för att säkerställa att ingen ska tro något SÅDANT” om honom. Han är dessutom medveten om att jag är bi.
    Visade honom denna videon:
    https://www.youtube.com/watch?v=5qNBzHaXlNI

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Finns ingen länk?

      Extremt störigt beteende, det där med ”no homo”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv