Fick en kommentar från en, numera blockad, person, under detta inlägg:
Att lämna en relation gör man av individuella skäl och inte på grund av någon strukturell analys man tror sig ha gjort.
Vissa människor vill inte förstå att feminism, feministisk analys och så vidare har ett reellt inflytande över människors liv. Jag hade på intet sätt varit den människa jag är idag, och haft det relativt jämställda förhållande jag har idag, om jag inte hade ägnat mig åt feminism. Det kan en väl misstro om en vill, men det är icke desto mindre sant.
Den stora frågan är dock varför det känns så viktigt att påpeka att det inte ”spelar någon roll” (tro mig, jag har läst detta mååånga gånger under tiden jag drivit denna blogg) om det nu faktiskt inte gör det? Varför kan i så fall inte jag få ha mitt lilla roliga och tro att det är viktigt? Människor ägnar sig åt meningslös skit varje dag utan att de får en massa kommentarer om det. Uppenbarligen är det på något sätt hotfullt. Uppenbarligen finns det något som gör att människor känner att detta måste jag trycka ner och förgöra.
En annan intressant respons en får är människor som vill lyfta fram Individen™ i alla möjliga sammanhang. Jag tycker att det borde vara ganska uppenbart att jag inte skriver om individer utan om samhällsfenomen. Ni kan väl läsa dagboksbloggar om ni vill läsa mer om enskilda individer och deras agerande? Det är liksom inte min nisch så att säga. Jag tror de flesta på egen hand kan komma fram till att det finns individuella aspekter av saker och ting, även i deras relationer. Det jag är ute efter är att dra upp det strukturella och hjälpa folk att se och motverka det.
Så vill ni se individer så får ni dra någon annan stans, vill ni se berättelser om hur människor av individuella skäl valt att lämna relationer gäller detsamma. Det är tyvärr ingenting jag kan bidra med.
Jag tänker att vad som avgör om en lämnar en relation eller ej absolut kan bero på en strukturell analys en har gjort. Antingen helt medvetet för att en blir uppmärksam på hur maktobalansen i det egna förhållandet ser ut och inser att partnern inte tänker ändra på sig. Eller så tröttnar en på karln som aldrig diskar/tvättar/städar och dumpar honom av den anledningen – även om en inte gjort analysen så finns ju strukturen där.
För mig är feminismen/politiken inflätat i hur jag lever mitt liv – det går liksom inte att isolera feminismen/politiken från min vardag eller mina nära relationer.
Nej, precis. Tror många inte begriper hur stor del politik är i ens liv, och hur mycket som är politiskt.
Jag lämnade ett tidigare förhållande efter 5 år av ojämställt samliv. Tillslut sa jag – Ändra dig nu eller så flyttar jag och han valde att inte orka ändra sig. Jag kan bli arg på mig själv att jag inte såg hur fel vårt förhållande var tidigare. Om jag bara hade haft möjligheten att läsa era (din,lady d, lemoines) bloggar då. =) Tack för en bra blogg som gör mig mer engagerad i feminism.
Grattis till friheten i alla fall!