Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Vissa feminister är mina ideologiska fiender.

Jagläste denna väldigt bra recension av Svelands Hatet i Flamman och den fick mig att tänka på en grej som jag upplever är ganska vanligt i feministiska kretsar, nämligen definierandet av den ”äkta” feminismen. Detta riktas både mot så kallade ”extremfeminister” som vissa feminister känner ett ängsligt behov av att distansera sig från dessa, och mot liberalfeminister och särartsfeminister som många inte tycker är riktiga feminister.

Min definition av feminism är som följer:

Varken mer eller mindre. Jag tycker denna definition är högst rimlig. Den som inte ser strukturellt förtryck av kvinnor utan tycker att män och kvinnor förtrycks lika mycket fast på olika sätt är i mina ögon inte feminist även om personen kan dela vissa analyser och så vidare. Jag tycker inte att en behöver göra eller tycka något särskilt utöver detta för att kunna klassas som feminist. En kan ha en hur grund analys som helst av hur patriarkatet ser ut eller exkludera otroligt viktiga delar av den feministiska analysen för att det inte passar en personligen, så länge en känner till att det finns ett patriarkat och vill bekämpa det.

Däremot finns det en massa feminister som jag tycker är dumma i huvudet. Till exempel liberalfeminister ser jag som mina ideologiska fiender, för att jag tycker att deras världsbild är såpass snedvriden att vi inte har något av värde gemensamt. Men problemet med liberalfeminister är ändå inte att de har fel feministisk analys utan att de är liberala. Särartsfeministernas analys är enligt mig direkt kontraproduktiv för ett jämställt samhälle. Icke desto mindre ser jag dem som feminister.

Detta handlar inte om att jag tycker att det är viktigt att samarbeta över ideologiska gränser kring vissa frågor, för det tycker jag inte. Jag tror inte att jag och en liberalfeminist kan samarbeta i något jag upplever som väsentligt. Snarare handlar det om att jag tror att det är skadligt för feminismen som helhet om den upplevs som exkluderande. Jag tror att många glider in i någon ändå för att sedan bredda sitt perspektiv. Jag gled till exempel in från liberalfeministiskt håll, och det var i mångt och mycket feminismen som fick mig att bli vänster.

Jag tror inte att det är konstruktivt att utesluta vissa personer från feminismen för att en tycker att deras analys är fel. Feminismen är ett brett begrepp som kan rymma många olika ideologiska inriktningar, till och med sådana som står i direkt motsättning till varandra. Det är okej att tycka att personer som tillhör samma ideologi som en själv är dum i huvudet utan att en för den sakens skull behöver utesluta hen ur ideologin.

Jag tycker att det är viktigt att ”feminist” är ett epitet som många använder om sig själva, eftersom jag tror att det ökar medvetenheten och acceptansen för feminismens grundläggande sanning: vi lever i ett patriarkat och detta måste ändras. Att en sedan har helt olika idéer om hur detta patriarkat tar sig uttryck och hur det kan och bör bekämpas är en annan sak, den grundläggande insikten är fortfarande densamma och detta är oerhört viktigt.

Alla feminister är inte på samma lag och kämpar inte för samma sak. Så behöver det inte heller vara. En kan markera sin ideologiska olikhet gentemot andra på andra sätt än genom att utesluta dem från feminismen.

6 kommentarer till Vissa feminister är mina ideologiska fiender.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv