Vissa har reagerat på mitt inlägg om barnafödande med att tycka att det inte alls är patriarkatets fel att ciskvinnor generellt har möjlighet att föda barn, utan att det handlar om biologi. Detta är såklart sant, och det är inte heller någon som hävdat annorlunda (av vad jag har sett). Vår biologi är som den är, frågan jag diskuterar är vad den leder till och vad vi som samhälle kan göra med den, och åt den.
Jag ser det som en stark kraft hos människan att vi har förmåga att omforma naturen och således även oss själva. Vi kan skapa och använda verktyg som fungerar som förlängningar av våra kroppar, vi kan bota sjukdomar och tillfoga konstgjorda delar till våra kroppar. Detta är en otrolig egenskap som människan har, och som jag tycker att vi ska utnyttja.
Vad som kan konstateras är att det faktum att kvinnor förtrycks har lett till en del konsekvenser för var fokuset ligger i detta omformande av människors kroppar. Till exempel så är medicinen i mångt och mycket patriarkal, i det att den liksom allting annat utgår från cismannen som norm (Zettermark, som studerar till läkare, har skrivit en del om detta). Vidare är det så att vad som forskas på utgår från patriarkala normer, och alltså fokuserar främst på mansproblem. Till exempel saker som pms, mensvärk, magproblem och liknande åkommor som många kvinnor lider av är väldigt underprioriterade.
Idén om att allt som är biologiskt eller naturligt för den sakens skull skulle vara politiskt neutralt är märklig. Det handlar fortfarande om vilka av dessa naturliga tillstånd vi ser som acceptabla och vilka vi är intresserade av att förändra. Det lidande som kvinnor ofta går igenom på grund av sin anatomi ser av något skäl ofta som extra ”naturligt”, alltså något vi inte bör sträva efter att med vetenskapens hjälp förändra. Det är ur detta perspektiv jag ser diskussionen kring automatiserat barnafödande.
För att på djupet kunna problematisera oss själva som socialt konstruerade varelser måste vi även våga sätta detta i relation till vår biologi och hur samhället hanterar den. Biologin är inte opolitisk, utan är precis som allting annat något som politik kan utgå från och kretsa kring, reproducera eller förändra. Det finns ingen naturlig kärna som bara ”är”, utan det är något som vi ständigt omtolkar och omformar. En radikal emancipatorisk politik för kvinnor måste kunna se vår biologi som ett reellt politiskt fält, som både ger upphov till makt men också erbjuder möjligheter till förändring.
Ja! Självklart är biologin politisk! Det är verkligen ett stort misstag i diskussioner att biologin ses som någonting fast och som absolut inte kan ifrågasättas eller alls problematiseras. Bara en sådan sak som när nyfödda barn får sitt personnummer och detta görs genom en tolkning av barnets yttre könsorgan – och där det ibland är aningen oklart så finns (antar jag) gränser för vad som ska passera som snippa och vad som bör placeras i snoppfacket, och vilka som istället placeras i ingenmansland och därefter tvingas opereras för att överensstämma med det ena eller det andra – helt utifrån en samhällsnorm som har bestämt att det bara finns två kön. Till exempel.
Och, förstås, även inom biologin gör man nya upptäckter hela tiden beroende på vad man väljer att lägga fokus på, och hur nya upptäckter sedan framställs och behandlas… ja, också politik.
Ett annat bra exempel är den typiska könsdikotomin aktiv/passiv som även kan appliceras på själva reproduktionen. Hur ofta hör en någon säga att äggen ägget släpper in den spermie som den anser vara bäst lämpad? Aldrig. Däremot hör en ofta att det är den snabbaste och starkaste spermien som får befrukta ägget. Kvinnan är passiv och inväntande, mannen stark och sökande. Suck…
Utom i Vombat förlags ”Familjeboken”! Där kramar snippan om snoppen så att det ska bli barn (ett av sätten som presenteras).
Åh ja précis! Satt precis och svor over det här då jag dagen till ära har mensvärken från helvetet…… om män hade mens.. grrrrrrrrrr
Jag har läst din blogg ganska länge (men inte kommenterat tidigare) och väldigt ofta skriver du saker som utmanar mina tidigare (slentrianmässiga och oigenomtänkta) föreställningar. Och sånt är ju alltid roligt!
När du skrev ditt första inlägg om barnafödande hade jag bara någon vecka innan insett vad jag står i ”barn-frågan” (har kommit till den punkten i liven när folk lyfter ett frågande ögonbryn när jag väljer bort alkohol (eftersom graviditet och bilkörning i somligas ögon är de enda faktorerna till att folk inte dricker)). Vissa dagar ville jag inte ha barn alls eftersom jag inte gillade tanken på graviditet och förlossning. Andra dagar kunde tänka mig att genomlida 9 plågsamma månader (som avslutas med en förlossning som man tydligen ska klara av med 1/3 barnmorska). Sedan slog det mig att det är ju helt olika saker. Tänk vad jag önskade att min (manlige) partner kunde ta hand om födandet! Men det går ju tydligen inte… Det jag egenligen vill säga med allt det här är att det var väldigt skönt att läsa din text eftersom du satte ord på många av de känslor jag har i frågan.
Att kapitalismen ”vill att kvinnor ska föda barn” är ju ganska förenklat utan att för den saken skull vara en lögn. Det är just kapitalismen , ofta i kombination med patriarkatet som gör att kvinnor som egentligen inte vill göra abort känner sig tvingade att göra det iallafall för att de är rädda att bli av med jobbet annars, att kvinnor ljuger på frågan om ifall de tänker skaffa barn vid anställningsintervjuer och att de öht FÅR frågan samtidigt medan deras män ytterst sällan är med om det, att kvinnor inte vågar berätta på jobbet att de är gravida förrän det är helt uppenbart och inte går att ta miste på, att kvinnor på massor av platser i världen känner sig tvingade att välja mellan att få jobba med det de vill och att bli föräldrar, att tvångsaborter förekommer i Kina och andra länder, att kvinnor världen över ofta känner sig tvingade att adoptera bort sina barn enbart av ekonomiska skäl o.sv.
Men det står inte i motsättning till att det samtidigt i många kontexter och på många platser kan finnas ett oerhört socialt tryck att bli gravida och föda barn och att man t.o.m med preventivmedelsförbud och inte bara abortförbud försökt höja nativiteten (som i det pseudokommunistiska Rumänien) Tvärtom är det bara två sidor av samma mynt. Kapitalismen kan både försöka tvinga kvinnor att bli och att inte bli gravida.
Har själv upplevt bristen på forskning på graviditet och andra kvinnliga tillstånd. Till exempel finns det INGEN medicin som hjälper till att minska mjölkproduktionen om en plötsligt måste upphöra att amma. En rekommenderas då kylande omslag och salvia-té! Ehhh – medeltiden ringde och ville ha tillbaka sin sjukvård… Trots detta är graviditeter, förlossningar och amning något av det intressantaste som hänt mig.
Pravidel stoppar mjölkproduktionen och är effektiv OM en ännu inte börjat amma, dvs direkt efter förlossning. Fick detta utskrivet av läkare i Tyskland, där jag bodde då, men avråddes starkt av min barnmorska ifrån att ta den när jag skulle sluta tvärt med att amma, eftersom medicinen inte är utvecklad för det och leder till problem. Som sagt, så många teman inom barnafödande är inte intressanta för vetenskapen utan behärskas av vidskeplighet.
Jag skulle vilja hävda att det mesta som har med kvinnors underliv att göra behandlas på medeltidsnivå tills en ryter ifrån så det tjongar i undersökningsrummet. Svampinfektioner som ska behandlas med yoghurt och vestibulit som ”garanterat kommer att gå över för vi har inga medelålders kvinnor som söker hjälp för detta” får en att vilja skrika av frustration.