Kategori: Politik

Twitter 26/9. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.

Papparättsrörelsen är verkligen vidrig. Hela utgångspunkten att föräldrar har någon slags rätt till sina barn är förfärlig. Att hela skiten sedan bygger på misstänkliggörande av kvinnor och barn gör det ju knappast bättre så att säga. När pappor gråter ut om att de inte får träffa sina barn och alla ba ”men gud så sorgligt” utan minsta tanke på eventuella skäl. Varför skulle kvinnor i allmänhet vilja frånta sina barn en fungerande relation med sin far? Verkar helt orimligt. Även kvinnor jag träffat som verkligen hatar sina exmän har fortfarande velat att de ska ha kontakt med kidsen.

Saker som incest, barnmisshandel och liknande förekommer i ganska hög grad. Pappor gör sig skyldiga till detta. Minns en när en vän till mig hade läst någon sån här snyfthistoria och ba ”gud vad hemskt” helt utan tanke på att det finns två sidor. Idén om att en måste kunna bevisa att brott har begåtts är konstig. Att inte få vara med sitt barn är inget straff, det är en åtgärd. En åtgärd som främst är till för barnets trygghet och säkerhet, för att det anses vara en samhällsfråga.

Inom tjejjouren är det oerhört viktigt att vi kan garantera tjejer som berättar om övergrepp att de kommer vara trygga om de berättar. Det vill säga att om de berättar om övergrepp de blir utsatta för i hemmet blir de omhändertagna direkt, sedan görs utredning. Det är såhär det måste fungera, annars är risken enormt stor att barn far riktigt riktigt illa när de berättar vad de blivit utsatta för. Och ja, det kommer att ske misstag. Det är ett värt pris att betala för att barn som blir utsatta för incest och misshandel ska skyddas.

De är så extremt egoistiskt att som förälder ”gråta ut” i media om att ens barn blivit omhändertaget på (enligt en själv) felaktiga grunder. När en gråter ut om sånt stödjer en en rörelse var mål är att barn ska vara ännu mer rättslösa i förhållande till sina föräldrar. Jag förstår att det känns hårt att fråntas sitt barn under en tid, men det är etter värre om barn tvingas stanna i skadliga hem. Jag har noll jävla sympati för förorättade föräldrar som tycker att deras barn är deras egendom. Dessa människor värderar uppenbarligen sin egen ”rätt” till sina barn, till andra människor, framför barnens rätt till en trygg uppväxt. Hur fan kan en tycka att det är ett rimligt förhållningssätt till en annan människa? Det är ju verkligen så jävla vidrigt.

Ni som gråter ut om att era barn blivit omhändertagna, ni som sprider dessa historier, bidrar till de omfattande övergrepp barn utsätts för. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att omhändertagande av barn handlar om ett straff mot föräldrar lite starkare. För varje sådan historia som sprids så blir idén om att barn först och främst är föräldrars egendom, i andra hand individer, lite starkare. För varje sådana historia som sprids hjälper ni till att göra barn än mer rättslösa, än mer utsatta. Alla ni som sprider dessa historier springer barnmisshandlares och pedofilers ärenden.

Vad ska vi på tjejjouren säga till de som hör av sig om övergrepp om vi inte kan garantera att de blir skyddade om de meddelar myndigheter? Ska vi säga ”jag du kan anmäla det du blivit utsatt för men du kommer få stanna hos dina föräldrar tills de gjort klart utredning”. En förälder som misshandlar, som begår sexuella övergrepp. Hur många barn kommer vilja anmäla det de blivit utsatta för då? Regeln om att barn omhändertas om de befaras fara illa i hemmet är helt nödvändig för att kunna garantera barns trygghet. Vissa misstankar kommer vara fel, det är tråkigt men nödvändigt. Hellre det än att barn tvingas stanna i hem där de utsätts för övergrepp.

Vad finns det för argument emot automatiserat barnafödande?

Det sägs att kvinnor tycker att det är asfett att föda barn för att det är så kallat ”biologiskt betingat” och då gillar en uppenbarligen att föda barn, för det är så naturen har ”menat” det. Personligen är jag inte kreationist och tror inte att naturen har ”menat” varken det ena eller det andra med någonting, må det vara sjukdomar eller graviditet. Jag ser inga skäl till att vi sa behandla graviditet på något annat sätt än vi behandlar andra mänskliga tillstånd som är skadliga och smärtsamma, det vill säga försöka kringgå dem.

Om det nu var så att kvinnor tyckte det var så jävla fett att föda barn, hur kommer det sig att kvinnors reproduktiva förmåga i så hög grad varit en av de främsta måltavlorna för att utöva makt och kontroll över kvinnor. Kvinnor har historiskt inte fått och får i låg grad ha makt över sina reproduktiva förmågor. Abort är verkligen inte något okontroversiellt ens idag, utan något som kvinnor har behövt och behöver kämpa sig till.

Jag förstår inte heller varför det skulle har blivit ordnat som så att kvinnor tycker att det är kul att föda barn eller att det skulle vara en hälsosam process. Historiskt sett har kvinnor inte riktigt haft något val i frågan, eftersom abort inte har varit en möjlighet av antingen historiska eller politiska skäl. Kvinnor har inte heller riktigt kunnat välja när de ska bli gravida eller inte eftersom vi blivit våldtagna på regelbunden basis. Det finns liksom inget skäl till varför kvinnor skulle behöva gilla att vara gravida för att det ska kunna bli av.

Många kvinnor är också väldigt rädda inför såväl graviditet som födsel, vilket inte är så konstigt eftersom en ska bör och föda fram ett jävla barn, en process som varken är smärt- eller riskfri. Uppenbarligen är det en process som många till och med i villiga att köpa sig fria ifrån (ja, folk köper surrogatmödraskap av andra skäl än att de själva inte kan föda barn, till exempel att de helt enkelt bara inte har någon lust att gå igenom den tidskrävande, smärtsamma och farliga process det är).

Jag har så svårt att förstå hur en kan gå omkring och ha det där oproblematiserande förhållningssättet till graviditet som typ bygger på att ”det är så det har varit och det är så det ska vara”. Jag fattar verkligen inte varför vi inte skulle eftersträva att befria kvinnor från detta, varför vi envisas vid att nagla fast barnproduktionen vid kvinnors kroppar. Finns det ett enda bra argument till att vi inte ska se över andra möjligheter till att skapa barn, alltså ett argument som inte bygger på misogyni i stil med att det är ”vackert” när kvinnor lider för att barn ska skapas och liknande?

Frisk och fri, size zero och att parasitera på människors tankar.

Organisationen Frisk och fri som jobbar emot ätstörningar har valt att göra en reklamkampanj som inleddes med en falsk webbshop där det endast såldes size zero-kläder. Det hela väckte såklart sjukt mycket uppmärksamhet, folk blev upprörda och så vidare. Men det var helt i onödan eftersom de hela var en bluff för att de bakom skulle kunna sprida sitt budskap, det vill säga att ätstörningar är skit.

Hur mycket jag än sympatiserar med budskapet och organisationen bakom kampanjen så tycker jag att den här typen av marknadsföring är vidrig och förkastlig av den anledning att det tvingar människor till en massa känslor, bara för att sedan lägga fram att det var helt onödigt eftersom det bara var en bluff. Hela konceptet reklam bygger ju på att tvinga sig in i människors liv och tankar, vilket är skälet till att jag anser att reklam bör förbjudas. Jag tycker dock att det blir extra illa när en på det här sättet liksom lurar sig in någons tankevärld genom att röra upp en massa jobbiga känslor och tankar som sedan visar sig vara helt överflödiga.

Det finns liksom så många som slåss om min uppmärksamhet, och det gör mig så jävla trött. Jag hatar att aldrig kunna ta något helt på allvar för att det kanske är en ”pr-kupp” och så blir en lurad och ens upprörda reaktion blir använd av någon för att dra uppmärksamhet till någon skit en kanske inte alls ställer sig bakom. Det är så jävla cyniskt och framförallt så gör det mig till en cynisk människa som måste gå omkring och granska allt för att syna eventuella bluffar. För mig är detta ett steg i hela den här grejen med att ingen någonsin tar något på allvar, vilket jag inte tycker at en organisation som jobbar med en så viktig samhällsfråga som ätstörningar ska bidra till.

Jag skulle verkligen kunna bry mig om er förening, men jag blir bara irriterad när någon försöker parasitera på mina tankar, försöker använda min ”felaktiga” och framtvingade reaktion för syften jag inte känner till. Jag tycker bara att det är jävligt tråkigt och omoraliskt och jag har svårt att förstå varför en ideell organisation skulle vilja förknippas med den här typen av, i mitt tycke, extremt oetisk marknadsföring. Jag skulle i alla fall bli upprörd om till exempel tjejjouren marknadsförde sig på ett liknande sätt.

Jag anser att det finns gränser i vad som är okej att göra för att sprida sitt budskap, och jag tycker inte att det är okej att luras. Jag tycker att det blottar en ganska otrevlig människosyn när en organisation väljer att utnyttja människors känslor på det här viset, och jag har svårt att se hur det går i  linje med vad de säger sig stå för.

Om att ta plats.

Ett av mina hattips till kvinnor är att en ska ”ta plats” i olika sammanhang, som om det var något en bara gjorde helt utan komplikationer och helt ostraffat. Att ”ta plats” är verkligen inte något en bara gör utan är generellt ganska jobbigt eftersom kvinnor som tar plats ofta blir bortträngda, baktalade och så vidare. Det är liksom inte soft att som kvinna ”visa framfötterna” utan det är en kamp en utför, en kamp emot en mängd patriarkala normer.

Många får i sina hem, på dagis och i skolan lära sig att kvinnor ska vara på ett visst sätt, det vill säga tysta, timida, inte ta så mycket plats. Att bara gå ifrån detta är inte någon enkel sak en bara gör, utan det är en stor grej för många.

Jag har ”tagit plats” hela mitt liv och det är något jag har lidit av socialt och som jag i långa perioder känt stor skam inför. Jag blev ändå uppmuntrad att ta plats av mina föräldrar vilket jag antar var en stor del i att jag faktiskt också gjort det. Om jag inte hade blivit det tror jag att skammen inför att inte vara som en ”riktig kvinna” hade tagit överhanden. Jag minns till exempel en period då jag var deprimerad och på grund av detta i lägre grad orkade ta utrymme och hur jag tyckte att det här var en bra sak, eftersom jag inte ställde till så mycket besvär.

Dessutom tycker jag att det är ganska konstigt att se lösningen på könsmaktsordningen i att kvinnor ska bli lika buffliga som män är. Jag skulle hellre vilja att män såg till att gå tillbaks lite, att sluta ta så jävla mycket plats på kvinnors bekostnad utan istället vara inlyssnande och låta andra komma fram. Att göra det till kvinnors ansvar att ”ta plats” istället för till mäns ansvar att släppa fram kvinnor tycker jag är ett ganska skevt perspektiv på vad könsmaktsordningen handlar om, nämligen kvinnoförtryck. Det är inte den förtrycktas ansvar att jämna ut obalanser utan det är förtryckarens ansvar att ta ett steg tillbaka.

Ibland tipsar kvinnor andra kvinnor om att ”ta plats” eftersom de gör det och det funkar för dem. Nu råkar jag vara en kvinna som tar plats, men det gör inte att jag slutar vara utsatt för förtryck något jag är mycket medveten om. Det faktum att jag är en sådan kvinna är något som skrämmer och som används emot mig, något jag får ta ett högt socialt straff för. För mig funkar det, men jag har full förståelse för att detsamma inte funkar för alla. Därför är det viktigt för mig att inte säga åt andra att bete sig på ett visst sätt eftersom de då kommer att sluta bli förtryckta, utan snarare att informera om de strukturer som gör att kvinnor generellt får mindre utrymme i det här samhället och försöka få män att inse att det är deras ansvar också. För mig kan det aldrig vara en lösning att enskilda kvinnor börjar agera på ett visst sätt, utan det som måste till är att ändra samhället, och en förutsättning för detta är att betrakta det som drabbar kvinnor som politiska problem och inte personliga.

Istället för att låtsas som att det finns ett visst sätt en kan vara på som kvinna för att slippa undan förtryck så borde vi börja tala om kvinnoförtryck som något som drabbar alla, oavsett om en tar plats eller inte och hur en gör det. För mig är det viktigt att inte gå omkring och tipsa kvinnor om hur de ska göra som om det vore något som skulle göra dem mindre förtryckta, utan istället uttrycka ilska över det patriarkala samhälle som tvingar in oss i denna balansgång. Alla kvinnor förtjänar att slippa bli förtryckta, även de som inte kan ”ta plats”.

Hur män närmar sig feminism. Del 2.

Diskussionerna har gått en massa kring mitt inlägg om Feministiskt forum för män och jag har noterat en grej som är mycket vanlig när mäns deltagande i feminismen diskuteras, nämligen den där ”men jag försöker faktiskt göra något bra varför kritiserar du mig”-grejen. Vissa tycker till exempel att jag borde fokusera på att kritisera så kallade ”riktiga svin” (var nu dessa finns, kanske i något invandrartätt område eller hos folk med arbetarklassbakgrund där ju Det Riktiga Kvinnoförtrycket™ som bekant frodas…). En annan invändning har varit att jag ”inte bestämmer” vad som är feministiskt och patriarkalt och så vidare.

Såhär: allmänt för mina texter gäller att jag endast redogör för min åsikt och mitt perspektiv. Om någon inte håller med så kan denna antingen strunta i vad jag har att säga eller argumentera emot min ståndpunkt. Att hålla på och tramsa om att jag ”inte bestämmer” är verkligen inte meningsfullt och inte en diskussion jag tänker delta i. Jag har aldrig hävdat att jag ”bestämmer” mer än någon annan, jag har framfört min åsikt om sakernas tillstånd, jag uppfattar inte mig själv som någon slags auktoritet på området utan jag är en av många feminister.

Vissa tror att mitt syfte är att ”alla ska tycka som jag”. Så är det såklart inte. Jag ser absolut inget egenvärde i att folk ”tycker som jag”, det enda jag bryr mig om i det här fallet är att män ska sluta närma sig feminismen på ett patriarkalt sätt, vilket jag uppfattar är fallet här. Detta eftersom jag anser att det bidrar till förtrycket av kvinnor, något jag som feminist givetvis vänder mig emot. Att andra gör andra tolkningar är naturligt, men för att jag ska tycka att det är intressant för egen del så måste jag få se argument och inte bara löst tyckande.

Att en kan göra fel trots goda intentioner är verkligen helt jävla okej, problemet jag ser är när personer klamrar sig fast vid sitt misstag med argumentet att de ”hade en god tanke”. Jag är också helt okej med att folk helt enkelt inte håller med, men då kan en väl enas kring det istället för att böla om att jag inte sitter inne på den sanna tolkningen, ty det har jag faktiskt aldrig hävdat att jag gör. Jag har bara hävdat att det här är min tolkning av hur saker och ting är, men jag kommer liksom inte sitta och skriva någon jävla brasklapp om att jag inte sitter inne på den objektiva sanningen om saker och ting, jag anser att det är underförstått.

Jag tycker det är ganska konstigt hur feministiska män så ofta skjuter ifrån sig kritik angående hur de gör feminism med argument i stil med att de faktiskt har rätt att vara feminister eller att jag inte bestämmer vem som är feminist och inte (som om jag hade kunnat göra det ens om jag hade velat). Jag orkar liksom inte bry mig om huruvida du ”är” eller inte ”är” feminist, vad du ”är” framstår som fruktansvärt irrelevant i mina ögon. Jag vill diskutera vad du gör, och det jag (utifrån beskrivningen) anser att den här gruppen gör är att stärka patriarkala normer. Jag anser att folk kan vara feminister och ändå göra patriarkala grejer, så det är inte något problem för mig att kritisera en person och fortfarande se denne som feminist. Detta rör sig alltså inte om att jag ifrågasätter dessa personers rätt att vara feminister eller deras goda intentioner.

Jag förväntas uppenbarligen visa någon slags glädje och tacksamhet inför att män ens ”försöker” vara feministiska, och inför detta känner jag väl typ; tack men nej tack. För mig duger det inte att ni ”försöker” och sedan sitter och är självrättfärdiga över det, jag kommer att kritisera även feministiska män om de gör något jag uppfattar som patriarkalt, vilket är oerhört vanligt. Om ni verkligen är intresserade av att sluta förtrycka kvinnor så borde ni ta det till er istället för att böla om att ni och har rätt att kalla er feminister eller whatever. Jag har liksom aldrig sagt att ni inte har den rättigheten, däremot har jag kritiserat er när ni upprätthåller patriarkala normer precis som jag kritiserar andra män som gör det.

Att tjäna på något är inte samma sak som att vara lycklig.

Jag tycker att ”tjäna på” är ett intressant begrepp. Jag använder det ofta, till exempel när jag säger att män tjänar på patriarkatet, vilket enligt vissa män är upprörande eftersom de inte alls upplever sig vara några vinnare.

Med ”tjäna på” menar jag i sammanhanget inte att det skulle vara det mest perfekta systemet för en given individ eller liknande, däremot menar jag att den som ”tjänar” på ett system får mer av den resurs som i det givna fallet är den det bråkas om (i det här fallet makt). Män får makt över kvinnor i patriarkatet, alltså tjänar män på patriarkatet i termer av makt.

Sedan finns det givetvis en massa andra saker som är viktiga och kanske till och med mer viktiga egentligen. Till exempel förmåga att ge och ta emot kärlek, gemenskap och så vidare är saker som alla förlorar i olika grad i patriarkatet vilket såklart är en stor tragedi för samtliga inblandade.

I till exempel ett patriarkalt system så sätts resursen makt framför alla andra resurser. Den som saknar makt får sitt liv kringskuret. Därför kan en människa i ett patriarkalt system inte välja bort att värdera makt, eftersom makt är den resurs som krävs för att alla andra saker en kan tänkas ha. På samma sätt fungerar det med pengar i kapitalismen. En enskild individ kan liksom inte ställa sig utanför pengasystemet och säga; ”jag värderar inte detta, det betyder inget för mig”, för helt funktionen med systemet är att tvinga in alla under samma logik, att göra något, makt eller pengar, till det som betyder något.

I ett patriarkalt system där makt är det som värderas så kommer män att behöva anpassa sig efter detta för att få makt, och därför kommer de att fortsätta utöva förtryck. I ett patriarkalt system vinner män på att gå in i rollen som förtryckare. Därför är det så viktigt att poängtera att män vinner i patriarkatet, för att det är den här konflikten allting handlar om. Som feminist tror jag att en ibland måste sätta hårt mot hårt och kräva förändring av män, inte bara värna till deras medkänsla eller ”förnuft” utan faktiskt ställa krav på förändring. Jag tror att detta blir mycket svårt utifrån utgångspunkten att både kvinnor och män tjänar/förlorar lika mycket i ett patriarkalt system, utan jag tror att intressekonflikten måste erkännas.

Sedan tror jag verkligen genuint att alla kommer vara mycket lyckligare i ett samhälle fritt från förtryck, men jag väljer att inte lägga mitt fokus där för jag tror inte att det är så en kan driva kampen framåt. Jag tror att vi måste erkänna konflikten innan vi kan försöka lösa upp den, men målet är såklart ett samhälle där både kvinnor och män är fria från sina roller, både som förtryckt och förtryckare. I ett sådant samhälle tror jag de flesta kommer ha det mycket bättre, men det är fortfarande mäns förtryck vi måste bekämpa på vägen för att komma dit. Och ja, det kommer troligen att vara jobbigt och smärtsamt för många män att lämna ifrån sig sin makt, eller bli tvingade att lämna ifrån sig sin makt.

Det handlar inte om vad kvinnor känner, det handlar om mäns rätt.

Ibland så påtalar någon att kvinnor kanske inte alltid uppskattar de ”komplimanger” (läs: trakasserier) de får av män. Då är det ganska vanligt att män blir upprörda och tycker att det minsann ”menar väl” och att det ”inte kan veta” hur en kvinna ska ta emot deras ”komplimang”. För mig är det tydligt att det det handlar om här inte är omsorg för kvinnor utan om mäns rätt att ge kvinnor ”komplimanger” om de känner för det.

Om dessa män hade brytt sig om vad kvinnor tycker och tänker så hade de kanske förstått att det de trodde var en snäll komplimang för många kvinnor upplevs som trakasserier och så hade de kanske slutat eller i alla fall börjat vara mer aktsamma. Men icke, de kör på ändå och tycker att de kvinnor som tycker att det är jobbigt får foga sig för att de trots allt har en ”god tanke” med det hela. De tycker att kvinnor ska vara projektionsytor för deras välvilja, för deras ”komplimanger”, och om kvinnorna inte uppskattar detta så får de foga sig ändå.

Det handlar inte om att kvinnor och kvinnors känslor, det handlar om mäns rätt. Det handlar om mäns rätt att slänga ur sig olika saker till kvinnor och kräva att det ska uppskatta det eller åtminstone se det som en snäll gest och inte bli upprörda. Män som bryr sig om kvinnors känslor borde respektera att det inte bara är deras eventuella ”tanke” med något de säger som räknas utan att mottagaren faktiskt uppfattar det på ett visst sätt. Men grejen är att dessa män inte bryr sig om kvinnors känslor, de bryr sig bara om att få häva ur sig vad skit de vill.

Att dessa män försvarar sig med att de ha en god tanke duger inte, det duger verkligen inte. Har en en god tanke så borde en kunna respektera när någon förklarar att det kanske inte föll så bra ut, att det kanske inte upplevdes så bra för den som tog emot det. Istället så är dessa män helt fastkörda i sitt jävla ego och tycker att det är deras rätt att sprida vad skit som helst bara de har dessa sagda ”goda intentioner”. De är helt oförmögna att tänka tanken att de kanske gjorde fel, att det kanske inte blev som de hade tänkt sig.

Högre utbildning är fortfarande en klassfråga.

En grej jag hatar är när folk går på andra för att de saknar högskoleutbildning, som om det skulle göra en människa okunnig. Högskoleutbildning är verkligen inte nödvändigt för att kunna vara en vettig person, och det är heller ingen garant för det. Många som pluggar på universitet vet ju fortfarande inte ett skit om någonting.

En kan ha problem med att slutföra gymnasiestudier av en massa olika skäl. Jag själv blev deprimerad och som tur var kunde min skola fixa så att jag fick läsa på halvfart vilket nog berodde på att jag var ganska självgående och inte kostade så mycket för dem. Andra har haft betydligt mindre tur, men fortfarande varit sjukt intelligenta människor.

Jag tycker bara det är så vidrigt att hålla på och använda något sådant emot någon. De flesta som inte pallar gymnasiet tycker själva att det är skitjobbigt. För det allra mesta har det inte med att en är lat att göra utan att en inte får tillräckligt med stöd. Jag förstår också att många inte orkar läsa på universiteten eftersom det är en otroligt krävande och socialt exkluderande miljö. Jag själv känner mig för det mesta hemma men jag förstår verkligen att en kan känna sig alienerad inför den intellektuella machokultur som ofta råder och alla obegripliga jävla studenttraditioner som ofta är såväl sexistiska, rasistiska och klassföraktande. Att det dessutom är lätt att det strular till sig med Csn och liknande avskräcker nog många som inte har ekonomiskt stöd hemifrån eller sparpengar. Högre utbildning är fortfarande en klassfråga, och jag tycker bara att det är så jävla vidrigt att tycka sig ha rätten att trakassera någon för det.

Du har ingen rätt att ”välja” när du ska förtrycka kvinnor och inte.

På en väns facebook hölls en diskussion om spelet GTA och hur kvinnoförnedrande det är. En person kommenterade diskussionen på följande sätt:

Jag spelar GTA just för att råna banker, smuggla knark, vara ful i mun och banka prostituterade blodiga med baseballträn. I ett spel med detta innehåll, som spräcker alla gränser utom möjligen utnyttjande av barn och handikappade, tycker jag ”vissa karaktärer porträtteras negativt” är ett ganska litet problem.

Det här tycker jag är intressant, hur vissa liksom tycker att det är deras rätt att ”välja” när det är läge att ta del av feministiska budskap eller inte och när det är läge och ta del av och utöva sexism eller inte. Att bara för att den här personen inte vill ta tag i sitt kvinnoförtryck så ska hen inte behöva göra det, för det handlar ju om vad de personen tycker och tänker och inte om att kvinnor ska sluta bli utsatta för det förtryck den här personen utövar.

De flesta män är nog ganska ointresserade av att tänka på kvinnors rättigheter över huvud taget. Poängen med feminism är inte att de män som är intresserade av det ska kunna ta del av det i lugn och ro och när det passar dem, poängen är att de ska sluta förtrycka, och det gäller oavsett om det är vad de är ute efter eller inte.

Jag tänker om jag skulle sitta och ”välja” i vilka situationer jag har rätt att strunta i att tänka på att inte utöva rasism. Jag tycker det är en så jävla absurd tanke att det skulle vara upp till mig att besluta när jag har rätt att utöva förtryck mot andra och inte, när jag personligen känner mig intresserad av att inte vara en förtryckande idiot och inte. Jag fattar verkligen inte hur fan en är funtad om en tänker så.

Twitter 22/9. Sexpositiv feminism.

Är helt med på den här grejen med att en inte ska slutshama etcetera som feminist men vi behöver väl inte hylla promiskuitet till skyarna heller? Alltså tkr inte att det är något häftigt och subversivt att ta på sig jättesmå kläder och jucka på någon scen. Tyvärr. Känns som att folk är så jävla rädda för att ”moralisera” att det inte går att diskutera patriarkala normer bakom sådant längre. Det är väl fan ingen slump att ”kvinnlig frigörelse” så extremt ofta handlar om att sexualisera sig själv?

Den kvinnliga frigörelse som premieras i detta patriarkala samhälle är den som går ut på att kvinnor gör sig tillgängliga för män. En måste vara ”sexpositiv” det vill säga helt skita i att problematisera några sexuella beteenden över huvud taget.

Ja, det är ett problem att kvinnor inte får göra vad de vill med sina kroppar utan att skämmas men vi behöver inte hylla allt för det. Det går att se det som ett problem att kvinnokroppen exploateras utan att för den sakens skull lägga skulden på de kvinnor som gör det. Det går att säga att någon är ett offer för patriarkala strukturer utan att säga att den personen helt saknar agens.

Att som feminist förneka patriarkala strukturer i situationer där kvinnor frivilligt exploaterar sina kroppar är ganska konstigt. Finns patriarkatet bara när kvinnor blir utsatta för direkt fysiskt tvång? Skulle inte tro det. Så nej, jag tänker inte hylla kvinnliga artister som ”lever ut” sin sexualitet, för jag tycker inte att det är subversivt. Jag tänker inte heller skuldbelägga dem, för det är inte deras fel. Däremot tänker jag se dem som offer för patriarkatet.

Och nej, det gör inte att jag tycker att de saknar förmåga att agera eller något, det betyder att alla påverkas av sin omgivning. Som kvinna kan en välja att gå emot patriarkala strukturer eller inte. Att exploatera sig själv sexuellt anser jag inte är ett sådant val.