Kategori: Politik

Vanliga frågor om feminism.

Jag tänkte att jag ändå skulle sammanställa en FAQ om feminism. Men jag behöver hjälp! Ni som är aktiva feminister: vilka frågor får ni ofta? Eller vad undrade ni över innan ni blev feminister?

Ni som inte är det, vad undrar ni eller vad har ni sett att andra undrat?

Jag tror att alla begriper att jag är ute efter seriösa frågor och funderingar kring feminismen som ideologi, ingen fantasifoster någon har kokat ihop eller något ”en gång sa Maria Sveland såhär, hur ställer du dig till det”. Detta gäller alltså en FAQ kring feminismen generellt.

Missuppfattningar som argumentationsteknik.

Linda sa till mig, och några andra så kallade ”nätfeminister” på twitter att det kanske vore läge att skriva ihop en svensk motsvarighet till feminism 101 som är en slags FAQ om feminism. Jag överväger helt klart det hela, eftersom jag tycker det verkar skoj, men samtidigt är det problematiskt att utge sig tala för en hel rörelse, men det vore ändå kul att skriva lite mer ”objektivt” om feminism och dess olika inriktningar. Nåja, vi får se.

Ofta så åläggs det feminister att ”reda ut” missuppfattningar kring feminism. Detta är rimligt när det faktiskt rör sig om verkliga missuppfattningar men ibland blir det problematiskt. Framförallt är det ett problem när dessa ”missuppfattningar” i själva verket inte är missuppfattningar utan myter som folk sprider och återupprepar medvetet. Som till exempel det där med mansskatten som jag tog upp här. Detta är en myt som folk fortsätter sprida trots att den väldigt ofta blir motargumenterad och motbevisad.

Många använder dessa ”missuppfattningar” som ett ”vapen” i en diskussion. De liksom kastar ur sig dessa myter fast de egentligen känner till motargumenten, men kör på ändå. Eller så vill de bara argumentera för sin ståndpunkt att feminism suger utan att försöka förstå feminismen som ideologi och då spelar det liksom ingen roll hur mycket man förklarar.

Ibland kan jag känna att feminister intar en väldigt defensiv hållning med detta ständiga förklarande och utredande av myter. Jag försöker undvika dessa diskussioner så mycket som möjligt, för jag tänker att de som faktiskt på riktigt var intresserad av feminism skulle kunna göra lite egen research. Ibland så har de inte ens bemödat sig med att söka igenom mitt bloggarkiv innan de gör ett påstående om vad ”feminister” och följaktligen också jag tycker och tänker.

Med detta inte sagt att en sådan blogg vore en dålig ide. Det kan ju finnas en stor fördel med att skriva ihop lite kortfattat om feminism och besvara vissa myter så att man sedan kan hänvisa all som upprepar dessa dit först, innan man bryr sig om att ta en diskussion. Det kan framförallt kännas skönt för den som blir utsatt för dessa personers ”frågor” och ”missuppfattningar”. Något säger mig dock att de mest ihärdiga ”missuppfattarna” inte skulle bli särskilt mycket klokare av det, ty de är för det mesta inte alls intresserade av att förstå feminism. Det säger dock inte att det inte kan vara positivt med en lättläst sammanställning av frågor om feminism och svar på dem.

Hur är det ens möjligt för regeringen att gå emot riksdagens vilja?

Arena redovisar siffror från fas3. Det är, som man kunde vänta sig, skit. Det är bara så jävla sjukt, att detta får fortgå fast allting pekar på att det inte fungerar för att deltagarna ska få jobb och dessutom får många att må dåligt. Jag fattar att det är laddat med politisk prestige och det får mig verkligen att tappa förtroendet för det politiska systemet att man inte omvärderar såhär dysfunktionella och ogillade åtgärder.

Men något chockerar mig lite extra:

Den 9 juni 2011 röstade en majoritet i Sveriges riksdag för att stoppa alla nya anvisningar till fas 3. Regeringen valde att inte följa riksdagens vilja. Sedan dess har sammanlagt 41 508 personer anvisats till fas 3.

Den nionde Juni 2011. Det var alltså ett år sedan. Regeringen har haft ett år på sig att lyda riksdagens vilja. För den som inte vet så är riksdagen vårt högsta beslutande politiska organ, de tär alltså riksdagen som ska bestämma vad regeringen gör. Riksdagen är tänkt att representera folkets vilja, och att som regering skita i att införliva riksdagens beslut är alltså att frångå den demokratiska ordningen. Detta är mycket allvarligt.

Jag vet inte hur sånt här går till exakt, jag antar att det finns en viss tid som en regering har på sig för att genomföra riksdagens beslut. Men ett år borde ju vara tillräckligt. Jag har dock inte ens hört någon från regeringen tala om att avveckla fas3.

Hur är det ens möjligt för regeringen att gå emot riksdagens vilja på detta vis?

Konflikt om maskulinitet.

Lyssnade på detta väldigt intressanta avsnitt av konflikt idag, som handlar om maskulinitet. Intressant eftersom det är män som sitter i studion och får prata om detta, vilket jag absolut tror är nödvändigt i ett samtal om maskulinitet. Att män diskuterar problemen som är förknippade med detta själva, på egen hand.

Någonstans typ 40 minuter in i programmet så berättar Kristian Lundberg om de reaktioner han fick när han skrev en text om mäns våld mot kvinnor. Det förvånade mig faktiskt, det måste jag säga, att även manliga jämställdhetsdebattörer utsätts för sådana grovheter när de påtalar problemet med mäns våldsanvändning mot kvinnor i nära relationer. Han beskriver att hatet inte bara har riktats mot honom, utan även mot hans fru. Många har till exempel hört av sig till henne och sagt att han är pedofil.

Kristian har även en intressant teori. Han menar att när en person som går in under den klassiska definitionen av manlighet, vilket han menar sig göra, själv kritiserar vissa inslag i manligheten så blir det nödvändigt för andra att ”ta ner” honom och därför anklaga honom för att vara bög, pedofil och så vidare. Detta tror jag att det kan ligga mycket i.

Jag blir ändå glad när män kan föra ett såhär intelligent samtal om jämställdhet och manssamhället ur ett manligt perspektiv. Bara därför är det väl värt att lyssna på.

Rätt ska vara rätt.

Rätt ska vara rätt och därför vill jag säga att den affisch som kompletterade den där Pp-affischen på en naken kvinna inte alls var den jag visade i mitt inlägg om saken utan den till höger här:

Nåja. Saken blir inte mycket annorlunda för det, ty det är fortfarande kvinnan som står där porrig och utlämnad och mannen som får ha sina intima delar ifred. Anna Troberg skriver bra om det här:

Budskapet på de båda affischerna går inte att ta miste på. En halvnaken brud ska få oss att önska transparens så att vi får se lite mer kött, medan en exponerad man tydligen ska få oss att förstå att vi minsann inte har rätt att glutta in i hans privatliv.

Och det glädjer mig såklart också att Piratpartiets partiledare, samt många andra aktiva, har ställt sig emot detta. Det är nämligen inte bara sexistiskt utan sanslöst dålig reklam för ett parti som redan som det är tampas med rykten om att bara vara ett gäng manliga nördar. Konstigt att inte de som gjort reklamen kunnat se det från början, kan jag tycka.

The game-killar.

I helgen träffade jag en såndär The game-snubbe. Ni vet en sån kille som läst The game, boken om hur man ligger med tjejer, utan och innan och nu har bestämt sig för att praktisera. Det första han gjorde var att kasta en ölburk på min kompis. Hon lackade ur som fan, varpå han höll på och bråkade och ba ”men det var väl inte så farlig”. Sedan när han fattade att hon faktiskt var sur på riktigt så ville han ”prata” och att hon skulle ge honom en till chans. Någonstans här blir jag arg, för hon ville verkligen inte prata med honom vilket hon markerade med all önskvärd tydlighet, men han fortsatta ändå att tjata. Jag sa väl typ något i stil med att hon inte ville prata och att han fick respektera det, varpå han börjar prata med mig istället och vill att jag ska dels ta emot hans ursäkt (vilket jag gärna gör, om den är ärligt menad) och dels ”ge honom en chans”.

Det är detta med att ge denna person en chans som jag inte fattar. Jag är absolut med på att ge personer en chans på krogen, men jag är inte intresserad av att ge personer som inlett sitt kontaktsökande med att kasta en ölburk att ge en chans till, speciellt inte om han inte har vett att be om ursäkt på ett genuint sätt utan bara gör det som någon slags ursäkt att fortsätta prata och demonstrera sig personlighet. Det finns kanske 100 människor jag skulle kunna prata med, varför ska jag då prata med en person som inlett med att bete sig som en douche?

Det är inte bara en fråga om ren ovilja utan även om principer. Jag tror nämligen att detta är en raggningsteknik som en del personer kör på, alltså att inleda med att vara ett jävla svin och sedan vilja visa sitt ”rätta jag” och liksom därför avkräva uppmärksamhet av personen. Detta kombineras dessutom med förminskande och ignorerade av vad personen ifråga säger. Tråkigt nog verkar detta dessutom fungera på många personer vilket jag tycker är lite deppigt.

Därför säger jag tack men nej tack. Det kan säkert vara så att en person som inleder såhär kan vara intressant, men jag tycker att själva sättet att initiera kontakt stinker och det känns inte heller respektfullt. Jag föredrar att tala med personer som möter mig som en jämlik och inte använder några jävla ”knep” för att vinna min uppmärksamhet. Vad sägs om ett vanligt ”hej”, inleda en konversation och vara intresserad av svaren och respektera min person. Det fungerar utmärkt på mig i alla fall.

Fjantig kritik mot vänstern.

Detta är en kritik av vänstern som brukar dyka upp lite då och då som jag tycker är så sanslöst fjompig. Vissa personer tycker att wallstreetprotesterna saknar legitimitet för att de utförs av medelklassungdomar som själva är privilegierade. För det första undrar jag hur mycket sanning det ligger bakom detta påstående, jag har inte sett någon ordentlig genomgång av demonstranternas ekonomiska status. Jag kan dock gå med på att det troligen inte är de absolut fattigaste som deltar eftersom de antagligen har andra, mer akuta, saker att fundera på. Det borde inte heller komma som någon större överraskning att de som engagerar sig politiskt ofta är personer med både bildning och fritid. Klassamhället har ju, så att säga, gjort sitt i fråga om att frånta arbetarklassen och prekariatet sina möjligheter att agera.

Av någon anledning har produkter från Apple, som Iphones och Ipads, blivit någon slags symbol för detta. Jag antar att det beror på att det är så kallade hipsterprodukter. Det anses, av dessa människor, vara typ det absolut mest kontrarevolutionära man kan göra att äga en Ipad. Nu håller jag förvisso med om att dessa produkter ofta är signifikant för personer med en ganska hög position i samhället, men det är samtidigt väldigt populära produkter som många personer äger. Dessutom kan man ju dels ha fått en annan ekonomisk status sen man köpte prylen eller förändrat sina politiska åsikter. Ska man då strunta i att använda den?

Av någon anledning får man inte vara vänster samtidigt som man konsumerar vissa produkter. Jag blir inte klok på detta. Jag håller med om att det går dåligt ihop med vänsterideologi att konsumera väldigt mycket men jag fattar inte varför man inte skulle kunna köpa en produkt man faktiskt använder och har nytta av. Dessa kritiker vet ju ofta nada om dessa personers konsumtionsvanor. Om jag nu sparat i ett halvår för att köpa en dyr grej som jag kommer använda mycket och dragit in på annan konsumtion för det, är det fel då? Skulle jag istället skänkt alla pengar till välgörenhet?

Nåja. De flesta vänsterpersoner tycker ju, till skillnad från de marknadsliberaler som brukar vädra denna kritik, inte att samhällsproblemen blir lösta genom konsumentmakt. Det är klart att det är en del i det hela, men kampen mot orättvis fördelning i samhället är inte något man framförallt sköter genom konsumtionsmakt utan genom politisk press. Konsumentmakt är liberala personers lösning. Dessutom kan man, hör och häpna, även som vänster tycka att vissa uppfinningar är himla bra och vilja använda dem.

Vidare så tycks denna bild vilja säga att de som demonstrerar själva ska börja med att dela med sig av sitt överflöd. För det första kan man ju ifrågasätta hur priviligerad man är bara för att man äger en Ipad. Det är ganska vanligt i fattigdomsdebatten att ta upp att de flesta fattiga hushåll i västvärlden har diskmaskin, tv och så vidare. Bara för att man lyckats skrapa ihop pengar nog till en ganska dyr produkt betyder inte det att man lever i något ekonomiskt överflöd. Klass handlar knappast om att kunna köpa enskilda produkter, utan om att ha medel för att förändra sin situation, typ skaffa en utbildning.

Hela iden med begreppet ”99 %” är ju att peka på hur otroligt mycket tillgångar som samlas hos en extremt liten grupp i samhället och i förhållande till denna snedfördelning så spelar det ganska liten roll att en person har pengar till att köpa en Ipad. Snedfördelningen i samhället är så mycket större och går så otroligt mycket djupare än så. Det handlar ju liksom om att några få personer genom ett otroligt omfattande ägande lyckats ansamla makt över väldigt många andra. Det är det wallstreetrörelsen vänder sig emot. Sedan är det väl skitbra om man dessutom inte matar företag som Apple med sina pengar, men i förhållande till den snedfördelning man protesterar emot är det ett yttepytteproblem.

Skillnaden på nakenhet och sexualisering.

Happ. Piratpartiet tar såklart tillfället i akt att sexualisera lite kvinnor i sin nya reklamkampanj.

Hoppet om lite jämställdhet väcks i alla fall i och med detta. En person frågar om det även finns nakna män. Ja, tydligen. Tre stycken. Eller, de är ju halvnakna, men ändå!

Låt oss se de nakna männen:

Ja. För dessa två bilder är ju verkligen likvärdiga i fråga om sexualisering… Den första: en kvinna som står i en uppenbart ”sexig” pose. Sminkad, särade ben, särade läppar, högklackat, håller för bröst och skrev. Den andra: tre glada män med bar överkropp.

Det är inte det att nakenhet är fel. Jag förstår konceptet: det handlar om transparens i politiken. Viktigt ämne som illustreras bra med hjälp av nakenhet. Men man hade ju kunnat göra det på så många andra sätt, utan att sexualisera. Verkligen. Typ en naken kvinna bredvid en man som bara står rakt upp och ner? Inga konstigheter. Budskapet går fram tydligt, nästan ännu bättre, eftersom det då också ser okonstlat ut.

Nu verkar inte dessa två bilder vara delar av samma kampanj, eller ens kommer från samma land, men de framställdes liksom som likvärdiga. Fast vilken människa som helst som kollar på dem och försöker att fundera lite längre än hur mycket hud som visas, och ser till hur själva bilden är utformad och hur personen på den framställs, fattar ju att det absolut inte är samma sak.

Om nu svenska Piratpartiet tar efter detta tilltag så hoppas jag verkligen att de har vett att inse detta enkla faktum.

Borgerlig kultursyn.

Något jag verkligen uppskattar med Bryssel är den stora mängden gatukonst som finns, både i form av graffiti, klistermärken, av fastighetsägaren tillåtna målningar på caféer och så vidare. Även om vissa saker i sig kan vara både smaklösa och fula så tycker jag verkligen att det är trevligt när det finns en utsmyckning av det offentliga rummet som inte bara består av typ reklam. Därför tycker jag att det känns deppigt med Stockholm stads nolltolerans mot klotter som alliansen står för.

Jag skiter väl i om det fungerar eller inte. Jag tycker att det är konstigt att man är så jävla fixerad vid att det inte får finnas några fria uttryck i en stad. Att alla ytor måste vara rena från spontana och okontrollerade konstuttryck och att endast den med pengar har rätt att tapetsera det offentliga rummet. Jag förstår ju varför graffiti är olagligt, och det är väl rimligt på ett sätt, men jag tycker bara att det blir löjligt när man är så otroligt hård. Det kostar ju dessutom en jävla massa pengar att upprätthålla denna nolltolerans, något jag inte riktigt tror ligger i folkets intresse. Jag tror verkligen inte att majoriteten bryr sig särskilt mycket om graffiti. De flesta besväras nog mer av reklam men accepterar den eftersom den antas vara nödvändigt. Jag tror dessutom att många människor faktiskt uppskattar gatukonst, troligen inte all men ändå en del.

Extra illa blir det när man försöker motverka samma estetik även när den görs lagligt. Förutom att faktiskt förbjuda riksteatern från att ha inslag av graffiti i en föreställning så vill jag minnas att vår kulturminister uttalade sig om att hon ”inte tycker” att graffiti är konst apropå det där konstfackexamensarbetet. Som om det vore hennes sak att avgöra vad som är konst och inte?

Den borgerliga synen på vad som är konst och inte är så otroligt inskränkt. Konst ska framförallt vara skön, alternativt underhållande. Den får även lov att vara provocerande om det typ är Lars Vilks, alltså en person som provocerar ”rätt” grupp, en grupp som i stort redan är värnlös i dagens samhälle och som måste ”lära sig” att hålla sig på mattan. Men så fort något kan uppfattas som provokativt gentemot makten, såsom boken Trafiksmaktsordningen eller graffiti, då är det synd och skam och ska helst förbjudas om så är möjligt. Bleh.

Tramserier.

Alltså herregud. Läste lite i Pelle Billings kommentarsfält igår och jag måste säga att det var tramsigare än jag förväntat mig. Ni feminister som är inne där och debatterar: hur orkar ni? Vilken uppsjö av missuppfattningar om feminism som samlas där inne.

Vidare kan jag respektera mansrättsaktivister som vill belysa vissa jämställdhetsfrågor som rör män. Det är viktigt och skulle nog i många fall även tjäna feministiska syften. Typ att tvätta bort machoidealet som premierar våldsamhet, verkar ju skitjobbigt för män att ni står för en övervägande majoritet av all brottslighet i samhället. Ställa högre krav på män att de ska klara sig själva utan markservice, typ kunna laga sin egen mat och städa. Utreda frågan om varför självmorden bland män är mer frekvent förekommande. Detta är viktiga mansrättsfrågor.

Men alltså. Dessa snubbar tycker sig på allvar vara diskriminerade. Och nu menar jag inte att de är diskriminerade inom några få områden, som typ på dagis och i fråga om rätten till sina barn, utan diskriminerade i samhället i stort, för att de är män. De tror, på fullaste allvar, att deras kön är en nackdel för dem i livet i stort. Herregud vilka tramserier.

Nej. Nu blir det fan inget mer sånt på ett tag. Det är för löjligt för att jag ska orka.