Kategori: Politik

”De får väl jobba som alla andra”.

För några dagar sedan delades den här artikeln i en facebookgrupp jag är medlem i. Det handlar om att länspolismästaren anser att personalen tar på tok för långa frukoststunder på arbetstid och att det nu ska upphöra. Själva åtgärden i sig vet jag inte tillräckligt mycket om för att kunna ha en åsikt, men i artikeln och kommentarerna kunde man skönja en attityd till arbete som jag tycker blir vanligare och vanligare nuförtiden, den här iden om att all tid man är på jobbet ska ägnas åt aktivt och mätbart arbete och att annat ska göras på obetald tid. Jag påpekade detta såhär:

Olika yrken ser ju olika ut och jag kan tänka mig att polisyrket innehåller en hel del väntan på att rycka ut, precis som brandmän. Jag kan även tänka mig att det är relevant för att yrkets sköts bra att en del av arbetsdagen går till vila/återhämtning för att de ska ha energi när de väl måste rycka ut. Om den tiden då ägnas åt att äta frulle så är det inte mig emot. Nu vet jag inget om arbetet på den här stationen så kan inte avgöra i det specifika fallet, men ville mest bara påpeka att alla yrken inte ser likadana ut och att olika regler måste gälla inom olika yrken.

Som svar på detta fick jag följande:

Klarar man inte av att jobba 8h/dag med 1h för lunch så kanske man ska dra ner på det och jobba halvtid – särskilt om man jobbar för mina skattepengar!

Rent statistiskt så förvånar det mig inte att en stor del av arbetstiden läggs på att äta frukost. Varför sitter de inte och utreder brott istället!?

Att dra till med att ”poliser ska utreda brott” och det gamla trötta ”mina skattepengar”-argumentet är såklart ett enkelt sätt att angripa det på. Man vill få det att framstå som om det bara är tid där polisen utreder brott som är relevant och värdefull.

Inom polisyrket så är det nog väldigt viktigt att man trivs på sig arbetsplats och är på bra humör. Jag är övertygad om att poliser som känner trygghet med arbetskamrater mår bättre och har lättare att diskutera arbetet, svårigheter man stöter på och så vidare. På det viset kan det vara oerhört värdefullt att få spendera tid med sina kollegor kravlöst. Det bygger upp kamratskap, tillit och en på det stora hela positiv stämning och kultur på företaget och sådant ska absolut inte underskattas!

Någon argumenterade emot mig genom att säga att ”ingen får betalt för sina raster”. Detta stämmer förvisso eftersom rasten är tid du är fri att göra precis vad du vill på, typ gå hem och slagga (om man hinner). Jag tror inte att det hade varit accepterat om poliserna hade gått hem under frukostpausen, inte heller om de stått ute och rökt hela tiden eller tagit en powerwalk. Faktum är dock att man på många arbetsplatser har schemalagd träning, gemensamma luncher och liknande helt enkelt för att man bryr sig om de anställdas fysiska och psykiska väl och ve. Det är absolut inget konstigt med det, det faller sig naturligt att ett seriöst företag bryr sig om sina anställda. I vissa yrkeskårer är detta extra viktigt och jag skulle se polisen som en sådan.

Jag vill förtydliga att jag inte vet hur det är i det aktuella fallet. Det kan säkert finnas anledning till att sätta stopp för de gemensamma frukostarna. Däremot blir jag trött på folk som uttalar sig om arbete utan att ha någon insikt eller erfarenhet. De flesta har en åsikt om vad arbete är, hur det ska skötas och så vidare men få har insikt i hur olika det kan te sig på olika arbetsplatser. För en person som själv inte arbetar inom polisen (eller arbetar alls) kan det säkert te sig konstigt att frukost kan göras och förtäras på arbetstid. Det är lätt att komma dragandes med att ”de ska arbeta som alla andra” utan att fundera på hur det skulle påverka arbetet om arbetstempot drogs upp.

Men de eviga löningen blir såklart att den som inte pallar får ”gå ner i arbetstid”. Detta sägs utan tanke på att det kan vara rimligt att ah ett visst hållbarhetsperspektiv i personalpolitiken i en bransch som polisen.

Mejl till StudentConsulting.

I sann haveristanda har jag nu mejlat företaget StudentConsulting och bett om en kommentar till mitt inlägg om deras metoder för att få folk att hålla käft. Detta är vad jag skrivit till dem:

Hej! Jag hörde för ett tag sedan en historia om att ni hotat med att anmäla en av era före detta anställda för förtal och dra in henoms lön när hen skrev ett blogginlägg om er. Tyvärr (för er) kan företag inte förtalas och än mindre stämma en privatperson för förtal, inte heller kan man strunta i att betala ut lön för arbetad tid. Personen ifråga hade redan fått sparken när detta inträffade så det rörde sig alltså om en person som inte ens hade anställning hos er vid tillfället, ändå så ansåg ni att hen inte fick uttala sig om företaget. Jag har skrivit om det hela här: http://www.arsinoe.se/?p=17786

Jag undrar vad ni har att säga om det hela? Detta rör sig ju om att ni som företag försöker tysta ner kritiska röster om er verksamhet med hot om åtgärder som inte ens kan vidtas i Sverige! Är det ett moraliskt beteende från er sida anser ni?

Inlägget jag skrivit har fått ganska stor spridning om jag kommer kämpa för att den blir större. Jag har även bett personer med erfarenheter av ert och andra bemanningsföretag att höra va sig till mig med liknande erfarenheter och kommer inte tveka inför att publicera och sprida även dem. Lyckligtvis känner jag till mina medborgerliga rättigheter och vet att det i dessa ingår att sprida information och åsikter om företag samt att ni inte kan stämma mig för förtal under några omständigheter. I mitt intresse ligger dock att alla sidor får komma till tals, alltså även er. Jag undrar om ni har något att säga till ert försvar?

Det ska bli intressant att se om de svarar och vad de i så fall har att säga tycker jag.

Om du vill hjälpa till och mejla så är adressen info@studentconsulting.se

Tips.

Ja, jag kommer peppra er med de här bilderna jättelänge nu. Med det sagt så vill jag tipsa om tre saker:

  1. Poeten och kallskänken Jenny Wrangborg som jag hittade genom Isak Gerson (i detta inlägg som för övrigt är en utmärkt text om bland annat hur synen på konst kan skilja sig beroende på samhällsklass). Jag brukar inte fastna för poesi sådär men detta är verkligen vackert. Jag tycker att det är imponerande med människor som lyckas vara så politiska och samtidigt skriva vackert. Det finns ljudinspelningar av dikterna och det är dem jag lyssnar på.
  2. Den här texten om vad som har hänt med arbetarklassen och arbetarrörelsen i Sverige. Den är ganska gammal och jag har haft den i min ”blogga”-mapp ett tag men inte orkat kommentera den ordentligt så den får hamna här. Väldigt vettig analys av varför det är så tyst om arbetarklassen, något jag hoppas och tror kommer förändras inom en snar framtid.
  3. Den här krönikan på ETC om Filippa Reinfeldts tystnad. Det är ett stort problem med politiker som vägrar ställa upp på kritiska intervjuer och snarare agerar kuttersmycke än tar sitt politiska ansvar. Jag ser det som både ett jämställdhetsproblem och ett demokratiproblem, jämställdhetsproblemet kommer i att medier är mer intresserade av kvinnliga politikers bullbak än deras politiska gärning.

Det är som att tycka att man är hindrad från att äta vad man vill för att bajs inte serveras på krogen.

Alltså ”Tryckfrihetssällskapet” som tycker att tryckfriheten är hotad för att föreläsarna som de ville ha på sin temakväll om genusvetenskap hoppade av efter att Tryckfrihetssällskapets agenda genomlystes och kritiserades bland annat på twitter. Här har de fått ut en artikel i SvD debatt skriven av ingrig Carlqvist (för övrigt ironiskt att personer som säger sig vara förtrycka i media får sina alter publicerade just där, men aja).

Ingrid Carlqvist som skrivit artikeln verkar tycka att tryckfriheten är hotad för att journalister uppfostrar medborgare istället för att granska makten. Att man som journalist ska vara helt objektiv är för det första inte en rimlig målsättning rent praktiskt, för det andra en skitkonstig värdering. I Sverige finns det något som kallas presstöd som går ut till en massa tidskrifter oavsett vilka åsikter som representeras eller vilken vinkel som finns på nyhetsrapporteringen. Att sedan de flesta väljer att inte läsa tidningar som publicerar material som tryckfrihetssällskapets medlemmar är intresserade av är inte ett tryckfrihetsproblem utan handlar bara om att de flesta tycker att det är skit. Den som önskar kan skapa en ”alternativ” nyhetstidningen eller sida, som Avpixlat. Att sedan få personer önskar läsa skiten kan knappast anses vara något hot mot tryckfriheten. Men kanske är det den så kallade HbtqPkGenusMaffian som har mordhotat folk som tar del av dessa alternativa nyhetskällor?

Hon verkar även tycka att det är ett hot mot tryck- och yttrandefriheten att man blir kallad nazist, rasist eller islamofob när man har en ”avvikande åsikt”. Senast jag kollade så gällde yttrandefriheten åt båda håll vilket alltså innebär att man är fri att argumentera emot folk på samma sätt som dem är fria att ha en åsikt. Att man har åsikter som merparten av samhället anser är helt uppåt väggarna fel är inte samma sak som att tryck- eller yttrandefriheten är satt ur spel! Det är som att tycka att man är hindrad från att äta vad man vill bara för att folk i regel tycker det är äckligt att äta bajs och det därför inte serveras på krogen eller säljs i affären.

Om ni nu är så jävla diskriminerade, starta en egen tidning! Fyll den med era ”avvikande åsikter”. Ni kommer att kunna söka presstöd för den precis som alla andra tidningar kan och ni kommer att få det på samma premisser så länge ni inte bryter mot lagen. Men till dess kan ni väl för helvete sluta whina.

Framtidstro.

Det är väl trevligt att Socialdemokraterna blir större än Moderaterna och således också tar med sig hela det rödgröna blocket. Samtidigt kan jag känna att det är trist att den primära anledningen till deras uppgång inte är att de är bra utan att Moderaterna är dåliga. Svensk politik är verkligen i en kris och jag tror inte att något av regeringsalternativen kommer att vara tillfredsställande. Det är väl bra om utförsäkringarna stoppas och fas3-helvetet avvecklas men det känns inte som att något parti har intressanta och vettiga idéer för hur man ska möta framtidens utmaningar på allvar.

Vad jag skulle vilja se mer av i svensk politik är följande:

  1. Diskussion kring arbete. Nu menar jag inte det gamla vanliga tugget om att alla partier lovar full sysselsättning. Jag skulle istället vilja ha en debatt om hur arbete förändrats under tidens gång och hur man ska skapa social skyddsnät och arbetarrörelser som fungerar för dagens arbetsmarknad. Jag tror även att vi måste börja ta iden om mindre arbetstid på allvar, hittills har den viftats bort som vänsterflum.
  2. Tillväxt och överkonsumtion. Jag tror att det är viktigt att vi börjar ifrågasätta iden om evig tillväxt och att konsumtion är det som ska driva världen framåt. De senaste årtionden så har konsumtionen i vår del av världen ökat något enormt men människor har egentligen inte blivit särskilt mycket lyckligare. Jag tror att man måste börja diskutera detta även på en politisk nivå.
  3. Framtidstro. Jag tror att bland det viktigaste för att människor ska vara lyckliga är att de har framtidstro. Under perioder med stark tillväxt är detta ganska enkelt att ordna eftersom alla får det bättre. Däremot tror jag inte att vi kommer kunna ha tillväxt på samma sätt som vi haft innan i framtiden och därför måste framtidstro skapas på andra grunder. Om människor har makt att utforma sina liv och möjlighet att odla sina intressen och relationer så tror jag inte att tillväxtbudskapen blir lika relevanta för att känna framtidstro.

Detta lät kanske lite flummigt, vad vet jag. Jag tror i alla fall att det är viktigt att vi rör oss bort från denna ”självförverkligande genom arbete/ständig tillväxt/konsumtion”-kultur som vi befunnit oss i under en längre tid och blickar mot andra värden i livet även politiskt.

Bemanningsföretaget StudentConsulting pressar före detta anställda till tystnad.

Fick ett mejl från en person (jag vet inte om du vill vara anonym eller inte, om du skriver att du vill det så länkar jag givetvis din blogg) som hade publicerat ett blogginlägg om att hen fått sparken från Com Hem (CH) som hen jobbat på via bemanningsföretaget StudentConsulting (SC). Detta är blogginlägget:

Jag har börjat landa nu. Jag fick sparken. JAG SA JU DET. Jag antar att det är något man får räkna med när man är bemanningsanställd, men personligen tycker jag att både CH och SC kan ta sig i röven.

Enligt mig så fick jag sparken för att jag blev sjukskriven. Man behöver inte vara rymdforskare för att fatta det, jag är BRA på mitt jobb, jag löser kundernas problem, jag är galet trevlig, jag säljer efter de mål jag har, och jag har bra resultat på alla ”hemliga undersökningar” vi har. Jag har dessutom vidareutbildat mig flera gånger, så jag är knappast en av de minst lönsamma personer de har på bygget. Men nej.

Jag blev sjukskriven. Två veckor som blev förlängt med fyra veckor till. Och då får jag helt plötsligt ett samtal från min SC-chef som vill att jag ska komma in på ett samtal ”imorgon”. Igår, alltså. Hon förklarade att CH ska minska på sin personalstyrka och då är det vi som är konsultanställda som ryker först. Det har ju sjäääääälvklart ingenting med min sjukskrivning att göra. Pengakåta jävla skitföretag. Och ja, jag menar både SC och CH.

Det är sån jävla bullshit alltihopa, jag blir illamående. Minska på personalstyrkan, my ass. Just nu har både SC, MP [åsyftar ManPower] och CH annonser ute på ams.se om att de söker ny personal till supporten, INKLUSIVE tv-supporten.

Så hur var det nu igen? Blev jag uppsagd på grund av personalbrist? Eller?

Huruvida hen har rätt i sina misstankar i inlägget eller inte kan jag inte svara säkert på. Jag vet inte hur anställningslagen ser ut i detalj. Jag tror att om man jobbar som konsult (alltså via bemanningsföretag) så får man gå innan den fasta personalen går, men jag vet inte. Att företagen söker personal behöver inte betyda något eftersom många företag har annonser ute hela tiden för att ha en ständig reserv av jobbsökande (vanligt bland företag med hög personalomsättning). Oavsett så är det ju som så att man kan gå runt de flesta regler om man anställer via bemanningsföretag.

Efter inlägget blivit publicerat så hörde hens chefer av sig och bad henom ta bort det. De tipsade henom om det som ett ”råd” i all välmening eftersom de högre cheferna kanske skulle bli arga annars och vidta åtgärder. Åtgärderna de hotade med var att hen inte skulle få ut sin lön för tiden hen arbetat och att hen skulle bli stämd för förtal, det var ju det dem kunde hota med eftersom hon redan hade fått sparken.

Hen tog såklart bort inlägget. Anledningen till sjukskrivningen som hen tror hen fick sparken för var att hen blivit utsatt för ett överfall på väg från jobbet, i den situationen är man väl kanske inte så otroligt benägen att ta det hela till domstol.

Det här var ganska precis ett år sedan. Nu för tiden är det, som jag förstått det, strängt förbjudet att som anställd skriva negativt om CH (och SC med antar jag, men det är jag inte 100 säker på) på alla tänkbara sociala media. Det ÄR en fullt godkänd anledning till uppsägning, sen om det är lagligt eller inte, det vet jag inte. Jag vet inte heller vad facket skulle säga om någon blev uppsagd på grund av detta.

Tyvärr är det så att man har ganska lite att säga till om som bemanningsföretagsanställd. Vanliga turordningsregler gäller inte och man kan alltid få sparken på grund av ”arbetsbrist” och liknande. Ett vanligt företag skulle inte kunna ställa detta krav på sina anställda, då gäller vanliga turordningsregler. Att man som bemanningsföretag på det viset utnyttjar det faktum att de anställda sitter otroligt löst för att begränsa deras yttrandefrihet är såklart riktigt illa men det är ju ändå i någon mår förståeligt att man utnyttjar den möjlighet man har att sparka folk vind för våg för att skapa en lydig arbetskår. Varje arbetsköpares våta dröm ju!

Vad som är värre är att företaget även i efterhand hotar sina före detta anställda när de uttalar sig om företaget. Låt oss kolla närmare på deras hot:

  1. Indragen lön. Har du jobbat så har du jobbat och då ska du får avtalad lön för det. Man kan inte hota med att strunta i att betala lönen för det är helt enkelt inget man kan göra. Däremot är det tröttsamt att som privatperson genomgå den process det är att utkräva sin lön och många vet säkert inte riktigt hur man ska gå tillväga heller. Jag antar att man kan ta det till arbetsdomstol.
  2. Stämning för förtal. Även om det varit så att man som företag kunde stämma en privatperson för förtal så hade detta inte varit nog eftersom förtal kräver att personen med mening ljuger om att någon begått en brottslig handling vilket alltså inte är fallet här. Det är inte olagligt att ha fel om en persons intentioner med eller anledningar till ett visst agerande, det är ju fan bara absurt. Allt detta spelar emellertid ingen som helst roll eftersom ett företag inte kan förtalas i Sverige, det är endast möjligt att förtala privatpersoner.

Att företag hotar med att stämma folk åt höger och vänster utan att ha den minsta grund för det är givetvis ett gigantiskt yttrandefrihetsproblem. Vem blir inte jävligt skraj och drar öronen åt sig när att företag som givetvis har mer resurser än en själv har hotar med stämning? Företaget kan anställa personer som sköter sådant åt dem, som privatperson måste du lägga en massa tid och energi på det helt oavlönat. Även om företaget inte får igenom sitt mål så innebär det fortfarande en jävla ansträngning för dig som privatperson, något som de flesta inte har någon lust med.

Vetskapen om hur den svenska lagen är uppbyggd är i vissa fall låg och detta kan oseriösa företag som StudentConsulting utnyttja. De googlar sitt företagsnamn för att sedan skicka ogrundade hot till de som skrivit negativt om dem. De flesta som fått ett sådant hot blir rädda och tar bort inlägget och SC har effektivt tystat ner kritiken mot sig.

Jag vet inte om det är olagligt att hota folk med stämning även fast det i praktiken inte skulle vara en möjlighet. Personligen anser jag att det borde vara ett lagbrott, i alla fall om man gör det systematiskt för att tysta ner kritik och därmed begränsa yttrandefriheten, vilket SC faktiskt kan antas göra. Oavsett hur lagen ser ut så kan man konstatera att det är jävligt illa för ett företag att på detta sätt pressa anställda och före detta anställda för att slippa bli kritiserade offentligt. Jag tror att om man hade gjort gemensam sak av det och tagit SC till arbetsdomstol så hade man kunnat få rätt mot företaget i att de använder sig av oschyssta metoder för att tysta ner kritik och att kravet om att inte yttra sig negativt om företaget borde tas bort. Men tyvärr blir det inte gemensam sak av sånt här eftersom företag som SC aktivt tystar ner folk och begränsar yttrandefriheten på internet för sina anställda och därför demolerar en väldigt viktig plattform för organisering för ungdomar.

Detta handlar inte ”bara” om rätten att skriva ett jävligt argt inlägg på sin arbetsgivare på sin blogg, det handlar om företag som sabbar bra möjligheter till facklig organisering för stora grupper människor. Företag som agerar som om de ägde sina anställda och till och med sina före detta anställda, inte bara köper deras tid under vissa delar av dygnet utan faktiskt äger deras personer timme efter timme, dag ut och dag in, även efter att de har slutat jobba på företaget.

Jag tror knappast att den här personen är ensam om att bli utsatt för det hen blev utsatt för eller att SC är ensamma om att bete sig såhär mot anställda och före detta anställda. Snälla, skicka in era historier om företag som betett sig illa till mig! Jag vill ha allt, oavsett om beteendet är lagligt eller inte. Kommentera eller skicka till mejlen: arsinoe.blogg@gmail.com.

Språkfascism.

Vissa människor alltså. Denna kommentar kom (mycket väntat) på en artikel om att ”hen” skrivs in i nationalencyklopedin:

Botten av myndigheten att låta ett litet särintresse som hbtrörelsen sätta agenda åt den stora folkmajoriteten. Jag har inget minne av att cvi nån gång hörts om förändringar av än det ena än det andra som särintresset önskar sig. Myndigheter och makthavare är alldeles för ivriga att framstå som politiskt korrekta. De kör över folkflertalet för att ängsligt visa vad trendiga de är.

Ordböcker ska ju spegla språket som det talas. Det finns nog gott om ord i Nationalencyklopedin som används mer sällan än hen, till exempel ordet chimär är ganska ovanligt. Jag förstår inte detta snacka om att språket har ”ändrats” för att en politisk elit ”krävt” det. Det finns ingen myndighet som bestämmer över det svenska språket; språkrådet samlar in ord som används och ordböcker syftar till att beskriva språket som det används, inte till att beskriva hur man vill att språket ska vara.

Ska man strunta i att skriva in ord som används och förstår av en stor grupp människor bara för att det finns folk som inte använder ordet och rentav ogillar det? Jag vill ha en mångfald i språket och då tycker jag att det är naturligt att man skriver in de ord som faktiskt används, varför skulle man inte göra det? Det om något är väl fan språkfascism, att vägra erkänna ett frekvent använt ord legitimitet bara för att vissa inte gillar ordet?

Om det hade varit så att man i Ne tog bort orden ”hon” och ”han” och bara hade med hen hade jag hållit med alla de som skriker om språkfascism. Då hade man struntat i hur språkets faktiskt används. Men nu är inte fallet så.

Feministiska män.

Detta med att kvinnor tydligen bara tänder på svin dårå. Jag kan väl medge att det funnits perioder i mitt liv där jag har varit förtjust i män som inte visat mig respekt, absolut. Jag kan också medge att det finns män som verkar ha någon slags magisk dragningskraft även fast de i ärlighetens namn beter sig ganska illa. Men generellt så måste jag säga att bland det sexigaste jag vet är män som är medvetna om könsroller, feminism och så vidare utan att göra en gigantisk grej av det.

Nu menar jag inte att män ska bli medvetna för att tjejer anser det sexigt men jag tror att många håller med mig om att det är attraktivt men män som respekterar en. Jag blir bara avtänd av snubbar som ska hålla på och ”negga” som det ju föreslås i raggningsboken The Game. Så ängsligt och fånigt.

Jag tycker att det är sexigt med självförtroende, en uppfattning som jag tror jag har gemensamt med många andra. Jag har däremot svårt att se en person som går med näsen i vädret och beter sig otrevligt som självsäker, jag ser det snarare som ett uttryck för osäkerhet. Jag tänker att en självsäker person är en person som kan stå åt sidan ibland och låta andra ta plats och framförallt en person som vill att andra ska känna sig komfortabla i hens sällskap. I denna bild ingår inte personer som ”neggar”.

Det kanske bara är en fördom jag har men feministiska män tenderar att vara lite mindre benägna att ”negga”. Kan ha att göra med att de kanske i högre grad har ingångspunkten att de talar med en människa och inte ett potentiellt ligg? Ja vad vet jag! Jag tror i alla fall inte att jag är ensam om att tycka att det är attraktivt med personer som får en att känna sig trygg och bekväm snarare än personer som ”neggar” och förväntar sig att man typ ska slicka deras fötter?

Dock att en av de absolut värsta manstyperna är (enligt egen utsago) feministiska män som ska läxa upp en om feminism och hur det är att vara kvinna. Det tycker jag är rysligt oattraktivt. Folk som använder feminismen för att positionera sig intellektuellt men som är ointresserade av att förverkliga idéerna i praktiken är verkligen vidrigt.

Moderater svarar.

Så otroligt märklig kommentar till barnfattigdomen detta. För det första hennes egna åsikter om vad barnen ”behöver”. Enligt Marianne Orlander behöver barn alltså vuxenkontakt och lugn och ro, inte mer pengar. Att det publicerats en rapport som säger att just bristen på pengar är ett problem spelar ingen roll för hon tycker inte att det är så. Gode gud, när ska dessa pajaskonster någonsin upphöra?

Det är klart att om man skaffar en väldigt stor mängd barn, typ 5-6 stycken, på en vanlig knegarlön så kan man väl inte förvänta sig att det ska funka. Däremot att göra barnskaffande som sådant till en klassfråga, det är fruktansvärt. Det är fan i mig ovärdigt att vi har ett samhälle där man måste vara privilegierad för att kunna skaffa barn, det tycker jag verkligen. Det är en sak att tycka det är dumt att skaffa barn när man inte gått klart gymnasiet, en annan sak när människor aldrig kommer upp i så god standard att de anses dugliga för barnaskaffande enligt Orlander.

Dessutom så är det som så att oavsett vad man har för åsikter kring föräldrarnas val och om dessa är legitima eller ej så är ju barnen oskyldiga. Inte ens den mest hårdnackade moderat kan ju tycka att det är barnets eget ansvar att hen blev till i en tid då föräldrarna inte hade optimala förutsättningar. Det spelar ingen roll vems ”fel” det var, det rör sig fortfarande om oskyldiga barn som kommer i kläm.  Att man skyfflar undan detta enorma samhällsproblem med att hänvisa till ”ansvar för hur man lever” är skamligt.

Läs även Blixas inlägg om det hela tycker jag.