Kategori: Blogg

Alla jävla debatter.

Nu kanske detta verkar konstigt för den som läser min blogg, men jag är så trött så trött på alla jävla ”debatter” som finns där ute i världen. Jag är ju ändå en del av den så kallade ”tyckeliten”, det vill säga: folk vill att jag ska ”debattera” saker i deras program, radioinslag, tidning och så vidare. Ibland får jag förslag som passar mig utmärkt och som går i linje med vad jag är bra på, ibland får jag helt absurda förfrågningar som berör saker jag över huvud taget inte har en jävla aning om, men som jag kanske har skrivit om på bloggen typ en gång. Nu är jag  inte särskilt känd, men jag tycker mig ändå ha sett en del av detta att folk hör av sig till första bästa när de vill att någon ska ”debattera” något och egentligen inte bryr sig om den personen har någon slags legitimitet att uttala sig i frågan utöver att hen vill uttala sig, att hen tycker något.

Jag tänker på Hermanssons inlägg om att detta angående Hen-debatten:

Alla vill prata om genus. Även männen utan hjärna, männen med lite hjärna och ibland vissa kvinder utan insikt. Detta är ett problem uppdelat i olika omgångar. Det handlar inte om att ”tycka till”, du måste ha kunskap och analys.

Det är en sak att blogga om något en har lite kunskap om (förutsatt att en är tydlig med det) och att bli inbjuden (och ställa upp) i ett jävla debattprogram, eller skriva en debattartikel eller whatever. I de sammanhangen så förväntar sig människor att personen som sitter där faktiskt har något att komma med, åtminstone någon slags insatthet i frågan och debatten som förts kring den. Om jag ser eller hör en debatt om ”hen” så förväntar jag mig högre nivå på argumenten än att ”hen låter som höna”. Jag tycker att jag ska kunna förvänta mig högre intellektuell nivå i debatten i till exempel Svt Debatt än på twitter, men dessvärre är det inte så.

Grejen är den att det finns en massa personer som vill synas och därför är det helt naturligt att vissa tackar ja även om en inte är så kunnig. Vad jag däremot tycker är konstigt är att det inte finns ett striktare urval inom tv, radio och så vidare för vem som får ta plats där. Nu menar jag inte att alla måste ha läst ämnet de pratar om på högskolan eller så, men jag tycker att det blir absurt när alla en människas åsikter plötsligt ses som legitima och värda att ha med i debatt bara för att hen är aktiv i samhällsdebatten på annat håll, alternativt känd eller bara för att hen ”har en åsikt” rakt av. Det är så satans tröttsamt.

Ta nu inte detta som att jag inte bryr mig om vad ”vanligt folk” tycker och tänker om saker och ting, det är såklart jätteviktigt. Grejen är inte att vissa personers åsikter är oviktiga, grejen är att när en för en debatt om något så måste det finnas mer underlag än slentrianmässigt tyckande. Det viktiga är inte vem som bjuds in utan vad de bjuds in för. Om man bjuder in till exempel Zytomierska för att debattera LCHF så ska man kanske inte låtsas att hen har kunskap nog för att göra uttalanden som ”90 % av jordens befolkning vill gå ner i vikt”, däremot om hen bara hade blivit inbjuden i egenskap av ”person som går på LCHF” (vad nu det ska vara bra för) så hade saken varit en annan, men grejen är att hen bjuds in i egenskap av någon slags expert (eller i alla fall uttalar sig som om hen vore det).

En grej som också hör till detta är tendensen som finns att när ett ämne debatteras så ska fan alla ha en åsikt om saken. Det är så otroligt lätt att dras med i detta när man spenderar så mycket tid på till exempel twitter som jag gör. Om alla börjar snacka om en grej så blir jag såklart också intresserad, och sedan står man där och har en åsikt om något man egentligen inte vet eller bryr sig ett skit om. Jag har på sista tiden försökt dra mig bort från detta så mycket som möjligt. Jag orkar inte vara en person som bara producerar ännu en generisk åsikt om de ämnen som alla andra redan producerat en åsikt om. Jag orkar inte tycka något om varenda liten grej som dyker upp.

Kommunismens idé.

Köpte denna essäsamling om kommunismens ide för typ en vecka sedan. Medverkar gör (enligt baksidan) 15 av vår tids viktigaste vänsterteoretiker.

På baksidan står även följande:

Den kommunistiska litteratur jag har läst har varit väldigt tydlig i sitt avståndstagande från de kommunistiska experiment som utförts. Den kommunistiska filosofin idag handlar i mångt och mycket om hur vi ska kunna blåsa nytt liv i den kommunistiska idén utan att hamna där igen.

Man kan tycka att dessa idéer är naiva och så vidare. Det jag stör mig på är när folk sammankopplar kommunism med att man på något sätt per automatik skulle vara för totalitarism. Om man tror det så är man helt enkelt ganska dåligt inläst på den kommunistiska idén. Det har man såklart lov att vara, men då ska man inte heller låtsas som om man vet allt.

Man behöver inte hålla med om kommunismens idé, man behöver inte tro att det är genomförbart och man får såklart gärna kritisera kommunistiskt tankegods när det är relevant i förhållande till innehåll. Vulgärkritik blir det däremot när man över huvud taget inte är förmögen att se att tankarna har utvecklats sedan 90-talet.

Nå, egentligen tycker jag inte att ja ska behöva försvara det här tilltaget eftersom jag såklart gör vad jag vill på min blogg. Den som vill ägna sig åt att smutskasta kommunismen på grunden ”vill ni ha det som i Sovjet eller?” kan säkert hitta en mängd andra forum, bloggar och liknande för att göra det på. Det är inget jag kommer upplåta utrymme till här, för det ligger varken i mitt eller merparten av mina läsares intresse.

Bloggala.

Bilden är tagen från Lady Dahmer.

Nu har jag inte skrivit om det själv, men ni har säkert läst på nån annan blogg. Jag var ju på Blog Awards i helgen. Det var trevligt för jag fick träffa alla trevliga feministbloggare. Utöver det var det typ en företagsfest, det vill säga en massa jobbig sponsring till höger och vänster. Jag blir helt matt av sådant. Kände mig malplacerad. Montazami delade ut pris och var lite ”härlig” (är det bara jag som blir helt matt på det där när en persons personlighet görs till underhållning på det uppenbara sättet). Jag vann inte, utan det gjorde Widerstedt, vilket en ändå får säga var välförtjänt.

Nå, jag vill i alla fall säga tack till ni som nominerade mig och röstade, och såklart till alla som läser och kommenterar här. Det betyder väldigt mycket.

En bloggregel.

Det är inte ofta detta sker men nu tänker jag faktiskt sätta upp en bloggregel (tvärtemot vad många tror så censurerar jag ytterst sällan kommentarer). Från och med nu är det fan förbjudet att hålla på med vulgärkritik av kommunismen i detta kommentarsfält.

Jag titulerar mig själv inte kommunist men jag läser mycket nutida kommunistisk filosofi och hämtar många av mina idéer därifrån. Jag är så jävla trött på att en inte ens kan nämna orden kommunism, klasskamp och liknande utan att folk ska hålla på och gnälla om Ddr och att vissa vänsteranhängare minsann inte öppet fördömt det. Snälla, skärp er. Jag orkar inte bry mig om vad ”vissa vänsteranhängare” tycker och tänker. Jag är intresserad av att diskutera frågor som tas upp på den här bloggen. Om en bara är intresserad av att basha på vänstern med hjälp av vulgära anklagelser som att alla kommunister skulle vara emot allmän rösträtt så kan en faktiskt använda sig av ett annat forum för det, förslagsvis flashback.

Jag kräver en något högre nivå på debatterna här än så, jag förväntar mig i alla fall att den som ser detta som en allmän plattform för att kritisera vänsteridéer ser till att läsa in sig lite på vad dessa idéer faktiskt är, vad människor som idag bekänner sig till dessa idéer står för och så vidare.

Så ta mig på mitt ord när jag säger att den som inte kan hålla sig ifrån den här typen av vulgokritik kommer att bli censurerad och eventuellt utslängd helt. Så, nu vet ni.

Genushaveri.

Läste detta festliga inlägg på genusnytt:

I Paris kan singelkvinnor på jakt efter karl gå på shoppingtur och titta på killar som poserar i särskilda glasburar. De har olika attribut. På en skylt uppmanas kvinnorna att lägga en karl i kundvagnen.

Jag säger inte att detta är fel. Men jag ställer mig frågan – vilken skulle reaktionen ha blivit om könen vore omvända? Hade det varit möjligt med kvinnor i glasburar? Har vi lika syn på könen?

Nu tycker jag såklart att det är en osmaklig objektifiering av människor att gör såhär oavsett vilket kön det är som köper och vilket som ska köpas. Men frågan i slutet förbryllar mig. Har Ström varit ute på stan en helt vanlig dag? Har hen sett hur reklamera ser ut, hur det är skyltat i skyltfönster? Hur kvinnor gång på gång likställs med varor, hur kvinnornas egenskaper talar för varorna och vice versa. Hur en uppmuntras till att associera kvinnan och varan med varandra.

Och framförallt, har hen totalt missat att prostitution är lagligt i en mängd olika länder och att den ofta ser ut som så att det är en kvinna som står i ett skyltfönster och faktiskt köps på riktigt. Inte bara som en plojig reklam eller vad nu detta var frågan om.

Kanske är det mer avdramatiserat att skoja om att en bjuder ut män till försäljning, vad vet jag. Men att kvinnor bjuds ut till försäljning dagligen, både symboliskt och reellt, är ju knappast en fråga att ens diskutera.

Mer om könsneutral blogg.

Nu har jag funderat lite på detta med könsneutral blogg. Jag har kommit fram till att jag inte kommer kräva könsneutralitet eller redigera icke könsneutral kommentarer. Däremot blir jag glad om folk kommenterar könsneutralt, vilket ofta kanske faller sig naturligt om en kommentera könsneutralt innehåll. Jag har märkt att vissa redan har börjat byta ut ”han” och ”hon” mot ”hen” och ”man” mot ”en”, det gör mig jätteglad!

Vissa har reagerat på att de trodde ”hen” var till för att underlätta när man inte vet kön. Det är såklart olika med den saken för olika personer, innan har jag använt det just så och för anonymisering. Nu vill jag dock använda det även för att försöka få folk som läser här att hänga upp sig mindre på könet eller kanske reflektera lite över vilka egenskaper de kopplar ihop med olika kön. Min erfarenhet är följande: först när en läser en text som är könsneutral blir en förvirrad för att en inte får en i ens egen tycke bit nödvändig information. En börjar spekulera och så vidare. Men efter ett tag så släpper denna fixering och en märker att det inte är så jävla viktigt trots allt, så var det i alla fall för mig när jag började läsa könsneutral text i högre grad och det är det jag hoppas på att kunna visa.

Nu är det såklart så när en driver en blogg om könsroller, ojämställdhet och så vidare att en ibland är tvungen att nämna kön för att få fram det som är väsentligt. Till exempel ett inlägg om ojämlikheter på arbetsmarknaden skulle inte vara greppbart om man inte åtskilde könen på något vis. Jag vet att vissa för att göra detta använder ”kukpersoner” och ”fittpersoner” men vet inte om jag själv är riktigt bekväm i de uttrycken. Till vidare kommer jag nog att använda ”män” och ”kvinnor” i den typen av sammanhang.

Den största förändringen detta kommer innebära är att jag kommer skriva ”en” istället för ”man” och att jag när jag skriver om personer kommer att använda ”hen” som pronomen även vid de tillfällen då jag vet könet och inte är i något behov av anonymisering. Min förhoppning är att läsare efter en inledande fas då det kanske bara känns förvirrande kommer att lägga mindre vikt vid könet hos personen.

Könsneutral blogg.

Från och med idag genomgår denna blogg en fullständig könsneutral språkreform. Jag kommer endast att använda ordet hen från och med nu, både här och på twitter. Jag kommer även att försöka göra språket i övrigt könsneutralt i störa möjliga utsträckning, till exempel genom att skriva förälder istället för mamma/pappa, syskon istället för syster/bror och så vidare. Kanske även helt sluta nämna folk vid förnamn. Jag hoppas att ni som kommenterar försöker att hålla er till detta också, även om jag såklart kan redigera kommentarerna också.

Den som vill får gärna haka på mitt initiativ och själv ta avstånd från könade ord i sin blogg. Jag tänkte att jag skulle göra eller snarare be någon göra en ”knapp” för projektet som man kan sätta i sin sidospalt, för att visa att bloggen ämnar att ha könsneutralt språk.

Henlös tidning.

Dn har alltså bestämt att det inte är ”deras uppgift” att gå i bräschen för ett ”queerpolitiskt ställningstagande” såsom att använda ”hen”. Om jag hade prenumererat på Dn hade jag sagt upp prenumerationen nu men eftersom jag redan innan insett vilken skittidning det är så är det ingen möjlighet, inte för att det spelar någon större roll.

Nåja, jag kan inte säga att jag bryr mig nämnvärt. Ordet ”hen” vinner ständigt ny mark, i bloggar, tidningsartiklar och barnböcker. Förhoppningsvis kan detta dessutom komma att innebära att andra medier börjar använda ”hen” mer konsekvent, som de till exempel gjort i denna artikel genom att kalla Gunilla Herlitz för ”hen”. Mer sånt!

Hanna Fridén skrev förresten på sin Facebook att hen skulle vägra ställa upp på intervjuer om hen inte blev kallad för hen. Nu är jag inte tillräckligt mycket av en medieperson för att kunna förändra något på den vägen, men för sakens skull ska nog även jag kräva det om en sådan situation uppkommer i fortsättningen.

Förklaringar.

Ibland blir man utsatt för folk som vill ”förklara” saker för en. Som till exempel senaste jag skrev om lönebildning och Pelle förklarade för mig att en anställd måste tillföra såpass mycket mervärde att det överstiger kostnaderna för att ha hen anställd, och att det därför visst är så att lägre omkostnader för anställning minskar arbetslösheten (speciellt i svaga grupper) vilket alltså gör lägre lägstalöner till en bra grej. Men gud, det där begriper ju jag också, jag spenderar fan sex timmar om dagen med att plugga nationalekonomi.

Vad jag också begriper är tre saker: 1.) arbetsköpare i regel knappast är så generösa att de ger den anställda högre lön bara för att de rent ekonomiskt kan göra det, 2.) ”working poor” är en jävligt oschysst grej att ha i ett samhälle och 3.) att regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för en utsatt grupp, nämligen unga, utan att det har lett till minskad arbetslöshet.

Arbetsköpare i regel kommer troligen inte att höja lönerna om de inte måste. I läget som det ser ut idag finns det såpass mycket okvalificerad arbetskraft som bara väntar på att få jobb och som har extremt låga krav, eftersom det suger så jävla mycket att vara arbetslös (regeringen har ju, som ni kanske minns, fört en politik vars syfte varit att de arbetslösas krav ska sänkas). Om lönesättningen var individuell så skulle folk säger jobba för en femtiolapp, vilket skulle göra att arbetsköpare i en massa situationer skulle välja bort sin gamla och mer erfarna arbetskraft när de började kräva mer skälig lön. Därför är det jävligt viktigt med fackföreningar.

Working poor är ett begrepp som åsyftar människor som jobbar men som ändå är fattiga. Det är helt enkelt ganska onajs att jobba heltid eller mer och fortfarande bara dra in så mycket pengar att man knappt går runt. Ni kan kalla mig idealist, men ett sådant samhället vill jag faktiskt inte ha. Jobbar man så ska man ha skäligt betalt och de som är såpass oförmögna att deras arbete inte ens är värt en rimlig livslön borde rimligtvis tas om hand om av trygghetssystemet, kanske jobba deltid eller liknande.

Den arbetslöshetspolitik vi haft de senaste åren har i mångt och mycket byggt på dessa teorier. Det ska vara billigare att anställa för är det tillräckligt billigt kommer arbetslösheten inte att existera har man resonerat och sänkt arbetsgivaravgifter och momssatser utan resultat, i samma veva har man även jobbat för att arbetslösa ska kunna tänka sig att ta arbete för lägre och lägre löner genom jobbskatteavdrag, försämringar av villkoren för de arbetslösa och så vidare. Denna politik har helt enkelt inte fungerat särskilt bra.

Om lönerna låg på 1 krona i timmen så skulle arbetslösheten kanske vara ett minne blott, kanske även på nivåer som 50 kronor i timmen, men allt detta måste vägas på andra samhällsvärden också.

Man har inte rätt att hota och kränka andra bara för att det råkar vara internet.

Diskuterade i vanlig ordning lite om det här med kvinnohat på nätet angående denna text på aftonbladet. Någon tyckte typ såhär: ”menar du att man ska ha övervakning på dessa personer?”. Eh ja, det tycker jag verkligen. Jag är absolut inget fan av ökad allmän övervakning, däremot tycker jag givetvis att polisen ska göra det jobb de gör irl även på nätet. Om en person skrek ”jävla hora jag ska döda dig” på öppen gata skulle det vara kriminellt och en polisiär fråga, samma sak borde gälla den som skriver det på internet. Jag tycker inte att det är några konstigheter.

Den som på goda grunder är misstänkt för brott kan till exempel utsättas för telefonavlyssning eller husrannsakan. Detta tycker jag är helt i sin ordning. Man ska inte avlyssna alla, polisen ska inte ha allmänna rättigheter att gå in i varje persons hem, men finns det goda skäl för att göra det så görs det och bör också göras. Detta är integritetskränkande, men det anses acceptabelt eftersom det bara drabbar den som man har goda skäl att tro har något att dölja. Samma sak tycker jag bör gälla på internet. Jag tycker till exempel att polisen bör kartlägga hotfulla individer på forum, i kommentarsfält och så vidare och i möjlig utsträckning även väcka åtal mot personer som går för långt.

Internetövervakning är väldigt laddat och anses i många grupper fel under alla omständigheter. Jag kan inte tycka att det är fel att behandla människors utsagor på nätet som samma sätt som man hade gjort om det var brev, något en person sa till en annan och så vidare. Det är skrämmande att det finns så många personer som faktiskt ägnar sig åt grov brottslighet som polisen över huvud taget inte bryr sig om utan som personerna som blir utsatta för den själva ska hantera.

Ja, det är faktiskt ett jävla demokratiproblem att vissa människor inte får uttrycka sig utan att bli utsatta för dels rena hot, dels väldigt hotfulla angrepp och grova förolämpningar i en enorm mängd. Sånt tar otroligt mycket på individen, det är väldigt slitsamt rent mentalt helt enkelt. Det säger sig självt att om en viss grupp får utstå 5-10 gånger så mycket av denna vara, då minskar det den gruppens vilja att uttala sig. Mycket av det som skrivs i kommentarsfälten och, antar jag, i mejlen är inte brottsligt, där tror jag att det är viktigt för tidningarna att ta sitt ansvar för extra utsatta skribenter och sålla ut i inboxen och bland kommentarerna, införa bra system som spärrar den typen av innehåll och så vidare. Men för de personer som passerar gränsen så tycker jag att rättsliga påföljder ska ske. Det är viktigt att visa att man inte har rätt att hota och kränka andra bara för att det råkar vara internet.