Videobloggstankar.

När jag skrev om min entoniga röst så tyckte vissa att jag skulle börja videoblogga. Jag har funderat på det ett tag men vågar inte riktigt. Jag tänker att videobloggar måste vara roliga och jag är ganska torr, ärligt talat. Och vad ska man prata om egentligen?

Men jag ska fundera lite på saken och försöka komma på något spännande att prata om. Jag kanske kan börja med att läsa in ett inlägg och kolla hur det blir.

Nominera mig!

Tjatja. Jag tycker att det är läge att ni nominerar mig till blogawards. Jag vill gå på bloggala. Jag kan till och med tänka mig att köpa en ny klänning för att vara extra fin. Jag vill ha Kissies autograf. Jag vill hänga med alla coola bloggerskor och så vidare och så vidare. Här kan man nominera lilla mig! Jag tycker att typ provokatör, inspiratör samt guldpennan verkar fint.

Elva frågor igen.

Fick en till utmaning från Emma Hå. Struntar i att skriva egna frågor nu dock, det blir för mycket plus att alla redan svarat på en massa.

1. Du har två biljetter till domedagsarken. Vem väljer du att ta med dig och varför?

Men fy. Hatar sådana frågor. Jag skulle nog ta med mig min lillasyster för man kan bara inte låta en oskyldig tioåring dö.

2. Om du skulle välja mellan att gå i högklackat resten av livet eller gå utan skor, vad hade du valt?

Högklackat. Man kan ju fan inte gå utan skor på vintern.

3. Har du någon gång varit beroende av något datorspel? Vilket?

Aldrig. Jag spelar inte datorspel.

4. Finns det någon värdslig sak du alltid undrat över men som du aldrig tycks få svar på?

Undrade skitlänge över skillnaden på clementiner och satsumas men var ju ganska enkelt att ta reda på den saken faktiskt (även om jag såklart inte kan det på rak arm nu ändå, när jag tänker efter).

5. Skulle du vilja kalla dig en nörd? Vilken typ av nörd i så fall?

Jag är väl i så fall nördig på politik och feminism, men skulle inte kalla mig ”nörd”. Jag är väldigt intresserad av sådant, men tycker ”politiknörd” låter så jävla fel och töntigt. Jag är intresserad av min omvärld, helt enkelt och det är ju inte nördigt.

6. Kan du låta som något djur? Vilket?

Nej. Jag är överlag kass på att härma röster, dialekter och så vidare. Kan prata med min egen entoniga röst och inget mer utöver det.

7. Vilket var ditt favorit tv-program när du var liten?

Jag kollade sällan på tv som barn så jag hade inget som jag verkligen älskade. Jag tror nog att Noaks ö var en av mina favoriter. Det handlade om en isbjörn som hade en ö som flyttade på sig genom kraften från en vulkan (helt orimligt med tanke på att magma kommer ur jorden innersta som ön alltså saknade koppling till). På denna ö fanns massa andra utrotningshotade djur som han vill rädda undan de onda människorna. Fanns dock bara en av varje djur, utom mammutarna som det fanns typ tre av. Ett barnprogram jag verkligen hatade var Nicke och Nilla, redan som barn tyckte jag det var sjukt tröttsamt med folk som fånade sig.

8. Värnar du om traditioner eller tycker du att det är roligast med variation och nytänkande?

Jag kan väl inte säga att jag värnar traditioner men jag är inte heller en person som förnyar medvetet. Jag är egentligen ganska ointresserad av jul, midsommar och så vidare, jag tycker mest det är trevligt att träffa släkten. Men det kan jag göra annars ändå. Men det är klart att om det är en trevlig tradition så är det mysigt.

9. Beskriv din syn på alkohol.

Just nu ambivalent. Jag har druckit ganska mycket under tiden i Bryssel och blivit riktigt trött på det. Jag tycker inte om att bli väldigt packad och jag tycker inte om att vara på krogen med en massa hög musik och vara packad, det är sällan kul. Det känns också så jävla slösigt med pengar och liv att dricka ofta eftersom man kan göra andra mycket trevligare saker. Dessutom är ju alkohol faktiskt både skadligt och beroendeframkallande. Samtidigt är det skönt att vara full och det är ett socialt smörjmedel.

Jag har redan börjat dricka mycket mindre och jag tror att jag kommer dricka väldigt lite när jag börjat studera. Jag har ingen lust att hamna i kretsar där man dricker mycket när jag pluggar, dels för att jag tycker hela studentfyllakonceptet känns extremt oattraktivt men också för att jag inte vill lägga mig till med en dålig vana.

10. Hur tror du Universum är beskaffat? Är det oändligt eller inte?

Begreppet ”oändlig” är ju skitsvårt att visualisera, likaså universum. Har inte funderat så mycket på saken faktiskt, men det är väl så att universum expanderar hela tiden? Jag tänke såhär med universum att det är för svårt att greppa det så jag försöker inte ens utan är mest nöjd med att det är sjukt stort och ganska snyggt.

11. Vad brukar du laga för mat när du har ont om tid, inga pengar och är jättehungrig?

Nån linsgrej, typ linsröra eller linssoppa. Billigt och gott.

Lösa tankar.

Bleh. Datorn kukade ur och jag hann inte spara det färdiga temat, vilket betyder att det kommer ta några dagar innan jag pallar göra om allt. Ska fixa textstorleken och typsnittet bland annat. Men är ändå sjukt nöjd med förändringarna redan nu. Har inte kommit mig för att fixa designen eftersom jag inte haft mitt program tillgängligt och inte kan ett dugg om hur man designar utan något visuellt program. Var så trött på headerbilden jag hade för jag såg så sur ut, ville ha en glad. Känner mig inte sådär sur längre.

Fick en kommentar om att jag kanske borde frångå bloggformen lite när jag skriver mina längre artiklar. Jag vet inte hur det skulle gå till rent visuellt, men ibland kan jag känna att jag producerar så jävla mycket inlägg som är av väldigt skiftande ämne, längd och kvalitet att det kanske inte är optimalt som det ser ut idag. Till exempel om fotona kunde publiceras mer för sig. Samtidigt gillar jag att bloggformen känns lättsam just eftersom det är lite huller om buller. Nåja, nu är den snygg i alla fall och det är ju bra.

Det personliga varumärket och varför man ska skita högaktningsfullt i det.

Det är många som diskuterar det personliga varumärket på nätet och resonerar kring hur mycket det egentligen betyder hur ens personliga varumärke ser ut. Jag tvivlar inte på att det har betydelse hur man skapar bilden av sig själv på internet, speciellt om man jobbar som journalist eller typ ”opinionsbildare”. Jag tror även att det kan finnas nackdelar med att ha en sådan framtoning som jag har vid jobbsökande då jag skriver en del om arbetsrätt. Däremot så ger jag blanka fan i om det kan påverka mitt yrkesliv, jag tänker ändå högaktningsfullt skita i att anpassa mitt ”varumärke” efter en eventuell framtida arbetsköpares möjliga tankar. Personen kan visserligen bli provocerad av mina åsikter eller avskräckt av mitt politiska engagemang men hen kan också tycka att det gör mig till en bra person. Det känns dumt att desperat gömma undan sin personlighet och sina intressen för att inte trampa någon på tårna när det precis lika gärna kan vara en tillgång eller helt jävla oviktigt i många fall.

Nu är det väl visserligen inte personer som jag som står i skottlinje för folks moraliserande kring att man ska tänka på sin framtoning på nätet utan snarare personer som Hanna Widerstedt eller Jockeboi. Men ärligt talat så tror jag att de båda två har mycket bättre skäl för att tona ner sin framtoning än att någon framtida arbetsköpare skulle kunna ogilla det. Jag tror att det som driver en människa till att bete sig så på internet går bortom sunt förnuft, jag tror inte att det går att tala dem till rätta genom att lägga fram arbetsköparargumentet. Anledningen till att de flesta inte beter sig som Widerstedt på internet är nog inte att de vill kunna få jobb i framtiden utan snarare att de inte är intresserade av att provocera sig kända.

Grejen är den att jag i första hand är en person. Jag är inte en vara som ska köpas och säljas, som ska göra mig attraktiv för marknaden i varje stund. Visst tar man utbildningar som gör en anställningsbar, tränar upp förmågor och så vidare för att kunna jobba och tjäna pengar, men någon jävla gräns för arbetsköparnas inflytande över våra liv måste det få finnas. Ty arbete är och kommer vara en del av mitt liv men det bör inte vara hela mitt liv. I slutänden handlar detta om att arbetsköpare tillåts få inflytande över våra yttranden även på vår fritid och det tycker jag inte ska accepteras.

Visserligen kan man inte förbjuda någon från att googla en som söker jobb hos en och göra en bedömning utifrån det, men jag uppmanar alla att absolut inte anpassa sin nätnärvaro efter framtida arbetsköpare helt enkelt för att jag inte tycker att det är en rimlig sak att göra. Perfekta facebookalbum, uppdateringar, tweets och blogginlägg borde inte avkrävas någon innan anställning och därför ska det inte heller funderas över. Visst, jag är väldigt ideologisk här och det är klart att många blir rädda och rensar i vilket fall som helst, men jag tänker att om folk inte bryr sig i allmänhet så kommer inte heller arbetsköpare kunna använda det för att sålla ut.

Sedan tycker jag att en diskussion om nätetik och framtoning är på sin plats i vilket fall, men det handlar mer om en slags utökning av de normala sociala regler som finns i samspelet med andra människor. Man går inte fram på stan och säger att någon ser ut som ”en fitta på tvären” och då gör man inte heller det på facebook. Det har inget att göra med arbete utan handlar om personlig moral.

Vad tycker ni?

Nu har jag då bytt design. Tycker överlag denna är snyggare och mer lättnavigerad men är lite osäker på typsnittet. Vad tycker ni? Jag har även fått önskemål om större text och tänker att det kanske vore en bra grej att öka radavståndet, vilket ju alltid gör det mer lättläst. Sedan så har jag ju kört på typ precis samma färger väldigt länge nu, vilket beror på att jag tycker det är fint, men jag kanske borde variera mig.

Jaja, kom med alla era anmärkningar nu medan jag fortfarande har programmet uppe, om de kommer imorrn så kommer jag inte orka ta tag i skiten eftersom jag är en slö jävel. Så kom igen nu.

Med denna typ av fria associationer så kan vi väl lika gärna avfärda alla antifeminister att vara precis som Breivik.

Idag när jag skrev mitt inlägg om folk som förväxlar vad som är hygieniskt med vad de personligen tycker är fräscht så fick jag två lustiga reaktioner. Dels en man på Twitter som tyckte att könshår på kvinnor var en ”bakteriematta”, vilket ju egentligen mest bara är tragiskt och i bästa fall även lite komiskt.

Den andra var denna kommentar:

Med tanke på att det finns feministiska kvinnor som försvarat manlig omskärelse med just hygien som argument så kanska du borde fundera på det där med sten och glashus.

Och detta argument här man fan ofta när det kommer till feminism. Typ när en feminist kritiserar kvinnlig omskärelse, jag då ska det komma  och ba: ”men männen då!?!?!?!?!” Fast alltså. Jag har fan aldrig sagt att omskärelse av män är en bra sak, jag är tvärtom en kritiker av det vilket jag har uttryckt innan. Herregud, sök åtminstone i bloggarkivet på ”omskärelse” innan du antar att jag har en åsikt bara för att jag är feminist.

Jag tycker att hygienargumentet är absurt, dels eftersom det är omstritt huruvida det ger en effekt och hur stor den effekten är, dels för att man såklart inte har rätt att skära i barns könsorgan av andra skäl än medicinska.

Vidare så har jag inte sett särskilt mycket stöd till omskärelse bland feminister. De flesta tycker att kvinnlig omskärelse är värre, vilket beror på att det i regel innebär mycket grövre ingrepp på kvinnornas underliv, men det är sällan så att de tycker att manlig omskärelse är okej. De som har tyckt så har inte gjort det i egenskap av feminister utan baserar det på någon annan livshållning.

Men med denna typ av fria associationer så kan vi väl lika gärna avfärda alla antifeminister att vara precis som Breivik, för han var ju också kritisk mot feminismen, inte sant? Men alltså, jag tror att till och med ni vill hålla er en bit ovanför den otroligt låga nivån.

Förresten så har Matilda skrivit om detta här. Läs!

Det är inte menat att diktera hela livet.

Fick en kommentar angående min feministskola, en invändning emot UnderbaraClara som jag hör ganska ofta.

Clara får ju betalt för att göra dessa husmorssysslor, eller bygger upp sitt varumärke genom att visa upp det i sin blogg. så det faktum att det inte hindrar hennes karriär att lägga all denna tid på detta (snarare *är* det ju hennes karriär) betyder inte att den allmänna trenden att pyssla hemma inte har andra konsekvenser för andra kvinnor som gör samma saker obetalt o ska kombinera detta med ”vanligt” lönearbete. på många sätt *är* det en kvinnofälla om man itne råkar tillhöra den extremt lilla minoriteten individer som tjänar pengar på livsstilsinlägg.

Jag kan på sätt och vis hålla med om detta, men samtidigt gäller ju det här för precis alla personer som lever på sitt specialintresse. Typ en person som jobbar som Pt och driver en träningsblogg, jobbar som kock och driver en matblogg eller jobbar som modeskribent/stylist och driver en modeblogg. Det är givetvis så att alla inte har tiden för att pyssla och baka lika mycket som Clara har, men det kan vara en inspiration till att göra det mer. För nog är det ändå så att de flesta har lite tid som de lägger på att till exempel se på Tv, sitta framför datorn eller liknande som de istället kan lägga på annat. Jag menar inte att det skulle vara en bättre prioritering att till exempel baka, däremot att det är en prioritering man kan göra om man vill.

Man kan ju även applicera precis samma argument på mig. Jag har sjukt mycket tid över eftersom jag jobbar som au-pair. Detta möjliggör att jag kan skriva flera långa inlägg om dagen. Jag skulle aldrig orka ha den uppdateringstakt och den nivå jag har nu om jag jobbade heltid, tyvärr. Kanske kommer jag även i framtiden att syssla med att skriva eller forska på saker jag skriver om. Jag uppmuntrar andra personer till att resonera och engagera sig i min blogg. Betyder detta att jag sprider ett omöjligt ideal? Jag tycker inte det i alla fall. Min blogg, liksom Claras, är inte menade att diktera precis hur andra ska leva. Det är menat att vara en inspiration. På samma sätt som du kan inspireras av någons klädstil utan att ha råd att köpa eller möjlighet att bära precis likadana kläder.

Feministskola.

Tja bloggen! Nu har min feministskola kommit upp här. Den ligger på Bloggkommentatorerna istället eftersom Cravingz ska lägga ner. Trist. Jag är lite fundersam inför om det funkar att ha samma koncept på bloggen eftersom inläggen blir väldigt långa, vilket inte är vad man förväntar sig där. Kanske att jag ska skriva lite kortare istället, jag vet inte. Jaja, säg vad ni tycker!