Kategori: Sex

Ni har ingen aning om vad jag gillar.

De senaste dagarna har det varit flera som har antytt/sagt rakt ut att anledningen till att jag kritiserad såväl bdsm som ”furry” är att jag själv gillar vaniljsex och därmed inte har någon koll på något annat sätt att ha sex på och att jag därför inte har någon rätt att kritisera olika sexuella ”subkulturer”. Mig veterligen har jag aldrig skrivit om mina sexuella preferenser särskilt detaljerat här, så jag tycker faktiskt att ni kan lägga ner detta ofog att göra helt ogrundade antaganden kring hur jag gillar att knulla.

Det är dessutom möjligt att ha en uppfattning om vad något innebär och vad som kan vara problematiken utan att själv syssla med det. När jag skriver om detta så fokuserar jag, precis som alltid när jag skriver, på det som kan vara problematiskt. Jag tror säkert att detta kan vara jättekul och positivt för många, det har jag inte sagt något om. Precis som jag inser att monogama relationer kan för mycket gott med sig men ändå har delar som bör kritiseras så anser jag att samma bör göras när det kommer till sex. Jag försöker verkligen inte få någon att sluta ha sex på ett sätt de tycker om, däremot vill jag uppmärksamma ett problem som finns.

Det finns en viss tendens att ta oerhört illa upp när något handlar om ens sexuella preferenser eller relationsformer, jag antar att det är för att det är det mest privata. Jag tycker dock att det är extremt viktigt att diskutera detta ur ett politiskt perspektiv eftersom jag anser att könsmaktsordningen upprätthålls just där.

Jag kommer inte att sitta och fläka ut mitt sex- eller relationsliv bara för att jag skriver om sådant, för jag tycker faktiskt inte att det är nödvändigt. Däremot tycker jag att folk ska sluta med sina oerhört oförskämda spekulationer, för ni har faktiskt ingen aning om vad jag går igång på.

Bdsm och patriarkala strukturer.

En sak jag ibland stöter på bland människor med ”avvikande” (i brist på bättre ord) sexuella preferenser är en viss ovilja till att sätta preferenserna i ett större samhälleligt perspektiv. Jag tycker att bdsm-utövare ofta kan ha detta perspektiv. Jag vet inte om ni minns det här bdsm-målet som blev ganska omtalat, där en kvinna hade tagit kontakt med en man på en hemsida, som hon sedan träffat och haft väldigt grovt bdsm-sex med, där hon var undergiven. Kvinnan var ung och mannen var ganska mycket äldre, vilket var ett av skälen till att detta ansågs problematiskt. På detta reagerade många med att säga att detta minsann inte var problematiskt eftersom de hade kommit överens om det hela och så vidare.

I idealfallet ska bdsm-sex såklart vara präglat av konsensus, att en diskuterar formerna för sexet innan och att det finns ett tydligt ramverk, men det är klart att det kan förekomma problematik även i sådana sammanhang. Sex kan på många sätt vara ett destruktivt beteende, och sex som innehåller fysik smärta och förnedring kan såklart vara det i ännu högre grad.

Det finns också en stor risk för att bli pressad till att överträda gränser eftersom det på sätt och vis ingår i själva konceptet. Jag har hört många historier om män som har tvingat på kvinnor olika former av dominans med motivationen att det ”bara” är en sexuell preferens.

Sedan går det inte att komma ifrån att bdsm ofta handlar om ett anspelande på sexuellt våld, och när det erotiseras i samhället i stort, alltså när det säljs in som lite spexig ”krydda” i sexlivet utan att det diskuteras vad det faktiskt innebär. Det är ett problem när bdsm-inslag populariseras och tas ur en kontext där det finns en stor förståelse för det här med samtycke och att diskutera sexet ordentligt. Därför tycker jag att det är problematiskt när till exempel bilder från bdsm-utövare sprids mer offentligt.

Det finns en rädsla för att ”moralisera” kring sexualitet vilket gör att det är väldigt svårt att kritisera olika sexuella preferenser och vad det handlar om. I mina ögon är det ganska självklart att dominans är en slags spelad intensifiering av det generella mönster som finns i män och kvinnors interaktion, förutsatt att kvinnan är undergiven. Ur det här perspektivet tycker jag att bdsm är väldigt problematiskt, och jag tycker att det är något en måste diskutera.

Sedan behöver det ju inte betyda att en måste sluta att ha sex på det sättet, lika lite som jag måste sluta ha en heterorelation bara för att jag inser att min drivkraft därtill kommer sig av patriarkala strukturer. Däremot tycker jag att det kategoriska avvisandet av att bdsm eller sexuella preferenser i största allmänhet skulle vara kopplade till patriarkala strukturer är problematiskt. Folk talar ofta i termer av att det ”bara” är sex, men sex i det här samhället är inte ”bara”. Sex är snarare en av de bitar i våra liv där patriarkatets inflytande är som störst, eftersom det ligger så otroligt mycket fokus på just kön där.

Att slänga sig med påståenden som att ”bdsm handlar om samtycke” eller att ”den undergivna har all makt” gör inte det faktum att bdsm anspelar på den makthierarki som finns i samhället i stort mindre sant. Vi är alla formade av patriarkala strukturer, och detta gäller såklart även sättet vi knullar på, kanske det mer än något annat till och med.

Det går inte att skapa en separat sfär, ett specialintresse där patriarkala strukturer inte spelar någon roll eller där en inte behöver ta hänsyn till det. Detta är något jag upplever att vissa människor försöker göra när de försvarar sina sexuella preferenser. Människor som försöker prata om detta blir påhoppade för att vara ”moralister” när det snarare handlar om att se att det finns en massa till patriarkatet bunden problematik i hur vi har sex med varandra. Detta gäller oavsett om en har vaniljsex eller om en tillhör en subkultur.

Ingen subkultur berättigar våldtäktskultur.

När jag skrev om våldtäktskultur tidigare idag så reagerade människor på att bilden jag hade som illustrerande exempel ingick i någon slags subkultur som tydligen kallas ”furry” och därför var min kritik helt irrelevant för det var inte alls våldtäkt som visades för det är så en har/skildrar sex i denna ”kultur”.

Jag tänkte sätta den här bilden i kontext, alltså den kontext som jag såg den i. Det var en person på twitter som hade fått den skickad till sig av en man som raggar på henne. De delar, mig veterligen och vad jag kunde utläsa av hennes upprörda reaktion, inget intresse för någon ”furry”-kultur, utan det hon såg när hon tog emot bilden var just et våldtäktsskämt. Såhär skulle nog en absolut majoritet läsa den här bilden.

Vissa menade att det inte alls var våldtäkt som skildrades eftersom vi inte kan veta om personen ifråga var med på det eller ej, eftersom det ju finns folk som tycker om att bli bundna och så vidare. Visst finns det människor som sysslar med bdsm och liknande och det är såklart helt okej, folk får väl gilla vad dom vill, problemet med den här typen av bilder är att de anspelar på just våldtäkt. Personen på bilden såg inte ut att gilla det denne blev utsatt för.

Jag blev också anklagad för att vara ”okunnig” om var ”furry” innebär. Jag har ingen koll på ”furry” men jag anser faktiskt inte att jag behöver ha det för att se att denna bild är problematiskt. Det jag är intresserad av är vad denna bild gör, vad den ha för verkan i ett samhälle. I en patriarkal kontext så är en sådan bild oerhört problematisk, eftersom den anspelar på en av de vanligaste formerna av patriarkalt våld (och ja, det är patriarkalt våld även om det är en man som utsätts för det, för det handlar om ett patriarkal synsätt på sexualitet och andra människors kroppar, speciellt då personen som utsattes för övergreppet hade betydligt mycket mer kvinnligt kodad framtoning). Ärligt talat; jag skiter i er jävla subkultur, det viktiga för mig är att motverka patriarkala strukturer och just nu råkade det var er subkultur som stod för dem. Deal with it.

Vad personen som gjorde bilden hade för intentioner är i mina ögon ganska sekundärt. Jag tror säkert att personen tänkte bra saker och så, men faktum kvarstår att den där typen av bilder normaliserar ickekonsensuellt sex. Dessa bilder existerar i ett samhälle där de tyvärr kommer att användas på det här sättet som personen som hade skickat en här bilden gjorde, som något slags höhö:igt skämt om ”gud vad kul en person som blir knullad på ett obehagligt sätt mot sin vilja”.

Jag har sett samma typ av försvar tidigare mot den här typen av bilder, typ den där men en kvinna som blir ”väckt” av sin pojkvän genom att han knullar henne i röven, hon ser förskräckt och skärrad ut. Denna bild försvarades med att de kanske ”hade kommit överens” om detta innan eller whatever. Frågan är: vad är det som är roligt, vad är behållningen. Det är ju uppenbarligen anspelningen på bristen på konsensus som är ”poängen” med bilden, oavsett hur mycket en spekulerar i om de tecknade figurerna kanske egentligen gillade det och hade kommit överens om det. Det är inte det betraktaren ser, utan det betraktaren ser är ett övergrepp.

Hade de personer som skrattar åt dessa bilder skrattat åt en tecknad bild på uppenbart konsensuellt sex? Skulle inte tro det. Det är anspelningen på våldtäkt som utgör den så kallade humorn och detta är oerhört vidrigt och ett typsikt exempel på just våldtäktskultur och normaliserande av dessa övergrepp. Det är verkligen vidrigt, oavsett om det ingår i någon jävla subkultur eller ej. Det finns ingen subkultur eller sexuell preferens som berättigar spridandet av den här typen av bilder.

TRIGGERVARNING: VÅLDTÄKT. Om våldtäktskultur och varför våldtäktsskämt aldrig är okej.

Triggervarning: våldtäkt.

 

Jag konfronterades med denna ”julhälsning” tidigare idag och tänker lite på det här med våldtäktskultur. Hur det liksom anses vara ett roligt skämt att ha sex med någon som är fastbunden och som uppenbarligen inte verkar tycka det är en soft grej (av ansiktsuttrycket att döma)? Hur denna och bilder likt dessa delas av människor som tycker att det är helt okej att dra ett kul skämt på våldtagna kvinnors bekostnad. Kanske motiveras det med att dessa kvinnor ändå inte befinner sig i deras bekantskapskrets, eller kanske att de själva är så himla bra och aldrig skulle få för sig att våldta någon ”på riktigt”. Fan vet jag.

tz37yQR

Vad gör den här typen av ”humor” med kvinnor i detta samhälle? Jo, den spär på rädslan för att utsättas för våldtäkt, den objektifierar kvinnor och framställer övergreppet som ett ”roligt skämt”. Att objektifiera en kvinna är bland annat att konstruera denna som våldtäktsbar, att det är okej att använda henne som ett objekt för sin egen njutning. Kvinnor konstrueras som våldtäktsbara i det här samhället, och det är såklart en stor del av skälet till att våldtäkter över huvud taget äger rum. Om det inte var för den utspridda uppfattningen att det är okej att använda kvinnors kroppar för sin egen, ofta sexuella, njutning, så hade det inte ägt rum i alls samma utsträckning.

Våldtäkt är liksom inte bara en handling, utan det är ett ständigt överhängande hot som de allra flesta kvinnor är brutalt medvetna om och ständigt förhåller sig till. Många kvinnor är rädda för att gå ut ensamma när det är mörkt för att inte bli våldtagna, tar på sig vissa kläder och så vidare. Det är helt enkelt ett förtryck som sker inte bara när själva handlingen inträffar utan i hela samhället, hela tiden. Även kvinnor som inte utsätts för våldtäkt utsätts för den rädsla som våldtäktskulturen skapar.

Det är också så att även de män som inte våldtar tjänar på våldtäktskulturen. Om det finns en massa män som anses hotfulla och farliga för kvinnor så finns det en större benägenhet att acceptera ”vardagsförtrycket”. Alltså: lite tjatsex är ok för det är ju inte våldtäkt (vilket jag iofs tycker att det är, men aja), att höja rösten och kanske förolämpa ibland är ok för det är inte direkt misshandel. Som kvinna anses en behöva stå ut med en massa saker om en har hittat en så kallad ”bra man”. Dessutom finns det i en värld där allt ter sig hotfullt et större behov av att söka sig till det som framstår som tryggt, och i det här samhället anses det för kvinnor ofta vara att ingå under en mans beskydd, alltså söka sig till en heteromonogam relation, trots att det som känt är där det mesta kvinnoförtrycket sker i praktiken. Men den heteromonogama relationen har en sådan aura av trygghet att ingen statistik i världen kan ändra på detta.

Jag tror även att detta skämtande om våldtäkt används för att skapa en viss distans. De som skämtar tänker sig liksom inte att de kanske råkar skämta med någon som faktiskt har blivit utsatta för detta, i deras värld är det något som händer andra, inte de själva eller deras vänner. Detta är i alla fall en ursäkt jag stött på flera gånger, alltså typ: ”men om någon sa att hen blivit våldtagen skulle jag såklart inte skämta om det”, ungefär som om det inte vore lämpligt att visa lite jävla respekt INNAN en vet om en sådan grej. Faktum är att väldigt många kvinnor har blivit utsatta för någon form av sexuella övergrepp, och de som inte har blivit det har garanterat fått höra och anpassat sig till om hotet om våldtäkt.

Alla som delar och försvarar den här typen av ”skämt” spär aktivt på våldtäktskulturen, spär på den rädsla som kvinnor känner och bidrar till den utspridda acceptans som finns för den här typen av övergrepp. Det är därför det är så oerhört upprörande varje gång någon tycker att det är ”kul” att skämta om våldtäkt, för att det inte är något skämt för många utan en realitet en ständigt förhåller sig till, ett övergrepp som många har blivit utsatta för. Det är oerhört respektlöst att gå omkring och bräka ur sig den här typen av skämt med kvinnor närvarande, för när du gör det så är risken mycket stor att någon i din direkt närhet har blivit utsatt för en våldtäkt och mår ännu sämre av ditt normaliserande av det inträffad, helt utan att du vet om det. Vet du varför? För att våldtäkt är sjukt stigmatiserat i detta samhälle så det är inte direkt något folk går omkring och snackar om att de blivit utsatta för, och en bidragande orsak till denna stigmatisering är du och dina jävla ”skämt” om ett fruktansvärt övergrepp.

Det är inte heller okej i en grupp med enbart män eftersom även detta spär på våldtäktskulturen. Om ni har en sån här jargong internt så KOMMER den att smitta av sig när ni interagerar med resten av världen. Det är inte osannolikt att i alla fall någon av er får en mer avslappnad attityd till att begå övergrepp, troligen kommer ni alla att få det, för det är så våldtäktskultur fungerar. Något normaliseras i språket, i skämten, och detta leder till slut till att handlingen också normaliseras.

Så sluta bidra till våldtäktskulturen, bara sluta. Det är aldrig aldrig någonsin okej att sätta ett ”kul skämt” framför kvinnors rätt till sina kroppar.

På förekommen anledning: ja, jag vet att det är två män på bilden. Tycker inte att det spelar någon roll eftersom våldtäktskultur såklart kan spridas även så, det handlar om att konstruera sex som ett maktspel och att konstruera människor som våldtäktsbara. Tycker också att det är tydligt att den i underordnad position har mer traditionellt kvinnliga drag än den andra.

Orgasmproblemet.

Det här med kvinnors orgasm är ett ämne som väcker mycket känslor och tankar. Att heterosex i regel utgår från mannens kåthet och mannens orgasm är väl ingen större nyhet för någon. Men det finns även andra aspekter i synen på kvinnors orgasm som jag tycker är problematiskt.

När jag var yngre så hade jag väldigt svårt att komma, vilket såklart främst berodde på att jag hade sex med personer jag inte var trygg med och som inte brydde sig om att ge mig närhet och ömhet, kort sagt personer som objektifierade mig. Jag tror att de flesta kvinnor som har haft heterosex har haft sin beskärda del av detta. Under den här perioden tyckte jag att det var väldigt jobbigt att jag inte kunde komma, men det var inte så mycket för min egen skull som för hans skull. Jag ville komma för att han skulle känna att han kunde ge mig orgasm, så att det skulle bli så kallat ”bra sex”. Det viktiga var inte hur jag upplevde sexet utan att vissa saker skulle klaffa, och en av dessa var att kunna få orgasm. Jag lyckades inte få orgasm under den här perioden vilket inte är så konstigt eftersom jag aldrig kunde slappna av och njuta av sex för min egen skull, eftersom det alltid var någon annans njutning som stod i fokus.

Jag kan också tycka att det är jobbigt när män verkligen gör det till ett mission att få mig att komma, det får mig att känna mig extremt stressad och pressad och det tycker jag verkligen inte om. Det känns som att dessa män utsätter mig för en slags ”positiv” objektifiering, alltså att jag fortfarande används som ett objekt för att de ska kunna leva upp till vissa föreställningar de har om sig själv, i det här fallet ”bra i sängen”. Det handlar fortfarande om att de utnyttjar min kropp och försöker få mig att kännas vissa känslor för sin egen skull. Detta är inte ömsesidigt sex.

När jag inte har kunnat komma trots en mans ansträngningar har det alltid känts som att det är mig det är fel på, när det nog egentligen snarare har handlat om att jag inte har kunnat känna mig trygg i den sexuella situationen eftersom det alltid har känts som att det förväntas en massa av mig. Det är också ofta såhär ”orgasmproblemet” läggs fram, det är kvinnor som har problem med att få orgasm, det handlar inte om sättet vi har sex på utan kvinnors anatomi, känslor eller whatever.

På senare tid har det börjat dyka upp idéer om ”g-punkten” och ”g-punktsorgasm”, det vill säga någon slags specialorgasm en skulle få genom omslutande sex som inte kräver stimulans av klitoris. Att kvinnor kommer utan att klitoris stimuleras är mycket ovanligt, däremot är klitoris ett stort organ och inte bara en liten knopp. Det är alltså fullt möjligt att klitoris stimuleras vid omslutande sex även om en inte aktivt smeker sig. Det är såklart himla kul för de kvinnor som kan få orgasm så, men det är ingenting som bör höjas upp till norm eftersom de flesta kvinnor trots allt behöver mer aktiv stimulans av klitoris för att kunna få orgasm.

Jag uppfattar det mycket som att snacket om g-punktsorgasm är ett sätt för män att slippa bry sig om hur de har sex med kvinnor, alltså att kvinnan kan ”lära sig” att få g-punktsorgasm och i så fall kan en köra på som vanligt. Ofta uppfattar jag det som att g-punkten diskuteras utifrån just detta, att kvinnor ska ”hitta den” och ”lära sig” att komma genom g-punkten, och om de inte lyckas med detta så är det något fel på dem.

Ibland så ligger fokus i g-punktsnacket även på att män ska ”hitta” en kvinnas g-punkt, och då görs kvinnans kropp till ett område för manlig kunskap och i förlängningen även manlig kontroll. Mannen ska ”upptäcka” kvinnan, förstå hur hennes kropp fungerar, för att sedan kunna ge henne något. Kvinnans kropp blir ett mysterium för mannen att bemästra. Vem är det som sitter på makten här? Det är mannen som ska förstå kvinnan, men det hela ska ske på ett högst instrumentellt sätt. Mannen ska bemästra kvinnan. Om mannen lyckas med detta bemästrande av kvinnokroppen är det ännu en förmåga han kan lägga till sin lista, ungefär som att mecka med en bil.

Jag har sällan upplevt att min egen njutning har stått i fokus när det har talats om sex och liknande, utan att det snarare har handlat om att jag ska göras tillfredsställbar, alltså att det ska bli möjligt för en man att på något vis ge mig njutning. När detta inte har lyckats har jag uppfattat mina ”problem” som en börda för de män jag har haft sex med, inte som något som främst är tråkigt för mig.

Fokuset på just orgasmer ser jag som en stor del i det här problemet. Det är som att sex skulle vara soft och jämställt bara alla inblandade kommer, något som inte alls behöver vara fallet. Jag tänker att diskussionen om kvinnors sexuella njutning måste sluta ha sin utgångspunkt i just orgasmer och istället börja handla om hela den sexuella akten, såväl raggande (eller vad en nu kallar det), sex och även hur en agerar mot sin partner efteråt. Jag tror att detta för de flesta är mer värt än all kunskap om g-punkter och liknande.

Samtycke är det viktigaste.

Jag tänker på det här med sex om samtycke och jag tänker att det ofta kan vara så för mig att jag är sjukt taggad på att ha sex med en person eftersom jag tycker att hen är attraktiv eller whatever, men om jag märker att den personen inte respekterar mina gränser så försvinner för det mesta lusten direkt och det blir bara ångestladdat och jobbigt. Det är ofta att en person kan göra något som jag kanske brukar tycka om, men när det görs utan att personen kollat in läget innan så blir det onajs. I sådana situationer är det sällan handlingarna som sådana som är grejen utan det är det som föregår dem, hela stämningen. Något kan vara inte på mina villkor även fast det är något jag generellt brukar uppskatta.

Det viktiga med konsensuellt sex är inte själva handlingarna som sådana utan just konsensus. Även om en person har gått med på en viss sak typ 1000 gånger innan så betyder inte det att det inte är viktigt att inhämta samtycke, att kolla in signalerna. Varje sexuell handling måste ske med den utgångspunkten. Sedan kan det såklart vara en kortare startsträcka när en har haft sex med varandra innan och känner till varandras preferenser och förstår varandras signaler, men det betyder inte att samtyckeskravet försvinner på något sätt utan bara att samtycke går lättare att inhämta.

Samtycke måste alltid vara grunden till alla sexuella handlingar, svårare än så är det faktiskt inte. Det går inte att bara försöka gissa sig till vad personen brukar gilla och sedan bara göra det, en måste kolla läget ordentligt innan. Jag tycker faktiskt inte att det borde vara en så himla svår grej att greppa.

Samtyckeslagen.

IMG_20131005_080657När det talas om samtyckeslag så är det väldigt ofta detta motargument dyker upp. Det skulle bli för mycket fokus på hur offret uppträtt. Jag har väldigt svårt att förstå varför det skulle bli nödvändigt med mer fokus på offret med en samtyckeslag, redan idag så fokuseras det ju på offret något helt otroligt så jag fattar inte varför det ska behöva göras i än större utsträckning. Istället kan en väl fråga förövaren; varför hade du sex med den här personen? Hur tog du reda på att det fanns samtycke? Det är klart att det är offrets beteende som delvis diskuteras, men knappast mer än vanligt.

Vissa menar att tidigare sexuella erfarenheter för offret kan bli aktuella. Varför? Samtycke inhämtar en väl i stunden, inte men någon slags bakgrund i hur många gånger personen har velat ha sex innan. Det funkar liksom inte att bara anta att eftersom personen haft sex på det här och det här sättet innan under de här premisserna så vill hen det nu också. Det kan ju lika gärna vara så att tillfället du hörde om också var en våldtäkt. Sedan är det klart att samtycke ges på olika sätt beroende på person, men grundprincipen om att inte ha sex med någon innan en inhämtat samtycke är densamma. Så jävla svårt kan det väl inte vara? Är du osäker så är det bara att fråga.

Sedan är det klart att en person kan vilja ha sex utan att ge något samtycke till detta, även om jag ser det som mycket orealistiskt givet hur sexuella situationer generellt ser ut. Jag tycker däremot att brottet våldtäkt ska sitta i hur förövaren agerar, inte i hur offret känner. Om förövaren agerar som om hen inte bryr sig om offrets vilja, det vill säga skiter i att inhämta samtycke, så har hen gjort sig skyldig till en våldtäkt. Sedan kanske offret uppskattar det hela men det är en helt annan sak. Samtycke ska inhämtas. Jag menar, det är ju inte som att vi tycker att det inte är en misshandel bara för att offret råkar gilla det? Det är ju vad förövaren gör som räknas.

Hur länge ska dessa förmodade personer som vill ha sex men inte ger samtycke få användas som alibi för att vi ska kunna ha en lag som tillåter män att ha sex med kvinnor som inte samtycker? Är det bara jag som tycker att det är viktigare att vi minska våldtäkterna än att alla potentiella samlag måste äga rum? Dessutom kan jag tycka att den kvinna som inte förmår ge samtycke till en sexuell handling kanske helt enkelt inte förtjänar sex. En får väl fan visa att en är med på det hela om en nu är det kan jag känna.

Bloggutmaning vecka fem – Hur skildras sex? Alla inlägg.

Här kommer alla bidrag från veckans utmaning.

Knullad i Herrens hus – av Niklas Hellgren

Vadå förspel, bloggutmaning inlägg 5 – av Sara Strömvall

Bloggutmaningen del fem, hur skildras sex – av Hemma hos Knyttet

Bloggutmaning, ämne fem, hur skildras sex – av Fulskratt

Sexualitet och normer inom populärkulturen – av Shamandalie

små stänk av feminism i patriarkal porr – av Mary Saint Mary

Mitt eget inlägg finns här och Schmenus finns här.

Hur sex skildras.

Första gången jag hörde Tusen systrar så reagerade jag på den här versen:

Vi som fått konkurrens och osäkerhet
istället för en kvinnosolidaritet.
Rensar nu ut porren och romantiken
avlivar myterna och begraver liken.

Jag tänkte: porren, visst, men romantiken? Varför ska den rensas ut? Kan inte romantik vara något vackert? Men jag har börjat förstå det där mer och mer. Jag har börjat förstå varför romantik är problematiskt, och varför det ställs sida vid sida med porren.

I vårt samhälle så finns det en massa idéer om kärlek, om vad kärlek är och vad det ska vara och hur det ska kännas och vad en ska tycka om det (en ska tycka om det). Den kärlek som åsyftas är alltid den romantiska kärleken. Det finns något som kallas romantisk vilket är skildringar av romantisk kärlek.

Idén om den romantiska kärleken är i förlängningen idén om sex. Idén om sex, vad sex är och hur vi borde känna inför det och hur det ska vara, kan omöjligt särskiljas från idén om romantiken. Sexet börjar i romantiken, och därför måste romantiken synas. Det är därför romantiken ställs sida vid sida med porren i ”tusen systrar”, det är för att porren tar vid där romantiken slutar. Romantiken är det rumsrena, det vi alla kan enas kring, porren är romantikens ocensurerade spegelbild. Men vi kan inte förstå porr utan att förstå romantik.

I romantiken konstrueras könsroller. Vi får se ett möte mellan en man och en kvinna. De möts inte först och främst som människor, utan de möts som könsvarelser, som man och som kvinna. Historien som berättas om dem berättas som en historia om en man som möter en kvinna, inte om ett möte mellan två människor.

Det vi ser här är början på den patriarkala dansen, den dans där mannen för och kvinnan följer. Både mannen och kvinnan har sina bestämda steg, sina uttänkta roller, och avviker en från dem hamnar en i otakt och den patriarkala dansen upphör. Kvinnans roll är att bli styrd, men hon vet såklart precis vad hon ska göra för att låta sig styras, hon vet precis hur undflyende hon ska vara, hur charmigt nervös hon ska vara, hur svårtillgänglig hon ska verka. Det ingår i den patriarkala dansen att mannen jagar lite, får anstränga sig lite, men alltid i trygg förvissning om att det just bara är en del i dansen.

Den patriarkala dansen bygger på lögner, lögner som föder osäkerhet. Vi sätter på oss varsin mask, masken som man och som kvinna, och detta gör per automatik att vi inte kan mötas som människor. Den osäkerhet vi känner inför oärligheten i mötet är en känsla som ofta anses vara just kärlek. Vi lär oss att det är den där passionerade nagelbitande telefonkollande osäkerhetskänslan som är kärlek, och att relationer som präglas av trygghet, tillit och respekt är något annat.

När masken väl är påsatt, när den patriarkala dansen väl börjat, kan den inte bara tas av när det passar, när vi plötsligt vill vara jämställda. Vi kan inte dansa den här dansen, spela det här spelet, och förvänta oss att sexet magiskt ska bli jämställt. Om vi ska ha jämställt sex så måste även romantiken vara det. Vi måste sudda ut alla idéer om överordning och underordning som något vackert och romantiskt, vi måste sluta upp med idén att mannen ska föra och kvinnan följa, för det är detta som sedan smittar av sig när vi ska ha sex.

Det går inte att välja och vraka de delar ur den patriarkala dansen en råkar tycka om och välja bort det en inte gillar. Romantiken är ingen jävla buffé, utan det är något en måste acceptera i sin helhet eller förkasta helt. Antingen tar en på sig masken eller så gör en inte det, och tar en på sig masken blir det ett jävla helvete att få av sig den.

Därför måste vi sätta romantiken och porren sida vid sida i det feministiska projektet. Vi kan inte kritisera det ena och blint acceptera det andra, vi kan inte särskilja det patriarkala sexet från de patriarkala relationerna i övrigt. Vi måste angripa problemet som den helhet det faktiskt är, som olika skeden i den patriarkala dansen. Vi måste gräva upp skiten med rötterna och kasta skräpet på soptippen.

Detta är min text på temat Hur skildras sex? i min och Schmenus bloggutmaning. Skriv en du med!

I mina ögon behövs det inga vetenskapliga förklaringar för att eftersträva skönt sex.

Jag fick den här frågan som tycker är intressant. Det jag tänkte diskutera i det här inlägget är inte kvinnors orgasmer som sådana utan mer synen på ”vetenskap” som presenteras och som jag uppfattar som ganska vanlig.

Jag är sämst på att argumentera och diskutera (speciellt irl) och har en kompis som är djävel på detta dock tror hen inte på ett patriarkat utan mer på ”riktig vetenskap” som hen uttrycker det. Vi diskuterade bland annat den kvinnliga orgasmen och hen påstår att de flesta kvinnor inte kan få orgasm via penetrering på grund av det inte har något syfte. Kvinnor ska helt enkelt njuta av sex utan att få ett klimax medan sexet ska handla om mannens orgasm i stället. Detta gjorde mig så sjukt förbannad. Bara för att det inte finns någon vetenskaplig anledning till kvinnlig orgasm ska vi helt enkelt se det som en bonus om vi får en. Själv tror jag att kvinnan och mannen får orgasm av samma anledning: att båda ska vilja ha sex. Orgasm och utlösning är ju trots allt olika saker även om män oftast får detta samtidigt. Min teori är att kvinnor har svårare att komma på grund av år av tabu kring kvinnlig sexualitet. Kan inte du skriva ett inlägg om detta?

Din vän verkar resonera ganska märkligt kring ”riktig vetenskap” och patriarkatet. Patriarkatet är en etablerad vetenskaplig teori som används på en mängd olika forskningsområden, så det finns verkligen inget som säger att det skulle vara mindre ”riktigt” att härleda något till patriarkatet. Däremot kan patriarkatet inte ”bevisas” som typ en sten, men detta gäller för alla vetenskapliga teorier. En teori kan inte ”bevisas”, det är bara en förklaringsmodell som kan fungera mer eller mindre väl. Teorin om patriarkatet fungerar ganska bra för att förklara det faktum att kvinnor inom en mängd olika områden har mindre makt, inflytande och så vidare. Men det är klart att den här personen har sin världsbild och gärna vill försvara den med ”vetenskap”.

Jag har hört (betoning på att detta verkligen inte är något jag vet säkert) att det rent fysiskt ska vara ungefär lika svårt för kvinnor att få orgasmer som för män, vilket inte är så konstigt med tanke på att våra könsorgan egentligen är väldigt lika. Det är liksom samma ”delar” som formats annorlunda.

Sedan tycker jag att det är en märklig inställning din vän har till världen i största allmänhet. Vad spelar det för roll om det finns en ”vetenskaplig anledning” till något, och vad ska det begreppet ens betyda? Jag fattar faktiskt inte riktigt. Vetenskap handlar om att beskriva världen, inte diktera hur den ska se ut. Uppenbarligen så kan många kvinnor få orgasmer och det är väl skitsamma om det finns ”anledning” till det eller inte, det är väl skäl nog att dessa människor får det softare?

Om det nu är så att det finns någon vetenskaplig ”förklaring” till att kvinnor har svårare att komma ser jag fortfarande inte hur det skulle vara relevant? Det är väl ändå en soft grej om kvinnor får orgasm alldeles oavsett. Hur oviktigt tycker denna människa egentligen att kvinnors njutning är? Jag finner det ganska absurt att reducera det hela till en fråga om ”vetenskapliga skäl” och helt ignorera det faktum att kvinnor är människor. Spelar det någon roll om det ”fyller ett syfte”, nu när det är möjligt ska väl folk ha det soft? Personligen tycker jag att det är ett egenvärde att kvinnor njuter men DET ÄR VÄL BARA JAG antar jag… Merparten av det sex människor har fyller för övrigt inte något ”syfte”, om en med syfte menar ”reproduktion”, så då kan vi väl lika gärna lägga ner skiten?

Jag tänker mig att en ganska central del i detta att kvinnor har ”svårare” att få orgasm är just denna inställning till kvinnors orgasm som en ”bonus” och inte något som tas för givet eller som sexet utformas kring. När jag varit med män som prioriterat min njutning och sysslat med sexuella praktiker som inte är omslutande sex så har jag förvisso inte alltid kommit, men sexet har känts tillfredsställande och avsaknaden av orgasm har inte varit ett stort problem. Jag tänker att det kanske skulle bli något enklare om människor kunde sluta leta ursäkter för att kunna bortprioritera kvinnor njutning och istället tog detta på allvar och eftersträvade sex som är skönt för båda parter. I mina ögon behövs det inga vetenskapliga förklaringar för att eftersträva skönt sex. Varför ska vi ha sex om det inte är najs för den ena parten?

Rörande frågan om kvinnlig orgasm som sådan så tänkte jag skriva om det lite senare i veckan. Har gjort en del observationer kring hur ämnet behandlas så tänkte köra ett stort inlägg om saken.