Kategori: Böcker

Harry Potter.

Läser för närvarande om Harry Potter. Tyvärr har jag bara en bok här, nämligen den sjätte, men det är ändå så himla trevligt. Älskade böckerna så mycket när jag var liten och läste dem för första gången. Sedan dess så har jag mest läst ”nyttiga” böcker, det vill säga böcker som jag visserligen uppskattat med som jag primärt läst för att man ”ska” göra det eller för att det handlar om ett ämne jag finner intressant. Jag läser mest facklitteratur.

Så ja, det är sällan jag läser enbart av ren lust. Tyvärr. Jag tycker inte tillräckligt mycket om att läsa för det, jag är för rastlös. Harry Potter är typ den enda litteratur som är tillräckligt enkel och spännande för att jag ska orka ”sluka” den. Just nu gör jag det i alla fall, och det är väldigt mysigt.

Jämlikhetsanden.

Har läst denna eminenta bok, Jämlikhetsanden som handlar om hur och varför jämlika samhällen i regel är bättre samhällen. Blir stolt över att komma från Sverige när jag läser boken.

Det är nog en av de böcker jag läst som motiverat mig mest till samhällsengagemang och förändring. Det föreslås en massa intressanta lösningar som känns realistiska, inte en massa utopiskt babbel. I den nya pocketupplagan finns det dessutom ett gediget kapitel med svar på kritiken de fick efter boken. Om du har svårt att motivera dig själv till läsning av delvis tradig litteratur så hoppa direkt till kapitel tre och te de inledande kapitlen sedan.

Tji fick ni.

Angående det här med SCUM-manifestet så måste jag ändå säga att det känns jävligt skönt att feminismen vann den här ronden. Föroavsett vad alla antifeminister skriver på sina bloggar så kommer den där pjäsen att spelas, skolklasser kommer att se den och den kommer att diskuteras. Säkert så kommer fler personer även att ge sig i kast med att läsa själva boken också. Så tji fick ni, alla antifeminister!

Era rubriker: mina favoritböcker.

Jag vill börja med att säga att jag läser väldigt lite. Jag är helt enkelt för rastlös för att koncentrera mig på samma text under en längre tid, vilket jag tycker är tråkigt. När jag väl läser brukar jag dock finna det väldigt tillfredsställande. När jag väl läser så läser jag böcker som jag kollat upp väl innan eller som jag fått rekommenderade från personer vars smak för litteratur jag verkligen litar på, så det händer sällan att jag läser något som jag tycker är dåligt. Min uppfattning om vilka böcker jag läst som är ”bäst” ändras hela tiden, men just nu så är nog dessa mina favoriter:

Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde. Detta är en bok som verkligen har förtjänat sin klassikerstatus. Otroligt vackert och målande språk och fängslande handling. Jag uppskattar att boken vågar vara så otroligt tydligt moralisk, den har verkligen ett budskap om hur man bör leva sitt liv. Inte i form av direkta påbud som att man ”inte ska dricka/röka/ha lössläppt sex/vara elak” utan snarare att man ska lyssna på sitt samvete.

Slottet och Processen av Franz Kafka. Dessa böcker läste jag för väldigt länge sedan när jag tyckte det var viktigt att ha läst prettolitteratur. När jag läste dem så kan jag inte säga att jag njöt av själva läsupplevelsen, däremot har de verkligen lämnat spår i mig. Kafka målar verkligen upp bilden av total alienation och maktlöshet på ett otroligt övertygande sätt. Även om handlingen ofta är surrealistisk så kan man känna igen sig i mycket av de känslor han beskriver.

Varat och Varan av Kajsa Ekis Ekman. Att jag tycker om Kajsa Ekis Ekman kan ju ingen som läst denna blogg ha missat. Varat och Varan är en debattbok om prostitution och surrogatmödraskap. Jag håller inte med Ekis i alla hon skriver, men hon skriver det med ett engagemang, en ilska och en kompromisslöshet som jag finner otroligt imponerande. Hon har stora poänger i sakfrågan, som hon undersökt grundligt. Den stora behållningen i boken ligger dock på ett högre plan, i tankarna kring det där med att vi i vårat moderna samhälle har utvecklat ett förakt för mänsklighet och svaghet. Väldigt tänkvärda resonemang som fick mig att se världen med helt nya ögon.

Diskutera gärna, men förbjud den för guds skull inte.

Vissa personer verkar vilja att Tintin i Kongo ska förbjudas eftersom den är glorifierande rörande kolonialiseringen och rasistisk. Med det argumentet hävdar jag att man även bör förbjuda bibeln eftersom den förespråkar extremt brutal behandling mot till exempel homosexuella.

Det är tråkigt att Hergé tecknade en serie som är så rasistisk. Man kan tycka att det är oansvarigt av förlaget att ge ut den. Men för guds skull, förbjud den inte. För det är så jävla stor skillnad på att säga sin åsikt och sätta press på företag, som i fallet med kinapuffarna, och på att faktiskt förbjuda böcker, förpackningar eller tavlor för att den är rasistisk. Jag tycker att det ska gå väldigt långt för att man ska kunna hindra saker som dessa på laga väg, och jag tycker inte att Tintin i kongo passerar den gränsen.

Sen tycker jag att böcker som är rasistiska, kvinnofientliga eller liknande ska få vara kvar på grund av historiska skäl. Även om det inte är något vi ser som acceptabelt idag kan man inte bara radera ut det ur historien som man inte tycker om. På samma sätt som jag läser nazistisk propaganda för att förstår historien kan jag läsa Tintin. Jag tycker att Bonnier har löst det på ett bra sätt genom att publicera ett förord som förklarar den historiska kontexten. Jag har förvisso inte läst förordet, men om det är bra skrivet så tycker jag att det är den bästa lösningen.

Sen tycker jag att det är helt rätt att ta upp frågan till debatt, att sätta press på Bonnier genom brev, debattartiklar och liknande. Om argumenten är bra nog och tillräckligt många håller med så kommer ju deras vilja att hörsammas. Men jag tycker inte att boken ska förbjudas, lika lite som jag tycker att kinapuffsgubben ska förbjudas. För det handlar inte bara om vilka böcker och förpackningar som försvinner, utan varför och hur de gör det.

Man måste kunna göra saker för sin egen skull även om man har barn.

Hanne Kjöller har skrivit himla bra om det här med skilsmässotrenden appropå Maria Svelands och Katarina Wennestams bok på ämnet. Det är någon slags antologi, som jag förstår det, där många kvinnor har fått uttrycka sig om sin skilsmässa.

Tydligen så är ett genomgående tema att man skiljer sig för barnens skull. På samma sätt som många vuxna säger sig fortsätta vara tillsammans för barnens skull, så säger sig många också skilja sig av samma anledning. För ingen vill ha föräldrar som bråkar.

Men det som Kjöller skriver, och som hon har så jävla rätt i, är att om det är bråkandet som är problemet så skulle ju föräldrarna kunna skräpa till sig och bete sig ansvarsfullt. Visst finns det relationer som är så infekterade att det inte går, men i de flesta fall kan man nog hålla spydigheter och fula ord utom hörhåll för barnen.

Nej, att motivera en skilsmässa med att man gör det för barnens skull luktar illa. Nästan alla barn vill att ens föräldrar ska vara tillsammans och en skilsmässa är jobbig för ungar i regel. En lågstadieunge kan inte ta in att en föräldrar inte var lyckliga med varandra på det sättet, om det inte har pågått extremt fysiskt eller psykiskt våld.

Däremot kan man genomgå skilsmässa för sin egen skull. Av högst egoistiska skäl. Och det är okej, för bara för att man är förälder slutar man inte vara människa. Man måste kunna erkänna att detta gör jag för min egen skull och så får vi fixa till det så att barnen står ut. För att säga att man gör det för barnen är dels att förminska sitt eget känsloliv, dels att hyckla och skjuta över skulden.

Prins Charles känsla.

Jag har ju skrivit en hel del om monogami och tvåsamhetsnormen här på sista tiden, och skulle vilja tipsa om en formidabel bok i ämnet; Liv Strömquists nya seriealbum Prins Charles känsla.

Det är ett himla bra seriealbum som handlar om kärlek, kort och gott. Det handlar om kvinnor som blir misshandlade i relationer, det handlar om tvåsamhetnormen och monogami och personlighetsstörningar som uppstår hos barn som lever i väldigt heteronormativa familjer.

Liv Strömquist redogör för olika studier och rapporter som skrivits på ämnet på ett bra och lättfattligt sätt. Den som är intresserad av att utmana sitt perspektiv på kärlek bör läsa denna.

Era rubriker: mina idoler.

Jag har aldrig varit sådär jättemycket för det här med idoler. Jag beundrar generellt sätt inte folk eftersom jag har för vana att inta fittattityden till precis allt i min tillvaro.

Men det finns två människor vars intellektuella kapacitet och intellektuella hederlighet jag tycker är fantastisk. Det är Rasmus Fleischer som är samtidshistoriker och driver bloggen Copyriot är en av dem. En otroligt vettig människa som förmår att se spännande problem och lösningar i samhället. Har varit med och grundat piratbyrån som drev väldigt vettig debatt kring upphovsrättslagstiftning och kultur.

Det jag gillar med honom är att han verkligen ser saker och ting ur olika perspektiv och på för mig nya sätt. Jag får alltid nya infallsvinklar när jag läser vad han skrivit. Han är totalt orabiat vilket jag tycker är befriande.

Den andra är Kajsa Ekis Ekman som har skrivit boken Varat och Varan som handlar om prostitution. Jag tror att många av er har läst den, och om ni inte gjort det är det hög tid. Det är nog det mest ögonöppnande läsupplevelsen jag haft. Jag har intervjuat henne och även sett henne tala ett antal gånger, och hon är alltid briljant.

Det jag gillar med henne är hur otroligt rakt på sak hon är. Hon skräder inte orden för fem öre, hon säger alltid precis vad hon tycker. Hon har även en befriande strävan efter att se världen som den är, hur människor verkligen mår och påverkas av saker och ting. Hon är även en stark motståndare till relativism av den typ jag beskriver i punkt två i det här inlägget som jag tycker är en väldigt viktig debatt att ta i denna tid.

Sen finns det andra människor jag beundrar också, men dessa två har en intellektuell förmåga som jag hemskt gärna skulle vilja förvärva under mitt liv. Jag hoppas att jag kan komma dit någon gång.