Detta fattar jag bara inte: om jag hade varit Fredrik Reinfeldt just nu så hade jag fan gett pengar från mina privata besparingar till Annica Holmquist. Det känns som ett värt pris att betala för att inte vara det ondaste människan i landet med hela svenska folket.
Att regeringen inte bara tar och fixar till de här utförsäkringsgrejerna. För det första så verkar det mest handla om systemfel, det vill säga att det verkligen finns belägg för att en människa ska vara sjukskriven men att det inte efterföljs för att systemet är efterblivet och godtyckligt.Visserligen är systemfel ofta jävligt mycket svårare att lösa än att bara pumpa in pengar i det hela, men ändå. Det borde tas tag i nu, om inte för våran så för i alla fall för deras egen vinnings skull.
Systemet var troligen efterblivet och godtyckligt redan innan men när de får mindre pengar att röra sig med blir fallen självklart extremare. Jag tror dock inte att någon i varken opposition eller regering tycker att det är så det ska ligga till men lösningen bör inte vara att pumpa in mer pengar utan att se till att ingen utsätts för godtycke eller en orättvis bedömning. Det bör finnas extremt stränga och tydliga ramverk för vad man ska göra med olika fall inom alla områden där man sysslar med människor i utsatta situationer, annars kommer det alltid att leda till godtycklighet.
Jag har dock sagt det förut och jag säger det igen: svenskarna är ett av världen friskaste folk, men paradoxalt nog också ett av de mest sjukskrivna. Jag tror inte människor mår bra av att daltas med, att sitta inne och mysa i det sociala försäkringssytemet när man egentligen behöver komma ut och vara lite produktiv. Ni vet: skaffa ett jobb, plugga på högskola eller något annat inkomstbringande. Det är inte bara blaj att människor i allmänhet mår bra av att ”göra rätt” för sig. Sen finns det ju de som bidragsfuskar också, vilket är ett jävla ofog som man verkligen borde komma till bukt med.
Människor som kan jobba och människor som redan jobbar men fuskar till sig bidrag också borde inte få pengar från försäkringskassan, för det är helt enkelt inte dem den är till för. Försäkringskassan är till för dem som är sjuka, som inte kan jobba. Det är såklart förjävligt att människor som verkligen är sjuka blir utförsäkrade men det handlar troligen mest om ett systemfel, att det inte finns tillräckligt tydliga ramverk eller att de redan existerande inte efterföljs som önskvärt.
Fast det vittnar fortfarande om en fruktansvärd jävla människosyn när det enda Fredrik kan säga om det hela är att ”det säkert kommer att lösa sig” och att försäkringskassan trots all kalabalik inte ger henne pengar. Så därför är jag ändå jävligt glad att jag kan säga att jag inte röstade på moderaterna i det här valet.
Tänk om det finns tydliga HÅL, att de känner till att människor faller igenom men väljer att inte åtgärda det för det betyder PENGAR? Känner mig en aning cynisk, ja, men det här med Annica Holmqvist är inte ett undantag, det tycks vara regeln. En människa som inte kan arbeta ska ha rätt till pengar från FK. Det ska inte finnas utrymme för systemfel. Säger läkarna att du inte kan arbeta så kan du inte arbeta.
Ja verkligen. Hela den här historien är fullständigt vidrig. Jag tror inte annica är ett undantag, men jag tror dock inte heller att det är regel. Dock spelar det ingen roll hur ofta det sker, det ska aldrig någonsin ske över huvud taget, det ska inte finnas möjlighet för en enda människa att falla igenom det hålet.
Jag tror dock inte att man skiter i att åtgärda det för sakens skull, däremot tror jag att det är ett väldigt omfattande arbete att rätta till den typen av systemfel, inte bara att det kräver pengar utan även tid och planering.
Pengar = fler anställda på FK som kan undersöka & åtgärda ”systemfel”, fler anställda som kan gå igenom papper ORDENTLIGT. Pengar = Tid. Så jag tror faktiskt att det handlar om pengar.
Ja, delvis, men inte nödvändigtvis om hur mycket pengar som delas ut. Systemfel kostar att åtgärda, men om systemet fungerar som det ska så behöver det i sig inte kosta pengar. Sen är det självklart så att ju mindre pengar de har desto mer måste prioriteras bort, men det jag menar är att det inte är så svartvitt som många vill få det att framstå som.
Alltså: utförsäkringarna suger men jag tror att de problem som uppstått i många och mycket var redan befintliga sådana, som nu har kommit till uttryck genom dessa extremfall. Dock var det ju vanligt inom socialen (och jag antar också FK) redan innan att folk utsattes för godtyckliga bedömningar och långa handläggningstider, att de får mindre resurser har enligt mig snarare blottlagt ett redan befintligt problem. Sen kan det hända att FK ändå har för lite pengar att röra sig med, men jag tror inte att lösningen är att bara återgå till det gamla. Det är ju alltid så att det uppstår problem i skiften, men om man alltid skulle lösa dem genom att gå tillbaks till hur det var innan så skulle det bli väldigt svårt att komma framåt.