Etikett: fredrik reinfeldt

Våld.

Efter att min munterhet kring Fredrik Reinfeldts beskrivning av en våldsverkare lagt sig så hann verkligheten ikapp. Det här med våld är en viktig fråga för moderaterna, med Anton Abele som fanbärare ska de ju bekämpa våldet i samhället. Speciellt gatuvåldet; det våld som oprovocerat och slumpmässigt drabbar ”hederliga medborgare”.

Det finns en sån otroligt ”vi och dom”-känsla i hur Reinfeldt beskriver en våldsverkare. Våldsverkaren är inte en människa, en medborgare som behöver skyddas och hjälpas som andra, utan är någon annan slags varelse som ”hederligt folk” behöver skyddas från.

Den här synen på våld är så tröttsam. Det är inte som att våld och kriminalitet uppstår ur ingenting. För det första är en stor del av våldet i samhället inte överfallsvåld. Det mesta överfallsvåldet har väl dessutom sin bakgrund i vissa sociala villkor som driver folk till rån och så vidare.

Våld slår an mycket känslor hos människor och de tär såklart ett smart drag rent strategiskt att fokusera så mycket på våld när man talar om socialproblematik. Det finns ju ingen som tycker att våld är en bra grej. Men genom att skapa den här bilden av en våldsverkare, en person med ”drogögon” som agerar helt ur kontext, så missar man en stor del av verkligheten. Våldet har gått från att vara ett samhällsproblem med många olika orsaker till att vara en ren fråga om att vissa personer bara gör så, och det ska minsann lösas med fler poliser.

Marknadslogik i politiken.

Reinfeldt har ju fått en el kritik för sitt agerande rörande Norge. Han har inte visat upp någon större empati eller engagemang i det hela. Han har inte heller förmått vara en samlande gestalt, såsom Norges statsminister har varit i allra högsta grad. Idag läste jag det i särklass märkligaste försvaret av hans agerande:

Men har Sverige behövt en landsfader, en samlande svensk gestalt, under den här krisen? Olika människor har förstås olika svar, alltefter sinnesstämning och behov. Men på det hela taget kan man nog svara: Nej. För om Sverige hade behövt en samlande gestalt – då hade en sådan uppenbarat sig.

Detta är alltså marknadslogik applicerat på vår statsminister. Om det hade behövts en samlande gestalt hade det funnits. Konstigt, för uppenbarligen har vissa tyckt att det har behövts i och med att man kritiserat Reinfeldt. Vem bestämmer när något ”behövs”. Alla de saker som folk har ett skriande behov efter som inte finns, behövs inte de i egentlig bemärkelse?

Jag kan gå med på att Sverige inte behöver en enande gestalt på samma sätt som Norge, men jag tycker ändå inte att Reinfeldts agerande har varit särskilt passande. Han har varit på tok för osynlig rörande det här, och jag tycker inte att det klär en statsminister.

Klart jag är avundsjuk på Mogi, men jag tycker fortfarande hon är en idiot.

Nu har jag såklart blivit anklagad för att vara avundsjuk på Mogi. Inte så konstigt eftersom jag skulle kunna ha en hel kategori dedikerad henne, så mycket som jag skriver om henne.

Allvarligt talat. Klart som fan jag är avundsjuk på Mogi. Bruden har sjuka summor pengar som hon bara kan spendera, hon kan fan köpa bostadsrätt utan att blinka. Jag hade absolut inte bangat på att vara i den situationen. Hon har dessutom en ganska stor blogg (som ju hade varit större om hon fyllt den med vettigare innehåll), reser skitmycket, kan flera olika språk och verkar ha en helt galen förbränning.

Men att jag inte hade bangat på att vara i hennes situation gör inte att jag tycker att hon är mindre av en idiot för det. Jag är avundsjuk på hennes pengar men jag skulle nog aldrig ha prioriterat som hon gör. Det är ju självklart att man blir avundsjuk på folk som har det lätt för sig, men det betyder inte att man vill vara dem med allt vad det innebär. På samma sätt som jag inte skulle banga på att vara stadsminister, men jag skulle inte göra samma saker som Fredrik Reinfeldt i den situationen.

Men ge bara människan pengar.

Detta fattar jag bara inte: om jag hade varit Fredrik Reinfeldt just nu så hade jag fan gett pengar från mina privata besparingar till Annica Holmquist. Det känns som ett värt pris att betala för att inte vara det ondaste människan i landet med hela svenska folket.

Att regeringen inte bara tar och fixar till de här utförsäkringsgrejerna. För det första så verkar det mest handla om systemfel, det vill säga att det verkligen finns belägg för att en människa ska vara sjukskriven men att det inte efterföljs för att systemet är efterblivet och godtyckligt.Visserligen är systemfel ofta jävligt mycket svårare att lösa än att bara pumpa in pengar i det hela, men ändå. Det borde tas tag i nu, om inte för våran så för i alla fall för deras egen vinnings skull.

Systemet var troligen efterblivet och godtyckligt redan innan men när de får mindre pengar att röra sig med blir fallen självklart extremare. Jag tror dock inte att någon i varken opposition eller regering tycker att det är så det ska ligga till men lösningen bör inte vara att pumpa in mer pengar utan att se till att ingen utsätts för godtycke eller en orättvis bedömning. Det bör finnas extremt stränga och tydliga ramverk för vad man ska göra med olika fall inom alla områden där man sysslar med människor i utsatta situationer, annars kommer det alltid att leda till godtycklighet.

Jag har dock sagt det förut och jag säger det igen: svenskarna är ett av världen friskaste folk, men paradoxalt nog också ett av de mest sjukskrivna. Jag tror inte människor mår bra av att daltas med, att sitta inne och mysa i det sociala försäkringssytemet när man egentligen behöver komma ut och vara lite produktiv. Ni vet: skaffa ett jobb, plugga på högskola eller något annat inkomstbringande. Det är inte bara blaj att människor i allmänhet mår bra av att ”göra rätt” för sig. Sen finns det ju de som bidragsfuskar också, vilket är ett jävla ofog som man verkligen borde komma till bukt med.

Människor som kan jobba och människor som redan jobbar men fuskar till sig bidrag också borde inte få pengar från försäkringskassan, för det är helt enkelt inte dem den är till för. Försäkringskassan är till för dem som är sjuka, som inte kan jobba. Det är såklart förjävligt att människor som verkligen är sjuka blir utförsäkrade men det handlar troligen mest om ett systemfel, att det inte finns tillräckligt tydliga ramverk eller att de redan existerande inte efterföljs som önskvärt.

Fast det vittnar fortfarande om en fruktansvärd jävla människosyn när det enda Fredrik kan säga om det hela är att ”det säkert kommer att lösa sig” och att försäkringskassan trots all kalabalik inte ger henne pengar. Så därför är jag ändå jävligt glad att jag kan säga att jag inte röstade på moderaterna i det här valet.

Är det bara jag som ser att Fredrik är en ulv i fårakläder?

Varför detta hat mot Mona Sahlin, hela tiden. Jag fattar verkligen inte varför folk ogillar henne så jävla mycket. Alltid när jag snackar med någon som tycker att hon är keff så finns det liksom inget jäva anledning till det, det handlar bara om deras ”intryck”. Det är så himla lustigt att folk kan ha en så skarp åsikt utan att ens ha sett henne i debatt.

I mina ögon är hon otroligt mycket mer sympatisk än Göran Persson. Det känns som om hon tar saker på allvar, som om hon lyssnar. Och nej, hon är inte så jävla auktoritär, men det är väl bra? Det är väl bra med en ledare som inte bara kör sitt eget race och tvingar ministrar att göra pudlar stup i kvarten, utan som lyssnar, skiter i att hänga ut folk och tar smällar själv också. Mona Sahlin har fått ta extremt många smällar under sin tid som politiker, vilket visserligen beror på att hon agerat fel, men att hon fortfarande står där och vill vara med, vill leda sitt parti, det tyder fan på ett helhjärtat engagemang. Vilken människa med självbevarelsedrift skulle annars står där, om inte för att hon verkligen brann för det hon gör?

När jag kollade valvakan i förrgår så såg jag hennes tal efter valet och jag tyckte fan det var bra. Hon var så jävla ärlig med att socialdemokraterna hade gjort ett katastrofval, att de måste bättra sig. Jag gillar att hon inte vill ge upp nu trots alla massiva protester mot henne, utan att hon vill fortsätta som ledare och försöka ta S ur detta. Jag fattar inte att hon fortfarande står upp efter den massiv mobbing hon blivit utsatt för men jag beundrar henne verkligen för det. Hon verkar verkligen tro på socialdemokraterna som parti, hon verkar brinna för politiken.

Men framförallt verkar hon vara ärlig. Hon är en vanlig människa med brister som andra, men hon verkar säga vad hon tycker. Detta till skillnad från Fredrik Reinfeldt som alla älskar men som bara ger intrycket av att vara en väldigt skicklig men falsk retoriker. Och jag undrar: är det bara jag som ser det? Är det bara jag som ser att Fredrik Reinfeldt är en ulv i fårakläder, en läskig gubbe som bara väntar på att få äta upp dina barn.

Skulle du låta den här mannen ta hand om din sjuka mormor?

Det obehagliga med svensk politik.

Och det är precis detta jag tycker är så brutalt obehagligt med Svensk politik. Önskan att Sverige ska vara ett föredöme är utbredd, framförallt att vi ska vara ett moraliskt föredöme. Svensk moral, svensk kultur, svensk jämställdhet och så vidare snackas det om i alla jävla oändlighet. Usch och fy, jag hatar detta snack om hur Sverige är ett så moraliskt överlägset land.

Men så gör väl alla partier?

Jag skrattade så jävla mycket när jag såg aftonbladets omslag idag, det stod ”ordern: krossa Wetterstrand”. Jag läste sedan artikeln och bara: jaha?

Klart som fan att Maria Wetterstrand ska krossas, inte för att jag har något emot miljöpartiet som så, jag tycker tvärtom att det är ett av de vettigare partierna, även om det betyder föga i dagens politiska klimat. Men allvarligt talat så är det så att det gullas alldeles för mycket med miljöpartiet, precis som Reinfeldt ska ha sagt.

Aftonbladets granskning visar att försöken att påverka journalister bara är ett led i alliansens försök att hejda den framgångsvåg Miljöpartiet rider på.

Det var ju en jävla granskning det. Självklart försöker partierna attackera det parti och den person som står starkast i valet. Miljöpartiet har visserligen inte flest röster, men det är det parti som flest är positivt inställda till. Folk ifrågasätter alltför sällan miljöpartiet på något plan, sällan den politik de önskar föra och ännu mindre deras trovärdighet.

Sen läser jag om hur hon ska stoppas, och det hela blir ännu mer komiskt. Man ska tydligen låta Anders Borg ta debatter mot henne för att få deras ekonomiska politik att framstå som kass. Jaha? Om den är kass så är det väl inte mer än rätt, om det inte är det borde hon väl kunna argumentera för sig sak. Man ska utmåla partiet som glesbygdsfientligt med argumentet att de vill ha högre bensinskatt, även det helt rimligt med tanke på att det är glesbygden som drabbas av bensinskatten mest, eftersom de måste köra bil mer. Alliansen ska alltså skicka in kompetenta människor i debatt mot Wetterstrand för att motbevisa miljöpartiets politik, precis som alla partier rimligtvis arbetar i alla valrörelser.

Politik handlar om att ha en bra ide och sedan sälja in den, alla partier har marknadsföringsstrategier, moderaterna som miljöpartiet. Vissa strategier är bra, andra dåliga, men den sämsta och mest oetiska måste ju ändå vara att inte visa vad man står för, att inte lägga alla kort på bordet. Om miljöpartiet nu tvingas göra det är det ju bara bra, dels för politiken som sådan men även för dem, om de nu har en vettig politik, vill säga.

Och så den där grejen med att ledarsidorna är politiskt bundna: SVD är en uttalat konservativ tidning, det är väl inte så konstigt att man vill marknadsföra alliansens politik då. Ledarsidorna är ett utrymme i tidningen där personliga åsikter vädras, det ska vara vinklat, ingen förväntar sig något annat. Problemet blir allvarligt först när viktiga nyheter ignoreras eller fabriceras för att få ett visst parti att framstå på ett visst sätt, men då är problemet inte vilka åsikter tidningen står för utan att journalistiken är dålig.