Etikett: försäkringskassan

Och alliansens världsbild har fortfarande inte bekräftats…

Denna artikel har delats triumfatoriskt av alliansvänner både på min twitter och facebook.

Frågan om hur de människor som tvingats lämna sjukförsäkringen försörjt sig har varit omdiskuterad […] Siffrorna visar att fyra av fem hade en lön, tre av fem på över 100 000 kronor per år.

Nyheten är alltså att merparten av de som tvingats lämna försäkringskassan nu har en lön på över 100 000 kronor om året, vilket motsvarar strax över 8300 kronor i månaden. Jag antar att det är innan skatt som åsyftas, och då pratar vi alltså om ett nettobelopp som ligger väldigt nära socialbidragsnormen, alltså den minsta summa som en person antas kunna leva på i månaden.

Nu kan det såklart vara så att en stor del av dessa personer ligger långt över detta belopp, det säger artikeln ingenting om, men denna information i sig borde inte vara något att hurra över. Det är klart att en merpart av de som är sjukskrivna kan jobba om de verkligen verkligen måste göra det för sin brödföda, och det siffrorna visar är att en majoritet av de utförsäkrade har varit kapabla att göra just det. En femtedel har däremot inte kunnat jobba sig upp ens till detta belopp, och ytterligare en femtedel har ingen lön alls.

Det säger sig själv att personer under nödtvång är kapabla att göra saker som de annars inte hade gjort. Att man lyckas kämpa sig till precis så mycket pengar som man behöver för att leva av betyder inte att man på något sätt är frisk nog att arbeta, bara att man inte har något annat jävla val. Det fina med sjukförsäkringen är ju att folk kan sluta arbeta innan de klappar ihop totalt, men ju mer man skär i den desto längre kommer folk att arbeta under orimliga förhållanden innan de kan sjukskriva sig och rehabilitera sig.

Alliansens världsbild, det vill säga att folk är sjukskrivna på grund av lättja och inte verkligt behov, hade kommit i bevis om det varit som så att en merpart av dessa utförsäkrade personer hade blivit framgångsrika i yrkeslivet, att de kunnat jobba heltid utan problem och att de tjänat pengar nog inte bara för att överleva. Nu är så inte fallet, så det enda som ”bevisats” är att personer är kapabla att göra saker som de annars inte hade gjort om de av nöd är tvingade till det.

Politisk ångest.

Igår så låg jag och tänkte på livet. På sista tiden har jag haft sjukt mycket ångest över min framtid. Jag har alltid innan kännt att jag skulle kunna plugga lite vad jag vill, kanske inte söka en linje med bara dess framtida lönsamhet i åtanke. Men jag känner mig så otrygg nu, jag känner mig inte säker på att systemet kan ta hand om mig om jag saknar eget kapital. Jag låg fan i mig och tänkte att om allt går åt helvete som är döden alltid en utväg. Nog kan det vara min ovanligt oroliga läggning som gjorde det, men alla obehagliga nyheter om människor som blivit missgynnade i systemet bidrog helt klart.

Jag kan inte tycka annat än att det är fantastiskt att Moderaterna vann valet trots de som gick ut precis innan och vittnade om hur dåligt behandlade de blivit av försäkringskassan. Fantastiskt hur människor kan sakna medkänsla och insikt till den grad att de aktivt understödjer reformerna i försäkringskassan. För nedskärningarna i försäkringskassan är fan inget annat än grymhet.

Att det tar så lång tid att överklaga försäkringskassans beslut är egentligen det sjukaste. Jag förstår inte hur man kan bygga ett system som tvingar sjuka människor att vänta i ovisshet ett år. Och vilken samhällskostnad sen! Överklagandena måste ju ha ökat något enormt sedan moderaternas reformer. Socialförsäkringsministerns lösning på detta är att man ska ge första instans mer auktoritet, vilket jag inte kan tolka som något annat än att det ska bli svårare att överklaga. Jag har ett annat förslag: ge försäkringskassan pengar så att de slipper förvägra svårt sjuka individer pengar.

Jag vill inte leva i ett land där sjuka människor inte får ersättning trots att de jobbat hela sitt liv (man ska såklart får erättning även om man inte gjort det också). Jag vill inte leva i ett land där det tar ett jävla år att överklaga ett beslut, om man ens får rättshjälp. Jag vill inte leva i ett land där människor tvingas jobba gratis för att få helt oanvändbar arbetslivserfarenhet. Jag tycker att det är äckligt och omänskligt.

Jag hade gärna jobbat med min blogg.

Om jag skulle räkna ut hur många timmar jag lägger på bloggen dagligen så skulle nog resultatet vara ganska nedslående. Jag tar ju en massa foton som jag lägger upp på bloggen, och sammanlagt fotar jag kanske en timme varje dag. Jag lägger upp mina outfits på bloggen, och att klä på mig tar väl ungefär en kvart utslaget.

Utöver detta så uppdaterar jag mig på nyheter som jag ibland skriver om på bloggen. Det tar väl drygt en timme i anspråk. Och så är det ju själva skrivandet, som kanske tar två timmar.

Det som driver mig till detta är inte att jag måste, utan att jag gillar det jag gör. Jag tycker om responsen jag får för det, jag tycker om att skriva och jag tycker om att fota. På samma sätt gillar jag att göra en mängd energikrävande saker. Bland annat att träna, knulla, laga mat och spela tv-spel. Betyder det att jag arbetar?

Den här kvinnan har blivit utförsäkrad eftersom hon anses arbetsför. Anledningen: hon bloggar. Hon bloggar om att leva med en sjukdom som gör att man knappt kan ta hand om sig själv. Jag skulle gärna vilja läsa hennes blogg, men har inte kunnat hitta den. Tråkigt att de inte länkar från artikeln.

Nu vet jag inget om hennes sjukdom men jag vet att det bästa receptet på depression är inaktivitet. Jag tror att många som är sjuka skulle tjäna markant på att aktivera sig i alla fall i någon mån, för aktivitet skapar energi. Det vet väl alla som någon gång ägnat en vecka åt att göra ingenting: man blir trött, inte utvilad.

Det finns någon slags heltidskult i samhället. Antingen så ska man arbeta heltid eller så ska man inte göra något alls. Är man sjuk så ska man ligga som ett passivt kolli och vänta på att någon ska vända på en så man inte få liggsår. Det är elakt och dessutom kontraproduktivt.

Alla mår bra av att göra saker de gillar! Att ta ifrån sjuka deras hobbys för att det finns folk som tjänar pengar på dem är bara så jävla efterblivet att jag smäller av. Jag förstår inte hur man kan förvänta sig att någon ska må bättre av det.

Lyssna här f-kassan: jag hade gärna tjänat pengar på min blogg. Jag skulle älska att tjäna pengar på att göra något jag tycker om. Men det är tyvärr ingen jobb för mig, det är en hobby. Tråkigt men sant.

Men ge bara människan pengar.

Detta fattar jag bara inte: om jag hade varit Fredrik Reinfeldt just nu så hade jag fan gett pengar från mina privata besparingar till Annica Holmquist. Det känns som ett värt pris att betala för att inte vara det ondaste människan i landet med hela svenska folket.

Att regeringen inte bara tar och fixar till de här utförsäkringsgrejerna. För det första så verkar det mest handla om systemfel, det vill säga att det verkligen finns belägg för att en människa ska vara sjukskriven men att det inte efterföljs för att systemet är efterblivet och godtyckligt.Visserligen är systemfel ofta jävligt mycket svårare att lösa än att bara pumpa in pengar i det hela, men ändå. Det borde tas tag i nu, om inte för våran så för i alla fall för deras egen vinnings skull.

Systemet var troligen efterblivet och godtyckligt redan innan men när de får mindre pengar att röra sig med blir fallen självklart extremare. Jag tror dock inte att någon i varken opposition eller regering tycker att det är så det ska ligga till men lösningen bör inte vara att pumpa in mer pengar utan att se till att ingen utsätts för godtycke eller en orättvis bedömning. Det bör finnas extremt stränga och tydliga ramverk för vad man ska göra med olika fall inom alla områden där man sysslar med människor i utsatta situationer, annars kommer det alltid att leda till godtycklighet.

Jag har dock sagt det förut och jag säger det igen: svenskarna är ett av världen friskaste folk, men paradoxalt nog också ett av de mest sjukskrivna. Jag tror inte människor mår bra av att daltas med, att sitta inne och mysa i det sociala försäkringssytemet när man egentligen behöver komma ut och vara lite produktiv. Ni vet: skaffa ett jobb, plugga på högskola eller något annat inkomstbringande. Det är inte bara blaj att människor i allmänhet mår bra av att ”göra rätt” för sig. Sen finns det ju de som bidragsfuskar också, vilket är ett jävla ofog som man verkligen borde komma till bukt med.

Människor som kan jobba och människor som redan jobbar men fuskar till sig bidrag också borde inte få pengar från försäkringskassan, för det är helt enkelt inte dem den är till för. Försäkringskassan är till för dem som är sjuka, som inte kan jobba. Det är såklart förjävligt att människor som verkligen är sjuka blir utförsäkrade men det handlar troligen mest om ett systemfel, att det inte finns tillräckligt tydliga ramverk eller att de redan existerande inte efterföljs som önskvärt.

Fast det vittnar fortfarande om en fruktansvärd jävla människosyn när det enda Fredrik kan säga om det hela är att ”det säkert kommer att lösa sig” och att försäkringskassan trots all kalabalik inte ger henne pengar. Så därför är jag ändå jävligt glad att jag kan säga att jag inte röstade på moderaterna i det här valet.