Hur man försvarar ett medlemskap i planka.

Så hur försvarar man ett medlemskap i planka? Det finns en massa olika invändningar mot organisationen där den vanligaste går något i stil med att man ändå måste acceptera det som har kommits fram till genom den demokratiska ordningen. Den som plankar anses alltså inte respektera demokratiskt fattade beslut.

För det första vill jag veta när det röstades om kollektivtrafikavgifterna eller när ett parti senaste hade detta som valfråga. Det var ju inte som att Alliansen gick till val på att taxorna ska höjas? Sedan kan man visserligen argumentera för att den som röstat på alliansen rimligtvis borde ha kunnat förvänta sig det av en borgerlig koalition, men det var aldrig uttalat och allra minst en stor valfråga. Mitt intryck är att gemene man är ganska missnöjda med rådande system.

För det andra så är parlamentarism inte det enda demokratiska verktyg som står till vårt förfogande. Det finns en rad olika politiska arbetsmetoder varav civil olydnad är en. Om den enda metod som användes var att rösta så skulle den politiska dagordningen helt styras av politikerna. Att ägna sig åt alternativa metoder är ett sätt att sätta press på politikerna. Jag tycker dessutom att just plankas metod är genialisk.

Vad jag har absolut mest svårt för i denna argumentation är den otroliga historielösheten. Det är ju inte som att världen har förändrats till vad jag skulle kalla det bättre för att folk har följt lagar och normer. Människor som säger att man ska ”respektera demokratiskt fattade beslut” brukar leva i någon slags idé om att den demokratiska ordningen som den ser ut idag är perfekt. Nåja, man kan väl tro det om man är optimistiskt lagd men jag tycker att det är ett ganska orimligt antagande.

Jag tycker att kollektivtrafiken ska vara gratis eller i alla fall betydligt billigare. Jag ser den som en del av det offentliga rummet. Visst skulle jag kunna vänta på att detta sker ”demokratiskt” men det skulle innebära en förlust på ungefär 10 000 kronor varje år för mig. Det är mycket pengar. Inte så att jag absolut inte skulle kunna undvara dem men det skulle göra mig ekonomi väldigt mycket tightare.

Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att betala om det faktiskt hade hållits en folkomröstning om det hela och man hade lagt sig på nuvarande prisnivå, fast nu är så inte fallet. Men inte ens om en sådan hade hållits så vet jag om jag hade anpassat mig, ty jag tycker att det finns en poäng i att göra aktivt motstånd mot en samhällsordning man tycker är fel även om den är demokratiskt framtagen.

Läget.

Kände mig inte ordentligt hemma fören jag hade gått en runda på skogskyrkogården. Utöver det har jag druckit öl, packat upp mina kläder, spelat tv-spel och träffat Emil en massa.

Har läst igenom era frågor och måste säga att de var väldigt roliga. Älskar när folk frågar om specifika politiska frågor, för det får mig att tänka till.

Stolt p-kassemedlem.

Igår gick jag med i p-kassan. Idag börjar ”försäkringen” gälla. P-kassan är planka.nus lösning för kollektivt betalande av tilläggsavgifter som man får om man åker fast vid plankning. Man betalar 100 kronor i månaden och om man åker fast så betalas tilläggsavgiften gemensamt.

Jag har skrivit mycket om planka innan men inte kunnat bli medlem fören nu. Vad som förvånade mig var hur otroligt bra det kändes, som om det verkligen var rätt sak jag gjorde.

Nåja. Numera är jag i alla fall stolt p-kassemedlem. Jag hoppas att ni också vill gå med. Det finns i Stockholm, Göteborg och Östergötland.

Frågestund.

Ja, som ni märker är jag ganska kass på att uppdatera. Jag har umgåtts så mycket med folk att jag inte pallat och min inspiration tryter något otroligt. Tror det är för att det är så mycket ”nytt”.

Jag tänkte i alla fall att jag kunde köra frågestund då! Fråga på.

Kravställaruppfostran.

Intressant artikel som bekräftar något jag funderat på länge, nämligen att bortskämda barn inte bara blir sjukt jobbiga att ha att göra med utan även riskerar att må dåligt. Det faller sig väl egentligen ganska naturligt att en unge som alltid fått vad hen pekar på får väldigt svårt att anpassa sig efter ett vuxenliv med krav.

Vad jag tror blir en av de största effekterna är hur man hanterar sociala relationer. Relationer är ju ett givande och tagande som liksom måste till om det över huvud taget ska fungera och vara givande för någon av parterna. Jag har i mina dagar träffat många människor som inte tycks kunna bygga sociala relationer utifrån något slags ömsesidigt gillande av varandra utan istället olika former av socialt parasiterande, internt maktspel och så vidare.

Barn blir ju inte bara curlade när det kommer till prylar utan även känslomässigt. Föräldrar som jobbar mycket och så vidare orkar inte ta konflikter med sina barn utan bekräftar istället deras världsbild genom att bistå med det som efterfrågas. Detta ser jag framförallt som en slags känslomässig curling där oviljan till konflikter är såpass stor att man viker sig platt inför sina barn och aldrig låter dem själva fundera kring sitt agerande.

Jag tror att detta i mångt och mycket är en effekt av individualismen som är någon slags paradigm just nu. Människor fostrar sina barn in i en mentalitet av att kräva mer och mer för sig själva, något som också fungerar gentemot just föräldrarna och tyvärr nog till viss mån ute i världen också. Jag skrev om detta i mitt inlägg om Generation Egoboost.

Många människor hävdar med grund i detta att vi ungdomar är bortskämda. Hur många gånger har man inte hört arbetsköpare whina om att dagens ungdom är lat och bortskämd? Det kan jag på sätt och vid hålla med om, men jag tycker också att man måste se att denna individualistiska kravställarsvägning framförallt ha lett till att kollektivistiska krav hamnar i skymundan, och det är ju som känt de kraven som faktiskt kan leda till en verklig samhällsförändring. Jag tror att detta är en utveckling som arbetsköpare tjänar på i slutändan, men det är klart att det är skönt att trycka ner oss ännu mer.

Överlag så tror jag verkligen att denna samhällsutveckling leder till olycka och jag tycker att det är viktigt att se hur vi fostrar våra barn in i den genom att lära dem att se samhället som sin plattform för varumärkesbyggande och personlig utveckling. Jag tror detta hindrar både kollektivistiska krav på samhället men också mänsklig samvaro i mindre skala.

Saknar ord.

Ja, vad ska man säga. Läs detta pressmeddelande från fackföreningen Sac om att en av deras representanter blivit misshandlad efter förhandling med ett bemanningsföretag, tvingad att dra tillbaks kraven och hotad till livet. Allt med familjen närvarande i bostaden.

Gärningsmännen slog fackföreningsrepresentanten upprepade gånger mot huvudet och krävde att fackföreningen skulle dra tillbaka de krav som ställts mot bemanningsföretaget. Med en kniv mot stupen tvingades fackföreningsrepresentanten att ringa till ägaren av bemanningsföretaget och lova att alla krav som ställts skulle släppas. Efter telefonsamtalet sa den tidigare Werewolf Legion-ledaren att fackföreningsrepresentanten personligen ansågs vara skyldig en halv miljon kronor till Werewolf Legion-ledaren, som ska betalas inom en månad annars kommer fackföreningsrepresentanten att dödas.

Detta är alltså ett resultat av att man har drivit facklig verksamhet. Jag saknar ord för att beskriva mitt äckel inför detta. Inte bara att man tillgriper sig av maffiametoder mot en fackföreningsrepresentant utan dessutom gör det i så öppen dager. Det rör sig inte om något subtilt litet hot, det kan inte bli tydligare än såhär vad det handlar om. Att det görs så ogenerat, det skrämmer mig.

Detta är ett angrepp på hela fackföreningsrörelsen, inte bara en enskild individ. Detta måste ses i ljuset av att människor i ett välfungerande samhälle måste våga organisera sig och verka för att anställningslagar upprätthålls och att kunna förbättra sin situation och det går inte om man befinner sig under hot. Jag hoppas att detta behandlas som det demokratihotande brott det är både rättsligt och medialt.

Ingen konspirationsteori.

Pratade med Emanuel för ett par dagar sedan och vis diskuterade regeringens arbetslöshetspolitik. Jag nämnde detta som jag trodde numera var allmän vetskap om att regeringen mål har varit att sänka den så kallade reservationslönen, alltså den lägsta lön som en person kan tänka sig att ta ett arbete för. Reservationslönen sänks såklart dels genom att arbetslöshetsersättningen blir lägre, men också genom att arbetslösheten som sådan blir mer smärtsam. Att detta är sant har dels framkommit från läckta interna dokument, men man kan också tycka att det är en ganska given slutsats med tanke på att den arbetslöshetspolitik som förts knappast har gjort något för att minska arbetslösheten, bara för att göra de arbetslösa än mer desperata.

Emanuel tyckte att detta lät som en ”marxistisk konspirationsteori” vilket fick mig att fundera lite. Jag har väldigt svårt att se varför detta är ett orimligt scenario. Jag menar, det är klart som fan att arbetsgivare gärna vill sko sig själva och nu när vi fått ett högerparti vid makten, som dessutom har fått en massa hemliga donationer, så kan man ju absolut tänka sig att de är intresserade av att gynna deras intressen. Om man dessutom kan täcka upp det i tal om ”arbetslinjen” och därmed lura människor att detta görs med några slags goda intentioner så är det än bättre. Men jag tänker att om regeringen verkligen hade velat sänka arbetslösheten så hade de tagit alla jävla fas3-pengar och anställt folk för istället, det är ju ett ur alla samhällsnyttoperspektiv mycket rimligare tillvägagångssätt.

Ofta när man har idéer om hur makten tjänar varandra, alltså hur den ekonomiska eliten frotterar sig med den politiska, stödjer varandra och tjänar varandras intressen, och i vissa fall till och med är samma sak eller använder sin maktposition i den ena gruppen för att skaffa en likvärdig i den andra, så anklagas man för att vara en foliehatt. Men om man funderar lite närmare på saken så förefaller det väl ändå ganska naturligt att dessa personer tjänar sin egen samhällsgrupps intressen? Om detta låter sig göras genom att sänka reservationslöner, vilket såklart är en vinstaffär för alla företag, och låta staten betala gratis arbetskraft för företag med skattepengar, så varför inte?

Jag har mer och mer börjat överge perspektivet att statsmakten skulle vara inkompetent. Det tror jag inte. Jag tror att de vet att oavsett om folket lackar ur så lyckas de ändå sko sig. Det är ju fan bara att göra en pudel och sedan använda de kontakter man skaffat genom att göra rätt saker under sin tid vid makten för att skaffa något välbetalt styrelseuppdrag. Inte så att jag tror att allt är en gigantisk konspiration heller, men jag tror att det faller sig naturligt att den politiska eliten, nu när den alltmer smälter samman med den ekonomiska, också börjar tjäna samma intressen. Och jag tycker inte det är någon konspirationsteori, snarare jävligt naivt att inte tro det.

Så matt.

Jag skiter väl i om det var Ewa Björling som krävde att vakten skulle bli oplacerad eller inte, jag blir så otroligt äcklad av det faktum att hon har mage att kalla behandlingen, en kroppsvisitation, för ”kränkande” utan att för en sekund sätta det hela i ett större perspektiv.

Jaja, bemötandet kanske var ”dåligt” men jag undrar om de inte själva tar dig en liten funderare på det här med maktmissbruk och otrevligt agerande inom de yrkesgrupper som har dessa befogenheter. Jag menar, det är väl klart som fan att säkerhetsvakter på flygplan, tunnelbana, stan och så vidare inte alltid beter sig så jävla trevligt och att det ofta kan upplevas som kränkande för den som visiteras?

Jag undrar om Björling tror att detta är en isolerad företeelse, att hon haft otur, eller om hon inser vad ”vanligt folk” får stå ut med. Om hon inser att Securitas aldrig skulle omplacera en anställd bara för att någon av oss tyckte sig bli ”kränkt”. Troligen inte. Fan vad matt jag blir.

Boktips för självbildning.

Denna sommar hade jag tänkt ägna åt lite självbildning i politisk filosofi och historia. Jag vet att ni tipsar om böcker då och då, och alla låter såklart jätteintressant, men många försvinner bort bland kommentarerna. Därför vill jag be om boktips. Så tja, om du har tipsat mig innan eller bara har en sjukt bra bok på lager så skriv vilken här och introducera gärna innehållet.

Fett vag förfrågan, jag vet. Men typ böcker om feminism, arbete, ekonomi, samhällsplanering och folkrörelser är fint. Böcker att inspireras av och fördjupa sitt politiska perspektiv med, helt enkelt.

På väg.

Sitter i detta nu på Köpenhamns flygplats och väntar på sista flyget hem till Stockholm. Så glad och peppad. Tack alla fina läsare som har gjort mitt liv i exil mer uthärdligt, tror fan jag hade avlidit utan bloggen och uppmuntrande kommentarer.