Ligger här hemma och försöker rita av Kissie i hopp om att hon ska länka mig till alla sina tusen blogglovers så jag också får en massa blogglovers och kan börja blogga på heltid för full lön. Tacksamt porträttobjekt med tanke på att hon liknar en seriefigur även.
Jag hatar när någon skriver saker som gör att man måste ändra sina uppfattningar om saker och ting. Alltså uppfattningar man håller nära om hjärtat och som man baserar delar av sin livsstil på. En sådan text är denna, som handlar om alkoholens negativa inverkan på vår kultur. Speciellt sista delen om hur alkoholföretagen marknadsför sig aggressivt i fattiga länder är intressant. Jag har även läst i Naomi Kleins bok No Logo att alkoholreklam ska vara vanligare i fattigare områden i USA. Det är även så att alkoholmissbruk är vanligare i lägre samhällsklasser. Detta tillför en aspekt som jag anser är väldigt relevant när man diskuterar alkohol, detta att alkohol faktiskt utgör en begränsande faktor för jämlikhet. En person som är fast i missbruk har mycket svårare att bedriva någon form av organiserat motstånd, likaså om missbruk saknas men mycket fritid går åt till alkoholkonsumtion.
Att förbjuda alkohol tror jag inte skulle gå och jag skulle nog inte vilja ha ett sådant förbud även om det gick att införa heller. Däremot är det ett faktum att alkoholen tar en väldigt stor plats i de flesta människors vardag, så även min. Den agerar socialt smörjmedel, gör tråkiga situationer roliga eller åtminstone uthärdliga och så vidare och så vidare. De flesta människor använder även alkoholen på precis detta sätt, även om de också tycker att den till exempel smakar gott så är berusningseffekten central.
Innan jag flyttade till Bryssel så har jag alltid haft ett väldigt okomplicerat förhållande till alkohol. Jag drack sällan och när jag drack drack jag för att jag hade lust till det, inte för att fly någon slags tristess. Jag hade absolut inga problem med att gå på krogen och inte ta en öl även om jag var i ett alkoholkonsumerande sällskap, det var snarare regel än undantag att jag skippade alkoholen. Idag förstår jag bättre varför det kan vara otroligt svårt att undvika att dricka.
Jag tänker mig att detta drabbar många när de byter ort, umgängeskrets eller huvudsaklig sysselsättning i vuxen ålder. Då blir alkohol det enklaste sociala smörjmedlet ta ta till. Till exempel alkoholkulturen på högskolan verkar vara otroligt utbredd, något som jag måste säga att jag känt en del oro inför med tanke på mitt framtida studerande.
Nu vill EU reglera alkoholreklamen mer och bland annat skapa hinder för att visa den i tv. Detta är en utveckling som kommit av att alkoholreklamen ökat (som reklam i allmänhet). Många tycker att detta är moralism och det hade jag också tyckt en gång i tiden, dock inte nu längre. De människor som vill konsumera alkohol har en mängd olika alternativ, och det är knappast som att dessa är okända. Vi överöses dessutom av positiva bilder av alkohol dag ut och dag in. Jag tycker absolut inte att det är en självklarhet att företag ska få göra reklam för produkter som faktiskt utgör ett stort samhällsproblem. Jag har även extremt svårt att se det som någon slags begränsning i gemene mans frihet att alkoholreklam inte visas på tv, jag tycker inte heller att det är moralism.
Jag ser det som fullt naturligt att man begränsar företags rätt att medelst reklam öka konsumtionen av något som är hälsovådligt och beroendeframkallande och har lite svårt att se på vilket sätt det är kontroversiellt. Den som vill dricka kan göra det i vilket fall och har tusentals kanaler för att ta reda på vilken alkohol som lämpar sig till vad, vilken som är god och billig och så vidare. Det är ju inte som att alkoholens existens eller folks vetskap om den kommer upphöra för att Heineken inte får göra reklam på tv.
Ah, Marcus Birro har skrivit en ny krönika. Läs den här.
Den handlar om att Sverige är ett land i förfall på grund av att vi saknar gudstro!
Orkar ej författa ett svar men såhär såg jag ut när jag läste krönikan.
Av någon anledning blev jag faktiskt förvånad över denna krönika Jag trodde inte att han var så dum i huvudet, jag trodde inte att han skulle kunna klämma ur sig något såhär pissigt. Men Birro upphör aldrig att förvåna och överträffa sig själv.
Eller så var det bara jag som hade förträngt hur dum i huvudet han är.
Bra ”slöseri med liv”-lista som Sofia skrivit här tycker jag, även om hon kallar den något annat. Jag tycker att alla borde skriva en sån här! Jag har gjort det tidigare och förklarat vad jag menar med ”slöseri med liv” lite mer utförligt här.
Sofia har fokus på vilka attribut som följer med just hennes kön, men slöseri med liv kan vara en massa andra saker. Som att titta på Svt debatt fast man bara blir förbannad eller ”argumentera” med antifeminister, till exempel. Det handlar om att prioritera vad man lägger tid och energi på här i livet och identifiera vilka aktiviteter som faktiskt inte skänker mervärde alls, men som snor mycket energi från en.
Om du skriver din egen, hojta till va!
Tja bloggen. Jag är sjuk, väldigt trött och har dessutom en visdomstand som moler i käken. Imorgon kommer mina föräldrar och min lillasyster hit och hälsar på över helgen och då kommer jag nog inte spendera en enda minut vid datorn för jag saknar dem så förbannat mycket. Jag ska försöka tidsinställa lite inlägg och kan tipsa om att det går lättare om jag får frågor och så vidare om befintliga inlägg eller tips om nya grejer att skriva om, så ni vet liksom. Annars får ni vara utan mig i fyra dagar, och det vill ni väl inte?
Alltså. En debattartikel skriver av företrädare för alliansen om att väljarna vill att alliansen ska utveckla sitt samarbete. Det är fan någon slags metarekord. Lite som att skriva en debattartikel om att ens parti ligger på till i opinionsmätningarna.
Denna debattartikel har ju givetvis föranletts av att det har rapporterats om sprickor i alliansen. Jag antar att syftet är att typ ”lugna” valboskapet. Men kan det ens kallas en debattartikel att skriva något som kan sammanfattas till: ”det vi gör är bra för att väljarna tycker det är bra”.
Jag hatar prylaffärer. Inte för att jag tycker dem är ointressanta utan snarare precis tvärtom. När jag går in i en såndär puttegullig affär med smakfulla och söta askar, fina iphoneskal och gulliga pillerburkar så dras min konsumtionslust igång. Jag får lust att spendera alldeles för mycket pengar på totalt onödiga ting som med största sannolikhet bara kommer ligga och skräpa hemma hos mig sedan.
Vetskapen om hur jag reagera när mitt köpsug stimuleras gör att jag avhåller mig från denna typ av affärer. Det är inte så att jag inte tycker allt som erbjuds är sött och fint, att jag skulle vilja äga varenda sak, det är bara det att jag är medveten om att den glädje som finns i att konsumera onödiga ting är flyktig samtidigt som den skapar ett behov efter mer. Jag vet att min livskvalitet inte kommer att höjas långsiktigt av att jag köper dessa ting, snarare kommer det att skapa en gnagande oro.
En gång i tiden handlade jag väldigt mycket, så fort jag fick chansen. Det ha jag slutat med nu, inte för att jag saknar resurser utan för att jag inte har lust att äga fler ting. När jag packade ihop mitt rum innan jag skulle flytta hit så blev det tio flyttkartonger fulla med saker, och då var inte ens möblerna inräknande. Jag rensar dessutom bland mina prylar på regelbunden basis. Jag äcklades av den mängd ting jag samlat på mig under mitt liv.
Jag vill frigöra mig från det där behovet att äga allt jag finner vackert eller njutbart. Bara för att jag tycker om en författare behöver jag inte äga alla hens böcker, det går bra att låna på biblioteket, bara för att jag gillar ett klädesplagg eller en sko behöver jag inte äga den utan kan uppskatta estetiken utan habegär.
Att ta avstånd från onödig konsumtion är en livsstil jag strävar efter inte bara av politiska skäl och omtanke för planeten utan också för mitt personliga välbefinnandes skull. Jag vill spendera mina pengar på resor eller möjliggöra mindre arbete genom att jobba lite. Men framförallt vill jag inte äga alla dessa ting som endast tar plats, kräver städning, gör mig nervös och ökar mitt begär efter mer.
Diskuterade nakenhet i det offentliga rummet i en facebookgrupp jag är med i och så var det någon som jämförde blottning med utmanande klädsel eftersom man har utmanande klädsel för att man vill att folk ska uppmärksamma en vilket fick mig att fundera lite på det här med folks gränsdragningsproblem mellan individ och resten av befolkningen. Att blotta sig är att aktivt påtvinga andra människor vissa synintryck som kan vara oönskade.
Blottning i regel fungerar så att man ”smyger” sig på sitt ”offer” som är ovetande om ens intention och sedan visar upp sig på ett sätt som är svårt för offret att undvika, hela syftet med handlingen är ju liksom att offret inte ska kunna undvika att betrakta ens könsdelar. Detta i jämförelse med att bära utmanande klädsel som i den mån det är i syfte t få uppmärksamhet rör sig om att vilja få frivillig uppmärksamhet, man vill att folk ska titta för att de vill titta eftersom man är snygg. Om man hade haft en tröja med urringning som man kamouflerat till en polotröja och sedan, när man var tillräckligt när, hade blottat sin urringning och liksom tryckt upp den i sitt offers synfält hade det varit motsvarande handlingar, om än att den ena vore mer extrem.
På samma sätt tycker jag att det vore ofredande att utan förvarning trycka upp döda djur eller bilder på lik eller något i den stilen i en icke ont anande persons synfält, till skillnad från att sälja en tidning eller bok eller hålla en utställning med motsvarande bilder i. Visserligen kan det ske att någon tar del av detta om egentligen inte hade velat, men det är inte syftet med handlingen. Trots att jag tycker att rökning på allmän plats bör vara tillåtet så tycker jag inte att man ska söka upp personer och blåsa ut rök i deras ansikte utan förvarning, nu är det förvisso ingen som gör detta men i den mån det förekommer tycker jag även att det ska vara förbjudet. Om en person höll fast eller på annat sätt hindrade en sd-anhängare från att fly undan samtidigt som hen svidade om till burka i syfte att sd-anhängaren skulle se så skulle jag likaså tycka att det borde vara ett olagligt beteende. Man ska inte aktivt och med mening tvinga på människor synintryck och substanser som de inte uppskattar.
Skillnaden är att man i det ena fallet nyttjar sin rätt att se ut som man vill i det offentliga rummet oberoende av andra. Kanske har man också en förhoppning om att andra ska uppmärksamma och visa uppskattning för ens utseende, men detta sker fortfarande på en frivillig basis. Människor med utmanande klädsel tenderar inte att närma sig andra under falska förevändningar för att sedan blotta sitt syfte; att personen ska ha blicken på ens urringning. På samma sätt brukar människor som röker på allmän plats inte ha som syfte att andra ska andas in deras rök. En blottare däremot har som syfte att tvinga på andra sin nakna lekamen, om hen bara hade velat visa sig naken för vem som helst hade hen kunnat uppsöka ett offentligt omklädningsrum eller en nudiststrand eller ordnat någon slags nakenträff för de som ville.
Jag tycker att det ska vara lagligt att vara naken i det offentliga rummet men jag tycker inte att d ska vara lagligt att utan förvarning tvinga på andra synintryck på ett såhär beräknat sätt. Det är stor skillnad på att bara vara i offentligheten i en klädsel eller ickeklädsel som man tycker om och på att på detta mycket beräknande sätt använda andra människor, i detta fall deras syn, för att uppnå njutning för egen del. Speciellt då personerna i detta fall inte på något vis kan fly undan detta synintryck. Jag anser det väldigt problematiskt att människor inte kan göra skillnad på dessa två saker, att aktivt påtvinga någon ett synintryck och på att bara vara med risk för att någon som inte uppskattar den hen ser råkar se.